Friheten i att tävla offensivt!

Starka tillsammans, sid 60-61 Starka tillsammans, sid 60-61

Till förra numret av tidningen Brukshunden gjorde jag en intervju med den omåttligt framgångsrika agilityföraren Jenny Damm. Jag möter Jenny titt som tätt i Lotushallen och har alltid varit nyfiken på exakt vad det är som gör att hon håller sig i den absoluta toppen år efter år, i en gren som utvecklas i raketfart och där konkurrensen blir allt tuffare.

Under själva intervjun så kände jag att jag blev väldigt berörd i mitt eget tävlingstänk av Jennys begrepp ”tävla offensivt”. Med tanke på hur jag själv nördat in mig i tankens kraft, positiv psykologi, affirmationer och visualisering, så är detta på ett sätt inget nytt, men på ett annat sätt helt nytt. Jenny beskrev vikten av att göra ett val – gå all in för det – och sedan inte ångra beslutet, även om det visade sig leda till ett misslyckande, rent resultatmässigt. Och det är nog just där jag själv har fastnat – i ältandet efteråt. Jag har följt konceptet fram dit, genom att bestämma mig och gå all in – men jag har inte varit snäll mot mig själv vid tillfällen då planen fallerat, utan det har blivit en hel del ältande.

Två av mina sista tävlingar 2016 – som jag gjorde efter denna intervju - blev de absolut bästa jag har gjort. Jag har svårt att återskapa exakta minnesbilder av dem, vilket såklart är synd på ett sätt, men samtidigt tror jag det ligger i sakens karaktär då jag under dessa starter var inne i ett riktigt gott flow.   Jag vet inte vilka beslut jag tog, hur jag kastade apporten, eller med vilket tonläge jag sa vissa kommandon – och detta eftersom jag gick på autopilot och bara gjorde som jag brukar. För mig blev detta ett offensivt sätt att tävla på – jag gör det vi brukar och räknar med att det håller, utan livrem, och hängslen (ett tankesätt som jag också inspirerats av från Heléne Lindström, men som jag inte fullt ut fått till förrän nu!)

Viktigast av allt var nog förståelsen för att tävla utan krav från mig själv på att ”försvara” mina val om de inte visade sig strategiska. De flesta som känner mig vet att jag kan vara lite lik Nasse i Nalle Puh ("jag är ett väldigt ängsligt litet djur") som gärna dubbelkollar det mesta, ständigt beredd på att besvara den anklagande frågan ”hur lyckades du med det där…”). När jag tävlar har jag ofta haft plan B väldigt nära till hands, vilket kan ge både trygghet och resultat, men ibland har jag säkert haft den för nära. Visst har vi undvikit många nollor och räddat många femmor, men jag har troligen också missat en del tior, för att jag dragit åt livremmen och spänt hängslena långt innan byxorna varit på väg att trilla av:-)

På något vis gav detta tanke val en stor befrielse som gav mig mer handlingsutrymme i mitt tävlande. Denna erfarenhet stärker också min övertygelse om att vår upplevda rädsla för vad andra ska tycka, i många fall kan handla om en rädsla för de tankar vi skapar om oss själva.  (Det är ju rätt tjatigt och destruktivt när man spelar upp sin stora miss i hjärnan för 57:e gången…)

Jag gjorde intervjun strax innan boken skulle tryckas och lyckades i sista stund få med en sammanfattade sida kring Jennys tänk, vilket jag är väldigt glad och tacksam för.

Den som vill läsa intervjun i sin helhet hittar den i Brukshunden nummer 6 och för den som eventuellt inte har tidningen så kommer man även från och med nästa vecka kunna hitta den på www.brukshunden.se

Kommentera gärna:

För att läsa mer om boken och/eller beställa ett eget ex, klicka här
 

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln