En viktig tävling

Pingu under prisutdelningen - mkt nöjd med att ha vunnit en liten tygmus :-) Tack Gbg-avdelningen för ännu en trevlig och välarrangerad tävling! Pingu under prisutdelningen - mkt nöjd med att ha vunnit en liten tygmus :-) Tack Gbg-avdelningen för ännu en trevlig och välarrangerad tävling!

Ett tag när jag arbetade mycket med mina tävlingsnerver så var jag noggrann med att alltid ha en plan B för tävlingsdagen, särskilt när jag körde långt.

När jag var som sämst coach för mig själv kunde jag annars klandra mig för att ha kört massa mil i onödan eller sabbat en hel helg med tidig uppstigning till ingen nytta (...)

Nu för tiden har jag en helt annan inställning till tävling och till mina egna prestationer, men jag har ändå behållit den där "Plan B-tanken". Nu är det kanske snarare en effektivitetsgrej för att jag ska hinna med allt jag vill göra.

Ett av mina viktigaste mål för året som varit har varit att besöka min Farmor minst en gång i månaden. Hon bor i Göteborg (ca 12 mil härifrån), lämplig besökstid på boendet är mellan 9-18 och lämplig längd på besöket ca en timma, vilket gör att jag gärna slår ihop det med annat när jag ändå kör såpass långt.

För att klara detta har jag försökt att att pricka in tävlingar och ibland jobb i Gbg-området. En av dessa tävlingar genomfördes i helgen, på Göteborgs-avdelningen. Den stora orsaken till att jag anmälde till tävlingen har med ett annat viktigt mål för året att göra - att  prioritera min träningstid året ut, även om det är stressigt med jobb och annat. Har jag en tävling inbokad så fungerar min hjärnverksamhet och koncentration på ett helt annat sätt än om jag inte har det. Visserligen har jag jobbat upp en träningsdisciplin som gör att jag nog skulle kunna träna dagligen ändå, men med tävlingen inbokad så finns träningstankarna ständigt i bakhuvudet och när det väl är dags för själva träningspasset så vet jag rätt så exakt jag jag ska göra. 

 Dock har framstegen i vittringen inte varit så stora som jag hoppats och strävat efter och i kombination med mycket annat som snurrade i huvudet, så var själva tävlingssuget var inte jättestort. Men eftersom jag ändå skulle till Farmor + hade slagit ihop med ytterligare en trevlig sak+ hade massa andra träningsmål att stämma av, så kunde jag ju lika gärna använda tävlingen till något konstruktivt.

Det var framförallt intressant att se effekten av att inte vara supertaggad. Jag tränar lite klokare och lite mer lagom innan tävlingsdagen och går in på plan med en mer behaglig anspänningsnivå. En negativ effekt  var att jag inte var riktigt fokuserad och gjorde två rejäla förarmissar - svängde fel i z:at men hann rädda upp i sista stund och gjorde fel handtecken på läggande i inkallningen. Pingus förvånade uppsyn var rätt obetalbar, men tack vare hennes välvilja att förstå och göra rätt så hann vi rädda upp även detta.

Det jag är absolut gladast för på denna tävling, som jag tror är den vi blivit hårdast bedömda på hittills är:

 - riktigt hög säkerhet i rutan som vi ju faktiskt nollat de två senaste tävlingarna, dock av helt olika anledningar. Det var en utmaning för mig att inte överarbeta träningen inför denna start.

- riktigt hög säkerhet i dirigeringsapporteringen som det fanns en stor osäkerhet i tidigare i höst, då Pingu generaliserade "frysa på vittringspinnen" till apportbocken (...)

- 10 på hopp-apporten trots att vår storlek på apport inte fanns tillgänglig (sedan nollan på detta har vi tränat med stor variation på greppytor på apporterna)

- ett betydligt mer harmoniskt startläge i vittringen, vilket vi jobbat galet mycket för, men tyvärr tog hon beslutet för snabbt och grep "pinnen bredvid". Detta var ingen överraskning men självklart hoppas man:-) Dock trodde nog Pingu att det blev helt rätt, så i alla fall en tävlingsvittring med harmonisk känsla. Det hade vi inte sist vi provade, i september, - då var det rock´n roll!

- en stabil fjärr utan extraeffekter:-)

-och inte minst; för tredje tävlingen i rad fixar hon nu platsen som vi jobbat så mkt med och därmed känns det verkligen som om knuten är löst, även om jag är fullt medveten om att sådant alltid kan ligga i bakhuvudet på den typen av hund som Pingu är. Och trots all mängdträning på just platsen så har vi på alla dessa tävlingar också lyckats bibehålla stadgan i sättandet.

Jag tar också med mig att hon satt i alla halter och fixade alla z:a skiften trots en dyngsur plan. Jag tror nästan att hon snarare tycker det är kul när det skvätter lite:-)

Blev impad av Björn Brockers bedömning - han snappade upp sådant som ingen annan domare dragit på hos oss innan, men med all rätt. Och stolt över att vi trots detta , nollan på vittringen, svampen till plan  och mina två onödiga förarmissar ändå fick ihop 250,5 poäng och en tredjeplacering av 13 startande.

En onödig poängmiss var uppsittet på platsen där jag behövde ett extrakommando - har anat det i all stadgeträning av själva läggandet men inte brytt mig om det, men nu får jag tänka om där.

Nästa tävling anmäler jag till när vi fixat vittringen på minst fem träningsmässiga upplägg i rad - ett mål som jag tror ger lika mycket träningstid som en tävlingsanmälan ;-)

Det viktigaste målet för året  är uppnått, dessutom med en liten råge, då jag har besökt Farmor vid 14 tillfällen under året (men det har definitivt inte varit tävling varje gång:-). 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Teman