297 poäng & ett jobbigt besked

Ibland tipsar jag kursdeltagare om att anmäla sig till två eller tre tävlingar för varje planerad tävlingsstart. Detta för att det är så små saker som kan påverka såväl själva tävlingsupplevelsen som resultatet. Att endast ha en  start att utvärdera ger stor risk för felaktiga slutsatser.  Och för egen del har jag i detta avseende fått en bra påminnelse om att leva som man lär...:-) 

Ibörjan av månaden gjorde jag och Pingu vår första start sedan lydnads-SM. Tävlingen var uppdelad i två ringar med olika domare och omkastad momentordning. I ring 1 låg vittringsapporteringen först. Med vår fina vittring från SM (betyg 9,25) som senaste tävlingsvittring och hög rättprocent i efterföljande träningar, så kändes förutsättningarna goda. Dock glömde Pingu första halvan av momentnamnet och klapp en pinne innan hon hunnit bromsa, sedan bytte hon några gånger för att slutligen komma in med rätt. Det kändes som att åka tillbaka ett par år i tiden och inget roligt träningskvitto, såklart. Luften gick ur mig och när den gör det så brukar jag bryta, för då har jag svårt att vara en bra tävlingsförare för min hund. Men strax efter att jag övervägt tanken såg jag ner i Pingus förväntansfulla ögon och bryta var inte ett alternativ. Hon var definitivt på Liseberg (= mitt mål för hur hunden ska känna sig på tävlingbanan). Att inte låta henne åka alla attraktionerna kändes inget annat än elakt. Så - bara att kavla upp ärmarna och under tiden repeterade jag Heléne Lindströms kloka ord "får vi en nolla så ska efterföljande moment bli det bästa vi någonsin gjort". Och det blev det! Vi satte vår i mina ögon bästa tävlingsfjärr någonsin, vilket renderade i betyg 9. (Vi har fått 10 på fjärren tidigare men inte under lika noggrann bedömning )   

Mycket gick bra, men två missförstånd - ett i rutan och ett i cirkus - höll ner poängen tillsammans med vittrings-nollan och vi landade på 242. Upplevelsen blev totalt sett en pluskväll i livet, som så många tävlingar förr med härliga lilla Pingu. Utvärderingsmässigt var det svårt att dra slutsatser. Jag hade svårt att känna att sommarens alla träningstimmar direkt gjort oss bättre och det är en rätt trist känsla att fastna i.  ​

Som tur var hade träningskompisen peppat oss att åka på ytterligare en tävling efterföljande helg – alltså i lördags. Något jag inte alls hade tid med eftersom vi skulle ha stort släktkalas hemma hos oss. Första impulsen efter GMBK var dessutom att det vore klokt att träna mycket mer innan vi tävlar igen - men kanske vore det smart att ha en tävling till för att "veta" lite mer - särskilt om vittringen? Så vi åkte - och fick uppleva en av våra flytigaste rundor någonsin. Inga missförstånd - utan till och med tior på både rutan och cirkus, följt av en vittring med ett nosarbete som var lika fint som på SM.  Plötsligt vändes känslan till att sommarens träning gett massor och vi belönades med 297 poäng och klassvinst.​

Mellan dessa två tävlingar hann vi med ett träningspass med sällskap/kommendering och några korta på egen tass.  Vi hann alltså inte ändra sådär väldigt mycket, men ändå var det gigantisk poängskillnad (och på hälften av momenten samma domare båda tävlingarna). Så - ja, ibland är det klokt att ha två rundor att utvärdera. Särskilt om man har en hund som är som den mest finstämda fiol och där små saker kan göra stora skillnader. Inför höstens träning har vi nu ett resultat som håller ner oss på jorden och påminner om att träna flitigt och noggrant och ett resultat som ger oss självförtroende och tilltro. 

I fredags fick vi dock ett jobbigt besked som hållt ner glädjeyran. När Gnutten var på tandkontroll bad vi veterinären känna lite extra på halsen då vi tyckt att den kändes konstig - två "utväxter" men inte som vanliga tumörer/fettknutor utan benhårda. Då det kändes konstigt på båda sidor så trodde och hoppades att det var vi som var nojjga, men tyvärr inte. Röntgen visade knutor som är en form av förkalkningar (calcinosis circumscripta). Utöver de två vi själva känt fanns en tredje, lite mindre. Att operera i detta område är väldigt riskfyllt och nu väntar en CT-röntgen för att kunna ta vidare beslut om huruvida operation är nödvändig eller inte. ​

Gnutten är en hund som tidigt väckte en stark "ta hand om-instinkt" i mig och jag har själv blivit förvånad över hur mycket jag saknat henne dagar då vi varit ifrån varandra. Jag vet att det låter helknasigt men från dag ett har det känts som om I-or har kommit tillbaka till oss, i ny skepnad. (Om än otippat att han skulle komma som border collie och som kvinna - men oförutsägbarheten var också hans signum). De tårar jag tidigare fälllt över saknaden efter I-or har inte kommmit sedan Gnutten anlände. Hans närvaro har varit kusligt påtaglig - både i beteeenden, vanor och någort lurt i blicken:) 

Nu hoppas vi att det inte bara är ett tillfälligt besök utan att  Gnuttens vardagsinställning "Ingenting är omöjligt" hjälper oss genom detta. I skrivande stund är hon inne på tandoperation (två tänder till behövde tyvärr dras). Hon är desssutom mitt i sitt första löp, så det är mycket nu för en liten niomånadershund. För oss blir det en jobbig väntan innan vi har alla svar och jag hoppas att dessa blir tydliga så att vi förskonas från tuffa och omöjliga beslut. Det känns också som vi inte riktig hunnit smälta allt. Sjukdomen är mycket ovanlig och allvaret i eventuell operation har vi förstått gradvis sedan veterinärbesöket för en vecka sedan.

Överbettet var vi väl medvetna om när vi köpte Gnutten, Tyvärr har det inte direkt minskat... De permanenta kanintänderna verkar hon dock få behålla (mjölktänderna valde vi att dra ut då de gjorde hål i gommen). Idag dras tanden bredvid + en framtand :-(
Överbettet var vi väl medvetna om när vi köpte Gnutten, Tyvärr har det inte direkt minskat... De permanenta kanintänderna verkar hon dock få behålla (mjölktänderna valde vi att dra ut då de gjorde hål i gommen). Idag dras tanden bredvid + en framtand :-(
Gnutten låter sig inte hindras av sin lilla halvmule utan bär ofta runt på saker, stora som små.
Gnutten låter sig inte hindras av sin lilla halvmule utan bär ofta runt på saker, stora som små.

Kommentera gärna:

Just nu bjuder vi på fraktkostnaden när du beställer två böcker på samma gång. (Gäller oavsett om du köper en av varje, eller två av samma!) För mer info och/eller beställning, klicka här

Nya boken kommer från tryckeriet i månadsskiftet och kan nu beställas. För mer info, klicka här
 

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln