domartankar inför spännande domaruppdrag

Ur regelboken för lydnadsklass elit Ur regelboken för lydnadsklass elit

Släkt och vänner som läser bloggen för att vara snälla får den korta versionen  direkt - jag har fått äran att  vara den svenska representanten i Nordiska mästerskapen i tävlingslydnad - och jag har tackat ja!

För lydnadsnördar som kanske kan vara intresserade av hur jag tänker kring det beslutet med tanke på att det "blåser lite" i lydnadsvärlden just nu, så följer en lite längre utläggning...;-)

Jag  har förstås grunnat lite på vad det är som egentligen händer! Många av de diskussioner som pågår kretsar kring att förarens agerande på planen snart bedöms mer än hundens. Med tanke på hur mycket bedömningen skiljer sig åt på detta plan så funderar jag på om det kan handla om rena missförstånd / tolkningsskillnader.

Enligt utdraget på bilden ska extrakommando leda till 2 poängs avdrag, förutom i rutan och fjärren där det ska kosta 1-2 poäng. Det är rätt så glasklara anvisningar – men den viktiga frågan är; vad är ett extrakommando?

I min domarhjärna är ett extrakommando när hunden behöver två signaler för samma uppgift – dvs repris på röstkommandot, eller ett extra handtecken. Tex att man får säga sitt två gånger från ligg vid sidan, eller loss två gånger då hunden ska släppa apporten.

Någonstans, någon gång, har jag utbildats i vikten av att skilja på ett extrakommando (EK) och ett dubbelkommando (DK). Jag uppfattar DK som ett kommando som förstärks med någon form av hjälp – tex att man flyttar handen samtidigt som man kommenderar. Eftersom EK generellt ger 2 poängs avdrag, så känns det rimligt för mig att ge ungefär 1 poängs avdrag för ett ”vanligt” DK (och 0,5 om det är litet och till synes sker omedvetet). Undantaget förstås om det är av tvingande karaktär - tex väldigt arg röst eller hotfull rörelse. Då blir avdraget betydligt större utifrån den generella anvisningen att hunden ska agera villigt och med intresse för uppgiften. Ytterligare ett undantag är om jag tror att hunden är beroende av förarens DK för att utföra uppgiften – då blir det snarare ett EK och det känns rättvist att det kostar lika mycket som för den förare som får säga kommandot två gånger.

Som tävlande i elit kan jag identifiera mig med dem som tappar gaisten när man tappar mängder med poäng på omedvetna fel – och när DK bedöms som EK. Fem av de sex hundar jag har haft förmånen att dela livet med har tävlats/tävlas upp till elitklass och resan dit har sett väldigt olika ut för respektive hund. En gemensam framgångsfaktor har dock varit vikten av att som förare känna att träning lönar sig. Den motsatta känslan upplevde jag själv i våras då jag fick en 8:a för en ruta med enda motiveringen att jag vred huvudet något då jag ropade ”hit”. Dvs en rörelse som möjligen kan tolkas som ett DK men som belastades som ett EK – dessutom i ett moment där avdrag för EK ska ligga mellan 1 och 2 poäng(...)

Totaltapp på 8 poäng (koefficient 4) är rätt avgörande när man satsar på SM-poäng. Själv vill jag överhuvudtaget inte dra för den typen av DK, då det känns naturligt att rikta munnen som ropar mot det öra som ska höra, (oavsett väderlek) men detta är liksom mycket annat också en tolkningsfråga. Om man får det avdraget den gången man får till allt man tränat så hårt för - ja, då händer det något med motivationen. Tyvärr inte i den riktningen att man blir sugen på att träna mer.

Jag känner mig överlag inte bekväm i att döma utifrån grundtänket att betyg 8 ska motsvara ”Excellent”. Svenska synonymer till excellent är ”Utmärkt” eller ”Fullvärdig”. För mig känns det logiskt att utmärkta och fullvärdiga utföranden ge betyg 10 och gränsfallen 9,5.

8:or vill jag ge på moment som innehåller någon form av miss – till exempel EK. För många utföranden som innehåller en större miss – till exempel tugg, eller ett missat delmoment, finns enligt regelanvisningarna betyget 7. Kvar för utföranden med ett par betydande missar, flera små, eller en riktigt stor som tex att hunden går istället för att springa, finns betygen 5-6.  Jag vill använda hela skalan så att skillnaden mellan "bra" vs "knappt godkänt" syns i totalpoängen och inte bara på planen.  

Åsikterna om detta kan förstås skilja sig åt, men där är några viktiga övergripande frågor som jag tycker vi måste fundera kring på djupet innan resonemanget går vidare.

Är merparten av oss domare så kompetenta att vi kan döma rättvist även om vi i huvudsak rör oss mellan betyg 5-8? Varenda halvpoäng får ju då extremt stor betydelse – och om små missar ska leda till stora avdrag ökar kraven betydligt på att vi inte missar en enda detalj. Själv upplever jag inte att jag dömer så bra så att jag kan leva upp till det och då tillhör jag ändå den yngre halvan i ligan ;-)

Om allt hänger så på håret, så kommer acceptansen för funktionärsmissar att minska – och vad gör det med sporten på sikt?  Ju högre krav vi ställer på de tävlandes utföranden, ju högre krav ställer detta på upplägg och tävlingsorganisation. Det är mycket för klubbarna att leva upp till – och är det rimligt i ideellt arbete? Vad händer med motivationen hos funktionärerna?

  • Att inte ge avdrag för missar man som domare ser är verkligen inte rättvist mot andra tävlande som tränat hårt för att undvika just de felen…
  • …men av precis samma anledning måste ju den som tränat in snygga och säkra utföranden också få poäng som speglar kvalitetsskillnaden. Säg att den som tränat bort sitt tugg på vittringspinnen råkar vrida huvudet i samband med ordet ”loss”. Om detta bedöms som EK och kostar lika mycket som lätt tugg  – då är det inte långsökt att tänka sig att den som lagt mycket tid på att träna bort  tugg tappar motivationen.
  • Vad händer med motivationen hos merparten av de tävlande om det krävs excellenta utföranden i snitt för att klara gränsen för 1:a pris? Kommer det leda till mer eller mindre hundträning på sikt?
  • En del tycker att bedömningen på mästerskap och rankingtävlingar kan vara hårdare än ”vanligt” – men för mig är det helt ologiskt eftersom vi utgår från samma regelbok. Sen är man såklart mer fokuserad på ett mästerskap – mer noggrann med att äta/dricka rätt och troligen har man även tagit ledigt från jobbet dagen innan för att hinna gå igenom programmet och genrepa sina placeringar. DET gör säkert viss skillnad. Många tar del av just denna bedömning (såväl andra domare som tävlande på väg upp) och det är viktigt att tänka på vad som händer med motivationen i stort – hur vi påverkar och vad vi förmedlar.


Vid regelkonferensen 2014 föreslog jag och andra att om det internationella regelverket tvingar oss att acceptera att  betyg 8 ska motsvara excellent så måste nivåerna för uppflyttning och 1:a pris ändras (idag krävs 8:or i snitt). Jag ser fram emot att ta del i tolkningsarbetet – och jag tycker att det är strongt av SBK att även ta med oss som röstade nej till internationella regler i referensgruppen. I denna fas när beslutet är taget, så väljer jag förstås att tro att det går att få fram en bra slutprodukt av det hela.

Min första tanke när jag blev ombedd att vara landets domarrepresentant i Nordiska var att tacka nej. Jag kan inte döma rättvist om jag huvudsakligen ska använda mittendelen av blocket  - så skicklig är jag inte. Och jag är inte beredd att ändra mig heller, utifrån argumenten ovan. Till svar fick jag beskedet att de vill att jag ska döma som jag gjorde på SM 2014 – dvs känna mig helt fri att använda alla siffrorna - och att främsta skälet för att jag blev utvald var att jag hade integritet för att stå för min bedömning och hålla en jämn linje.

Vilken ära – och vilken möjlighet!  Framförallt vill jag döma rättvist - och jag tror alltså att den chansen är störst om man vågar använda  hela betygsskalan. För mig ligger inte domarutmaningen i att vara den som ser mest och dömer hårdast, vilket tyvärr verkar vara lite av en trend just nu - inte minst på Z:at. (Jag tror inte att det finns någon folkgrupp i hela världen som kan lägga så mycket tankekraft på hur man kan svänga runt en kon, som lydnadsfolket:-))

  En tanke jag har är att undvika att se de andra domarnas betyg under hela tävlingen. Jag är helt säker på att man skulle påverkas på ett omedvetet plan av att märka att man hela tiden ligger under eller över de andra – och då riskerar man att ändra sig under tävlingens gång, vilket förstås blir allt annat än rättvist. Jag får väl antingen vända mig om, då vi ska visa skyltarna, eller helt enkelt blunda:-) Att döma är inte så olikt att tävla – in i bubblan, fokus här och nu – och gör din grej.

Jag har förstått att det finns många starka åsikter om lydnaden just nu, vilka framförallt kommer till uttryck på Facebook. Förhoppningsvis engagerar sig dessa personer även i det praktiska arbetet. Vi behöver fylla på med både domare och tävlingsledare och har man starka och säkra åsikter om bättre alternativ för bedömning och upplägg så är det ju bara att köra. Motivationen kommer tillbaka när man känner att ansträngning gör skillnad i praktiken!

Avslutningsvis vill jag tacka ägare och valpköpare på Kennel Lann Morian för att ni var så snälla och flyttade ert kennelläger så att jag kunde tacka ja till detta. Ser fram emot att träffa er lite tidigare i höst istället!

 

Kommentera gärna:

MISSA INTE!!

Nose Work-tävling på UC Hund i Örkelljunga. Välkommen till en hel helg med nose work - föreläsning, doftprov, tävling och clinic, 13-15/11. Mer info här

Gästföreläsare Adam Hübinette
Gästföreläsare Adam Hübinette

bloggavsnitt

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Teman