en ung lydnadschampion...

10 på fritt följ(!) Hagelskurar kanske bara är till fördel för Pingu! :-) Foto: Maria Evaldsson 10 på fritt följ(!) Hagelskurar kanske bara är till fördel för Pingu! :-) Foto: Maria Evaldsson

...är definitivt inget självändamål i sig. Däremot var det ett mål som jag trodde passade mig och Pingu - mig för att det skulle kunna få mig att prioritera träningstiden och Pingu för att hon alltid varit en "lillgammal" hund, som generellt är trygg i nya miljöer.

Ett annat mål vi har är att vi ska träna för att kunna tävla mycket och ofta, med bibehållen attityd. Ett mål som helt klart är överordnat det förstnämnda och som är viktigt för mig eftersom jag lärt mig att älska att tävla. Dels gillar jag själva kickarna på tävlingsdagen men jag gillar framförallt den effekt tävlandet får på min träning - regelbundenhet, målmedvetenhet, experimenterande och relationsstärkande.

Ett tredje mål vi har sedan början av året är att klara det här . En spännande resa som jag ser som ständigt pågående.  Vid en tävling tidigare i år valde jag att avstå helt då hjärnan började fokusera alltför mycket på poäng och resultat. En känsla jag inte vill ha in i varken träning eller tävling och då gäller det att vara konsekvent mot sig själv - en del som kan vara lätt att missa. Drar man parallellen till vikten av att ha rätt attityd hos hunden på plan så är det egentligen rätt självklart - jag avstår eller bryter om Pingu blir för speedad, då jag inte vill ha med bieffekterna av detta i kommande tävlingssituationer. Men jag avstår också om jag själv får fel fokus - då jag tror att tankar som innehåller "borde"/ "måste" är minst lika skadliga för såväl tävlingsupplevelsen som framtida motivation.

"Borde-tankarna" stannade bara ett kort tag - troligen eftersom jag var tävlingssugen. Jag kom snabbt tillbaka i rätt fokus igen men fick också ett par påminnelser om att aldrig ta inställningen för givet.

Om jag inte hade känt att vi är på rätt väg när det gäller de två sistnämnda målen som handlar om fokus och attityd, så hade jag alltså inte tillåtit mig att försöka uppnå det förstnämnda som handlade om ålder. Ett på ett sätt väldigt oviktigt mål, som kanske vid en första anblick bara upplevs fåfängt. Men för mig, just nu, var det ett mål som tillsammans med de två övriga har utvecklat mig  mycket som tävlingsförare under det senaste året.

Hade detta däremot varit mitt enda mål och utifrån devisen "kosta vad det kosta vill, men vi ska bli champions före 2,5 års ålder" så hade det kunnat förstöra hur mycket som helst. (Och jag hade nog haft svårt att se någon mening i det!)

Till senaste Brukshunden hade jag äran att intervjua Mia Umaerus som tävlat hela 18 bruks-SM. Mia har alltid varit duktig på att fokusera "Vad fungerar just nu?" och jag tror precis att det är vad detta handlade om för mig och Pingu. För oss var detta rätt mål just nu, men det betyder definitivt inte att det är ett mål jag rekommenderar generellt - eller att jag skulle tycka någon annan är sämre om dennes hund blir champion när den är åtta. Det är så otroligt många parametrar som spelar in - dels vilka mål man har upptill, men givetvis också hundens mognad och personlighet och inte minst livssituationen i övrigt.

Dessa dryga två år jag har haft förmånen att träna Pingu har varit rätt så intensiva på arbetsfronten - och just därför tror jag att målet varit jätteviktigt för mig  även ur ett hälsoperspektiv. Hade jag inte känt lite (positiv) stress kring mitt mål så hade det varit lätt hänt att låta jobbet ta ännu mer tid och kanske inte komma igång med träningen alls. Detta håller i sin tur igång träningen med de andra hundarna också, så något vi alla tjänar på! 
 
Championatet i all ära, men jag vill förstås inte ändra något i vår vardag nu när jag trivs så bra. Därför fortsätter vi nu med, för oss, höga målsättningar och kommer göra ett försök att kvala in till årets lydnads-SM. Rankinglistan kan man följa här - och om jag är rätt uppdaterad ska man i år vara bland de 50 bästa för att vara garanterad en plats (tidigare har det funnits 60 platser) . Jag är rätt säker på att jag inte blir besviken om vi inte klarar det. Däremot blir jag sporrad av att få vara med i fighten - ett mål som ger mig anledning att göra mitt allra bästa, att utvecklas som person och att spendera ännu mer tid med både Pingu och våra andra hundar.

Jag kommer hålla stenhårt på att bibehålla arbetsglädjen, frivillighet och yes-känsla i varje kommando och positiva tankar uppe i aphjärnan. Att få en SM-plats men inte gå in på planen som ett team, skulle kännas allt annat än meningsfullt, oavsett hundens ålder.

Viktigaste målet framöver blir därför att bevara det vi har och fortsätta möta utmaningar med nyfikenhet och samarbete. För svårt är det, men fantastiskt roligt!

Första förstapriset, oktober 2014. 261 p, med nollad vittring.
Andra förstapriset, 21/3 2015 och vår första SM-kvalpoäng (293).
Championatet i hamn, 28/3, 2015. 281 poäng med största poängmiss på vittringen (tappade pinnen), samt fjärren (lite splittrad och behövde extra kommando). Men riktigt glad över allt vi satte -Pingu var i stort obrydd över skottsalvor från intilliggande skyttetävling!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Teman