Berättelsen om din tävling!

Jag brukar ofta påminna både mig själv och andra om att man alltid äger berättelsen om sin egen tävling. Andra kan göra antaganden utifrån delar de ser på håll, eller en resultatlista - men den enda som kan ge den fullständiga berättelsen från din tävling, är du själv. 

Men den berättelsen kan ändå ha rätt många olika versioner och nyanser, beroende på vilket perspektiv du väljer. I boken har jag skrivit ett kapitel om detta, med exempel på hur en och samma tävling kan beskrivas ur två vitt skilda perspektiv - helt beroende på vad man väljer att fokusera. Jag tror att tävlingsberättelsens innehåll och nyanser är en väldigt viktig del i rollen som sin egen coach!

En annan viktig aspekt tror jag är att inte känna krav på sig att återge sina tävlingar överhuvudtaget. Jag har mött mer än en hundtränare som uttrycker att de under sin tävling har tänkt "Hur ska jag beskriva det här på Facebook?" Istället för att fortsätta fokusera på att prestera, så förbereder man sitt misslyckande.

En del menar att om man skriver om sina tävlingar på nätet så hör det till god ton att skriva både om det som gick bra och dåligt. Jag har svårt att hålla med - jag tycker man ska dela tävlingsupplevelser för att man vill dela dem. Punkt. Annars skulle vi ju även känna oss förpliktigade att dela de absolut sämsta bilderna på oss själva, ett utdrag från grälet vid frukostbordet för att balansera inlägget om rosor på Alla hjärtans dag, några "före städning-bilder" för att balansera bilden på den nypyntade julgranen - ja, ni fattar :-)  Dela det du vill dela och berätta det du vill berätta - låt dem som finner energi i andras nederlag och olycka hitta en annan person att följa. (Om du inte vill dela sämre dagar för din egen skull, såklart - men det är en helt annan sak!) 

Mina tävlingsberättelser handlar ofta om känslor - såväl hos mig själv, som hos hunden, eftersom jag tycker detta är så viktigt och det är egentligen dem jag jobbar med och "utvärderar". Resultat är trevligt, men känslan är min absoluta drivkraft. En teknisk nolla tar jag med en klackspark. En nolla baserad på att jag eller min hund kände oss obekväma i situationen stör mig desto mer - för är inte en ingrediens jag vill ha i min hobby överhuvudtaget. När vi ger oss ut utanför komfortzonen är det för att söka spänning och utmaningar - men inte för att må dåligt, då blir alltihop så meningslöst!

Ibland raljeras det lite över oss tävlingsförare som lägger så stor vikt vid känslan i det vi håller på med. Och att känslor är alldeles för abstrakta för att kunna ta del i en utvärdering. Och tja - det kanske bara är för amatörer som Charlotte Kalla som sysslar med sånt? ;-)  Se artiklen "Mentala träningen bakom Kallas succé" (tack Lena W för tips!)

Jag gillar coachens valda ord "Berätta!". Det är ju ett naturligt utgångsperspektiv i rollen som coach och kanske sulle vi försöka använda det ordet även i det mer vardagliga talet på tävlingsplatsen. Det klassiska "Hur gick det?" avgränsar ju lätt svaret till resultat och prestation - men "Berätta om tävlingen" kan öppna upp för så mycket mer!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln