när, om inte nu?

En av de första uppgifterna som våra elever får  i distansutbildningen "Arbete med hund" är att påverka beteenden hos fem olika individer; en egen hund, någon annans hund, en individ av en annan djurart än hund, en annan person, samt sig själv. Den sistnämnda är kanske oftast den svåraste, men också oerhört viktig. Den har dessutom ett trippelsyfte då det utöver klickertränarutbildning och en kurs i  pedagogik ingår tvåhundra timmar mental träning i utbildningen.

Tanken är förstås att i första hand arbeta "belöningsbaserat" genom att förstärka det vi vill se mer av, både hos oss själva och hos andra. Och  "människoträningen" kan inspireras mycket av hundträningen där vi ofta riggar miljön för att skapa goda förutsättningar för förändring och lyckanden. 

Jag brukar försöka göra en del av uppgifterna parallellt med eleverna och även om det nu är fjärde omgången, så känns just denna uppgift alltid inspirerande.

Ett av de beteenden jag vill ser mer av hos mig själv, är att ta mig tid för det jag allra helst vill göra. Det låter ju rätt galet att inte göra det, men jag kämpar hårt med en liten Luther på axeln som ofta säger till mig att jag borde göra A, B och C innan jag får göra det jag allra helst vill - som att träna hund, eller skriva. Lite ironiskt att jag dessutom i min yrkesroll skulle kunna klassa båda dessa saker som "välinvesterad arbetstid", men dit har jag inte kommit riktigt än.

Träning och texter som inte skapas på uppdrag av någon annan ser jag som en ren fritidsaktivitet. Kanske ska jag behålla det där - men i så fall kan jag ju inte hålla på och jobba över så mycket som jag gör, för då är det lätt att fritiden bara räcker till för de "måsten" som finns i vardagen. (Det här bloggavsnittet till exempel - det skulle definitivt kunna skrivas på arbetstid som reklam för utbildningen eller för att hålla liv i hemsidan, men så blir det inte. Klockan är 22:30 och dagens ordinarie arbetstimmar var avverkade för längesedan...)

Det handlar alltså om att låta de praktiska prioriteringarna följa viljan.  Jag blir allt bättre på det, men inte i den takt jag skulle önska. Pingu är till stor hjälp, eftersom hon tycker det är så vansinnigt kul att träna. När hon kommer och lägger nosen i knäet med en blick som säger "Kom så går vi ut och gör det roligaste vi vet" så har det helt klart en viss inverkan. Men hon är samtidigt en rätt så artig fröken så ibland när jag är mitt upp i något annat, missar jag nog hennes små påminnelser.

Dags för en förändring med andra ord. Miljöförändringar har jag gjort många gånger genom att rigga fin träningsmiljö både ute och inne. Men denna gång blir det en förändring i arbetsmiljön, som jag tror kommer påminna mig om just viljan. Så här ser min nya bakgrundsbild på datorn ut: 

En fördel i de alltför korta hundliven är att de kan lära oss mycket om att ta chansen, fånga dagen, njuta i stunden och allt annat som man borde göra mer av. Jag har aldrig synkat så väl "på alla plan" med en hund som jag gör med Pingu och jag vill unna mig att tillvara ta den tid vi får.  Dessutom leder passen med henne allra oftast till att även de andra hundarna får fler träningspass, vilket ger ytterligare ringar på vattnet  när det gäller välinvesterad tid <3  Detta är investeringar jag aldrig någonsin brukar ångra, när de väl är gjorda, till skillnad från mycket annat som slinker in under såväl jobb som fritid.

Jag har några gånger hört mig själv säga att den största anledningen till att jag är så glad för min reservplats till lydnads-SM är för att den får mig att prioritera träningstiden. Och jag har varit nöjd med den inställningen, men inser vid närmare eftertanke att den är så otroligt fel. Jag ska ju kunna prioritera min träningstid ändå, om det är något jag vekrligen vill, inte minst inför mig själv. Så - jag ser till att bli bättre på detta, för det är rätt så dumt att lägga sin vardagslycka under ett par månaders tid i händerna på en kvallista.

Samtidigt är det inte helt enkelt med många roliga jobbuppdrag som jag brinner för, men jag vet också att jag mår bättre och är bättre när jag fördelar tiden mellan olika saker. När det kommer till den prioriterade egotiden är det inte bara hundträningen jag saknar - jag vill tillbringa mer tid i trädgården, mer tid på cafeer i stan och mer tid försjunken med en bra bok i soffan. Något som är fullt möjligt, om jag på rätt sätt förvaltar egenföretagarens frihet i att styra sin tid.

Så - från och med nu går jag in stenhårt för att inte överskrida 40 timmars arbetsvecka innan jag uppnått minst sju timmars hundträningsvecka (och då räknas bara effektiv träningstid med chans för bra fokus!) :-)  Och jag tror att bakgrundsbilden kommer bli till stor hjälp för att påverka mitt beteende!

Ett vackert naturreservat i grannbyn som jag troligen aldrig hade upptäckt om det inte vore för att hundarna ändå skulle rastas... Egentligen är det helt fel att säga att hundar tar tid, med tanke på hur mycket kvalitets- och hälsofrämjande tid som de "ger"!
Ett vackert naturreservat i grannbyn som jag troligen aldrig hade upptäckt om det inte vore för att hundarna ändå skulle rastas... Egentligen är det helt fel att säga att hundar tar tid, med tanke på hur mycket kvalitets- och hälsofrämjande tid som de "ger"!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln