att utgå från sig själv i valet av hund

 På senare tid har jag fått flera frågor från kursdeltagare och andra bekanta som vill ha hjälp med att välja "rätt" hund. Jag tror att det har att göra med att vi ofta uttrycker sådan tacksamhet över Pingu.

Matchningen mellan människo- och hundindivider är ett särskilt viktigt tema inom resurshundsbiten. Inom det fältet är jag  en stark förespråkare för att fokusera personlighet framför tränings-resultat. (Ja, det där är ett helt eget tema som man bland annat kan läsa om här :-)

Tillbaka till hundsporten - har grunnat på om det är lätt hänt att fokusera helt fel i ambitionen att hitta helt rätt. Istället för att utgå från sig själv, så kanske man omedvetet följer trender och sneglar på vad som ger framgång för andra.

Jag tror att den största framgångsfaktorn för ett väl sammansvetsat tävlingsteam är att man trivs ihop i stort. Att hunden  matchar min personlighet och att jag i gengäld kan erbjuda en vardag där hunden har chans att må bra och vara sig själv.

Vi är väldigt nöjda och tacksamma för den lilla trio vi har nu, men vi har ingen aning om hur respektive hund hade fungerat i andra sammanhang. Utan får eller andra vallningsmöjligheter,  med långa stunder av ensamhet under dagarna eller i en annan flockkonstellation - det hade säkert kunnat fungera, men det är inte säkert att vi hade upplevt våra hundar som vi upplever dem idag. I ett annat skede i livet är jag kanske mycket lyckligare med en hund som är framavlad för sällskap, även om jag har kvar mina tävlingsambitioner.

Förra veckan var vi uppe i fjällen med goda vänner och då blev detta så påtagligt. Under Pingus och min första tur på längdskidor tillsammans så bara vi gled iväg. Jag fick alldeles lagom draghjälp av Pingus 15 kilo och kände mig helt trygg i att kunna bromsa henne med ett lågt "ap-ap" vilket gjorde att jag vågade åka fort, trots att jag inte är så van skidåkare. Och denna känsla har återkommit regelbundet sedan vi fick hem henne - hon passar så bra för oss. I vårt liv. Just nu.

Pingu har aldrig varit i fjällen innan, men allt var så enkelt ändå. Dela bagageutymme med två hundkompisar på vägen upp var inga som helst problem varken för henne eller Ruffe. (I-or hade lyxweekend hos mina föräldrar, för att vi skulle kunna åka alla i en bil. Valet föll på honom då vi tror att han är den i gänget som uppskattar fjälläventyren minst och uppmärksamheten som stadshund mest:-) )
 

Ruffe fick bra dragträning med Fredrik som de nog kan ha nytta av här hemma i  kickbike-träningen (Ruffe är fortfarande inte helt färdig med sina säkerhetsanalyser kring den träningsformen:-)

Han utmärkte sig nog lite i längdspåret som draghund med jacka, men föregående dag fick han köldkramp i ena tassen. Vi vet inte om han därefter slängde ut med de andra tre tassarna i förebyggande syfte, eller om han trots att det inte var sådär jättekallt lyckades drabbas av köldkramp i allihop samtidigt :-)

Tur att han hunnit få sin nya fina reglerbara dragsele - då kunde vi enkelt justera så att den passade även över jackan:-)

Tyvärr är det ju trots allt så att det där med att välja "rätt" hund inte helt ligger i ens egna händer. Varje individ har en unik personlighet och ingen vet vad man får när man hämtar en liten valp på åtta veckor. Kanske är detta det allra svåraste inom hundsport för oss som verkligen älskar våra hundar - man byter liksom inte bara bort sin hund även om den inte blev det man har tänkt sig. För de flesta av oss är hundens roll som tränings- eller tävlingskamrat bara en liten del i något mycket större.

Och jag tror att det är det stora vi ska fokusera i valet av hund, framför tävlingsmässiga detaljer som tempo och rörelsemönster. Passar vi bra tillsammans så blir vi bra tillsammans!

Etiketter: hundträning tävling

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Kategorier