Har du en speciell hund?

I samband med presentationer under kurser  är det inte  ovanligt att någon presenterar sig med orden ”min hund är väldigt speciell…” Jag har kommit på mig själv att presentera mina egna hundar likadant, bland annat hos veterinären. Gissningsvis har även den yrkeskåren hört de där orden ett antal gånger...:-) 

Och ju mer jag tänker på det; ju mer gillar jag tanken på att vi presenterar våra hundar just så – för då  ser vi ju till just den individens behov och personlighetsdrag. 
Vår egen specielle Ruffe – med sina fasta rutiner, sitt stora känslopaket och sitt hundspanns-skall som han brister ut i när han blir riktigt glad, han fyller 11 år idag. Det kan man inte ana – för han är ju också väldigt speciell i sin ungdomliga kropp, sina vita tänder och sitt extremt valpiga kroppsspråk. Våra två tidigare kelpiesar – också de rätt speciella :-) – fick båda bli tonåringar och det bidrar nog till att vi emellanåt glömmer att Ruffe faktiskt är en gubbe nu. 

Själv försökte han häromdagen krypa in i valpburen  i träningsrummet. Hur han lyckades vända därinne begriper ingen, men själv verkade han mest irriterad över att buren krympt :-) 

Vår speciella Pingu fick jag i helgen äran att än en gång sällskapa ute på tävlingsbanan i en riktigt go känsla. Jag vet inte hur många sådana kickar jag fått med henne genom åren – för hon är ju väldigt speciell - men det är lika häftigt varje gång och vi har allt som oftast väldigt roligt ihop på våra tävlingsäventyr. Alla höga poäng vi fick i hjärtat fanns dock inte med på protokollet  - och jag blev pinsamt nog lite förvånad vid prisutdelningen. Men vid lite eftertanke så hade de hala löven ställt till det lite här och där och då glider poängen iväg lika snabbt som tassarna... Jag fick skifta fokus till att vara glad för att det ändå räckte till ett förstapris. 

Inte helt lätt att se rutan (längst ner till höger). Desto lättare att bli imponerad av sin hund!

Pandan - vår trogna följeslagare i gruppmomenten - blev kvar hemma . I bilen fanns istället Gnuttens kanin som fick rycka in som vikarie. 

Och så lilla Gnutten – hon är ju också en väldigt speciell hund, på många sätt.  CT-röntgen är nu genomförd och den visade dessvärre att hon även har en portosystemisk shunt (vad detta kan innebära kan man  läsa om här). Angående knutorna på halsen väntar vi på expertens utlåtande av bilderna, så vi vet inget mer än att tidigare diagnos bekräftats. Vi kommer förstås också göra fler undersökningar på hennes leverfunktion.

Några av de vi hunnit berätta för har försiktigt frågat hur vi tänker angående framtiden. Vi tar en dag i taget och väljer att tro att Gnuttens starka livsglädje och envishet räcker till för att hon ändå ska kunna få ett gott liv. Hon har ett stort aktiveringsbehov och gillar att träna, så det fortsätter vi med så länge hon vill.  Om hon inte kan eller får tävla känns väldigt sekundärt. När det gäller fåreriet hade vi behövt en vallhund till men just nu handlar det inte så mycket om vad hon kan göra för oss utan tvärtom vad vi kan göra för henne.

Vi önskar självklart att Gnutten hade sluppit alla sina problem, men vi önskar inte att vi hade varit utan henne. Någon måste ju ändå hjälpa henne – och då kan det lika gärna vara vi!  Oron får vi lära oss leva med och vid sidan av den får vi så väldigt mycket annat, som förgyller tillvaron. En hund som är mer kärleksfull och fördomsfri mot människor är svår att hitta.  Så ja – hon är alltså väldigt speciell, hon också.

Jag kan inte låta bli att reflektera över sammanträffandet att valptiden med Gnutten – även innan vi kände till hennes hälsostatus- handlat så mycket om ”nuet” och så lite om sedan. Det är ju en linje jag generellt vill närma mig alltmer i min hundträning och under rådande omständigheter är jag extra tacksam över att vi fått den första tiden med Gnutten i den andan.

På tal om speciella hundar som kan påverkas oss att leva i nuet  - i veckan publicerades ett reportage i lokaltidningen om nya boken.

Sedan förra bloggavsnittet har vi också haft en releasefest med ett stort antal besökare. Det har sammanfattningsvis varit en turbulent månad känslomässigt - och alla tårar till trots så är det ju hundarnas påverkan på vårt känsloliv som är hela grejen. 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln