farmors magnolia

Eftersom mina fingrar inte är så gröna så gjorde jag för en liten tid sedan ett impulsköp på höstrean i en trädgårdshandel, där magnolior såldes ut till halva priset. I kassan fick goda råd för hur jag skulle göra för att få det känsliga rotsystemet skulle överleva vintern, eftersom magnolior egentligen ska planteras på våren.

Inför valet av plats gjorde jag en snabb "googling" i telefonen för att undvika de vanligaste fällorna. Det var då jag blev varse om vilket superprojekt jag kastat mig in i - valet av plats var en hel vetenskap i sig, liksom alla zoner, sorter, jordförättringar och gödningar. Någon skrev  "Åh, en magnolia. Det är mitt favoritträd. En dag hoppas jag att jag har en alldeles egen magnolia".

Där stod jag, med mitt eget träd - inköpt för 250 kronor - och började fundera på varför många väntar så länge med att uppfylla sina drömmar. I rena pengar är värdet att jämföra med fem buketter snittblommor som i bästa fall har en livslängd på en vecka var(...) Läste vidare och började förstå att mycket handlade om rädslan att göra fel. Dessa personer skulle förstås aldrig köpa ett träd på rea vid fel årstid, utan här gällde det att följa manualen till punkt och pricka. Någon skulle säkert anlita en trädgårdsarkitekt också, för att säkra att platsen blev rätt.

Kanske kommer dessa personer till skott (göteborgaren i mig har svårt att hoppa över ordvitsar när de bjuds:-) och då kommer planteringen att vara så välplanerad som det bara går. Eller så blir så speciellt, att drömmen aldrig  slår in. Rädslan att göra fel resulterar i att ingenting blir gjort.

Efter lite grunnande bestämde jag mig för den plats i vår trädgård som bäst svarade mot mitt eget önskemål om att den skulle vara väl synlig, samt rekommendationerna "vindskyddat läge, sol till halvskugga" fanns mellan entrén och hundkojan. Två pallkragar fick rycka in för att skydda det känsliga rotsystemet.

Det finns nog stor risk att den inte klarar sig. Planteringsbädden kanske blir för hög och kanske inte alls kan släntas ut med fina stenar som jag har tänkt. Bäst hade förstås varit att vänta till våren. Varför ska jag alltid vara så impulsiv och varför kollar jag inte upp saker först? Innan jag tänkte färdigt de anklagande tankarna, så påmindes jag om de där trädgårdsnissarna på forumet - och jag insåg att det också finns en styrka i den där otåligheten i mig att saker ska hända nu. Samma otålighet som säkert ligger till grund för att det ibland blir för mycket på en gång.

 Det är vackert med drömmar som får gro, men det är ännu vackrare när de slår in. Många gånger kan det vara svårt att uppnå de stora drömmarna och just därför tror jag att det är viktigt att förverkliga de små. Nästa gång jag träffar mim Farmor kan jag visa henne bilden på den nyplanterade magnolian - trädsorten hon tycker så mycket om och som alltid kommer att påminna mig om henne. Bara det kommer att vara värt mycket.

 

Etiketter: tid och livsval

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln