domar-reflektioner från nordiska

Domarligan - jag hade turen att få döma med riktigt trevliga kollegor! Domarligan - jag hade turen att få döma med riktigt trevliga kollegor!

Helgen som gick tillbringade jag i danska Herning, med hedersuppdraget att döma Nordiska mästerskapen i lydnad. Detta domaruppdrag blev speciellt på många sätt; dels var det mitt första uppdrag utomlands, dels min första internationella tävling som domare och dels var det första gången jag representerade mitt land i någon form.

Resultaten i kort sammanfattad version: Det individuella guldet gick till danska Miriam Sondregaard som därmed stod för den historiska bedriften att ta guld i både VM och NM samma år. Silvret gick till Finland och bronset till Norge. I lagtävlingen var det Finland som tog guld, Danmark silver och Norge åter brons. Svenskarna blev alltså medaljlösa, men min sammanfattande bilr är att det ändå var det de svenska ekipagen tillsammans med de norska som uppvisade mest arbetsglädje hos hundarna. Alla gjorde fina och imponerande saker i ringen, men för flera i kombination med kostsamma missar. Landslagsdebutanterna gjorde överlag väldigt bra ifrån sig. Allra bäst gick det för Emelie Wickström som tog en individuell femteplats, tätt följd av Anna Hilding.

Fram till nu har jag trott att SM:et 2014 skulle vara min stora höjdpunkt i domarkarriären, men jag tror denna helg faktiskt var snäppet bättre. Liter nerver finns förstås med i spelet, men för min del handlade det mest om att infinna mig vid rätt plats vid rätt tid. (Med mitt lokalsinne är det en utmaning att ta mig från hotellrummet till frukosten.) Nu såg de danska arrangörerna, med överdomare Mats Grönbaek Möller i spetsen till att jag blev mer än väl omhändertagen, så den oron kunde jag snabbt släppa. Jag kände mig också väldigt trygg i att Mats uppmuntrade oss att tänka "helhet" inför betygssättningen, samt den goda stämning som tidigt infann sig i domar-gänget.

Väl på plats i ringen trivdes jag oerhört bra - självklart är man väldigt laddad och fokuserad, men ingen negativ anspänning. Istället gick jag in i en känsla av flow som är svår att beskriva och som är en stor skillnad mot vanliga domaruppdrag. Det höga tempot förstärkte nog känslan ytterligare. Efter avslutat moment beordrades vi visa betygen på studs, så där fanns inte ens en sekunds betänketid. Den finska domaren, som är betydligt mer rutinerad än mig i sådana här sammanhang, sa att detta utan tvekan var den snabbaste bedömning han genomfört. Detta gjorde att man helt enkelt inte kunde tänka två varv och även om man självklart gör små missar, så tror jag att det gynnar tävlingen i stort – första känslan utan djupare analys är troligen det mest rättvisa. En erfarenhet som fick mig att tänka på de domarkonferenser jag varit på, där man ibland får se filmade moment flera gånger om och diskuterar betyg utifrån det. Detta upplägkan ha stort värde då man diskuterar målbilder utifrån bedömningsanvisningarna i regelboken, men när det gäller domararbetet i praktiken så är det förmågan att ta snabba beslut utifrån en enda sekvens som sätts på prov och får avgörande betydelse för den tävlande.

Totalt var vi fyra domare – en från varje representerat land – och i resultaträkningen tar man bort det lägsta + det högsta betyget på varje moment. En trygghet som domare då man kan tabba sig utan att sabba för någon tävlande, men samtidigt en svårighet för de tävlande då man måste övertyga två domare om en tia för att den ska räknas. Min plan att inte ta del av de andras bedömning gick i stöpet då betygen rapporterades ut i högtalarsystemet, men jag tror och hoppas inte att man lät sig påverkas på något omedvetet plan.

Innan mästerskaps-helgen hade jag fått rådet att tänka på att vara riktigt noggrann från början eftersom det var så många bra hundar med på samma tävling – vilket gör Nordiska mästerskapen till en väldigt unik tävling. Samtidigt påminde jag mig också om vikten av att även våga sätta höga poäng från början, så att inte startnumret får en avgörande betydelse. Sveriges Niina Svartberg gav mig den utmaningen direkt då som första startande levererade ett riktigt snyggt fritt följ.

Med facit i hand visade det sig vara ett av tävlingens absolut bästa fria följ – det har man ju ingen aning om när 27 ekipage återstår – men jag gav betyg 9 och är glad att jag hade modet att göra det. Hela blocket användes båda dagarna, även om det blev betydligt färre tior än jag trott. På lördagen delade jag ut tävlingens enda tia utöver gruppmomenten och på söndagen hade jag en eller två om jag minns rätt.  Detta förvånade mig, men jag tror att underlaget – som av de tävlande beskrevs som ”medelhalt” kan ha haft en viss hämmande effekt på en del hundar. Samtidigt var det också väldigt  få ”generalmissar” och ingen ”på-tårna-tjuvstart” eller "hann-inte-stanna"och kanske hänger det ihop? Delar som på merparten av ekipagen höll en imponerande hög nivå var posititioerna i fritt följ, samt fjärrdirigeringarna. Överlag visades också stor säkerhet i dirigeringsmomenten.

Alla funktionärerna var väldigt trevliga - här är min sekreterare som såg till att rätt poäng noterades!
Alla funktionärerna var väldigt trevliga - här är min sekreterare som såg till att rätt poäng noterades!

Ytterligare en skillnad ”mot vanligt” var att inte ha någon skrivare vid sin sida. Det enda vi skulle rapportera var betygen och sekreteraren satt vid sidan av ringen. Jag trodde detta skulle bli en svårighet, men det var precis tvärtom. 100% fokus kunde riktas mot ekipaget. Tidigare har jag varit mot denna princip då jag tycker att det är viktigt att vi domare tydligt kan motivera de poäng vi sätter så att det inte slutar med "jag tycker  nog 7". Men visst borde man kunna fixa någon teknisk utrustning där man som domare bara pratar in sina tankar i en liten mikrofon, så att det kan skrivas ut på papper någonstans? (Det gäller bara att tänka sig för mer än en gång innan man tänker högt:-))
 

Scandic såg till att gästerna med hund kände sig välkomna!
Scandic såg till att gästerna med hund kände sig välkomna!

Innan jag åkte hem blev jag inbjuden som domare till en annan internationell tävling i Danmark nästa år och hörde mig själv tacka ja utan alltför mycket betänketid. Hörde också mig själv fråga om det var möjligt att tävla ena dagen och döma den andra. Med en lyxig helg med tåg och flygresa, hotell, goda middagar och väldigt trevligt sällskap så var det enda jag möjligen kunde sakna sällskapet av en hund:-)

Det är nog en ännu mer speciell känsla att få representera sitt land tillsammans med sin hund.
Det är nog en ännu mer speciell känsla att få representera sitt land tillsammans med sin hund.

Självklart ger erfarenheterna kring en sådan här helg även lite tankar kring ren hundträning och dessa kommer ventileras i en intervju i Heléne Lindströms blogg high5hundkurser.se inom några dagar.

Vill avslutningsvis rikta ett stort och varmt tack till SBK för förtroendet och en minnesvärd helg. Ett särskilt tack till  UG lydnads Thomas Lundin för värdefullt "domar-pepp" såväl innan som efter!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Teman