Du får inte vara så känslig...

…har nog många av oss hört mellan varven, framförallt under uppväxten. Ibland har jag även sagt det till mig själv, men jag tänker sluta med det. Ju mer jag lär mig om människor, djur, beteenden och känslighet – desto mer inser jag att den inte är något som ska bekämpas. Visst har den sina nackdelar, men den ingår också i en konstellation av egenskaper som gör oss till just dem vi är. 

”Högkänslighet är ett medfött personlighetsdrag som finns hos 15-20 procent av den globala befolkningen – jämt fördelat mellan kvinnor och män – liksom hos de flesta djurarter.” (Hämtat från http://hspforeningen.se/om-hogkanslighet/  )

 För ett par veckor sedan spräckte vår väldigt känsliga hund Ruffe en klo och under denna tid har det blivit väldigt tydligt för mig vilken tillgång den där känsligheten kan vara. Han är väldigt rädd om sin tass och han har inte en enda gång tappat sin strumpa, sin toffel eller sin stövel som han har utomhus. (Visserligen investerade vi denna gång i en lite dyrare stövel då vi har dålig erfarenhet av hundskor som går sönder efter ett par dagars användning.  Men ändå!)

Personalen på Vettris-Halmstad imponerade än en gång, på tal om känslighet och bemötande. En spräckt klo uppstår ju akut, så jag hade inte hunnit ge någon detaljerad info om Ruffe när han lämnades in och det var första gången han var där. När jag hämtade honom berättade de att han hade fått extra lugnande då han skrikit högt och rakt ut bara de tog i tassen trots att han var sederad. Dessutom ”När vi kom med tratten kröp han längst in i buren och satte sig  med ryggen mot oss så vi hade inte hjärta att ta på den.” De konstaterade också att den inte verkade behövas just då, eftersom han inte tenderat att nosa på tassen.  Han var förmodligen så tagen av stundens allvar så var mer eller mindre förstelnad. Ruffe är ett känsligt litet djur, både på insidan och utsidan – och jag är så tacksam över att de såg det och anpassade vården därefter.

En motsatt upplevelse fick jag i ett vallningssammanhang där det var någon som sa ”Vi måste avla fram kelpies som tar träning bättre”.  Och jag minns hur jag rös över ordvalet "tar träning" och tänkte ”Hur i all sin dar tränar du då? Är det inte bättre att istället utveckla människans empati och förståelse för djuret hon tränar?" 

En högkänslig hund faller säkerligen under det vi kallar störningskänslighet och detta kan skapa en stor irritation hos ägaren ("hon får inte välja bort mig" eller "han får inte välja bort träningen").

Men det är ju knappast något de kan hjälpa och med vilken rätt bestraffar vi detta? Utifrån nedanstående beskrivning från samma länkade sida som ovan, så kanske det inte är helt enkelt för en hund att "skärpa sig" (vi människor klarar ju inte det!) 
 ”Det faktum att högkänsliga människor uppmärksammar så många detaljer och har svårt att filtrera allt inflöde gör att de lätt blir överstimulerade. Detta leder till att de blir överväldigade, känner sig uppjagade, blir stressade, får kortslutning … särskilt när de står inför stökiga situationer, upprörda människor, höga stimulansnivåer och plötsliga förändringar.”

Fick nyligen erfara att jag klassas till kategorin velour-tränare bland lydnadsfolket. Först blev jag lite stött (eftersom jag är så känslig) men snart insåg jag att det är något att vara förbannat stolt över! (även om begreppet inte myntats i syfte att ge komplimanger...) Det är ju precis de mjukare värdena i hundträningen som tilltalar mig och det är i dessa sammanhang jag vill verka och utvecklas! 

Samtidigt får man ibland - ironiskt nog - höra att man inte är tillräckligt känslig. Någon påtalade att "Jag förstår inte hur du kunde jobba så direkt efter att I-or dog. Det hade jag aldrig klarat. Jag hade varit jätteledsen!" 

(Är man känslig kan man ta rätt illa vid sig av den sortens uttalande...)
Att en gammal hund blir sjuk och dör, är för mig inte en stor chock som gör att jag slutar fungera, men det är ju inte samma sak som att jag inte saknar honom något alldeles väldigt. Tacksamheten jag känner över hur väl vi tillvaratog tiden vi fick med honom på ålderns höst vittnar nog istället om att jag var rätt så förberedd på själva faktumet att han en dag inte finns här mer. När det gäller arbetet så hade jag fortfarande fått vara sjukskriven om jag inte skulle klara av att stänga bort sorgsenheten därifrån.  Jag tycker livet har varit annorlunda dessa fyra månader och upplever att jag haft mycket oflyt - men förmodligen är det bara så att vi fått träna på en vardag med sorgkant.

Orden ”Du får inte vara så känslig…” eller "du borde vara mer känslig" säger mer om avsändarens behov än om mina. Det är skillnad på att utmana sig själv utanför komfortzonen utifrån sin egen vilja - och att försöka anpassa sig utifrån andras förväntningar, som inte sällan har rätt så egoistiska syften. (Precis som vi tävlingsförare kan ha när vi försöker påverka beteenden hos våra hundar. Viktigt att ha koll på ”för vems skull”!)  Livet behöver inte vara en kamp för att bli någon vi inte är, varken för tvåbenta eller fyrbenta och det gäller att välja sina sammanhang!

En velourtränare som jag blev inte direkt ledsen när Vettris rekommenderade att köpa barnsockar att ha på Ruffes tass inomhus. 

Hittade visst ett par tofflor också :-)
Hittade visst ett par tofflor också :-)

Har du orkat läsa ända hit är du säkert också en velourtränare - och då vill jag passa på att hinta om att sommarens lägerplatser idag har utannonserats och dessa är för dig som vill träna glad lydnad under lättsamma former. Du hittar dem här
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Cilla » Lydnads-SM 2018:  ”Stort grattis till ett väl genomfört SM med både några missar och grymma höjdpun..”

  • Annica kihlberg » Gör din grej!:  ”Älskar boken och den har gett mig så mkt, jag önskar att den kommer som ljudbok ..”

  • Heidi Billkvam » Gör din grej!:  ”Jag älskar ditt tänk :-). Hehe, ganska likt mitt ;-). Men du har en magisk förmå..”

  • Lotta » Se till att du har rätt film på näthinnan!:  ”Kul att kunna bidra med en skrivbordsbild. :)”

  • Vibeke Weiner » Du får inte vara så känslig...:  ”Så himla bra skrivet! Jag önskar jag hade kunnat dela. Du borde ha en delafunkti..”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln