Välj tävlingar med omsorg!

Min gamla Mimmi. En hund som sällan tävlades i skitväder, men som kom till lydnads-SM ändå! Min gamla Mimmi. En hund som sällan tävlades i skitväder, men som kom till lydnads-SM ändå!

Jag fick en fråga på mailen häromdagen från en kursdeltagare och när jag hade skickat iväg svaret tänkte jag på att jag tror att det beskrivna problemet är väldigt vanligt.

Jag hade också flera medtävlande på senaste tävlingen med liknande dilemma. Frågade därför efter vänlig tillåtelse att lägga ut frågan och svaret här i bloggen, vilket gick alldeles utmärkt.

 

Kursdeltagarens fråga:  Jag känner mig så frustrerad för att min hund är så ojämn på tävlingsbanan! Tydligen är det inget ovanligt rasfenomen, säger de som tävlar samma ras, men jag vill hellre tro att det är något jag gör/inte gör som påverkar honom/oss. Jag har försökt analysera, tar noga vara på varje tävlingserfarenhet och försöker bygga upp träningen utifrån det.

 Vi träningstävlar, miljötränar, störningstränar, kedjetränar  - även om man såklart kan alltid kan göra mer av allt. Hans momentbetyg  varierar ofta mellan noll och tio.  

Senaste tävlingen nollade han platsen för första gången på fler år och efter fyra tävlingar i rad i tvåan med betyg 10 – nu var det en doft som skulle kollas upp. Tävlingen två veckor innan dess gick i storm, snö, hagel och drivis, han låg finfint på platsen där (!) men sen vägrade han sätta sig i startposition för fria följet och då bröt vi. Jag förstår hans vägran och respekterade hans beslut J. Det var verkligen hemskt väder.

Som du kanske minns är han en glad och energisk hund som gärna tar för sig och hittar på egna grejor :-) Av mig som förare kräver han extrem tydlighet och får han det så jobbar han jättefint. När vi vallar vet han såklart bättre än jag hur det ska gå till och då är han rätt svårstyrd, tar många egna beslut och han har ju oftast rätt – det säger vår instruktör! Samtidigt måste jag ju ändå få bestämma var vi tar fåren och i vilken takt. Så, å ena sidan mycket arbetsvillig och lättlärd, å andra sidan många egna idéer.

Jag undrar nu om du har några tankar och tips om hur jag ska tackla fortsatt träning och tävling??"

 

Mitt svar: De nollor du beskriver verkar - om jag tolkar dig rätt - bero på väldigt naturliga orsaker; starka dofter och skitväder:-)  Ska man klara sådant så har man antingen en hund som inte bryr sig om det ena eller det andra, eller moment som är galet övertränade. Just dofterna tror jag du kan komma tillrätta med genom riktigt starkt fokus och yes-känsla i varje del. Säkra hela tiden att han vill göra de uppgifter han får och anar du att han tappar gaisten så bygg tillbaka. Som jag ser det är detta ett ständigt arbete som aldrig blir klart. Själv upptäckte jag i lördags att jag tappat mitt uppsitt efter platsen och ser det inte som ett tävlingsproblem utan helt enkelt en detalj jag glömt att stärka på länge (i kombination med överträning av hakan i backen). 

Mina konskick stärker jag minst varannan gång på olika sätt, annars tappar jag dem på studs - detsamma gäller ställande under gång, stadga i fjärr, eller vad det än är. Jag försöker undvika att tänka "nu kan vi det här" och istället se en utmaning i att hålla förväntan i varje del och helst se tendenserna på träning innan de dyker upp på tävling. 
Men ibland missar man det såklart!

Om det är omständigheter på en tävling som man inte tränat för så kanske det hjälper att tänka att det är omständigheterna som påverkar, snarare än de mer standardiserade delarna i tävlingssituationen. Det är kanske just "dofter" från 13 hundar i rutan vi har behov av att träna, snarare än att göra rutan i en kedja (på vår vanliga plan, där alla dofter är bekanta).

 Och väljer man att starta trots att man vet att man egentligen inte tränat för det, så tycker jag ditt resonemang om att respektera hundens beslut är väldigt bra formulerat:-) 

När det gäller väta och kyla så tror jag många förstör mer än vad de får ut av att träna/tävla under sådana förhållanden. Kanske tjänar man mer på att fokusera sommarsäsongen och/eller inomhustävlingar och istället vara rädd om "go-känslan" i själva utövandet? Därmed inte sagt att det inte är träningsbart men om det tränas ska det vara lustfyllt både för en själv och hunden, annars tycker jag att hobbyn tappar  sin mening. Klura på vilka tävlingar  som är viktiga att genomföra och  som tar er framåt!


To be continued :-)
Återkommer med tips för yes-känsla i platsen. Har kört en lite halvknäpp variant för att lösa Pingus dilemma som jag bloggat en del om tidigare och återkommer med ett bloggavsnitt om "Panda-metoden" framöver:-)  Innan dess: God Jul!!
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Teman