Vill jag vara en del av det här?

I Starka tillsammans-kurserna får deltagarna ha med sig olika diskussionsfrågor och en fråga som fastnat lite extra hos mig är ”Vill jag vara en del av det här?”

Kvinnan bakom frågan är en duktig och framgångsrik hundtränare med SM-deltagande i bagaget. Med ”det här” syftade hon på det mer övergripande sammanhang som innefattar att tävla med djur. Tilläggas bör att det är en av de trevligaste hundtränare jag känner både i relation till sina hundar och till andra människor. Men oavsett hur man hanterar sin egen hund så är man i tränande och tävlandet också en del av ett sammanhang. Självklart ska man inte lägga andras val och handlingar på sina egna axlar, men det är lätt hänt att påverkas på ett omedvetet plan.

Vid en träning med Pingu var jag väldigt irriterad, utan att kunna sätta fingret på varför. Vid lite eftertanke insåg jag att den träningsmiljö jag vistats i föregående helg hade satt sina spår och jag kunde se precis samma mönster efter ett senare tillfälle med samma gäng. Det kändes märkligt och lite obehagligt; för jag hade varken blivit inspirerad eller motiverad av det jag hade sett. Tvärtom kände jag att sådär vill jag aldrig träna. Men ändå smittade det!

Generellt är jag rätt krass i valet av träningssällskap och avstår ifrån att träna med folk som tycker det är okej att få sina hundar att känna sig rädda, dåliga och tryckta. Detta styr även mitt val av utbildningar jag själv deltar i och ibland tänker jag att jag kanske är för krass. För en tid sedan beslöt jag mig för att testa mina fördomar och var på en clinic för en mycket efterfrågad instruktör, men som jag själv hade uppfattat som osympatisk. Tyvärr blev jag som befarat rätt illa berörd av det jag såg. Framförallt av det faktum att flera hundtränare som, i alla fall utåt, har en mjukare approach var så lättpåverkade i att plötsligt börja bemöta sina hundar på ett tråkigt och väldigt korrigerande sätt. (Att hundarna ”tål det”, inte dör, eller uppskattar svart och vitt är inga argument som jag tilltalas av.)

Tyvärr tycker jag mig se en trend i flera hundsporter att vara på hunden på ett negativt sätt när den gör fel – med en latenstid där man omöjligt kan ha ställt sig frågan ”Vad hände nu?” eller ”Varför blev det så här?” Det kan anses tydligt, men det är också helt kopplat till att upprätthålla önskade beteenden med extrem kontroll över hundens rörelser– och den delen av hundsporten är verkligen inget jag vill vara en del av. (Det är ju knappast för hundarnas skull, utan som jag ser det bara en spegling av den extrema prestationshets som präglar vårt samhälle just nu och som också spiller över i hunderiet). Merparten av dagens hundtränare försöker nog få fram beteenden och utföranden med positiv förstärkning, men skillnaden ligger i hur dessa senare upprätthålls. (När man anser att hunden "kan" det, så blir det okej att också kräva det.)

Jag vill gärna att min hund känner sig fri att avlasta ett ben om hon behöver i kvarsittandet, nosar på en platsliggning, eller flyttar en baktass om hon hamnar i obalans i fjärren. Har hon behov av att släppa blicken en stund i fritt följ så får hon göra det.  Att hon får göra det betyder inte att jag eftersträvar det i träningen. Händer det ofta så försöker jag hitta lösningen i ökad förväntan, bättre uppvärmning eller lära oss att göra vissa saker på ett annat sätt. Men mina tävlingsambitioner är aldrig viktigare än hennes välmående och jag vill inte få poäng för kontrollerade rörelser, på bekostnad av arbetsglädjen. Jag vill inte bygga på kontroll överhuvudtaget och definitivt inte på krav. Utifrån den känslan kan vissa floppar faktiskt bli ett kvitto på att jag tränar på det sätt jag vill.

 Häromdagen tuggade Pingu extremt mycket på en apportbock. Jag tänkte att hon måste fått ett knasigt gripande och gjorde en ny apportering, med samma resultat. Självklart hann jag känna en viss frustration, men så tittade jag i Pingus mun – och såg då att hon bitit sig rejält i tungan. Ändå försökte hon så fort hon kunde få in apporten till mig. Helst hade jag förstås velat att hon bara spottade ut apporten och avbröt övningen så att hon slapp få mer ont – och det finns inget i vår träning som på något kontrollmässigt plan skulle hindra henne från det. Till sin läggning är hon dock en hund som gärna vill förstå och göra det jag önskar. En egenskap som hon delar med många andra hundar av arbetande typ och som emellanåt missbrukas grovt av deras tränare. (Tråkiga och elaka korrigeringar döljs med kompenserande belöningsträning som fortfarande får det att ”se trevligt ut”.) Ett löfte jag har till Pingu och mig själv är att aldrig sälla mig till den skaran. Kanske hade det gjort oss mer framgångsrika på pappret, men det skulle aldrig
kunna få mig att känna stolthet eller mening. Om min hund ser glad ut så är det för att den är glad. Inte för att jag har tränat fram den hållningen med kontrollerande precisionsträning! 

För ett par veckor sedan deltog vi ena dagen under en rankingtävling. Efter vår lydnadspaus till följd av tårehabilitering +brukssatsning såg jag detta som en bra kick-off inför SM-träningen.  Min försiktighet i att spara på Pingus kropp efter att vi blev varse artrosen har gjort att en del flashighet försvunnit och den minskade träningsdosen har också gjort att vi tappat en del säkerhet. Resultatmässigt var det en av våra sämre tävlingar, men samtidigt är jag inte besviken över att prioriteringen renderat i en ohalt hund som inte visar symptom på smärta.

När jag ser filmerna (del 1 kan man se  här och del 2 här ) kan jag konstatera att jag verkligen inte skäms över det vi gör på plan. Tvärtom kan jag känna tillfredsställelse i hur vi löser utmaningarna, i att Pingu som så gärna vill göra rätt kan känna sig helt fri i att stundtals vara lite disträ och att vi avslutar en svår omdirigering med glatt viftande svans.  Vi kanske har tappat lite i tekniken dessa månader, men inte  i relationen. (Och det är guld att ha filmat så man inte stirrar sig blind på poängen. Där finns massa saker jag gillar och vill behålla precis som de är. Billarmet som går igång under vittringen är rätt komiskt med tanke på att jag fått träna Pingu i att inte störas av ljudet från tävlingsledarens timer:-))

Samtidigt vill vi såklart få till vissa saker bättre igen och jag kände inte att vi hade lika kul som vanligt i den här mer försiktiga framtoningen. Därför har jag nu nu valt att lägga om delar av träningen rent tekniskt (så att vi kan fortsätta vara lite halvgalna, men utan rörelser som blir så slitsamma fysiskt). Det är mycket möjligt att det inte hinner i mål till just detta års SM och jag väljer att inte bli stressad över det, utan håller fast vid långsiktiga och meningsfulla mål som ligger bortom totalpoäng och slutresultat.

Så vilket sammanhang vill jag vara en del av? Det som tilltalar mig är satsningen på att utvecklas och bli bättre på att förstå och samspela med hundar. För mig är det ganska oförenligt med krav och kontroll och i dessa tankar har en ny slogan för min coaching vuxit fram; ”för dig som vill satsa mjukt”.  Precis som vi själva bestämmer hur vi vill träna, så bestämmer vi också själva i vilken anda vi vill tävla. I detta ryms både hur vi förhåller oss till våra hundar, till oss själva och till våra resultat. 

Min strävan efter ett alltmer mindfulness-inspirerat utövande ger mig både ro och energi och den blir särskilt påtaglig nu när vi har valp. När någon frågar "Är detta er nya stjärna?" så svarar jag glatt  "Ingen aning - och det är inte så viktigt!" - och jag menar det verkligen.

Gnutten i nuet! :-)
Gnutten i nuet! :-)

 Vi är glada över att Gnutten verkar trivas med livet och hos oss och det räcker så väl. Det är befriande att inte ständigt värdera träning och tävling som bra eller dåligt, rätt eller fel, högt eller lågt.  Däremot vill jag behålla min nyfikenhet inför att lära mer och jag vill aldrig sluta reflektera kring hur vi mår i det vi gör, just nu.

Höstterminen 2019

 Höst & vinter 2019 är nu under planering och du som är intresserad av att boka mig för kurs, föreläsning eller halvdagsträning är välkommen med din förfrågan. Mer info här
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln