Prövad motivation

Helgen kom att handla väldigt mycket om motivation. Det gör visserligen många av mina jobbhelger, för det där med motivation är en stor del av mitt arbete; att motivera hundtränare, att hjälpa hundtränare att motivera hundar, att använda hunden som motivator i arbete med människor, att motivera juste hundträning, motivation i relation till mental träning... Ett väldigt roligt jobb, men inte alltid enkelt för det där med motivation kan också vara känsligt och sårbart. 

Just denna helg fick jag jobba extra mycket med min egen, då den efterlängtade debuten i högre spår inte blev riktigt som jag tänkt mig. 

Men först til arbetsdagen som bestod i att coacha ett större träningsgäng från Hörby BK i konceptet "Yes-lydnad". Önskemålet var en heldagsclinic varvat med kortare träningspass i helgrupp. Ett nytt upplägg för mig och roligt att både planera och genomföra. Pingu var som vanligt en ovärderlig kollega för mina demos, liksom kursgängets hundar som var fantastiskt härliga allihop. 

Hundens inre motivation är en central del i "Yes-lydnaden" och jag tror att dettar en del som ibland försvinner för att vi fastnar i för tekniska belöningar.  Om hunden verkligen innerst inne vill samma sak som jag så blir det ju så mycket enklare att tävla. För hundar som inte är väldigt följsamma av naturen och/eller är störningskänsliga, så upplever jag att externbelöningar många gånger kan ge fantastiska effekt. I-or lärde oss mycket om vikten av att - med smarta och självständiga hundar-  avsätta tid för noggrann löneförhandling :-) 

Med inspiration från ett forskningsexperiment där man jämfört vargens och hundens benägenhet att försöka få hjälp av en människa, så testade jag i söndags en alternativ idé för att introducera konceptet för såväl förare som hundar.

Vi började med att lägga hundarnas favoritbelöning i en stängd stålbur. Föraren ger en varsågod-signal till hunden och är därefter helt passiv. 

Målet är att hunden - efter att ha försökt komma åt belöningen på lite olika vis utan att lyckas - ska vända sig mot sin apa för att föreslå samarbete. När detta sker så skyndar sig föraren att öppna buren!

Hur lång tid det tar innan hunden väljer att vända sig till apan varierar stort från hund till hund (och vargen gör det enligt experimentet aldrig!)  När hunden vänder sig mot apan och säger "ska vi hjälpas åt" - då har man ett grymt bra förhandlingsläge (läs "tillfälligt följsam hund") och i den känslan kan man steg för steg lära sin hund att arbeta uthålligt och engagerat i olika lydnadsövningar. 

Hektor, på bilden ovan,  visade strax innan bilden togs en beundransvärd målmedvetenhet och koncentration , vilket kan anas i detta 3-sekundersklipp.  Tänk när detta så småningom kanaliseras till att lösa uppgifter i tävlingslydnad - då blir det grymt bra! 

Denna övning kändes verkligen mer effektiv och rolig, än de mer traditionella som genomförs i koppel eller med belöningsvakt. (Precis som hunden finner även instruktören en viss tillfredsställelse i att komma på saker själv :-))

Ett annat motivationsexperiment som ryms i YES-lydnaden handlar om förarens uthållighet (vi lyfter ofta fram att den brister hos hundarna). Men när vi tränar uthållighet lite mer på hundens villkor , så är det i regel inte hundarna som tar slut först... 

...inte ens om matte är militär:-)

Och ungefär så här kände jag mig jag på spårtävlingen dagen innan...

 Vi som tränat så mycket och verkligen såg fram emot en heldags äventyr! Men känsla av totalt antiklimax var jag inte inställd på - och även om jag har lite svårt att se det redan nu så försöker jag intala mig att denna erfarenhet blev en viktig del i min mentala träning. 

Tanken var att vi skulle klarat att vinkla och spåra minst femtio meter på en väg där jag och en medtävlande såg flera olika hundägare under liggtiden - och detta bara 80 steg från upptagsrutan. Alldeles för svårt för oss - och jag trodde faktiskt att det var skäl för omspår både med tanke på människorna, vägen och den korta sträckan mellan upptag och vinkel - men så blev det tyvärr inte. Vet inte om vårt lite förvirrade upptag bidrog till domarnas beslut - för det är vårt svagaste kort än så länge, men när vi kommer iväg så är vi i regel duktiga på att plocka pinnar.  Spåra över vägar har vi gjort massor, men vinkla och spåra på vägar där andra människor gått i båda riktningar under spårets liggtid- det har jag inte tränat med någon hund och det fanns liksom inte i min sinnesvärld att det kunde se ut så. När Pingu strax efter vägen blev ytterst förvirrad så trodde jag att det skulle hjälpa henne att ta oss några steg bort från den, så allt blev verkligen fel. Innan jag släppte på hade jag och min medtävlande med spåret intill informerat domare och TL om att det just gått människor på vägen - och då de sa att det var i sin ordning, så blev det liksom än mer långsökt att spåret skulle gå just där... 

När klockan har ringt 04:45, följt av två timmars bilresa, ytterligare två timmar med samling, utkörning och väntan på domare - då är det verkligen en mental utmaning att ta det hela med en klackspark. Jag försökte inspireras av Pingu - för henne var det bara ett väldigt konstigt och kort träningsspår :-) 

Eftersom vi skulle bo över och jobba på grannklubben nästföljande dag valde vi att vara kvar och heja på de andra och träna lite själva. Träffade också ett par av kursdeltagarna från förra helgens jobb och blev påmind om att det där med brukstävlingar är rätt trevligt ändå:-)   

Kvällen gav ännu mer energi då den tillbringades hemma hos kursarrangören Tina - en härlig och inspirerande kvinna, som genom sin företagsidé Dogs & Drums ger ytterligare en dimension på hundar och motivation!

Dessutom bjöd Tinas smakfullt renoverade Skånegård på en stor dos heminredningsinspiration...

 ... ända tills hon öppnade den här frysen.  Man får se en del speciella saker på sina små jobbresor. Tänk om tv skulle få nys om det "riktiga" hundfolket...:-) Ju mer jag  lär mig om jakthundsfolket - desto mer förståelse får jag för att det var helt fel av oss att omsorgsfullt begrava vår löpanka ANDers. 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln