borde vs vill

Mindre fokus på att realisera åtaganden som föregås av "jag borde" och mer fokus på de som föregås av "jag vill". Det låter kanske egoistiskt, men "jag vill" behöver ju inte efterföljas av något egoistiskt utan kan lika gärna handla om att göra någon annnan glad. 

Jag försöker bli uppmärksam på saker som jag gör/åtar mig för att kunna bocka av dem -det vill säga saker jag bara vill ha gjort för att stilla någon form av dåligt samvete. Saker jag egentligen inte ser fram emot. Det gäller i sammanhanget att skilja på befogat dåligt samvete och det som är "inlärt" under uppväxten eller i andra sociala relationer. Det som enbart är till fördel för någon annan och troligen helt obefogat.

En del saker ska man nog ha kvar på "borde" och "bocka av listan" - saker som hör till vanligt hyfs, även om man inte tycker att de är så roliga - men jag tror att där också finns väldigt mycket man kan hoppa över helt. En sak som jag lärt mig i år är att vara försiktig med "uppoffringar".

Långt ifrån alla förstår att det är just en uppoffring som sker - kanske eftersom de aldrig skulle kunna tänka sig att göra en själva? Resultatet har, för mig, ofta blivit att när man avstått det man ville göra helst - och istället gjort det man tror är en uppskattad välgärning, så blir man i själva verket utnyttjad.  "Hon verkar ju ha gott om tid att hjälpa mig -  jag frågar henne nästa  gång också". Bocka-av-listan fylls då på istället för att betas av. 

Det känns på ett sätt trist och egocentriskt att tänka i dessa banor, men för min del är det just nu nödvändigt för att behålla hälsan. Att ställa upp och finnas tillhands för dem som står en relativt nära drabbar relationen till dem som står en allra närmast.

"Det är väl klart att man ställer upp och hjälper varandra" säger många. Absolut - jag instämmer helt. Sådana personer ska man vara riktigt rädd om. Det som stjäl alltför mycket energi är de som gör anspråk på den enkelriktade hjälpen. Den som inte är tillfällig utan blir statisk. Den som bara tar utan att någonsin ge. Den som ibland till och med uttalas med orden "du har ju inga barn", "du kan ju hjälpa till eftersom du inte har så fasta arbetstider"  eller "du har ju alltid så mycket energi".
 

Jag börjar bli rätt så försiktig med den typen av "umgänge" för att istället hinna med dem som betyder mest och det jag vill göra helst.

Kanske hjälper det att leva lite mer som en hund - springa dit man vill, eller möjligen dit någon annan vill om de kan ge mig en riktigt bra anledning. Dit räknas inte dåligt samvete utifrån andras förväntningar!
 

Etiketter: tid och livsval

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Kategorier