Fångarna på fortet-tävling på g!

Orden ”Man ska inte gå ut och tävla innan man är färdig” brukar alltid sätta griller i huvudet på mig. Först och främst för att min syn på kunskap och hundträning inte överensstämmer med att något blir ”färdigt” eller ”inlärt”. Varje gång jag tränar ett moment med min hund så påverkas det momentet – och varje gång jag påverkar min hund så lär den sig något. (I pedagogiken pratar man idag om livslångt lärande framför inlärning – mer om mina tankar kring detta kan man läsa mer om i artikeln ”Inlärt och klart” som du hittar här

Meningen skulle även kunna innefatta ”att vara färdig för tävlingssituationen” – och där finns en poäng, även om jag vill ersätta ”färdig” med ”förberedd”, för jag tror även att detta lärande är ständigt pågående, såväl hos mig själv som hos min hund. När är man då förberedd? Ja, det kan nog ingen annan än en själv avgöra – och för att förstå vad man behöver förbereda sig inför, så måste man kanske prova på, innan man är helt förberedd

Ens egen personlighet tror jag har stor betydelse för vad man behöver förbereda sig inför. Har man svårt att ta motgång så behöver man förstås förbereda sig för detta – eller vänta med att tävla tills momentsäkerheten och helheten känns väldigt stabil. En störningskänslig hund behöver kanske förberedas för den specifika platsen. Om jag minns rätt så gjorde inte Ruffe någon av sina tävlingar upp till elit på en plats där han aldrig tränat innan under den senaste månaden – eftersom jag bedömde att det var en viktig förberedelse för att han skulle känna sig trygg och bekväm. (Vilket också i sin tur är en orsak till att vi inte tävlat så många tävlingar).

Tidigare i höst satt jag och tittade på lämpliga datum för vår debut i högre klass spår. Om jag ska vara färdig i den mening att risken för bakslag är väldigt liten,  så vore det klokaste att sikta in sig på hemmatävlingen i april nästa år – då är det rimligt att alla moment är väl intränade -och övertränade -och då har vi även gott om tid på oss för att stärka självständigheten i bruksarbetet (något som Pingu tycker är svårt – och just detta är i sin tur det som motiverat mig att träna bruks. Jag tror att en hund som är så följsam till sin natur, mår väl av att vara lite mer självständig och jag tycker det är spännande att se hur bra det kan bli!)

Så satt jag där med tävlingskalendern och började snegla på årets tävlingar. Det fanns ju en chans i november – och om jag siktade in mig på den, så visste jag att jag skulle prioritera bruksträningen så väldigt mycket mer i september och oktober, än vad jag hade gjort annars. I samma veva fick jag en förfrågan om en kursdag på en närliggande klubb och strax hade jag bestämt mig – vi satsar på en ”Fångarna på fortet-tävling” i november, som bygger på att vi får stolpe in och får till allt så bra som vi kan det just nu. Just detta brukar vara en av våra styrkor, så jag väljer att anse att vi är färdiga för att anta den utmaningen. Faktum är att det är den känslan jag gillar att tävla i mest – ”det kan gå” är en trigger och riktig sporre för mig. Utifrån det sättet vi tränar, så gör inte en tävlingsstart oss ett dugg sämre utifrån de långsiktiga målen, utan jag lägger upp tävlingsutförandet utifrån var vi befinner oss just nu med de hjälper som behövs och då blir det ju som vilken träning som helst!

Samtidigt kan det hända så mycket under en spårtävling– oavsett hur rutinerad eller förberedd man är. Kanske hittar vi inte ens spåret och då blir det tack och hej utan en enda poäng, men då kommer det viktigaste syftet med tävlingen ändå redan vara uppfyllt – vi har tränat väldigt mycket bruks i oktober; en månad då jag samtidigt haft mycket jobb. Hade jag inte haft denna svåra tävling framför mig så hade nog hundträningen inte blivit hälften så prioriterad som den blivit nu.
Dessutom blev det en månad kantad av sorgen efter I-or och även i det avseendet har det varit så skönt att ha ett framåtfokus och komma ut extra mycket i skog och mark.  

Så här ser ”det kan gå-kalkylen” ut:
Fritt följ 8,5
Inkallning 9
Framåtsändande 6,5 (favoritmoment, men än så länge beroende av dk för att få ihop helheten!)
Kryp 8
Skall 8
Hopp 9
Tungapport 9
Plats 0 (kommer sannolikt avstå den, men bestämmer mig på plats)

Spårupptag 7 (Svårt!)
Spår 10
Uppletande 8

Totalt: 486, vilket ger 6 poängs marginal för uppflyttning ;-) Inte mycket att spela på, utan vi måste få till allt ungefär så bra som vi kan det just nu. Och det kan förstås gå både sämre och bättre. 9:orna i lydnaden kanske blir 10:or (räknar aldrig på 10:or eftersom det där sista ibland är så mycket upp till tycke och smak). Spårupptaget kanske blir enkelt så att vi får en 10:a där. Uppletandet skulle kunna rendera i högre betyg om vi har lite flyt med vinden.  Och i så fall, så har vi även råd att tappa någon pinne eller två i spåret. Lägger vi platsen kan vi ha 40 poäng till, men vi måste oavsett ha åttor i snitt på specialen för uppflytt. Ja – det går liksom inte att räkna ut hur det kommer att gå – men det viktiga för att jag ska tycka det är kul och lönt att ge mig av på en så pass långväga tävling är att det kan gå. Och det kan det ju - enligt kalkylen ;-) - så snart ger vi oss ut på vår Fångarna på fortet-tävling, så får vi se hur många nycklar vi kommer hem med ;-) 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln