varför gör vi inte annorlunda?

 

Bläddrade i en nyutgiven heminredningstidning och fastnade vid den här bilden. Blir nyfiken på om Sveas veckoschema är så späckat som det ser ut, eller om det är tillspetsat dagen till ära. Längre fram i reportaget kan man läsa att Svea är 9 år gammal (...)

Oavsett vilket - varför är ett fullspäckat schema fortfarande lika trendigt som den vita basen, kuddarna som är inköpta på utlandsresan och de fräscha snittblommorna? Trots att vi sedan rätt så många år väldigt upplysta om de farliga konsekvenserna av negativ stress?

Varför tillåter man som arbetsgivare ett klimat där folk stressar halvt ihjäl sig, samtidigt som man har full koll på statistiken för - och konsevkenserna av - utbrändhet? Varför lockar man inte kompetent och välpresterande personal genom att erbjuda rimlig arbetsbelastning? Varför pratat inte fler politiker om hur vi ska förebygga stress i samhället? 

Om jag var arbetsgivare skulle jag bli skogstokig på en anställd som av bekvämlighet gick på sparlåga istället för att prestera - men det finns ju ett mellanting mellan att vara lat och på väg att gå itu.

Varför väljer man som förälder att skapa en väldigt stressad vardag för sig själv och sina barn? Är prestigen viktigare än att skydda sina barn från något som nyligen beskrevs som det största hälsoproblemet inom EU? Och varför är det i så fall prestigefullt och åtråvärt att stressa ihjäl sig? All heder åt föräldrar som låter barnen göra roliga fritidsaktiviteter för sin egen skull och i lagom mängd, men tyvärr finns det nog alltför många exempel på barn som gör deltar i olika aktiviteter på grund av  föräldrarnas behov av självförverkligande och att upprätthålla fasader.

Alla vet nog att barns självkänsla stärks av att de uppmärksammas för vad de är, framför vad de gör och presterar - men ändå verkar utvecklingen gå i helt motsatt riktning. Jag blir verkligen nyfiken på varför det är som det är!

Själv försökte jag tidigare idag skriva en mer professionell beskrivning av mig själv hemsidans förstasida, men det slutade med en text där jag presenterar åsnan som min psykolog(...)  Efter lite funderande kunde jag konstatera att jag fått mina roligaste jobb och uppdrag genom att bli headhuntad av folk som känner mig rätt så väl, så vem vet - kanske blir livet roligare utan fasad...:-)

Etiketter: tid och livsval

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Etikettmoln