sorgliga dagar med guldkant av tacksamhet

Sorgliga dagar, med guldkant av tacksamhet.

Tacksamhet över stora saker som livet och hälsan, efter tragiska påminnelser om det motsatta. Över att få kombinera hundträning med delar som påverkar livet på djupet. Tacksamhet över att ha någon att dela detta med, både när det är lätt och när det är som tyngst  - tack Jeanette!

Tacksamhet över banala saker som efterlängtade framsteg i egen träning när man tillåter sig glömma det andra för en stund.

Tacksamhet över mailet som väntade efter jobbet igår, trots att det innehöll ännu ett tungt besked. Vackra, sorgliga, rader som rörde till tårar och som sa att man kan ha betytt mycket för någon utan att veta om det. Påmind om att allt har sin tid. Tacksam över allt som varit och blivit till det som är. 

Tacksamhet över en tröstande kram från den som nu funnits vid min sida i tolv år och som säger att jag har gjort tillräckligt, när jag känner att jag borde gjort mer. Tacksamhet över mjuka mular och buffande nosar som låter tårarna landa.

Tacksamhet över att få ha lärt känna två fina personer som betytt mycket och som nu kommer att ta väl hand om våra änglahundar där uppe.

Tacksamhet över påminnelser om att allt är till låns. Viktiga påminnelser om att prioritera rätt idag, för det är inte säkert att möjligheten finns imorgon.

Tacksamhet över att glädjen inte alltid är så långt borta från sorgen.