Hèlene lindström - om förspel och samspel på plan!

Helène tillsammans med sitt härliga hundgäng i den fantastiskt fina kökssoffan i form av en dagbädd!
Helène tillsammans med sitt härliga hundgäng i den fantastiskt fina kökssoffan i form av en dagbädd!
Mitt nattygsbord i gästrummet - stor inspiration med små medel. Jag har redan börjat leta efter lämpliga stubbar! :-) Mitt nattygsbord i gästrummet - stor inspiration med små medel. Jag har redan börjat leta efter lämpliga stubbar! :-)

Det är så häftigt när man träffar människor som inspirerar på olika vis. Efter två dagar hemma hos Helène Lindström är jag verkligen inspirerad på flera plan – att träna ännu mer, att skriva ännu mer, inspirerad till heminredning och inte minst inspirerad till att fortsätta fokusera lyckan och välmåendet i hundträning framför poäng, meriter och placeringar. Inspirerad till nya kursupplägg och idéer. Och detta mitt i semestern!:-)

Bara jag och Pingu, en tretimmars bilfärd upp till Ullekalv i Östergötland, en resa som inte var optimerad på något sätt genom att slås ihop med jobb, tävling eller andra besök – ren och skär lyx och väldigt välkommet. När jag fick inbjudan från Helène för ett par månader sedan så kände jag ett spontant  ”ja tack” – och det efter att bara ha träffats en gång och trots att jag generellt försöker hålla ner på rena hundaktiviteter just under de få semesterveckorna. Men jag har ju bestämt mig för att leva mer på magkänsla – och den stämde väl; det blev två riktigt bra dagar och Heléne är en fantastiskt generös person och skicklig coach!

Dagarna varvades med många små träningspass och långa snack i anslutning till måltiderna. Pingu och Tarzan är lika i mycket; intensiva border collies med massor med styrkor som såklart också medför vissa svårigheter – och det var verkligen givande att träna med någon som förstår så exakt vad de svårigheterna består i, samtidigt som vi delar ambitionen att låta arbetsglädjen vara överordnad allt annat.

Vi har även gemensamma nämnare i rollen som småföretagare och instruktörer med stort intresse för mental träning. Skribentrollen är ytterligare en sak som förenar och vi hade spännande diskussioner kring ordens betydelse – bland annat kring begreppet ”att vara nöjd”. Helène har mycket kloka och intressanta tankar om detta – liksom om mycket annat, så när jag fick frågan om hon fick göra en intervju med mig till sin blogg så kunde jag inte låta bli att fråga om jag fick stjäla idén och göra detsamma:-) Generös som hon är, så var det inga problem, så vi intervjuade vararndra helt enkelt, men med lite olika ingångar.

Intervjun med mig finns att läsa i Helènes välskrivna blogg på www.high5hundkurser.se Där finns också en förklaring till varför ordet ”transporter” hädanefter inte kommer existera i någon av våra respektive kursverksamheter (eller i egen träning heller för den delen) utan från och med nu är det förspel som gäller ;-)  Även detta ett resultat av diskussionen kring ordens betydelse. Transporter känns fel för den del som är så viktig i programmet, samtidigt som det också kan symbolisera att själva gåendet är det viktiga. Det är ju just detta som blir så svårt för en del hundar då ”bara gå vid sidan” kan bli en alltför okonkret uppgift. Och ordet ”momentrutiner” kan nog låta invecklat och krångligt och säkerligen avskräcka vilken praktiker som helst. Läs mer om vikten av bra förspel i intervjun nedan!

Om Heléne Lindström:

Helène driver egen kursverksamhet och arbetar som mental tränare. Hon tränar aktivt med både border collies och jack russels och den mest aktiva tävlingshunden nu är border collien Tarzan som ligger som 5:e reserv till årets lydnads-SM.

Jag håller tummarna stenhårt för att de kommer med – de platsar definitivt bland de bästa i landet. Jag fick också se hennes jack russel Tiger in action – en mycket duktig, vältränad och charmig liten hund, som förhoppningsvis startar en egen tävlingskarriär han också. (Helènes förra jack russel, som tyvärr omkom i en olycka, tävlade i elitlydnad).

Mer om Hèlene och hundarna kan du läsa på high5hundkurser.se

 

Om vi börjar med vårt nya begrepp ”förspel” – det vill säga förbereda hunden för de olika moment som genomförs på tävling; vad tycker du är viktigt att tänka på i detta arbete?

- Jag upplever att vi ibland glömmer bort att kommunicera med hunden på hundens villkor. I fokus på ordförståelse och signalkontroll så tenderar vi att missa hundens viktigaste kommunikationsmedel; kroppsspråk och mimik. Hundarna läser ju av alla våra små subtila signaler hela tiden och hundens sätt att kommunicera borde därför kunna vävas in så mycket mer i våra tävlingsmässiga utföranden. 

Det här gäller såklart inte bara under själva förspelet utan minst lika mycket i andra delar av träningen. Till exempel kanske vi ger hunden dubbla budskap i en apporteringsingång då vårt mål är att den snabbt och glatt ska komma in till vår sida, samtidigt som vi granskande rynkar pannan för att kolla att den verkligen håller apporten stilla. Eller strävar efter att få ett frimodigt och energiskt fritt följ fastän vi själva är spända, sammanbitna och hela vår kropp signalerar osäkerhet.
 

 När jag pratar kroppsspråk och uttryck så menar jag mer små signaler som vi förmedlar - inte stora hjälper. Det finns ju så mycket man kan göra utan att det är ett dubbelkommando!  

Själv har jag till exempel ett litet diskret leende som en keep going-signal, vilket bekräftar min hund och får honom att känna sig trygg. Hundar är förstås olika inkännande från individ till individ och just därför är det så viktigt att titta på just sin egen hund och sitt eget agerande och granska vad man själv förmedlar, samt hur detta tas emot. Ett konkret tips är att filma ett vanligt träningspass – inte ett ”prestationspass” där syftet är att lägga ut det på hemsida eller facebook – utan ett helt vanligt pass, för att studera just kommunikationen.


Jag skulle verkligen önska att detta blev mer uppmärksammat i hundvärlden, för jag tror att där finns hur mycket som helst att utveckla. Ju duktigare vi blir på detta, desto större chanser för att få ut det bästa av våra hundar. Tyvärr ser man många exempel där all träningsanalys sker utifrån mänskligt perspektiv, utan att vi beaktar hur hunden fungerar som art. Genom att lära oss att tolka små signaler skulle vi kunna förutse mycket av det som händer i såväl träning som tävling. Och genom att använda oss mer av mimik och kroppsspråk så kommunicerar vi med hunden på dess egna villkor!

Du har tidigare tävlat dressyr med häst under många år. Jag upplever att många som gör snabba och stora framsteg inom hundtävlandet på det sätt du har gjort ofta har en bakgrund i just hästvärlden. Vilka likheter och skillnader kan du se om du jämför dressyr och lydnad?

- Förutom de uppenbara likheterna att man ska samspela med en annan levande varelse som kommunicerar på ett annat sätt, så finns det också en stor likhet i att man ska genomföra ett program med flera moment utan avbrott. I dressyren behöver du, precis som i lydnaden, förbereda med små hjälper, riktningar och placeringar så att hästen vet vad som kommer ske. Precis på samma sätt bör vi tänka med hunden – ett förspel, utan döda punkter där hunden alltid har en uppgift. Hur förspelet ska se ut är förstås väldigt olika från hund till hund. En del hundar kanske behöver ”blåsa ur och nollställas” – men då är det också en uppgift. Har man en hund som behöver växla mellan på och av, så ska inte av vara en död punkt utan det är ändå en aktiv del i förberedelsen.

En skillnad är att vi med häst har en övervägande fysisk kommunikation. Men samtidigt är det också en likhet att om du är mjuk i känslan blir du också mjuk i dina hjälper, så att ni är i harmoni med varandra. Hästen blir dock inte lika personbunden som hunden. I och med att man inte delar vardagen på samma sätt, så får relationen inte lika stor betydelse som med en hund. En duktig ryttare kan utan problem låna en okänd häst och prestera tillsammans med den, men detta är ju i princip omöjligt med en lydnadshund.

Mina viktigaste prioriteringar som tränare är relativt lika med häst och hund; hela utmaningen för mig ligger i att förstå en annan individ. Samspel, relation och känsla är alltid överordnat det tekniska utförandet.


Hur skulle du beskriva dig själv som tävlingsmänniska idag?

Från att tidigare ha upplevt ett läge där jag aldrig kunnat vara nöjd med det jag gör, så är jag idag en person som ofta känner mig väldigt nöjd. Detta är dock inte synonymt med att jag vill slå mig till ro och sluta utvecklas; tvärtom! När jag känner mig som mest nöjd är jag samtidigt som mest inspirerad för fortsatt arbete. Känslan av att ”Vi har gjort vårt bästa och vi har gjort det ihop”, får mig att vilja göra mer och motiverar mig att arbeta hårt för att uppnå nya mål. 

Ibland räcker ”vårt bästa” för ett visst resultat och ibland inte. Jag känner ingen frustration i det, utan tycker att det är jätteviktigt att ofta påminna sig om att man tränar och presterar ihop med en individ som faktiskt inte har valt att tävla. Och just därför känns det så självklart att prioritera en riktigt bra känsla i det vi gör.

Tack Helène & Leffe, samt de tre härliga hundpersonligheterna Mick, Tarzan och Tiger, för att jag och Pingu fick göra ett besök i er harmoniska och välkomnande hemmiljö!

Finaste hundbädden jag sett - och dessutom med en fantastiskt fin liten hund "inuti":-) Tiger stal mitt hjärta totalt!
Finaste hundbädden jag sett - och dessutom med en fantastiskt fin liten hund "inuti":-) Tiger stal mitt hjärta totalt!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Teman