Kraften i vår Inre motivation

Det är länge sedan min motivation för att träna hund var så hög som den är nu. Om det har att göra med mitt träningsrum, utbildningen jag går inom mental träning, min nyfunna heelwork-to-music-inspiration eller vårt turbulenta första år med Gnutten och ovissheten kring hennes framtid som påminner om att tillvarata tiden – det vet jag inte. Förmodligen är det alltihop som samverkar.

Det där med motivation har alltid intresserat mig – både när det gäller egen och andras, hos människor och hos djur. Den inre motivationen (där själva görandet/resan är det primära) känns så mycket mer kraftfull än den yttre (där vi drivs av uppnåendet för att få en viss belöning i form av en merit, eller ett slutmål). Vi kan också drivas av att vi vill undvika något. Ett intressant bloggavsnitt om hotivation kontra motivation har min träningskompis Anna skrivit och det finns att läsa här  

I den inre motivationen kan vi hitta en skön självsäkerhet i det vi gör. Vi blir störningståliga så att vi inte lika lätt snubblar på tvivel eller rädsla för vad som kan bli fel, utan där vi mer passionerat låter oss go with the flow. Vad andra ska tycka spelar inte så stor roll när vi inifrån hjärtat gör vår grej och mår bra under tiden. (Samma känsla som jag vill uppnå hos hundarna i mitt koncept YES-lydnad!)

Tidigare har jag behövt  deadlines, t.ex. en tävling, för att få upp sådan träningsånga att träningstiden prioriteras så högt att den övergår hundarnas aktiveringsbehov.  I boken Starka tillsammans har jag ett kapitel som handlar om just detta; ”Behöver du tävlingar för att träna?” Jag har försökt nyttja det faktum att jag fungerat så, men har samtidigt haft en outtalad önskan om att hitta motivationen ännu djupare, så att jag oftare längtar till nästa pass.

Tävlingar ger mig fortfarande ett speciellt driv genom prioriterad träningstid, men de senaste veckorna har jag fått bevis på att jag inte längre behöver dem.  Just nu har jag nämligen ingen tävling alls i sikte - tvärtom avslutade jag och Pingu höstens tävlingssäsong med att sannolikt kvala in till SM 2020. Detta stärker min tidigare övertygelse om att nöjdheten inte gör mig sämre. Tvärtom!  Alla blir inte bättre av inställningen ”300 poäng, men det finns fortfarande mycket att fila på”. Vi är några som fungerar annorlunda.  Denna diskussion landar ofta på ett filosofiskt plan – men nu kan jag också stödja resonemanget på faktiska resultat. Jag tycker det är väldigt intressant!

Sedan förra SM:et har vi totalt gjort sex tävlingar och när jag går tillbaka till mina egna referat av dessa kan jag se att jag varit nöjd med dem alla, ur olika perspektiv:  
  •  GMBK 6/9, 242 poäng, med nollad vittring. Såg den som en plusdag i livet, trots att jag blev lite förvirrad av resultatet.  Bloggade om den tävlingen här.
  •   Boxerklubben, 14/9, 297 poäng. Nöjd med momentsäkerhet och flytig känsla.
  •      Partille, 19/10, 261 poäng – Fick så stora kickar av svårigheter som vi löste på banan, så att jag trodde att vi hade 40 poäng till. (Såklart blev ”lösningarna” lite kostsamma. Man får ju inte pluspoäng för räddningar och medföljande kickar!) 
  • Varberg 30/11, 280,5 poäng. – referatet i bilden nedan
  • Svalöv, 1/12, 259 poäng med nollad vittring. En riktigt het Pingu och här var jag mindre nöjd med vårt startläge, men mer nöjd med hur vi i det svåra läget klarade nästan allt.
  •  Halmstad 8/12, 301,5 poäng. Supernöjd! :-) 
  • (14/12 skulle vi tävlat på SBK Gbg. Jag valde att avstå då jag hade väldigt ont i ryggen. Hade jag haft en jättehög yttre motivation i form av att vi "behövde poängen" så kanske jag hade prioriterat annorlunda.)


Jag har inte svårt att se hur någon annan hade sågat prestationerna vid fotknölarna. Att hitta missnöje är lika lätt som att hitta nöje, men man väljer själv.  Som tur var lät jag mig inte bromsas av tvivlet efter min första start, för det hade inneburit att jag missat några av vårt livs bästa tävlingsupplevelser.

Efter 25 års lydnadstävlande  (galet!) vet jag att jag bara missgynnas av känslan av det jag gör inte är ”good enough”. Den minskar min träningstid och passionen äts upp av allvarliga analyser. Förra året vid den här tiden startade jag min mentala tränar-utbildning hos Uneståhl Education (pågår 2-4 år beroende på studietakt ). Jag trodde nog att jag skulle få hjälp att hitta en "tuffare" tävlingsinstinkt  som gjorde mig mer resultatorienterad och kräsen. Istället har jag förvånats av att bli stärkt i inställningen att prioritera resan framför målet. Jag  trodde att Uneståhl som arbetat så mycket med idrottspsykologi skulle ha en annan approach. Men han har också målet att med sina utbildningar påverka människor att må och fungera bättre – och däri blir görandet mycket viktigare än uppnåendet.

Med inspiration av hur väl jag själv mått av denna utbildning som så direkt integreras i ens egen vardag, startar jag ett upplägg med månadskurser på distans. I utbudet finns en valbarhet så att både den som tillfälligt  - och den som mer långsiktigt - vill ha kontinuerlig input i träning och tankar kan delta. Intresset verkar glädjande nog stort och jag tycker det är särskilt roligt att även upplägget ”Andra chansen” tycks efterfrågat. Att hjälpa någon att hitta tillbaka till sin glöd och sitt mod att våga satsa igen känns väldigt meningsfullt.  Mer information om de olika kursalternativen finns här

Jag låter även utbildningen styra temat för sommarens läger, vilket 2020 blir ”Inre motivation”. Aktuella lägerdatum finns att hitta här och anmälan öppnar vecka 2, efter julledigheten.

Till dess önskar jag er alla en God Jul och en fin start på det nya året. Tack till  er som jag fått förtroendet att coacha 2019. Ni har också del i motivationen för min egen träning!

Kloka Pingu julvilar medan resten av flocken letar julgran :-) 

(Eftersom jag själv älskar att läsa böcker under julledigheten har vi bokshopen öppen som vanligt. Både Starka tillsammans, samt nyutgivna boken Starka möten som på ett sätt handlar väldigt mycket om inre motivation,  finns att beställa här

Kommentera gärna:

Kurser 2020

Mer info här
 

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln