Om Vilja Och Veta

Maren Taien in action tillsammans med en av jordens roligaste hundar - kelpien Bacchus - och matte Maria. Och - inte minst - en väldigt medgörlig publik!
Maren Taien in action tillsammans med en av jordens roligaste hundar - kelpien Bacchus - och matte Maria. Och - inte minst - en väldigt medgörlig publik!
Vilja Och Veta blev det första namnet på min firma och numera är det namnet på själva kursverksamheten. Firman avslutades förresten tidigare ikväll - och trots att anledningen är att Fredrik och jag istället startar Lyckagård AB - så höll jag på att börja lipa. Sedan 2008 har firman varit min vardag och gett mig oerhört mycket arbetsglädje. Fredrik har kommit väl igång med verksamheten - lite för bra kanske - för nu jobbar jag lite för många timmar om dagen, lite för många dagar i veckan. Det blir en hel del pappersarbete kring såväl avslut som nystart upptill allt det vanliga, men samtidigt en bra kompetensutveckling inför min undervisning i entreprenörskap och snart blir det nog vanlig vardag igen.

I helgen har jag varit i Kungsör och föreläst under Maria Brandels clinic med temat "Träning för tävling". Mitt avsnitt handlade om den mentala biten och jag hade äran att få göra detta tillsammans med Helène Lindström!

Som föreläsare fick vi chansen att ha önskemål på föreläsningstid och  valde att vara först ut.  Jag tänkte att det skulle bli en lyx genom att vi därefter kunde släppa fokus på arbetsprestationen och gå över till ”inspiration och utbildning” genom att lyssna till övriga. Samtidigt insåg jag när jag satt och lyssnade på de andra att det hade varit rätt så kul att ha den sista, sammanfattande, föreläsningen. Just detta gäng var nämligen levande bevis på vår huvudvudskap; vikten av att göra sin grej, att tro på det man gör och att ge sig själv goda förutsättningar (tankar, tid, träning – eller 46 apporter i resväskan, det beror på vem man är! :-) ) Återigen en påminnelse om hur många – och totalt olika – vägar det finns till framgång, även inom en så snäv kategori som belöningsbaserad tävlingslydnad.

De övriga hade också den gemensamma nämnaren att de tagit guld på SM, NM eller VM. Att bli inbjuden i ett sådant föreläsargäng - med meriter som jag själv aldrig varit i närheten av - gav  en högre anspänning än vad jag brukar ha.  På en bild i vår powerpoint stod det ”I varje svaghet finns en styrka”. Med denna i bakhuvudet påminde jag mig om att  den där avsaknaden av medaljer kan vändas till en just en styrka.  Utan dem måste jag ha gjort något annat hyfsat bra (även om jag ännu inte lyckats klura ut exakt vad :-)). Det jag brinner för och försöker förmedla är i alla fall att både vilja och veta – i den ordningen.

Den tekniskt granskande blick jag har som domare, på tex låsta framtassar eller helt raka sättanden, får ofta stå tillbaka i min roll som tränare för egna hundar, likväl som coach, då jag hellre fokuserar viljan och glädjen. Det behöver inte vara en motsättning, men rätt ofta tror jag att vi gör mer eller mindre medvetna prioriteringar och jag tror att många lätt trillar in i  ”Veta och vilja” istället.

Men vad vill vi då? Det blev extra tydligt denna helg att definitionerna i vad som är roligt eller viktigt ser så olika ut från person till person, även inom den snäva ramen ”belöningsbaserad tävlingslydnad”.  På en annan av bilder fanns frågan ”Är det farligt att vara nöjd?”

Uppfattningarna i publiken var olika och initialt beror förstås uppfattningen på vad vi lägger i begreppet. Nöjd – och tänker inte göra ett skit mer - eller nöjd i anseendet att jag trivs med det jag gör och gärna gör mer av det? Om jag blir nöjd med en maträtt jag lagar, så lagar jag ju den gärna igen. Om jag aldrig får känna mig nöjd inom min hobby – hur påverkar det min mentala hälsa på sikt och hur påverkar det relationen till min hund?

För mig personligen är det jätteviktigt att få känna mig nöjd rätt ofta på såväl träning som tävling. Detta gör kanske att jag lägger ribban lägre än vad jag hade kunnat göra sett till resultatmässiga prestationer, men å andra sidan ligger den väldigt högt när det gäller upplevelse och välmående. De som forskar om vad som får oss människor att må som allra bäst lyfter ofta fram vikten av att känna tacksamhet. Jag har svårt att vara tacksam, utan att samtidigt vara nöjd – men återigen, det beror på vad vi lägger i ordens betydelse.

Men - som vi även påtalade i vår föreläsning - kom ihåg att i alla fall spela nöjd inför domaren, för hur väl pålästa vi än är, så är det trots allt en bedömningssport där psykologiska faktorer spelar roll! ;-)

Under Maria och Carins föreläsning fick jag frågan hur jag som domare reagerar på hur föraren kommer in på planen. Ska man säga hej eller har man rätt att vara fullt fokuserad på sin hund?

Här kan jag förstås bara tala för mig själv och jag vill ge den tävlande alla möjligheter att fokusera på sin hund och sin uppgift. Man ska kunna se ut som en fotbollsspelare som ska lägga en straffspark, utan att det påverkar en enda poäng negativt.  Samtidigt, som Helène så klokt la till: ”Man ska lika gärna kunna se ut som en konståkerska med ett brett leende – det beror ju helt på vem man är”.  

Att såväl i starten, som under och mellan moment föra sig och sin hund på ett sätt som ser självklart och lättsamt ut tror jag är ett säkert kort oavsett vem som dömer. För att nå dit, tror jag starkt på att göra sin egen grej och att träna på ett sätt så att även ens hund får göra det. I det nya regelverket påtalas arbetsglädjen betydligt starkare än tidigare, så kanske kan man säga att även domarens prioriteringsordning blir vilja och veta i vissa fall.

Jag läste nyss en intressant text angående paradoxen i att många idag vill uppnå olika former av självförverkligande, samtidigt som vi ändå i stort gärna gör som alla andra. Kanske på grund av dålig självkänsla, kanske på grund av Jantelagen som säger att vi inte bör sticka ut. På flera heminredningstidningar har det i år stått ”Så här inreder vi 2016”. Mer karaktärslöst än så blir det nog inte

Att påstå att alla ska ha kläder i starka färger – eller en viss ras; ja, då blir det ”Så här tävlar vi lydnad 2016”. Var dig själv istället – alla andra är ju redan upptagna, som någon så klokt sa. Däremot kan du låta dig inspireras av andra under den häftiga resan mot att hitta den bästa versionen av dig själv. Men ”bästa” - ur vilket perspektiv då? Det beror helt på vem du är och vad du vill.
Och vem du blir på vägen mot dina mål kan vara minst lika viktigt att reflektera kring, som vilka mål som uppnås.

Tack Helène för ett väldigt trevligt samarbete och tack Maria för äran att bli inbjuden. Tack också till den varma och stöttande publiken och framförallt till er som tog er tid att ge värmande feedback efteråt. Det betyder väldigt mycket! 

Att få ha med Pingu på sådana här helger är guld - både för sällskap och goda träningstillfällen.
Att få ha med Pingu på sådana här helger är guld - både för sällskap och goda träningstillfällen.

Kommentera gärna:

För bra för att vara sant?

CSN-berättigad, 1-årig distansutbildning på halvfart för dig som vill arbeta med människa-hund i samspel.

Kontinuerlig coaching och minst åtta träffdagar där hunden medföljer.

Tränarutbildningar med diplomering i klickerträning och nose work. Om du blir antagen står din hemkommun för kostnaden.

Mer info på www.uchund.se

Lärare: Jenny Wibäck och Jeanette Hallman

 

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln