pingus platsliggning

Visningsbodarna utanför K-rauta - utmärkt ställe för "nya gömslen på ny plats med diverse störningar". Hoppas ingen såg oss:-) Visningsbodarna utanför K-rauta - utmärkt ställe för "nya gömslen på ny plats med diverse störningar". Hoppas ingen såg oss:-)


I det tidigare bloggavsnittet "Förstapris trots två nollor" berättar jag om vad som hände med vår plats ibörjan av månaden. En gång kanske är ingen gång, men två gånger är definitivt mer än en tendens. Jag valde därför att stryka mig från den inplanerade tävlingen i Borås 14/5, för att istället ha tre sammanhängande veckor på mig att mängdträna platsliggningen. Detta val skulle innebära att vi satsade allt på sista kvalhelgen (denna) då vi hade tävling i fredags och skulle startat i Ullared idag. Inte ett drömläge, men det kändes som det enda kloka att göra utifrån de förutsättningar vi hade - både med hänsyn till Pingu och till medtävlande.

Inför starten i fredags kände jag mig väldigt säker och väl förberedd.  Vi har under dessa tre veckor övertränat tiden på platsen (6-8 minuter med hakan i backen har hon klarat galant). Genom snälla och omtänksamma träningskompisar har jag fått chans att träna med helt nya hundar, med nya störningar, samt med "sambos" som Pingu aldrig träffat och som agerat TL. Har utnyttjat det tråkiga faktumet med sjuk häst till att kombinera många dagliga stallbesök med många små pass "platsliggning" i trygg hemmamiljö. Har tagit med Pingu i bilen så snart jag ska någonstans för att få chansen att träna på nya gömställen, med fokus på "första försöket räknas". I fredags var jag på plats i mycket god tid och hade till och med chans att träna på det gömsle som användes på tävlingen. Pingu kändes glad, taggad och låg stabilt med hakan i - och även där med snälla personer som ställde upp och agerade lite störning.

Vi slapp kantplats denna gång och hade dessutom turen att hamna mellan träningskompisen Flow och en annan snäll bc-tik. Tävlingsledaren var väldigt "mjuk" och lågmäld. Möjligen fick jag en impuls att dra av domarens luva när vi var på väg att gömma oss:-) men i övrigt kändes förutsättningarna så bra de kunde vara.

Sittande i grupp gick - liksom vid tidigare starter jättebra. Överträningen av hakan i backen (som jag trodde skulle vara vår stora och viktiga räddning) gav resultat. Hon hade enligt publiken legat med hakan i ända till tiden 3:15, då hon återupprepade beteendet och utan synlig förvarning reste sig upp för att smyga till mig(...) Tack till syster Chess husse som kände till vårt problem och var snäll och hade järnkoll på vad som hände på banan och exakt när det inträffade (stämmer rätt så väl med de andra två starterna, med undantag för att hon denna gång valde att själv gå slalom mellan funktionärerna innan hon gick till mig?!)

Det är alltid en jobbig känsla när man inte förstår exakt vad det är man inte har tränat på/vad man ska göra annorlunda. Ännu jobbigare känsla är det att inse att den situation man behöver (massa människo- och hundstatister) är rätt svår att rigga för mängdträning. Träningskompisen Jeanette hade ett klokt förslag; tävla, avstå platsen och be om hjälp från medtävlande/funktionärer att få göra en tävlingsmässigt plats efteråt. Ett väldigt klokt förslag, för mer autentiskt än så blir nog inte situationen.

Träningskompisen Sandra hade  klok reflektion från själva händelsen på tävlingsdagen; kan Pingus beteende kopplas till tävlingsledarens beteende att röra sig bort mot oss förare för att meddela att "tiden är ute"? Jag iakttog tävlingsledaren på gruppen som körde efter oss och han flyttade han sig lite grand och framförallt tittade han mycket på tidtagaruret. Då slog det mig - den faktorn har jag inte haft med i träningen (men jag är så knäpp så jag har till och med tagit med pärmar till "funktionärerna" på träning eftersom BPH-beskrivaren hade pärm...)

Det låter nog överdrivet, men i varje styrka finns en svaghet - och i Pingus styrkor av att vara en fantastisk träningskamrat som i stort presterar som man tränar - finns också svagheten i känsligheten. Hon har järnkoll på allt. Om jag sneglar pyttelite neråt -sådär så att man ser hunden i ögonvrån -istället för att titta rakt framåt när jag säger plats, så lägger hon sig inte, till exempel. Om jag överdriver ett handtecken minsta möjliga - kanske tar i något mer på grund av adrenalinet på tävling - så kan hon fastna mitt i ett fjärrskifte. Att ändra ton- eller röstläge är inte ens att tänka på.  Styrkan i detta är att jag tvingas till hundra procent koncentration (vilket jag behöver då jag har lätt för att ta in för mycket på en gång) och att Pingu presterar därefter. Vi har - om jag minns rätt - tex inte haft en enda miss på våra skiften i z:at - jag vet exakt hur jag måste säga dem för att de ska fungera och Pingu agerar därefter.

Tillbaka till tidtagaruret; testledarenpå BPH-beskrivningen höll på mycket med sitt tidtagarur hela testet och en bit längre bort stod "gruppen" (synonymt med domare/skrivare på tävling?) som råstirrade på Pingu. Och i den situationen hände ju lite överraskande saker som hon blev rädd för. Inte livrädd (då hade jag brutit direkt!) men rädd och hon fann ett stort stöd i att vara hos mig. När främmande person (hatt,rock,solglasögon) närmade sig så tryckte hon sig så hårt mot mitt ben att jag höll på att tappa balansen. När jag gick fram till personen, skramlet och halvfiguren så hängde hon med utan större svårighet. Så länge hon fick vara nära mig så verkade hon helt ok i situationen. Och - om jag nu inte är helt fel i mina tolkningar - så är det ju exakt denna strategi hon tar till i platsliggningen; gå till matte om det känns jobbigt.

På tävlingen 3/5 trillade hon tillbaka till sitt gamla mönster i vittringen - blev osäker, sökte sig mot en kon, kom på sig själv, blev stressad kom mot mig, behövde ett extra kommando - och apporterade då istället för att leta. På tävlingarna innan 1/5 samt 2/5 hade hon betygen 8,5 resp 9 och jag var riktigt nöjd med fokuserat nosarbete.Osäkerheten i vittringen återkom i ett par träningar veckan därpå då vi hade assisterande TL och nu kan jag ju inte låta bli att fundera på det där tidtagaruret - hade TL ett sådant på vittringen 3/5 men inte de andra två dagarna?

En positiv grej som växter fram ur detta var att jag kom på en strategi för att överträna vittringen ännu mer - och detta tack vare ett telefonsamtal med Christer Ericsson som har massor med tankar och erfarenheter om nosarbete generellt. Kanske var det även kombinationen med att mina vuxenelever i samma veva hade en del frågor om signalkontroll som gjorde att vi fick ett fint genombrott i träningen.

Tävlingslydnad är skitsvårt (i alla fall om man går all in för att bygga det på frivillighet och arbetsglädje)- det är därför jag älskar det. Man skulle kunna gräma sig rätt mycket över att man gjorde BPH-beskrivningen mitt i kvalperioden, men det är inga tankar som kommer hjälpa oss framåt.

Det bästa med att avsluta kvalperioden med ett nytt - och oväntat problem - är att jag troligen kommer hålla upp samma träningsånga närmaste tiden som vi hade gjort om vi hade kvalat in. Det här måste ju såklart lösas och jag är beredd på att det kommer att ta tid. Därav blir det tävlingsuppehåll, men definitivt inte träningsuppehåll.

Överträning av "hakan" med störning - vi passar på när Royal Canin-leveransen kommer:-) Snacka om skum TL!
Överträning av "hakan" med störning - vi passar på när Royal Canin-leveransen kommer:-) Snacka om skum TL!
Överträning av impulskontroll. Jag och Ruffe går fot runt Pingu. Mycket dum övning tycker Pingu, eftersom vi både utmanade hennes "svartsjuka" när jag gör något med annan hund och hennes låsningar på att kontrollera vad Ruffe gör. Men hon var duktig!:-)
Överträning av impulskontroll. Jag och Ruffe går fot runt Pingu. Mycket dum övning tycker Pingu, eftersom vi både utmanade hennes "svartsjuka" när jag gör något med annan hund och hennes låsningar på att kontrollera vad Ruffe gör. Men hon var duktig!:-)
Överträning på avvikande beteensde hos TL...:-)
Överträning på avvikande beteensde hos TL...:-)
Avvikande beteende hos grannhunden...:-)
Avvikande beteende hos grannhunden...:-)

...och därutöver har vi såklart gjort massa alldeles vanliga platsliggningar - själva när jag är i stallet - och tillsammans med andra människor och hundar, där det inte händer något konstigt alls. Jag tyckte att vi hade förberett oss väl och säkrat med både hänslen och livrem, men uppenbarligen har vi inte lyckats träna på rätt sak. 

Tidtagarur eller inte, men  troligen någon form av känslighet som gör att Pingu läser av funktionärerna i känslan "nu ska det snart hända något" och den känslan ska vi nu försöka skvallerträna till lustfyllda saker. Och skulle hon "välja fel" och resa sig så får jag helt enkelt gå tillbaka och lägga om henne, så att hon förstår att det inte är en lösning. Bättre att ligga alldeles still så kommer ju apan strax tillbaka!

Vid ett tillfälle har hon kommit upp på sitt i grupp (Växjös inomhushall). Dagen innan hade hon fullt på båda gruppmomenten och jag vet inte vad som orsakade det då, så någon form av osäkerhet har ju funnits även innan hennes BPH. Såg dock inga tendenser på samma beteende därefter, varken i träning eller tävling.

Kanske finns det någon som funderar på om vi tränar för mycket. Det tror jag inte. Pingu är född till att jobba och såväl i lydnaden som i vallningen är det när vi tränar intensivt som hon går - och verkar må - som bäst. Med tidigare hundar har jag ofta fått tänka på att "spara dem" till tävlingsdagen. Med den energi och det arbetsbehov som Pingu har så är det katastrof om jag inte hinner träna mycket inför - och gärna även på - själva tävlingsdagen. En svaghet som också är en styrka - det är en stor hjälp för såväl träningsmotivationen att ha en hund som alltid vill göra samma sak som man själv. Träningsglädjen är viktig för mig på så många plan just nu och ingen kunde gett mig mer av den än Pingu!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Teman