svart och vit som en border collie

Jag har fått omtänksamma mail och sms kring hur man skulle kunna påverka det jag skrev om i föregående blogg, bl.a. genom att driva frågan vidare till SKK. Detta är inget jag själv kommer göra och det av flera skäl.

Om jag blir arg eller irriterad på riktigt, så blir jag nog lika svart och vit som en border collie. I det här fallet känns det väldigt svart eftersom jag tycker att beslutet är så otroligt destruktivt utifrån sportens och organisationens chanser att utvecklas – risken är stor att vi mister många hängivna domare och tävlingsledare - både befintliga och de som ev tänkt utbilda sig i höst.

De skäl jag skrev om i förra bloggen har jag kommunicerat med förbundsstyrelsen innan detta beslut togs. Jag har därför svårt att tolka det på något annat sätt än att beslutet är fastställt och motargumenten beaktade. Det kanske går att upphäva rent tekniskt, men den typen av ideellt engagemang motiverar mig inte – och detta ligger också nära mitt tredje skäl; när jag samtidigt är landslagscoach känns det fel att delta i en sådan process mot samma organisation som jag arbetar för i det uppdraget (och viktigt att komma ihåg i sammanhanget är att SBK är en stor organisation, där det händer massor med bra saker också!)

Ett fjärde skäl är att jag faktiskt inte vill döma om det är så att flera förtroendevalda tror att drivkraften bakom det vi domare gör i vår domargärning kan vara att vi på ett oetiskt och fult sätt ska gynna våra företag. Åtskilliga gånger när jag tränar  på en annan klubb med en eller flera träningskompisar så har jag fått frågan ”Håller du kurs eller?” trots att jag aldrig skulle få för mig att nyttja en föreningsanläggning olovandes. Jag blir lika ledsen varje gång och det stör såklart min egen träningsglädje. Känslan i magen tror jag är densamma som om någon skulle stoppa mig utanför en butik och fråga om jag  stulit något. Och jag får samma känsla i magen av detta – glädjen i att döma och engagera sig i tävlingar på olika sätt försvinner helt om man samtidigt ska känna sig ”misstänkt”.

Men - i sann "Kjell Enhager-anda" -  om jag hade valt att gå vidare med något, så hade jag fokuserat på prioriteringar som görs- i syfte att få jämnare och mer rättvis bedömning . Jag hade ifrågasatt att man inledningsvis väljer att skära bort gruppen entreprenörer från domarkåren, innan man tar tag i betydligt större ”etiska dilemman” som är uppenbara inom tex fördomar, bemötande, kunskap, kompetens och sinneskapacitet. Jag vet inte om det finns konkreta anmälningar att gå vidare med inom dessa områden, men om det är så att det inte heller finns konkreta anmälningar för jävsituationer som visar att just vi egenföretagare är ett problem, så är ju prioriteringen ett faktum? (Om en fotbollsdomare visar sig vara mutad så är ju inte första åtgärden att ta bort alla manliga domare mellan 25 och 40 med stort fotbollsintresse, utan man utreder väl först och främst de aktuella personerna och vidtar åtgärder som bakdömning, noggrannare rekryteringssystem etc?)

Utifrån min egen erfarenhet av att undervisa i entreprenörskap ser jag snarare ett värde för en förening att knyta medlemmar ur den kategorin till sig , särskilt i en situation där vi kämpar för att de ideella krafterna ska räcka till. Det skulle ju kunna vara så att den andan, kunskapen och drivkraften behövs. Tyvärr ser jag ingen annan logik än att detta handlar om den svenska avundsjukan och Jantelagen – och det är inte utifrån de värderingarna jag vill att min medlemsavgift ska användas.

En annan ekonomisk aspekt är att vi är minst tre  i referensgänget på tio utvalda domare som berörs på samma sätt. Vi har inte ansökt om att bli referensdomare, utan har handplockats - och det har investerats en del pengar i vår utbildning genom konferenshelger med hotellövernattningar och tillhörande resekostnader. Det har inte framförts några förväntningar på att vi ska upphöra med våra verksamheter och det känns orimligt att det skulle ligga underförstått. Få medlemmar är nog beredda att säga upp sig från sitt jobb för att kunna fortsätta med sitt ideella engagemang. Och att be ”kunder” inte anmäla sig till vissa tävlingar som jag kanske dömer, känns lika befängt som om ICA skulle be vissa kunder att inte handla mjölk på fredagar.

En del i mig vill alltså försöka påverka vidare.  En annan del i mig påminner mig om att det är viktigt att lägga fritiden på aktiviteter och sammanhang som ger mer energi än vad de tar. Och sinnesro-bönen gör sig påmind än en gång. Jag får inse att jag har gjort vad jag kan på den här fronten.

Fredrik sammanfattade allt väldigt klokt: ”Ja, du har ju rätt mycket nu och det är väl rätt uppenbart vilken del som ska prioriteras bort".

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln