En sorgsen jul

Kajsa Kajsa
Ibland hamnar det saker här i bloggen som vid första anblicken inte alls tycks ha med hundträning eller min yrkesverksamhet att göra. Nedanstående text kan nog trilla in i den kategorin, men egentligen är det motsatsen; Farmor och Farfar sa tidigt till mina föräldrar att ” Jenny måste få en hund”. 

Där började allt.  

Efter lucicahelgen bloggade jag om ”en viktig tävling”. Då visste jag inte hur viktig den faktiskt var. Den tävlingen skulle innebära sista chansen att få hälsa på min Farmor under ”normala” omständigheter.

 
Till Farmor,

Du höll mig när jag bara var några timmar gammal. Jag satt hos dig och höll din hand en sista gång när du bara hade några timmar kvar. Däremellan fick vi en fin tid tillsammans. Mina första 32 år – och Dina sista.

Det kommer ständigt människor ut och in i våra liv. En del relationer är helt unika och den som försvinner går inte att ersätta.

Barndomens jular innebar glada stunder hos Dig och Farfar. Årets jul blev desto mer sorgsen. Framtidens jular blir förhoppningsvis tillfälle att med tacksamhet minnas allt som var.

Det finns så mycket jag kan göra, som Du aldrig fick chansen till, men Du uttryckte det aldrig i bitterhet utan enbart i uppmuntran. Du lärde mig framförallt att ta de chanser som kommer, leva livet medan det pågår och vara tacksam över allt som är, medan det varar.

Tack för allt, älskade lilla Farmor. Du fanns alltid där – och genom allt Du lärde mig så kommer det fortsätta vara så. 
Etiketter: tid och livsval

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Teman