I-or bloggar: jämna plågor

Verkar drabbas av både det ena och det andra det här året och åker på symptom som i regel bara drabbar gamlingar. Märkligt!

Tillbringade två augustidagar inne på djursjukhus och även om jag var lite medtagen, så råkade jag höra vissa saker (alla apor förstår ju inte hur mycket vi hundar hör och förstår). T.e.x. hade  personalen lite roligt åt att matte och husse var så nervösa och tänkte åka hem från Italien bara för min skull. Ja, bara och bara, förresten. En mer allvarlig incident än sviktande hälsa hos undertecknad har jag svårt att komma på.  
 

Var på plats hos ap-oteket några minuter före öppningstid och så hade de ändå mage att låsa upp dörren en minut över. Då hängde jag på handtaget och var på väg att morra något om att tider är till för att hållas, men lät saken bero.

Vad jag drabbats av vet jag inte ens själv, så det är verkligen en gåta. Magen rasade plötsligt och definitivt och det är inte så likt mig. Morr-morr fick rycka in och inte visste jag att hon körde djurambulans. Mina egna apor var mer än lovligt glada att se mig när de väl kom hem och även skamsna över att de lämnat mig överhuvudtaget, om än i goda händer. Nu tror jag nog de dröjer innan de ger sig ut på äventyr utan mig. (Hur det nu skulle kunna bli ett äventyr över huvud taget?!)

Matte kan vara sjåpig, men det har sina fördelar. Hon såg att jag inte återhämtat mig helt och nu har jag fått en egen husdoktor som ska få titta lite mer övergripande på mina journaler för att säkra att ingen viktig info missas. Den typen av uppmärksamhet och särbehandling gillar jag. Det är nästan så att jag njuter lite när jag ser veterinärräkningarnas slutsummor – och ändå vet jag att jag är värd hundra gånger mer. Som husse sa ”jag kan inte komma på något bättre att lägga pengar på än I-or”. Ett citat som nog skulle kunna utgöra tillräcklig grund för nominering till Nobelpriset i litteratur.

Ett urinprov visade på en stor infektion, så nu äter jag medicin och det känns bättre. Vi har ju en deal att jag ska bli minst 17 år och då gäller det att vi jobbar hårt på det både aporna och jag. Länge leve mig!
/I-or