Sov gott, älskade I-or

Alla sagor har ett slut, så även sagan om vår älskade I-or. Hans starka vilja och envishet var det sista som övergav honom, men kroppen orkade inte längre.

Förra veckan tyckte vi inte riktigt att han var sig lik, så vi bokade ett veterinärbesök till i måndags, mest för att utesluta att det inte var en ny lunginflammation på gång. Genom blodproven konstaterades istället den hemska sjukdomen hemolytisk anemi och han las in över natten för behandling. Dessvärre svarade han inte... väl på medicinen, utan fick en större propp. Beslutet i tisdags förmiddag var utan alternativ, men ändå så fruktansvärt tungt och smärtsamt.

Fina, kloka, I-or. För oss var du så mycket mer än en hund - samtidigt som du lärde oss att just en hund är det absolut finaste man kan vara. Det känns så overkligt att du - som alltid var vår klippa och höll oss samman - inte längre är här. Tomrummet är lika stort som den tacksamhet vi känner över tretton fantastiska år.

Sov gott I-or. Alltid älskad - aldrig glömd. Oändligt saknad.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln