Hur länge får vi lov att säga valp? 

Under de senaste dagarna är det två personer som reagerat på att jag kallar Gnutten, 8 månader, för "vår valp". En av personerna blev lättad - för då var hennes egen hund som är lite yngre, definitivt också en valp. Den andra personen blev mer förvånad och sa "valp? Hon är väl ingen valp. Det är väl en unghund". 

Själv hade jag fram till dess inte ens tänkt tanken att Gnutten inte är en valp. Visserligen brukar vi lite skämtsamt ha en period där vi kallar hundarna för "mellanvalp" och den perioden börjar hon väl närma sig nu, men ändå - det är så självklart för mig att hon är en valp! 

Jag vet inte om jag själv alltid varit snett på det eller om nutida syn på hundarnas ålder och mognadsfaser ändrat sig i takt med annan prestationshets? Eller så tänker man bara olika kring ordens betydelse?

De hundar vi själva haft har lärt oss väldigt mycket om hur olika snabbt hundar mognar och det spelar ju inte så stor roll vad man kallar dem - de är ju vad de är och jag tänker att det viktiga är att vi ser dem just för vad de är och inte utifrån vad vi önskar eller "har planerat". 

Gnutten på stranden,  i måndags kväll.
Gnutten på stranden, i måndags kväll.

 Jämför jag Gnutten med sin moster, Pingu,, eller min förra tik, Mimmi, så är hon väldigt sen - mer lik hanarna. Jag tävlade med lyckat resultat med både Pingu och Mimmi innan de var året, men med Gnutten har jag inte ens har tänkt tanken. Och det är heller inget jag sörjer eller ser som ett problem. Tvärtom har vi haft en härligt valpig tid med Gnutten!

Jag tror - och hoppas - ändå att jag kallade Pingu för valp när hon var åtta månader. Visserligen var hon brådmogen och lillgammal och ordentlig - men ändå en liten varelse som inte levt utanför valplådan längre än ett halvår. Båda hundarna har i första hand införskaffats för att valla med Fredrik och sen har jag stått lite vid sidan om för att se om jag kan vara med på ett hörn - på så vis har förutsättningarna varit rätt så likartade. Likaså har jag med båda varit väldigt försiktig med moment och övningar som kan påverkar hundarna mycket fysiskt medan de växer. 

Samtidigt känner jag att det händer mycket med min egen inställning till träning och tävling just nu och det kan säkert också påverka alltihop. Inte så att jag inte vill tävla - jag hoppas just nu att kunna ta upp brukset lite mer "på riktigt". Men det finns ingen stress baserad på oro över "tänk om vi inte blir så bra som vi skulle kunna bli". Istället tänker jag att det vore en betydligt större förlust om vi inte skulle må så bra, som vi skulle kunna må.
 
En annan påverkansfaktor är förstås att Gnutten  har krävt så väldigt mycket mer träning i vardagen än vad Pingu gjorde. Pingu liksom bara hängde med och smälte in. Gnutten är hyfsat lättlärd på ett sätt men man har behövt att "gå igenom" det mesta och merparten av träningstiden har än så länge hamnat utanför klippta gräsmattor och träningshallar. 

Summa summarum; vi blir kvar här i valptidens härliga nu ett tag till! 

Morgnarna med Gnutten är väldigt valpiga och mysiga!
Morgnarna med Gnutten är väldigt valpiga och mysiga!

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln