Glädjefylld och utvecklande tävling, med Pingu-power!

Den här helgen har vi haft klubbens stora lydnadstävling i Lotushallen.  Igår blev det en lång dag då merparten av 50-talet anmälda i klass 1-3 dök upp. Växlade mellan att vara domare, lite TL och lite allt i allo.

Idag var det min tur att tävla medan duktiga klubbkompisar löste elitupplägget med den äran.  Trevliga Lotushallen är nog en av de svåraste tävlingsplatserna för oss. Pingu älskar att vara där och blir lätt överladdad . Egentligen ingen rättvis chans för att testa av vittringsträningen sedan senaste tävlingen i december. Men jag tänkte nog lite tvärtom; en tävlingsanmälan hit under en intesiv arbetsperiod skulle få mig att prioritera träningstiden.  Och trränar vi så vi klarar den här, så klarar vi den överallt!

Utifrån de senaste passens träning under ”tävlingslika former” så var förväntningarna rätt höga ändå – och visst blev jag lite besviken när hon trots lugn utgång och trots att hon gick över alla apporter utan att gripa, valde fel, . Hon kom på sig själv och bytte snabbt till den intill som var den rätta, men betyg 0 blir det ju ändå.  

Vi drog startnummer 1, vilket jag trodde att jag hade förberett oss för genom en härlig fyrhjulingsrunda i skogen innan vi körde hemifrån, men det hjälpte nog inte så mycket – hon hade energi så det räckte och blev över ändå:-) Note to self - bättre att lägga all uppvärmningstid på "tankenötter" för Pingu, istället för fysisk urladdning.  Små, små ljud på momenten innan – och efter, visade att hon inte var riktigt i rätt läge och då blir vittringsarbetet uppenbarligen för svårt. Drar därför inte  slutsatsen att vi är fel på det, utan fortsätter med samma upplägg som gett så fint träningsresultat på senaste passen – men med lite mer fokus på att välja när pinnar ligger tätt. Nästa test på tävlingblir i utemiljö och med annan uppvärmning!




 

Direkt efter ring 1 kände jag mig lite missmodig, men så påminde jag mig själv om att det finns så mycket mer i en tävling än en vittring och om allt det andra i den ringen som vi klarade fint. Trots laddningen satte vi tex återigen alla skiften i både z:a och fjärr. Hopp-apporten som stundtals varit lite svår gick finfint. Inkallningen helt ok. Andra uppgiftsmål för dagen gjorde sig påminda, liksom innehållet i min pepp-text som jag läste ett par gånger igår – och sen var vi på´t igen!

Ny uppvärmning, nytt fokus och så grymt kul det blev att köra andra rundan. Är så glad att jag fortsatte, för den gav viktiga kvitton och självförtroende till resten av vår träning. Det är ju trots allt så att vittringen är ett moment av tio!

Här är en film på runda 2 – med lite kommentarer kring vad vi hade fokus på där och hur vi valde att använda tävlingen. Tack snälla Sara Andersson för filmandet!

I ring 3 satte vi dubbeltia på gruppmomenten och hakan i backen hela tiden. Detta har känts helt tryggt på sistone, men inget att ta för givet efter det som hände i våras. Så glad och tacksam även över detta fina träningsresultat.

Det hela slutade med att vi trots vår nolla placerade oss som nummer 1 i ett stort startfält och bland många duktiga medtävlande.  

Summa summarum – viktigt att ha med sig många mål till en tävling, för att kunna ta chansen att låta varje tävling ta oss framåt och göra oss bättre. Och inte minst för själva upplevelsen i sig.

Jag har en fantastiskt fin tävlingskamrat i Pingu och det tänker jag njuta av under den tid vi får tillsammans!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln