att putsa sina fönster

Att älska både vanor och förändring - det borde vara en rätt så märklig kombination?  En sida av mig försöker styra tillvaron mer mot ordningen och lugnet.  Struktur, fasta tider och få njuta av stressfriheten av att sköta en del arbetsuppdrag "på rutin". En annan sida av mig älskar att hitta nya sätt att göra saker på, testa nya idéer och förverkliga drömmar - ibland redan innan man hunnit tänka tanken färdigt.

Semestertider gör att man släpper lite på de vanliga rutinerna - och i detta finns också chansen att hitta ett nytt sätt att göra saker på. Den tanken kan verkligen locka mig - att göra det vanliga helt annorlunda. Jag tror ju att källan till lycka finns utanför boxen, inte inne i den. 

Vore det kanske bättre att jobba 4 x 10 h istället för 5 x 8? Och skulle det till och med kunna bli så effektivt att vi skulle få samma arbete gjort på 3 x 10 som 5 x 8? För oss med lång ställtid, skulle det säkerligen vara minst lika effektivt. Borde jag prova - jag som har stor chans att göra precis som jag vill med arbetstiden? Vad ska jag göra den extra lediga dagen - jag gillar ju mitt jobb! Samtidigt finns det massor med saker jag önskar att jag hade tid för som ligger utanför jobbet. Eller ska man tänka tvärtom - 6 arbetsdagar per vecka med 6 h på varje och på så vis öka chansen för att skapa precis den vardag man vill ha och kanske även bli lite mer flexibel?

Att pausa från vardagen ger också chans att ifrågasätta det man brukar göra - sin egen "politik" och sitt eget sätt att hantera tiden, tankarna och livet.

Nyligen putsade jag våra fönster- på ett nytt sätt - tack vare att jag fått tips om en riktigt bra maskin. Jag brukar inte gilla maskiner (när det gäller teknik är jag pinsamt konservativ) men denna var till mer nytta än besvär. (Kärchers fönsterputsmaskin. Runt 500-lappen och riktigt prisvärd om man inte har utanpåliggande spröjs!)

I sällskap av några sommarpatare blev det där fönsterputsandet riktigt trevligt. Resultatet blev bra, men inte 100%. Bestämde mig  för att 90% räckte mer än väl. De nyputsade fönstrena påminde mig om vikten av att se saker i nya perspektiv. Att nya perspektiv inte bara dyker upp, utan att man anstränger sig en smula. Några retliga ränder påminde mig om att även det som inte är perfekt kan bli rätt så bra ändå. Hellre lite ränder som resultat, än att känna bitterhet eller stress över att man inte ens kommit igång och försökt. Vikten av att få bort de där fläckarna som man retat sig på en längre tid.

En del styrs av rutiner - rena fönster till midsommar och advent, kanske. Andra väntar tills de är tillräckligt smutsiga. Ibland inträffar saker som gör att vi får putsa dem lite oplanerat - en storm, eller en pannkakssmet som förflyttade sig lite för långt från bunken. Just när det inträffar känns det väldigt retligt, men i efterhand kan man känna tacksamhet över att man fick den där anledningen att putsa ordentligt. Chansen att se saker i nya perspektiv.

En sida av mig tänker att det där med midsommar och jul känns som en bra och trygg rutin som man kanske skulle införa. En annan sida av mig tänker att  man får anpassa utifrån väder och tid. Viktigast kanske att det inte går för lång tid emellan.  Att man putsar hyfsat regelbundet, så att man inte ser luddigt och enkelspårigt utan skapar den där vanan som gör att man håller sig öppen för att se saker ur nya perspektiv.
 
Etiketter: tid

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Teman