jennys blogg

Texter som skrivs när andan faller på. Om livet i allmänhet och hundträning i synnerhet. För mer dagsfärska nyheter och kursannonser, med mera- se nyhetsflödet från Facebook här intill.

Om du vill läsa om livet ur en hunds perspektiv ska du istället gå vidare till I-ors blogg som du hittar här :-)
 

senaste blogginläggen

nyheter

2014 > 12

Bagglammen på sin första tur utomhus Bagglammen på sin första tur utomhus

Version 1
Igår var ingen rolig dag. På förmiddagen upptäckte jag att ett av våra halvårsgamla bagglamm inte alls mådde bra. Merparten av dagen gick åt till att försöka få honom att krya på sig och delar av det jobb jag skulle gjort sköttes med mobilen i ena handen och bagglammets huvud i mitt knä. Typiskt att det inträffade just nu då jag har en hel del att göra så här vid terminsslutet. Lammet piggnade på sig litegrand men var svag och jag hade ständig tillsyn för att se till att han inte hamnade på sidan (får klarar inte att ligga så utan måste ligga på bröstet). När Fredrik kom hem var det dags för mig att ge mig av för jobb med privatelever. Just igår skulle jag dessutom få säsongens första egna träningstimma i hallen, men det kändes inte bra att åka hemifrån för sådan lyx när jag visste att det var så mycket som behövde ordnas här hemma.

Väl hemma igen skulle jag ordna lite kvällsmat för att varva ner efter en dag där inget blev som jag planerat. Gjorde då den tråkiga upptäckten att kylskåpet hade gått sönder. Vi var nog lika trötta båda två, men det var inte mycket annat att göra än att hämta det lilla extrakylskåpet från garaget och börja packa över matvaror. Det tog tid då där var en del som behövde rensas ur och timingen kunde nog inte varit sämre.

Imorse hade bagglammet tyvärr inte blivit bättre och efter att ha försökt få i honom lite vätska i omgångar tog vi beslutet att avliva honom. Fredrik börjar jobba tidigt, så typiskt nog fick jag lösa detta själv. Den person som brukar kunna hjälpa oss var typiskt nog iväg och skulle inte kunna vara hos oss förrän om två timmar. Till slut fick vi tag på en jägare som kunde hjälpa oss snabbare. Ingen rolig dag att vara djurägare. Grämde mig själv över att vi inte tagit beslutet redan igår, så att han sluppit lida. Typiskt att jag inte följde magkänslan.


Version 2
Igår var ingen rolig dag. På förmiddagen upptäckte jag att ett av våra halvårsgamla bagglamm inte alls mådde bra. Tacksam över att jag just denna dag skulle jobba hemifrån tills Fredrik kom hem, så fick jag snabbt planera om dagens arbete och prioritera det stackars lammet. Fick i honom vätska och han började så smått att äta. Kunde sköta en del jobb från mobilen, vilket underlättade så att jag kunde ha tät tillsyn och se till att han inte hamnade på sidan.

När Fredrik kom hem var det dags för mig att ge mig av för jobb med privatelever. Just igår skulle jag dessutom få säsongens första egna träningstimma i hallen. Det kändes visserligen lite konstigt att lämna gården för denna lyx i det läget, men samtidigt välbehövligt. Hade jag inte haft bokad halltid hade det definitivt inte blivit något tränat och dessutom kunde ju Fredrik avlösa mig. Skönt att släppa fokus på lammet och komma in i bra hundträningstänk inför privatelevernas tid.

Väl hemma igen skulle jag ordna lite kvällsmat för att varva ner efter en dag där inget blev som jag planerat. Gjorde då den tråkiga upptäckten att kylskåpet hade gått sönder. Som tur var har vi ett litet extrakylskåp i garaget - som i framtiden ska vara en del i pentryt i garagevåningen. Detta kunde vi bära in för att sedan flytta över varorna. Väl igång med detta visade det sig att en rensning var välbehövlig och det var väl lika bra att få gjort det nu innan jul. Hann även skänka en tacksamhetens tanke för att detta hände nu en helt vanlig vardag och inte under kommande helger.

Imorse hade bagglammet tyvärr inte blivit bättre, utan var väldigt orkeslös och efter att ha försökt få i honom lite vätska i omgångar tog vi beslutet att låta honom somna in. Som tur var hade vi två vänner som kunde hjälpa oss varav den ena kunde komma på bara 20 minuter och avbryta lidandet för den lille. Ingen rolig dag att vara djurägare och en tankeställare kring vikten av att kunna arbeta hemifrån om man ska leva det liv vi lever, samtidigt som djuren ska ha det bra.

Med facit i hand skulle man såklart tagit beslutet redan igår, men samtidigt gav vi honom en god chans för återhämtning. Svåra beslut där det inte finns några raka rätt eller fel.


Vilken version är sann?
Faktum är att båda versionerna är lika sanna - och ofta kan vi välja vilken vi vill leva i. Jag har tidigare skrivit en liknande blogg om hur man upplever/tolkar en mindre lyckad tävlingsdag, med inspiration från min vän Camilla Svenäng.

I perspektiv till annat är våra problem små, även om de såklart kan kännas stora och frustrerande när man är mitt upp i det. Alltid sorgligt med lidande djur - det går inte att tänka bort - men samtidigt kan man välja att vara tacksam över alla de dagar då djuren är friska och allt fungerar som det ska.

Ibland har man inte mental kraft att klara även de minsta motgångar - och det finns vänner i vår omgivning som på osannolika sätt klarar även de tyngsta. I normaltillståndet tror jag att vi har rätt så goda chanser att välja, särskilt om vi är medvetna om de olika vägar tankarna kan föra iväg oss på. Är det "typiskt" att ha flyt eller otur? För de allra flesta är det nog mer typiskt att saker och ting går som man hoppats och planerat!

 

 

Läs hela inlägget »

La upp den här bilden på firmans Facebook-sida sent igårkväll med anknytningen till förmånen att starta arbetsdagen så här istället för i rusningstrafik. Ser nu att den skapat mer engagemang än de flesta andra inlägg. Tycker att jag ofta påminner mig om vad som är viktigt, men insåg nu hur lätt det är att ändå bli hemmablind.  Gårdagens resonerande här hemma kring om vi ska satsa på lamm eller inte under 2015 kommer plötsligt i ett annat ljus.

Både jag och min man tycker att hela apparaten kring fåreriet är fantastiskt rolig, men vi har också ett år bakom oss där våra "riktiga jobb" har tagit mycket tid i anspråk. För ett tag sedan föreslog jag att vi kanske ska hoppa över lamningarna nästa år för att skära ner på något, så att orken och tiden räcker till. Då tyckte jag att det lät förnuftigt och ett år går ju fort, så snart skulle här vara nya lamm igen. Nu inser jag plötsligt att det är det dummaste förslag jag kommit med på väldigt länge.

Varför i all sin dar ska vi välja bort möjligheten att få återuppleva några av 2014 års bästa stunder?

 Varför välja bort möjligheten att bli hängandes över staketet, iaktta djuren och plötsligt lyckas fånga en bild som man kan skratta åt både då och sen?

 Det är väl så att det där förnuftet lätt råder till att välja bort det som ligger på hobbynivå. Det där som ger mycket men inte är mätbart. Det har funnits tillfällen där jag ifrågasatt mitt hästägande - jag har ju hunderiet som fantastisk hobby och hästen och åsnan gör onekligen att man blir bunden på ett annat sätt än de andra djuren (hundarna kan man ofta ha med, fåren och katten kräver inte så mycket av en djurvakt).

Att välja bort hästeriet hade varit enkelt och i andras ögon säkert klokt. Men med lite eftertanke inser jag att jag samtidigt skulle välja bort så mkt annat viktigt - minskat ryggont, stressreducerande stunder på hästryggen och personlig utmaning (jag håller ju på att lära mig rida - något jag velat göra hela livet men aldrig haft tillfälle till).

Lamningarna fyller nog en liknande funktion som hästeriet och dessutom för oss båda. Visst blir det lite extra jobb och anpassningar under lamningsmånaden, mer meck med att ha både baggar och tackor under hösten och blandade känslor när det är tid för slakt. Men tiden i stallet och hagarna ger så mycket mer. Den bundenhet som lamningarna medför är också frigörande.  Hälsofrämjande känsla av att må bra genom att rå om. Spännande väntan, avlöst av häftiga ögonblick. Det här lilla tacklammet kom ut sist i årets gäng och efter tio svarta bagglamm. Fick bild på henne i  sms av Fredrik då jag steg av flyget i Stockholm och det kändes inte bra att inte vara där.

Tar därför tillbaka mitt dumma förslag och hoppas att vi kan lösa det så att en bagge kan komma hit så snart som möjligt, så att nya lamm får komma till världen här i vår. Även om det kan vara ekonomiskt smartast för oss båda att satsa på jobbfronten när man har medvind, så faller ju liksom hela idén med att ha en bra arbetssituation om den inte ger utrymme för att hinna med en rik fritid.

Hörde häromdagen mig själv säga till en god vän som fått sitt drömjobb att "nu är utmaningen att se till att detta arbete ryms i 40 timmars arbetsvecka". Kanske något att själv försöka rätta sig efter!:-)

Med tanke på hur fel min egen prioritering höll på att bli i relation till det jag verkligen förespråkar, så funderar jag på hur mycket vi väljer bort omedvetet. Väljer vi bort det vi behöver som mest - och i så fall till förmån för vad? Är det kanske andras förväntningar som råkar få högre prioritet än de egna - igen(...)

Läs hela inlägget »
Etiketter: tid och livsval

Senaste kommentarer

2014 > 12

Bagglammen på sin första tur utomhus Bagglammen på sin första tur utomhus

Version 1
Igår var ingen rolig dag. På förmiddagen upptäckte jag att ett av våra halvårsgamla bagglamm inte alls mådde bra. Merparten av dagen gick åt till att försöka få honom att krya på sig och delar av det jobb jag skulle gjort sköttes med mobilen i ena handen och bagglammets huvud i mitt knä. Typiskt att det inträffade just nu då jag har en hel del att göra så här vid terminsslutet. Lammet piggnade på sig litegrand men var svag och jag hade ständig tillsyn för att se till att han inte hamnade på sidan (får klarar inte att ligga så utan måste ligga på bröstet). När Fredrik kom hem var det dags för mig att ge mig av för jobb med privatelever. Just igår skulle jag dessutom få säsongens första egna träningstimma i hallen, men det kändes inte bra att åka hemifrån för sådan lyx när jag visste att det var så mycket som behövde ordnas här hemma.

Väl hemma igen skulle jag ordna lite kvällsmat för att varva ner efter en dag där inget blev som jag planerat. Gjorde då den tråkiga upptäckten att kylskåpet hade gått sönder. Vi var nog lika trötta båda två, men det var inte mycket annat att göra än att hämta det lilla extrakylskåpet från garaget och börja packa över matvaror. Det tog tid då där var en del som behövde rensas ur och timingen kunde nog inte varit sämre.

Imorse hade bagglammet tyvärr inte blivit bättre och efter att ha försökt få i honom lite vätska i omgångar tog vi beslutet att avliva honom. Fredrik börjar jobba tidigt, så typiskt nog fick jag lösa detta själv. Den person som brukar kunna hjälpa oss var typiskt nog iväg och skulle inte kunna vara hos oss förrän om två timmar. Till slut fick vi tag på en jägare som kunde hjälpa oss snabbare. Ingen rolig dag att vara djurägare. Grämde mig själv över att vi inte tagit beslutet redan igår, så att han sluppit lida. Typiskt att jag inte följde magkänslan.


Version 2
Igår var ingen rolig dag. På förmiddagen upptäckte jag att ett av våra halvårsgamla bagglamm inte alls mådde bra. Tacksam över att jag just denna dag skulle jobba hemifrån tills Fredrik kom hem, så fick jag snabbt planera om dagens arbete och prioritera det stackars lammet. Fick i honom vätska och han började så smått att äta. Kunde sköta en del jobb från mobilen, vilket underlättade så att jag kunde ha tät tillsyn och se till att han inte hamnade på sidan.

När Fredrik kom hem var det dags för mig att ge mig av för jobb med privatelever. Just igår skulle jag dessutom få säsongens första egna träningstimma i hallen. Det kändes visserligen lite konstigt att lämna gården för denna lyx i det läget, men samtidigt välbehövligt. Hade jag inte haft bokad halltid hade det definitivt inte blivit något tränat och dessutom kunde ju Fredrik avlösa mig. Skönt att släppa fokus på lammet och komma in i bra hundträningstänk inför privatelevernas tid.

Väl hemma igen skulle jag ordna lite kvällsmat för att varva ner efter en dag där inget blev som jag planerat. Gjorde då den tråkiga upptäckten att kylskåpet hade gått sönder. Som tur var har vi ett litet extrakylskåp i garaget - som i framtiden ska vara en del i pentryt i garagevåningen. Detta kunde vi bära in för att sedan flytta över varorna. Väl igång med detta visade det sig att en rensning var välbehövlig och det var väl lika bra att få gjort det nu innan jul. Hann även skänka en tacksamhetens tanke för att detta hände nu en helt vanlig vardag och inte under kommande helger.

Imorse hade bagglammet tyvärr inte blivit bättre, utan var väldigt orkeslös och efter att ha försökt få i honom lite vätska i omgångar tog vi beslutet att låta honom somna in. Som tur var hade vi två vänner som kunde hjälpa oss varav den ena kunde komma på bara 20 minuter och avbryta lidandet för den lille. Ingen rolig dag att vara djurägare och en tankeställare kring vikten av att kunna arbeta hemifrån om man ska leva det liv vi lever, samtidigt som djuren ska ha det bra.

Med facit i hand skulle man såklart tagit beslutet redan igår, men samtidigt gav vi honom en god chans för återhämtning. Svåra beslut där det inte finns några raka rätt eller fel.


Vilken version är sann?
Faktum är att båda versionerna är lika sanna - och ofta kan vi välja vilken vi vill leva i. Jag har tidigare skrivit en liknande blogg om hur man upplever/tolkar en mindre lyckad tävlingsdag, med inspiration från min vän Camilla Svenäng.

I perspektiv till annat är våra problem små, även om de såklart kan kännas stora och frustrerande när man är mitt upp i det. Alltid sorgligt med lidande djur - det går inte att tänka bort - men samtidigt kan man välja att vara tacksam över alla de dagar då djuren är friska och allt fungerar som det ska.

Ibland har man inte mental kraft att klara även de minsta motgångar - och det finns vänner i vår omgivning som på osannolika sätt klarar även de tyngsta. I normaltillståndet tror jag att vi har rätt så goda chanser att välja, särskilt om vi är medvetna om de olika vägar tankarna kan föra iväg oss på. Är det "typiskt" att ha flyt eller otur? För de allra flesta är det nog mer typiskt att saker och ting går som man hoppats och planerat!

 

 

Läs hela inlägget »

La upp den här bilden på firmans Facebook-sida sent igårkväll med anknytningen till förmånen att starta arbetsdagen så här istället för i rusningstrafik. Ser nu att den skapat mer engagemang än de flesta andra inlägg. Tycker att jag ofta påminner mig om vad som är viktigt, men insåg nu hur lätt det är att ändå bli hemmablind.  Gårdagens resonerande här hemma kring om vi ska satsa på lamm eller inte under 2015 kommer plötsligt i ett annat ljus.

Både jag och min man tycker att hela apparaten kring fåreriet är fantastiskt rolig, men vi har också ett år bakom oss där våra "riktiga jobb" har tagit mycket tid i anspråk. För ett tag sedan föreslog jag att vi kanske ska hoppa över lamningarna nästa år för att skära ner på något, så att orken och tiden räcker till. Då tyckte jag att det lät förnuftigt och ett år går ju fort, så snart skulle här vara nya lamm igen. Nu inser jag plötsligt att det är det dummaste förslag jag kommit med på väldigt länge.

Varför i all sin dar ska vi välja bort möjligheten att få återuppleva några av 2014 års bästa stunder?

 Varför välja bort möjligheten att bli hängandes över staketet, iaktta djuren och plötsligt lyckas fånga en bild som man kan skratta åt både då och sen?

 Det är väl så att det där förnuftet lätt råder till att välja bort det som ligger på hobbynivå. Det där som ger mycket men inte är mätbart. Det har funnits tillfällen där jag ifrågasatt mitt hästägande - jag har ju hunderiet som fantastisk hobby och hästen och åsnan gör onekligen att man blir bunden på ett annat sätt än de andra djuren (hundarna kan man ofta ha med, fåren och katten kräver inte så mycket av en djurvakt).

Att välja bort hästeriet hade varit enkelt och i andras ögon säkert klokt. Men med lite eftertanke inser jag att jag samtidigt skulle välja bort så mkt annat viktigt - minskat ryggont, stressreducerande stunder på hästryggen och personlig utmaning (jag håller ju på att lära mig rida - något jag velat göra hela livet men aldrig haft tillfälle till).

Lamningarna fyller nog en liknande funktion som hästeriet och dessutom för oss båda. Visst blir det lite extra jobb och anpassningar under lamningsmånaden, mer meck med att ha både baggar och tackor under hösten och blandade känslor när det är tid för slakt. Men tiden i stallet och hagarna ger så mycket mer. Den bundenhet som lamningarna medför är också frigörande.  Hälsofrämjande känsla av att må bra genom att rå om. Spännande väntan, avlöst av häftiga ögonblick. Det här lilla tacklammet kom ut sist i årets gäng och efter tio svarta bagglamm. Fick bild på henne i  sms av Fredrik då jag steg av flyget i Stockholm och det kändes inte bra att inte vara där.

Tar därför tillbaka mitt dumma förslag och hoppas att vi kan lösa det så att en bagge kan komma hit så snart som möjligt, så att nya lamm får komma till världen här i vår. Även om det kan vara ekonomiskt smartast för oss båda att satsa på jobbfronten när man har medvind, så faller ju liksom hela idén med att ha en bra arbetssituation om den inte ger utrymme för att hinna med en rik fritid.

Hörde häromdagen mig själv säga till en god vän som fått sitt drömjobb att "nu är utmaningen att se till att detta arbete ryms i 40 timmars arbetsvecka". Kanske något att själv försöka rätta sig efter!:-)

Med tanke på hur fel min egen prioritering höll på att bli i relation till det jag verkligen förespråkar, så funderar jag på hur mycket vi väljer bort omedvetet. Väljer vi bort det vi behöver som mest - och i så fall till förmån för vad? Är det kanske andras förväntningar som råkar få högre prioritet än de egna - igen(...)

Läs hela inlägget »
Etiketter: tid och livsval

2014 > 12

Bagglammen på sin första tur utomhus Bagglammen på sin första tur utomhus

Version 1
Igår var ingen rolig dag. På förmiddagen upptäckte jag att ett av våra halvårsgamla bagglamm inte alls mådde bra. Merparten av dagen gick åt till att försöka få honom att krya på sig och delar av det jobb jag skulle gjort sköttes med mobilen i ena handen och bagglammets huvud i mitt knä. Typiskt att det inträffade just nu då jag har en hel del att göra så här vid terminsslutet. Lammet piggnade på sig litegrand men var svag och jag hade ständig tillsyn för att se till att han inte hamnade på sidan (får klarar inte att ligga så utan måste ligga på bröstet). När Fredrik kom hem var det dags för mig att ge mig av för jobb med privatelever. Just igår skulle jag dessutom få säsongens första egna träningstimma i hallen, men det kändes inte bra att åka hemifrån för sådan lyx när jag visste att det var så mycket som behövde ordnas här hemma.

Väl hemma igen skulle jag ordna lite kvällsmat för att varva ner efter en dag där inget blev som jag planerat. Gjorde då den tråkiga upptäckten att kylskåpet hade gått sönder. Vi var nog lika trötta båda två, men det var inte mycket annat att göra än att hämta det lilla extrakylskåpet från garaget och börja packa över matvaror. Det tog tid då där var en del som behövde rensas ur och timingen kunde nog inte varit sämre.

Imorse hade bagglammet tyvärr inte blivit bättre och efter att ha försökt få i honom lite vätska i omgångar tog vi beslutet att avliva honom. Fredrik börjar jobba tidigt, så typiskt nog fick jag lösa detta själv. Den person som brukar kunna hjälpa oss var typiskt nog iväg och skulle inte kunna vara hos oss förrän om två timmar. Till slut fick vi tag på en jägare som kunde hjälpa oss snabbare. Ingen rolig dag att vara djurägare. Grämde mig själv över att vi inte tagit beslutet redan igår, så att han sluppit lida. Typiskt att jag inte följde magkänslan.


Version 2
Igår var ingen rolig dag. På förmiddagen upptäckte jag att ett av våra halvårsgamla bagglamm inte alls mådde bra. Tacksam över att jag just denna dag skulle jobba hemifrån tills Fredrik kom hem, så fick jag snabbt planera om dagens arbete och prioritera det stackars lammet. Fick i honom vätska och han började så smått att äta. Kunde sköta en del jobb från mobilen, vilket underlättade så att jag kunde ha tät tillsyn och se till att han inte hamnade på sidan.

När Fredrik kom hem var det dags för mig att ge mig av för jobb med privatelever. Just igår skulle jag dessutom få säsongens första egna träningstimma i hallen. Det kändes visserligen lite konstigt att lämna gården för denna lyx i det läget, men samtidigt välbehövligt. Hade jag inte haft bokad halltid hade det definitivt inte blivit något tränat och dessutom kunde ju Fredrik avlösa mig. Skönt att släppa fokus på lammet och komma in i bra hundträningstänk inför privatelevernas tid.

Väl hemma igen skulle jag ordna lite kvällsmat för att varva ner efter en dag där inget blev som jag planerat. Gjorde då den tråkiga upptäckten att kylskåpet hade gått sönder. Som tur var har vi ett litet extrakylskåp i garaget - som i framtiden ska vara en del i pentryt i garagevåningen. Detta kunde vi bära in för att sedan flytta över varorna. Väl igång med detta visade det sig att en rensning var välbehövlig och det var väl lika bra att få gjort det nu innan jul. Hann även skänka en tacksamhetens tanke för att detta hände nu en helt vanlig vardag och inte under kommande helger.

Imorse hade bagglammet tyvärr inte blivit bättre, utan var väldigt orkeslös och efter att ha försökt få i honom lite vätska i omgångar tog vi beslutet att låta honom somna in. Som tur var hade vi två vänner som kunde hjälpa oss varav den ena kunde komma på bara 20 minuter och avbryta lidandet för den lille. Ingen rolig dag att vara djurägare och en tankeställare kring vikten av att kunna arbeta hemifrån om man ska leva det liv vi lever, samtidigt som djuren ska ha det bra.

Med facit i hand skulle man såklart tagit beslutet redan igår, men samtidigt gav vi honom en god chans för återhämtning. Svåra beslut där det inte finns några raka rätt eller fel.


Vilken version är sann?
Faktum är att båda versionerna är lika sanna - och ofta kan vi välja vilken vi vill leva i. Jag har tidigare skrivit en liknande blogg om hur man upplever/tolkar en mindre lyckad tävlingsdag, med inspiration från min vän Camilla Svenäng.

I perspektiv till annat är våra problem små, även om de såklart kan kännas stora och frustrerande när man är mitt upp i det. Alltid sorgligt med lidande djur - det går inte att tänka bort - men samtidigt kan man välja att vara tacksam över alla de dagar då djuren är friska och allt fungerar som det ska.

Ibland har man inte mental kraft att klara även de minsta motgångar - och det finns vänner i vår omgivning som på osannolika sätt klarar även de tyngsta. I normaltillståndet tror jag att vi har rätt så goda chanser att välja, särskilt om vi är medvetna om de olika vägar tankarna kan föra iväg oss på. Är det "typiskt" att ha flyt eller otur? För de allra flesta är det nog mer typiskt att saker och ting går som man hoppats och planerat!

 

 

Läs hela inlägget »

La upp den här bilden på firmans Facebook-sida sent igårkväll med anknytningen till förmånen att starta arbetsdagen så här istället för i rusningstrafik. Ser nu att den skapat mer engagemang än de flesta andra inlägg. Tycker att jag ofta påminner mig om vad som är viktigt, men insåg nu hur lätt det är att ändå bli hemmablind.  Gårdagens resonerande här hemma kring om vi ska satsa på lamm eller inte under 2015 kommer plötsligt i ett annat ljus.

Både jag och min man tycker att hela apparaten kring fåreriet är fantastiskt rolig, men vi har också ett år bakom oss där våra "riktiga jobb" har tagit mycket tid i anspråk. För ett tag sedan föreslog jag att vi kanske ska hoppa över lamningarna nästa år för att skära ner på något, så att orken och tiden räcker till. Då tyckte jag att det lät förnuftigt och ett år går ju fort, så snart skulle här vara nya lamm igen. Nu inser jag plötsligt att det är det dummaste förslag jag kommit med på väldigt länge.

Varför i all sin dar ska vi välja bort möjligheten att få återuppleva några av 2014 års bästa stunder?

 Varför välja bort möjligheten att bli hängandes över staketet, iaktta djuren och plötsligt lyckas fånga en bild som man kan skratta åt både då och sen?

 Det är väl så att det där förnuftet lätt råder till att välja bort det som ligger på hobbynivå. Det där som ger mycket men inte är mätbart. Det har funnits tillfällen där jag ifrågasatt mitt hästägande - jag har ju hunderiet som fantastisk hobby och hästen och åsnan gör onekligen att man blir bunden på ett annat sätt än de andra djuren (hundarna kan man ofta ha med, fåren och katten kräver inte så mycket av en djurvakt).

Att välja bort hästeriet hade varit enkelt och i andras ögon säkert klokt. Men med lite eftertanke inser jag att jag samtidigt skulle välja bort så mkt annat viktigt - minskat ryggont, stressreducerande stunder på hästryggen och personlig utmaning (jag håller ju på att lära mig rida - något jag velat göra hela livet men aldrig haft tillfälle till).

Lamningarna fyller nog en liknande funktion som hästeriet och dessutom för oss båda. Visst blir det lite extra jobb och anpassningar under lamningsmånaden, mer meck med att ha både baggar och tackor under hösten och blandade känslor när det är tid för slakt. Men tiden i stallet och hagarna ger så mycket mer. Den bundenhet som lamningarna medför är också frigörande.  Hälsofrämjande känsla av att må bra genom att rå om. Spännande väntan, avlöst av häftiga ögonblick. Det här lilla tacklammet kom ut sist i årets gäng och efter tio svarta bagglamm. Fick bild på henne i  sms av Fredrik då jag steg av flyget i Stockholm och det kändes inte bra att inte vara där.

Tar därför tillbaka mitt dumma förslag och hoppas att vi kan lösa det så att en bagge kan komma hit så snart som möjligt, så att nya lamm får komma till världen här i vår. Även om det kan vara ekonomiskt smartast för oss båda att satsa på jobbfronten när man har medvind, så faller ju liksom hela idén med att ha en bra arbetssituation om den inte ger utrymme för att hinna med en rik fritid.

Hörde häromdagen mig själv säga till en god vän som fått sitt drömjobb att "nu är utmaningen att se till att detta arbete ryms i 40 timmars arbetsvecka". Kanske något att själv försöka rätta sig efter!:-)

Med tanke på hur fel min egen prioritering höll på att bli i relation till det jag verkligen förespråkar, så funderar jag på hur mycket vi väljer bort omedvetet. Väljer vi bort det vi behöver som mest - och i så fall till förmån för vad? Är det kanske andras förväntningar som råkar få högre prioritet än de egna - igen(...)

Läs hela inlägget »
Etiketter: tid och livsval
  • Cilla » Lydnads-SM 2018:  ”Stort grattis till ett väl genomfört SM med både några missar och grymma höjdpun..”

  • Annica kihlberg » Gör din grej!:  ”Älskar boken och den har gett mig så mkt, jag önskar att den kommer som ljudbok ..”

  • Heidi Billkvam » Gör din grej!:  ”Jag älskar ditt tänk :-). Hehe, ganska likt mitt ;-). Men du har en magisk förmå..”

  • Lotta » Se till att du har rätt film på näthinnan!:  ”Kul att kunna bidra med en skrivbordsbild. :)”

  • Vibeke Weiner » Du får inte vara så känslig...:  ”Så himla bra skrivet! Jag önskar jag hade kunnat dela. Du borde ha en delafunkti..”

Arkiv

Länkar

-

Etiketter