fokus och tillit

Pingus nya favoritboll. Studsar roligt och smidig att ha i fickan, finns att köpa via morrharethundsport.se Pingus nya favoritboll. Studsar roligt och smidig att ha i fickan, finns att köpa via morrharethundsport.se

Att jag inte tävlat så mycket sedan förra våren beror på flera orsaker. Dels hade vi platsliggningsdilemmat, följt av att jag gav mig själv tävlingsförbud tills vittringen satt hyfsat. Dessutom valde jag att skippa vinterns alla inomhustävlingar utom en, då jag vill mota Olle i grind när det gäller Pingus tendenser till ljud.

Nu i april-maj blir det därför en lite intensivare tävlingsperiod. Gruppmomenten känns väldigt trygga och i fredags satte vi vittringen för tredje tävlingen på raken.  Igår blev det tyvärr ett litet bakslag  där igen. Rätt tävling att missa på rent poängmässigt, då jag innan dess ställt till våra dirigeringsmoment. Dessa missar grämer mig mer eftersom det är sådant vi egentligen kan rätt så väl. Man skulle kunna kalla många av våra starter stolpe ut, men jag tror det är mer konstruktivt att se vad som egentligen händer och tesen just nu är att jag överarbetar vissa saker - i synnerhet när jag känner "idag har vi chansen". Att överarbeta med en så signalkänslig hund som Pingu blir tokfel:

På Göteborgs-avdelningens tävling fick vi 288 poäng och tappade 10 poäng på att för första gången missa ett skifte i z:at. Orsaken var att hon på den + föregående tävling fått märkliga blicklåsningar i det vanligtvis harmoniska fria följet. Inför z:at tänkte jag ”nu måste jag vara tydlig, för hon är inte riktigt med”. Tog i lite extra på mitt ståkommando, men insåg rätt så direkt att detta blev för likt mitt sitt-kommando, där jag drar in mycket luft. Ett andetag mindre och vi hade haft en säker kvalpoäng från den tävlingen.

I Kungälv blev rutan svår och kostade oss 20 poäng, så vi slutade på 278.Den upplevelsen delade vi med alla andra i det stora startfältet utom en, så det ser jag som en situation vi inte tränat för. På efterföljande tävling i Kungsbacka blev jag därför lite övertydlig genom att -omedvetet - vrida huvudet mer mot rutan än jag brukar. Pingu tar det som en dirigeringsapportering (där jag brukar vrida huvudet mycket) och springer ”uppåt” istället för direkt åt höger. Omdirigering – som kostar oss 10 onödiga poäng. 288,5 hade vi haft större nytta av som ett tredjeresultat än 278,5. I övrigt relativt nöjd med den tävlingen som dömdes av referensdomare Bo Isaksson, som även dömer SM i sommar.

På Helsingborgstävlingen igår – 2 dagar efter Kungsbacka- gjorde jag förstås inte om misstaget med huvudvridningen. Dock var jag noga med att försäkra mig om att hon tänkte rätt vinkel mot rutan, då det fanns fler konor i periferin. Men - man hinner inte ha två tankar i huvudet när man ska stoppa en flygande Pingu. Blir aningen för sen i mitt stå-kommando och baktassarna hamnar utanför. Tar fram henne, men blir nog flummig för vår vanligtvis säkra omdirigering funkar inte utan fler kommandon krävs för att komma dit vi ska. 20 tappade poäng.
Vidare till dirigeringsapporteringen. Ett par z:a konor samt rutan vi nyss varit i står i samma riktning som vår apport. Jag blir därför lite övertydligt med mitt ”port” som kommer i direkt anslutning till mitt ”hö”, varpå Pingu som i samma sekund är på väg mot rätt apport tvärstannar. Ny dirigering och ytterligare 7,5 poäng tappade.  Inser i efterhand att ett tydligt ”port” blir alltför likt mitt ”stopp” (retligt då jag alltid predikar att man ska ha kommandon som skiljer sig tydligt åt :-) ). Sen bakslag även på vittringen som vi nollade, då vi inte tränat mycket på att pinnarna ligger tätare än vad de ska. Pingu kändes fin i starten, går ut med nosen påslagen, men griper fel för att sedan komma in med rätt.  Ångrar lite i efterhand att jag inte påtalade avståndet, men ogillar att kritisera tävlingsupplägg. Såg ingen annan som hade problem med momentet, utan det var uppenbart att vi utsatte oss för en tävlingssituation som vi inte var tillräckligt förberedda för. Tror inte att hon var påverkad av övriga moment då vi däremellan hade 10 på inkallningen, 10 på hopp-apport, samt avslutade med 9,5 på fjärren.

 Svårigheter i upplägg är en sak, men missar som uppstår i kommunikationen mellan oss stör mig– i synnerhet som Pingu de senaste två tävlingarna varit i precis den växel jag vill ha, utan låsning på TL, utan blicklåsningar i fritt följ och utan antydan till ljud. Jag tror att felen grundar sig i att jag inte följer mina triggerord; fokus och tillit.  
Nya tävlingar väntar och inför dem är mitt mål att ”tävla med händerna i fickorna”, genom att gå ut på plan som om vi ska göra de enklaste saker i världen och lita på att Pingu gör sitt allra bästa, precis som hon brukar.

Om  vi missar något, så ska det vara på grund av svåra upplägg som vi inte tränat för, inte på grund av att jag misstror den kapacitet vi faktiskt har. Det blir en stor mental utmaning för mig och det känns bra att använda dessa tävlingar till det. Den ”kompetensen” är en nödvändighet om vi ska komma så långt som jag vill. Men jag får samtidigt påminna mig att inte vara för hård mot mig själv på resan dit.  Pingu är min första border collie och jag har aldrig tränat en hund som varit så finstämd, samtidigt som den ger järnet. Jag har heller aldrig tävlat en hund som inte - på grund av störningskänslighet eller lite lägre aktivitetsnivå- behöver massa assister från mig i tävlingssituationen :-)

En annan uppgift är att ge mig själv ännu mer träningstid. För ju mer vi tränar, desto mindre ”svårigheter” tror jag att jag kommer se, både verkliga och fiktiva.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln