jennys blogg

Texter som skrivs när andan faller på. Om livet i allmänhet och hundträning i synnerhet. För mer dagsfärska nyheter och kursannonser, med mera- se nyhetsflödet från Facebook här intill.

Om du vill läsa om livet ur en hunds perspektiv ska du istället gå vidare till I-ors blogg som du hittar här :-)
 

senaste blogginläggen

nyheter

2015 > 02

Kajsa, (1991-2005), en av våra änglahundar. Kajsa, (1991-2005), en av våra änglahundar.

Sorgliga dagar, med guldkant av tacksamhet.

Tacksamhet över stora saker som livet och hälsan, efter tragiska påminnelser om det motsatta. Över att få kombinera hundträning med delar som påverkar livet på djupet. Tacksamhet över att ha någon att dela detta med, både när det är lätt och när det är som tyngst  - tack Jeanette!

Tacksamhet över banala saker som efterlängtade framsteg i egen träning när man tillåter sig glömma det andra för en stund.

Tacksamhet över mailet som väntade efter jobbet igår, trots att det innehöll ännu ett tungt besked. Vackra, sorgliga, rader som rörde till tårar och som sa att man kan ha betytt mycket för någon utan att veta om det. Påmind om att allt har sin tid. Tacksam över allt som varit och blivit till det som är. 

Tacksamhet över en tröstande kram från den som nu funnits vid min sida i tolv år och som säger att jag har gjort tillräckligt, när jag känner att jag borde gjort mer. Tacksamhet över mjuka mular och buffande nosar som låter tårarna landa.

Tacksamhet över att få ha lärt känna två fina personer som betytt mycket och som nu kommer att ta väl hand om våra änglahundar där uppe.

Tacksamhet över påminnelser om att allt är till låns. Viktiga påminnelser om att prioritera rätt idag, för det är inte säkert att möjligheten finns imorgon.

Tacksamhet över att glädjen inte alltid är så långt borta från sorgen.

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: om tid och livsval

 För några år sedan drog jag och Fredrik igång en lydnadstävling i ett stort ridhus här i närheten. Sedan förra året är den  flyttad till Lotushallen. Det har överlag varit roligt att genomföra dessa tävlingar, men hade jag inte varit så luttrad i den ideella världen, så hade vi nog upphört samma år vi startade.

Första tävlingen i ridhuset: Problemet ansågs vara serveringen – det var ingen som ville hålla detta om vi inte var på hemmaplan. Inga problem, tyckte jag – vi arrangerar ju inte en tävling för att fika. Om ingen vill hålla serveringen så kollar vi med ridklubben om de vill passa på att tjäna en slant. Alternativt skriver vi på PM:et att man tar med egen matsäck.  Jag minns inte ens hur lösningen blev, men det blev aldrig något verkligt problem. (Dock tog alla diskussioner otroligt mycket energi!)

Till nästföljande år konstaterades att det var så fruktansvärt kallt på denna tävling. Det blev vargavinter just det året och vi hade säkrat med både snöröjning och annat, men visst – det var kallt. Någon annan påtalade att det tog lång tid. Och jo, det gjorde det eftersom vi fick väldigt många anmälningar. Jag och Fredrik försökte införa det nya begreppet klubbvärdar, för att synliggöra alla de personer som inte syns men får tävlingen att gå runt.

För ett par år sedan föddes idén att flytta tävlingen till Lotushallen. ”Det kommer aldrig att gå” sa pessimisterna. Där är för litet. Dessutom ligger den i Halmstad kommun och klubben i Falkenberg (hallen ligger precis på kommungränsen, jag kommer inte ens ihåg vilken kommun den ligger i och förstår heller inte vad det spelar för roll).

Första tävlingen i hallen genomfördes förra året. Anita & Thommy, hallägarna, ställde upp med superservice från fredag kväll till söndag kväll. Dessutom höll Anita en fin och uppskattad servering igång. Allt förlöpte väl.

Repris i år kändes självklar. Vi har överraskats  av 19 anmälningar till trean och 27 till elit(!) Dessvärre kan vi inte ta så många. 46 ekipage i de högre klasserna motsvarar ju nästan ett lydnads-SM och där kör man tre ringar parallellt. I Lotushallen har vi bara plats för ett ekipage åt gången – och jag tror att det är just det som de tävlande uppskattar.

Vi spånar på annorlunda klassfördelning till nästa år. Fick till svar att ”Ja, årets planering är ju idiotisk” (…) Hur man ska kunna förutse anmälningsläget vet jag inte; det kunde lika gärna varit fyra ekipage i trean. Eller inget.  27 elitekipage brukar man bara uppnå på rankingtävlingar. Just i år har vi bara tio ekipage i tvåan som går dagen innan ihop med 27 ettor. Det kan man inte heller veta på förhand.

Vi räknade på att vi kunde ta max 30 ekipage under söndagen, för att säkra kvalitet utan att funktionärerna går på knäna. Jag tycker detta är jätteviktigt! När vi startade tävlingen hade vi målet att bara ha personer på plats som tyckte det var roligt. Inget krusande och ingen övertalning. Inga offerkoftor på och de som hade knäppt dem ända upp i halsen ersattes av andra. ”Var bara här om du vill vara här!”

Inför årets tävling har en reservlista upprättats och vi har informerat reserverna om att ”vi spånar på ett annat upplägg kommande år med målet att alla som vill ska kunna delta”. Men ändå – fick höra av en kompis att det startat någon Facebook-tråd där folk beklagade sig över bortlottningar. ”Det ska man inte behöva räkna med i lydnad”.

Ja – vad ska man säga? Jag får verkligen be om ursäkt över att vi på Falkenbergs BK lyckats skapa en tävling på en trevlig plats, med behaglig temperatur, perfekt underlag, trevlig servering och så mycket service vi kan för de tävlande. Jag är hemskt ledsen över att det blev så bra så att vi är en av få tävlingar i landet som har fått för många anmälningar.

Eftersom jag numera bara har min företagssida på Facebook kan jag inte läsa andras inlägg (det är rätt skönt ibland :-) men jag tar gärna emot konkreta förslag på en annorlunda lösning. Det är ju synd att göra sådana här idiotiska upplägg bara för att man inte vet bättre (...)

Tack och lov är pessimisterna inte så många. Men tyvärr är det ofta de som uttalar sig och det tär på motivationen. Det finns en klick som har ett problemfokus som gör mig tokig. Mycket tyder på att dessa personer  inte ens vill lösa problemen utan de vill haka fast vid dem för att ha något att prata om.  Jag försöker se dem som bra statister i min mentala träning, men det är inte alltid jag orkar tänka så.

Många beklagar sig över att få engagerar sig ideellt. Jag tror att de exempel som jag radat upp här symboliserar en betydande del av r. De flesta människor jag känner vill väl och vill dra sitt strå till stacken. Men det är inte alltid den ideella viljan får luft under vingarna. Vi kanske borde öppna ögonen för vad det är som kväver den.

Carola Carlsson och Cicci Arvidsson har varit väldigt viktiga alla år i denna tävling – är jätteglad och tacksam över att ha så kompetenta och lösningsfokuserade klubbkamrater att arbeta tillsammans med. Nu kör vi så det ryker med årets kommande tävling!

 

 

 

Läs hela inlägget »
Vår åsna, som på denna bild tydligt visar hur dumt han tycker det är att jämföra sig med andra....;-) Vår åsna, som på denna bild tydligt visar hur dumt han tycker det är att jämföra sig med andra....;-)

Jag vill ha lite halvgalen lydnad, där det alltid är en liten nerv. På en så häftig hund som Pingu blir det lätt en stor nerv. Jag lär mig alltmer om att dragläget på Pingu är väldigt känsligt. Det handlar sällan om ska jag göra si eller så, utan det som avgör är hur mycket jag gör av något.

Min känsla efter helgens start var att vi fick massa ljud, vilket fick mig att nästan ta beslutet av att avstå inomhustävlingar ett tag. När jag ser filmen (tack Fia!) är det bara ljud i ett moment – sista sträckan på inkallningen. Efter att ha provat detta moment på två träningspass, ett hemma på gårdsplanen och ett inne i Lotushallen, så får jag ljud på exakt samma ställe. Vi har alltså fått ett momentproblem, inte ett tävlingsproblem (skönt!) Är rätt säker på att det är en effekt av att jag försökt få fram en annan teknik i hennes lägganden och där använt en del bollbelöning. Det var det där med dragläget…J Intressant med total felanalys  – jag var inledningsvis irriterad på mig själv för att jag inte bröt då jag absolut inte vill bygga in ljud på tävling, men inkallningen var första momentet och därefter var hon tyst (om än galet taggad!)

Trots sitt speedade läge lyckades vi sätta dirigeringsmomenten. Dessutom i en hall där Pingu aldrig tränat. Vi fick revansch på rutan från min tabbe förra veckan (betyg 10). Även dirigeringsapporten blev fin (betyg 9,5) liksom hopp-apporten (10). En filmsnutt med ”det bästa från dagen” finns här

Till denna tävling var 23 anmälda. 10 strök sig. Av oss 13 som startade, blev det två 1:a  pris. Pingu och jag hade haft mycket god chans på tredjeplatsen om vi fullföljt och gjort gruppmomenten. Dessa genomfördes sist och eftersom vi då missat för många poäng för att nå upp till vårt resultatmål, så avstod jag dessa. Samtidigt kändes det smickrande att vi låg så pass bra till placeringsmässigt bland flera duktiga ekipage, trots att vi körde i fel (läs ”för hög”) växel.

Lite dubbla känslor alltså – och ur detta föddes en idé; tänk så grymt mycket roligare det skulle vara att tävla elitlydnad om även placeringar kunde ge SM-kval. Precis som systemen med kval till unghundscupen i vallning eller tävlande om brukscerten! Ett större poängtapp skulle då fortfarande kunna ge chans till ett resultat, beroende på hur bra man presterar i förhållande till övriga medtävlande. Hela tävlingsdagen hade blivit spännande och det hade blivit mer värt att kämpa till sista momentet. Dessutom skulle hela systemet inte bli lika sårbart för ojämn bedömning eller svåra upplägg (som inte alltid är något klubbarna kan påverka, utan det kan ju även handla om extrema väderförhållanden, brister i lokaler, med mera).

Under helgens tävling nollade halva startfältet vittringen (däribland vi, trots att den suttit väldigt fint på sistone och hon inledde med relativt lugnt nosarbete). Bland de som fick betyg hade merparten 5:or eller 6:or. Det var uppenbarligen inte alldeles enkelt just där och då. Och just i dessa sammanhang hade det ju känts så mycket bättre om även placeringen räknades. 

Man kan tycka att vi haft lite stolpe ut på årets elitstarter, men jag tror inte så mycket på det där med tur och otur. Än så länge är vi ju uppenbarligen inte bättre än så här. Samtidigt är det viktigt att vara ärlig i sin utvärdering även från ”andra hållet”. Och med duktiga medtävlande kan det vara roligt att även ta hänsyn till placering. Förra veckan vann vi på 250 poäng, trots nollad ruta.

Resultatet från de två senaste tävlingarna – genomförda inom en och samma vecka – ser ut så här:

Sitt i grupp                                                 10

Platsliggning                                              10

Fritt följ                                                       8,5

Z:a                                                                 10

Inkall m stå och ligg                                9

Rutan                                                            10 

Dirigeringsapportering                          9,5

Metallapportering                                  10

Vittringsapportering                             8,5

Fjärrdirigering                                           7,5

 
Detta räknade jag ihop för att jag kände mig lite mer besviken än vad jag förnuftsmässigt insåg att jag borde vara. Summa: 295,5 poäng. Det är rätt bra ändå och vi kan bättre på fjärren! :-)  Så, vi tränar och tävlar vidare och boostar oss med  att vi redan uppnått tior på hälften av momenten!

Läs hela inlägget »
Valet av plats, här de halländska stranddynorna, kan påverka träningsläget såväl hos mig som hos min hund. Valet av plats, här de halländska stranddynorna, kan påverka träningsläget såväl hos mig som hos min hund.

 Den mentala träningen är lätt att förknippa med tävlingssituationen, men jag skulle nog vilja påstå att den är betydligt viktigare i träningssituationen. Tänk bara så många fler timmar vi lägger på träning jämfört med tävling - det är där vi skapar den övergripande känslan för det vi håller på med och det är där vi kan bygga ett starkt team. Hur jag känner och tänker under träningspassen kommer garanterat påverka bemötandet av min hund, vilket i sin tur påverkar vår förmåga att prestera tillsammans när det verkligen gäller.

Känslan för själva tävlingssituationen bygger jag visserligen på ett sätt främst under just tävling, men samtidigt blir den troligen mindre sårbar om vi i grunden har en riktigt bra och positiv känsla för träningen överlag. Tävling är ju också träning.  

Att få till den känslan handlar ibland om medvetenhet om vad/när man inte ska träna. Ibland är den svåraste utmaningen att inte följa planen, för att känslan säger något annat. Själv har jag just nu jättesvårt att träna Pingu i Lotushallen, där hon tycks ha fått skyhög förväntan som kan slå över i frustration och ljud. Först var jag rädd att problemet fanns generellt inomhus, men genom helgens tävling, måndagens träning i Gbg Hundarena, samt gårdagens på träningsloftet i Örkelljunga, så kan jag dra slutsatsen att det snarare är kopplat till just Lotushallen. Skönt såklart på ett sätt, men lite svårhanterat då jag gärna tränar där.  Samtidigt en tillgång då jag ofta får chans att försöka hitta fungerande uppvärmning på galen hund. Dessvärre är den just i det läget jättesvår att hitta och det är en utmaning i sig att inte "gå ut på plan" och starta momentträningen i fel läge när man betalar timtaxa för en hel hall...:-)

En extra check av både hundens och sitt eget träningsläge kan göra stor skillnad. Ett motargument kan vara att man inte har tid att tänka så - "har jag väl åkt för att träna på fritt följ  och har chansen med kommendering, så måste jag ta den. Jag hinner inte annars". Men varje dåligt/misslyckat träningspass behöver ju i regel vägas upp av flera riktigt bra pass. Just av den anledningen känner jag själv att det är viktigt att genomföra momenten i rätt läge - jag har inte tid för alltför många reparationspass.

Hunden blir inte bättre på fritt följ av av många fotkommandon, steg eller sträckor. Däremot blir den sannolikt bättre på momentet om merparten av de sträckor/steg vi går känns riktigt bra för oss båda. Får jag fram den känslan boostar jag oss båda med självförtroende i momentet, något som gynnar oss under både träning och tävling.

 Pingu är enkel sett till att hon alltid vill, men hon ger mig en stor och intressant utmaning i att hitta den hårfina balansen mellan positiv och negativ stress. Att arbeta i en harmonisk känsla, där vi ändå har en "flashigt" utförande. Vikten av det viktiga träningsläget som gör att jag älskar tävlingsluydnad

Jag fortsätter att nörda in mig i allt runtomkring momenten och tycker att det är vansinnigt intressant. De mentala och praktiska förberedelserna går in i varandra, men  jag har ändå gjort ett försök att avgränsa kurskonceptet "Tävla med glädje". Ett föredrag (som fortfarande heter "Tävla med glädje" där träningsupplägg och praktiska förberedelser fokuseras, samt ett föredrag som mer handlar om alla de chanser våra hundar ger oss för mental styrketräning och tankekontroll, vilket jag valt att kalla "Starka tillsammans". Närmast ska jag hålla det på Söderåsens, respektive Kinds Brukshundklubbar, vilket jag verkligen ser fram emot!

Läs hela inlägget »

Senaste kommentarer

2015 > 02

Kajsa, (1991-2005), en av våra änglahundar. Kajsa, (1991-2005), en av våra änglahundar.

Sorgliga dagar, med guldkant av tacksamhet.

Tacksamhet över stora saker som livet och hälsan, efter tragiska påminnelser om det motsatta. Över att få kombinera hundträning med delar som påverkar livet på djupet. Tacksamhet över att ha någon att dela detta med, både när det är lätt och när det är som tyngst  - tack Jeanette!

Tacksamhet över banala saker som efterlängtade framsteg i egen träning när man tillåter sig glömma det andra för en stund.

Tacksamhet över mailet som väntade efter jobbet igår, trots att det innehöll ännu ett tungt besked. Vackra, sorgliga, rader som rörde till tårar och som sa att man kan ha betytt mycket för någon utan att veta om det. Påmind om att allt har sin tid. Tacksam över allt som varit och blivit till det som är. 

Tacksamhet över en tröstande kram från den som nu funnits vid min sida i tolv år och som säger att jag har gjort tillräckligt, när jag känner att jag borde gjort mer. Tacksamhet över mjuka mular och buffande nosar som låter tårarna landa.

Tacksamhet över att få ha lärt känna två fina personer som betytt mycket och som nu kommer att ta väl hand om våra änglahundar där uppe.

Tacksamhet över påminnelser om att allt är till låns. Viktiga påminnelser om att prioritera rätt idag, för det är inte säkert att möjligheten finns imorgon.

Tacksamhet över att glädjen inte alltid är så långt borta från sorgen.

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: om tid och livsval

 För några år sedan drog jag och Fredrik igång en lydnadstävling i ett stort ridhus här i närheten. Sedan förra året är den  flyttad till Lotushallen. Det har överlag varit roligt att genomföra dessa tävlingar, men hade jag inte varit så luttrad i den ideella världen, så hade vi nog upphört samma år vi startade.

Första tävlingen i ridhuset: Problemet ansågs vara serveringen – det var ingen som ville hålla detta om vi inte var på hemmaplan. Inga problem, tyckte jag – vi arrangerar ju inte en tävling för att fika. Om ingen vill hålla serveringen så kollar vi med ridklubben om de vill passa på att tjäna en slant. Alternativt skriver vi på PM:et att man tar med egen matsäck.  Jag minns inte ens hur lösningen blev, men det blev aldrig något verkligt problem. (Dock tog alla diskussioner otroligt mycket energi!)

Till nästföljande år konstaterades att det var så fruktansvärt kallt på denna tävling. Det blev vargavinter just det året och vi hade säkrat med både snöröjning och annat, men visst – det var kallt. Någon annan påtalade att det tog lång tid. Och jo, det gjorde det eftersom vi fick väldigt många anmälningar. Jag och Fredrik försökte införa det nya begreppet klubbvärdar, för att synliggöra alla de personer som inte syns men får tävlingen att gå runt.

För ett par år sedan föddes idén att flytta tävlingen till Lotushallen. ”Det kommer aldrig att gå” sa pessimisterna. Där är för litet. Dessutom ligger den i Halmstad kommun och klubben i Falkenberg (hallen ligger precis på kommungränsen, jag kommer inte ens ihåg vilken kommun den ligger i och förstår heller inte vad det spelar för roll).

Första tävlingen i hallen genomfördes förra året. Anita & Thommy, hallägarna, ställde upp med superservice från fredag kväll till söndag kväll. Dessutom höll Anita en fin och uppskattad servering igång. Allt förlöpte väl.

Repris i år kändes självklar. Vi har överraskats  av 19 anmälningar till trean och 27 till elit(!) Dessvärre kan vi inte ta så många. 46 ekipage i de högre klasserna motsvarar ju nästan ett lydnads-SM och där kör man tre ringar parallellt. I Lotushallen har vi bara plats för ett ekipage åt gången – och jag tror att det är just det som de tävlande uppskattar.

Vi spånar på annorlunda klassfördelning till nästa år. Fick till svar att ”Ja, årets planering är ju idiotisk” (…) Hur man ska kunna förutse anmälningsläget vet jag inte; det kunde lika gärna varit fyra ekipage i trean. Eller inget.  27 elitekipage brukar man bara uppnå på rankingtävlingar. Just i år har vi bara tio ekipage i tvåan som går dagen innan ihop med 27 ettor. Det kan man inte heller veta på förhand.

Vi räknade på att vi kunde ta max 30 ekipage under söndagen, för att säkra kvalitet utan att funktionärerna går på knäna. Jag tycker detta är jätteviktigt! När vi startade tävlingen hade vi målet att bara ha personer på plats som tyckte det var roligt. Inget krusande och ingen övertalning. Inga offerkoftor på och de som hade knäppt dem ända upp i halsen ersattes av andra. ”Var bara här om du vill vara här!”

Inför årets tävling har en reservlista upprättats och vi har informerat reserverna om att ”vi spånar på ett annat upplägg kommande år med målet att alla som vill ska kunna delta”. Men ändå – fick höra av en kompis att det startat någon Facebook-tråd där folk beklagade sig över bortlottningar. ”Det ska man inte behöva räkna med i lydnad”.

Ja – vad ska man säga? Jag får verkligen be om ursäkt över att vi på Falkenbergs BK lyckats skapa en tävling på en trevlig plats, med behaglig temperatur, perfekt underlag, trevlig servering och så mycket service vi kan för de tävlande. Jag är hemskt ledsen över att det blev så bra så att vi är en av få tävlingar i landet som har fått för många anmälningar.

Eftersom jag numera bara har min företagssida på Facebook kan jag inte läsa andras inlägg (det är rätt skönt ibland :-) men jag tar gärna emot konkreta förslag på en annorlunda lösning. Det är ju synd att göra sådana här idiotiska upplägg bara för att man inte vet bättre (...)

Tack och lov är pessimisterna inte så många. Men tyvärr är det ofta de som uttalar sig och det tär på motivationen. Det finns en klick som har ett problemfokus som gör mig tokig. Mycket tyder på att dessa personer  inte ens vill lösa problemen utan de vill haka fast vid dem för att ha något att prata om.  Jag försöker se dem som bra statister i min mentala träning, men det är inte alltid jag orkar tänka så.

Många beklagar sig över att få engagerar sig ideellt. Jag tror att de exempel som jag radat upp här symboliserar en betydande del av r. De flesta människor jag känner vill väl och vill dra sitt strå till stacken. Men det är inte alltid den ideella viljan får luft under vingarna. Vi kanske borde öppna ögonen för vad det är som kväver den.

Carola Carlsson och Cicci Arvidsson har varit väldigt viktiga alla år i denna tävling – är jätteglad och tacksam över att ha så kompetenta och lösningsfokuserade klubbkamrater att arbeta tillsammans med. Nu kör vi så det ryker med årets kommande tävling!

 

 

 

Läs hela inlägget »
Vår åsna, som på denna bild tydligt visar hur dumt han tycker det är att jämföra sig med andra....;-) Vår åsna, som på denna bild tydligt visar hur dumt han tycker det är att jämföra sig med andra....;-)

Jag vill ha lite halvgalen lydnad, där det alltid är en liten nerv. På en så häftig hund som Pingu blir det lätt en stor nerv. Jag lär mig alltmer om att dragläget på Pingu är väldigt känsligt. Det handlar sällan om ska jag göra si eller så, utan det som avgör är hur mycket jag gör av något.

Min känsla efter helgens start var att vi fick massa ljud, vilket fick mig att nästan ta beslutet av att avstå inomhustävlingar ett tag. När jag ser filmen (tack Fia!) är det bara ljud i ett moment – sista sträckan på inkallningen. Efter att ha provat detta moment på två träningspass, ett hemma på gårdsplanen och ett inne i Lotushallen, så får jag ljud på exakt samma ställe. Vi har alltså fått ett momentproblem, inte ett tävlingsproblem (skönt!) Är rätt säker på att det är en effekt av att jag försökt få fram en annan teknik i hennes lägganden och där använt en del bollbelöning. Det var det där med dragläget…J Intressant med total felanalys  – jag var inledningsvis irriterad på mig själv för att jag inte bröt då jag absolut inte vill bygga in ljud på tävling, men inkallningen var första momentet och därefter var hon tyst (om än galet taggad!)

Trots sitt speedade läge lyckades vi sätta dirigeringsmomenten. Dessutom i en hall där Pingu aldrig tränat. Vi fick revansch på rutan från min tabbe förra veckan (betyg 10). Även dirigeringsapporten blev fin (betyg 9,5) liksom hopp-apporten (10). En filmsnutt med ”det bästa från dagen” finns här

Till denna tävling var 23 anmälda. 10 strök sig. Av oss 13 som startade, blev det två 1:a  pris. Pingu och jag hade haft mycket god chans på tredjeplatsen om vi fullföljt och gjort gruppmomenten. Dessa genomfördes sist och eftersom vi då missat för många poäng för att nå upp till vårt resultatmål, så avstod jag dessa. Samtidigt kändes det smickrande att vi låg så pass bra till placeringsmässigt bland flera duktiga ekipage, trots att vi körde i fel (läs ”för hög”) växel.

Lite dubbla känslor alltså – och ur detta föddes en idé; tänk så grymt mycket roligare det skulle vara att tävla elitlydnad om även placeringar kunde ge SM-kval. Precis som systemen med kval till unghundscupen i vallning eller tävlande om brukscerten! Ett större poängtapp skulle då fortfarande kunna ge chans till ett resultat, beroende på hur bra man presterar i förhållande till övriga medtävlande. Hela tävlingsdagen hade blivit spännande och det hade blivit mer värt att kämpa till sista momentet. Dessutom skulle hela systemet inte bli lika sårbart för ojämn bedömning eller svåra upplägg (som inte alltid är något klubbarna kan påverka, utan det kan ju även handla om extrema väderförhållanden, brister i lokaler, med mera).

Under helgens tävling nollade halva startfältet vittringen (däribland vi, trots att den suttit väldigt fint på sistone och hon inledde med relativt lugnt nosarbete). Bland de som fick betyg hade merparten 5:or eller 6:or. Det var uppenbarligen inte alldeles enkelt just där och då. Och just i dessa sammanhang hade det ju känts så mycket bättre om även placeringen räknades. 

Man kan tycka att vi haft lite stolpe ut på årets elitstarter, men jag tror inte så mycket på det där med tur och otur. Än så länge är vi ju uppenbarligen inte bättre än så här. Samtidigt är det viktigt att vara ärlig i sin utvärdering även från ”andra hållet”. Och med duktiga medtävlande kan det vara roligt att även ta hänsyn till placering. Förra veckan vann vi på 250 poäng, trots nollad ruta.

Resultatet från de två senaste tävlingarna – genomförda inom en och samma vecka – ser ut så här:

Sitt i grupp                                                 10

Platsliggning                                              10

Fritt följ                                                       8,5

Z:a                                                                 10

Inkall m stå och ligg                                9

Rutan                                                            10 

Dirigeringsapportering                          9,5

Metallapportering                                  10

Vittringsapportering                             8,5

Fjärrdirigering                                           7,5

 
Detta räknade jag ihop för att jag kände mig lite mer besviken än vad jag förnuftsmässigt insåg att jag borde vara. Summa: 295,5 poäng. Det är rätt bra ändå och vi kan bättre på fjärren! :-)  Så, vi tränar och tävlar vidare och boostar oss med  att vi redan uppnått tior på hälften av momenten!

Läs hela inlägget »
Valet av plats, här de halländska stranddynorna, kan påverka träningsläget såväl hos mig som hos min hund. Valet av plats, här de halländska stranddynorna, kan påverka träningsläget såväl hos mig som hos min hund.

 Den mentala träningen är lätt att förknippa med tävlingssituationen, men jag skulle nog vilja påstå att den är betydligt viktigare i träningssituationen. Tänk bara så många fler timmar vi lägger på träning jämfört med tävling - det är där vi skapar den övergripande känslan för det vi håller på med och det är där vi kan bygga ett starkt team. Hur jag känner och tänker under träningspassen kommer garanterat påverka bemötandet av min hund, vilket i sin tur påverkar vår förmåga att prestera tillsammans när det verkligen gäller.

Känslan för själva tävlingssituationen bygger jag visserligen på ett sätt främst under just tävling, men samtidigt blir den troligen mindre sårbar om vi i grunden har en riktigt bra och positiv känsla för träningen överlag. Tävling är ju också träning.  

Att få till den känslan handlar ibland om medvetenhet om vad/när man inte ska träna. Ibland är den svåraste utmaningen att inte följa planen, för att känslan säger något annat. Själv har jag just nu jättesvårt att träna Pingu i Lotushallen, där hon tycks ha fått skyhög förväntan som kan slå över i frustration och ljud. Först var jag rädd att problemet fanns generellt inomhus, men genom helgens tävling, måndagens träning i Gbg Hundarena, samt gårdagens på träningsloftet i Örkelljunga, så kan jag dra slutsatsen att det snarare är kopplat till just Lotushallen. Skönt såklart på ett sätt, men lite svårhanterat då jag gärna tränar där.  Samtidigt en tillgång då jag ofta får chans att försöka hitta fungerande uppvärmning på galen hund. Dessvärre är den just i det läget jättesvår att hitta och det är en utmaning i sig att inte "gå ut på plan" och starta momentträningen i fel läge när man betalar timtaxa för en hel hall...:-)

En extra check av både hundens och sitt eget träningsläge kan göra stor skillnad. Ett motargument kan vara att man inte har tid att tänka så - "har jag väl åkt för att träna på fritt följ  och har chansen med kommendering, så måste jag ta den. Jag hinner inte annars". Men varje dåligt/misslyckat träningspass behöver ju i regel vägas upp av flera riktigt bra pass. Just av den anledningen känner jag själv att det är viktigt att genomföra momenten i rätt läge - jag har inte tid för alltför många reparationspass.

Hunden blir inte bättre på fritt följ av av många fotkommandon, steg eller sträckor. Däremot blir den sannolikt bättre på momentet om merparten av de sträckor/steg vi går känns riktigt bra för oss båda. Får jag fram den känslan boostar jag oss båda med självförtroende i momentet, något som gynnar oss under både träning och tävling.

 Pingu är enkel sett till att hon alltid vill, men hon ger mig en stor och intressant utmaning i att hitta den hårfina balansen mellan positiv och negativ stress. Att arbeta i en harmonisk känsla, där vi ändå har en "flashigt" utförande. Vikten av det viktiga träningsläget som gör att jag älskar tävlingsluydnad

Jag fortsätter att nörda in mig i allt runtomkring momenten och tycker att det är vansinnigt intressant. De mentala och praktiska förberedelserna går in i varandra, men  jag har ändå gjort ett försök att avgränsa kurskonceptet "Tävla med glädje". Ett föredrag (som fortfarande heter "Tävla med glädje" där träningsupplägg och praktiska förberedelser fokuseras, samt ett föredrag som mer handlar om alla de chanser våra hundar ger oss för mental styrketräning och tankekontroll, vilket jag valt att kalla "Starka tillsammans". Närmast ska jag hålla det på Söderåsens, respektive Kinds Brukshundklubbar, vilket jag verkligen ser fram emot!

Läs hela inlägget »

2015 > 02

Kajsa, (1991-2005), en av våra änglahundar. Kajsa, (1991-2005), en av våra änglahundar.

Sorgliga dagar, med guldkant av tacksamhet.

Tacksamhet över stora saker som livet och hälsan, efter tragiska påminnelser om det motsatta. Över att få kombinera hundträning med delar som påverkar livet på djupet. Tacksamhet över att ha någon att dela detta med, både när det är lätt och när det är som tyngst  - tack Jeanette!

Tacksamhet över banala saker som efterlängtade framsteg i egen träning när man tillåter sig glömma det andra för en stund.

Tacksamhet över mailet som väntade efter jobbet igår, trots att det innehöll ännu ett tungt besked. Vackra, sorgliga, rader som rörde till tårar och som sa att man kan ha betytt mycket för någon utan att veta om det. Påmind om att allt har sin tid. Tacksam över allt som varit och blivit till det som är. 

Tacksamhet över en tröstande kram från den som nu funnits vid min sida i tolv år och som säger att jag har gjort tillräckligt, när jag känner att jag borde gjort mer. Tacksamhet över mjuka mular och buffande nosar som låter tårarna landa.

Tacksamhet över att få ha lärt känna två fina personer som betytt mycket och som nu kommer att ta väl hand om våra änglahundar där uppe.

Tacksamhet över påminnelser om att allt är till låns. Viktiga påminnelser om att prioritera rätt idag, för det är inte säkert att möjligheten finns imorgon.

Tacksamhet över att glädjen inte alltid är så långt borta från sorgen.

 

Läs hela inlägget »
Etiketter: om tid och livsval

 För några år sedan drog jag och Fredrik igång en lydnadstävling i ett stort ridhus här i närheten. Sedan förra året är den  flyttad till Lotushallen. Det har överlag varit roligt att genomföra dessa tävlingar, men hade jag inte varit så luttrad i den ideella världen, så hade vi nog upphört samma år vi startade.

Första tävlingen i ridhuset: Problemet ansågs vara serveringen – det var ingen som ville hålla detta om vi inte var på hemmaplan. Inga problem, tyckte jag – vi arrangerar ju inte en tävling för att fika. Om ingen vill hålla serveringen så kollar vi med ridklubben om de vill passa på att tjäna en slant. Alternativt skriver vi på PM:et att man tar med egen matsäck.  Jag minns inte ens hur lösningen blev, men det blev aldrig något verkligt problem. (Dock tog alla diskussioner otroligt mycket energi!)

Till nästföljande år konstaterades att det var så fruktansvärt kallt på denna tävling. Det blev vargavinter just det året och vi hade säkrat med både snöröjning och annat, men visst – det var kallt. Någon annan påtalade att det tog lång tid. Och jo, det gjorde det eftersom vi fick väldigt många anmälningar. Jag och Fredrik försökte införa det nya begreppet klubbvärdar, för att synliggöra alla de personer som inte syns men får tävlingen att gå runt.

För ett par år sedan föddes idén att flytta tävlingen till Lotushallen. ”Det kommer aldrig att gå” sa pessimisterna. Där är för litet. Dessutom ligger den i Halmstad kommun och klubben i Falkenberg (hallen ligger precis på kommungränsen, jag kommer inte ens ihåg vilken kommun den ligger i och förstår heller inte vad det spelar för roll).

Första tävlingen i hallen genomfördes förra året. Anita & Thommy, hallägarna, ställde upp med superservice från fredag kväll till söndag kväll. Dessutom höll Anita en fin och uppskattad servering igång. Allt förlöpte väl.

Repris i år kändes självklar. Vi har överraskats  av 19 anmälningar till trean och 27 till elit(!) Dessvärre kan vi inte ta så många. 46 ekipage i de högre klasserna motsvarar ju nästan ett lydnads-SM och där kör man tre ringar parallellt. I Lotushallen har vi bara plats för ett ekipage åt gången – och jag tror att det är just det som de tävlande uppskattar.

Vi spånar på annorlunda klassfördelning till nästa år. Fick till svar att ”Ja, årets planering är ju idiotisk” (…) Hur man ska kunna förutse anmälningsläget vet jag inte; det kunde lika gärna varit fyra ekipage i trean. Eller inget.  27 elitekipage brukar man bara uppnå på rankingtävlingar. Just i år har vi bara tio ekipage i tvåan som går dagen innan ihop med 27 ettor. Det kan man inte heller veta på förhand.

Vi räknade på att vi kunde ta max 30 ekipage under söndagen, för att säkra kvalitet utan att funktionärerna går på knäna. Jag tycker detta är jätteviktigt! När vi startade tävlingen hade vi målet att bara ha personer på plats som tyckte det var roligt. Inget krusande och ingen övertalning. Inga offerkoftor på och de som hade knäppt dem ända upp i halsen ersattes av andra. ”Var bara här om du vill vara här!”

Inför årets tävling har en reservlista upprättats och vi har informerat reserverna om att ”vi spånar på ett annat upplägg kommande år med målet att alla som vill ska kunna delta”. Men ändå – fick höra av en kompis att det startat någon Facebook-tråd där folk beklagade sig över bortlottningar. ”Det ska man inte behöva räkna med i lydnad”.

Ja – vad ska man säga? Jag får verkligen be om ursäkt över att vi på Falkenbergs BK lyckats skapa en tävling på en trevlig plats, med behaglig temperatur, perfekt underlag, trevlig servering och så mycket service vi kan för de tävlande. Jag är hemskt ledsen över att det blev så bra så att vi är en av få tävlingar i landet som har fått för många anmälningar.

Eftersom jag numera bara har min företagssida på Facebook kan jag inte läsa andras inlägg (det är rätt skönt ibland :-) men jag tar gärna emot konkreta förslag på en annorlunda lösning. Det är ju synd att göra sådana här idiotiska upplägg bara för att man inte vet bättre (...)

Tack och lov är pessimisterna inte så många. Men tyvärr är det ofta de som uttalar sig och det tär på motivationen. Det finns en klick som har ett problemfokus som gör mig tokig. Mycket tyder på att dessa personer  inte ens vill lösa problemen utan de vill haka fast vid dem för att ha något att prata om.  Jag försöker se dem som bra statister i min mentala träning, men det är inte alltid jag orkar tänka så.

Många beklagar sig över att få engagerar sig ideellt. Jag tror att de exempel som jag radat upp här symboliserar en betydande del av r. De flesta människor jag känner vill väl och vill dra sitt strå till stacken. Men det är inte alltid den ideella viljan får luft under vingarna. Vi kanske borde öppna ögonen för vad det är som kväver den.

Carola Carlsson och Cicci Arvidsson har varit väldigt viktiga alla år i denna tävling – är jätteglad och tacksam över att ha så kompetenta och lösningsfokuserade klubbkamrater att arbeta tillsammans med. Nu kör vi så det ryker med årets kommande tävling!

 

 

 

Läs hela inlägget »
Vår åsna, som på denna bild tydligt visar hur dumt han tycker det är att jämföra sig med andra....;-) Vår åsna, som på denna bild tydligt visar hur dumt han tycker det är att jämföra sig med andra....;-)

Jag vill ha lite halvgalen lydnad, där det alltid är en liten nerv. På en så häftig hund som Pingu blir det lätt en stor nerv. Jag lär mig alltmer om att dragläget på Pingu är väldigt känsligt. Det handlar sällan om ska jag göra si eller så, utan det som avgör är hur mycket jag gör av något.

Min känsla efter helgens start var att vi fick massa ljud, vilket fick mig att nästan ta beslutet av att avstå inomhustävlingar ett tag. När jag ser filmen (tack Fia!) är det bara ljud i ett moment – sista sträckan på inkallningen. Efter att ha provat detta moment på två träningspass, ett hemma på gårdsplanen och ett inne i Lotushallen, så får jag ljud på exakt samma ställe. Vi har alltså fått ett momentproblem, inte ett tävlingsproblem (skönt!) Är rätt säker på att det är en effekt av att jag försökt få fram en annan teknik i hennes lägganden och där använt en del bollbelöning. Det var det där med dragläget…J Intressant med total felanalys  – jag var inledningsvis irriterad på mig själv för att jag inte bröt då jag absolut inte vill bygga in ljud på tävling, men inkallningen var första momentet och därefter var hon tyst (om än galet taggad!)

Trots sitt speedade läge lyckades vi sätta dirigeringsmomenten. Dessutom i en hall där Pingu aldrig tränat. Vi fick revansch på rutan från min tabbe förra veckan (betyg 10). Även dirigeringsapporten blev fin (betyg 9,5) liksom hopp-apporten (10). En filmsnutt med ”det bästa från dagen” finns här

Till denna tävling var 23 anmälda. 10 strök sig. Av oss 13 som startade, blev det två 1:a  pris. Pingu och jag hade haft mycket god chans på tredjeplatsen om vi fullföljt och gjort gruppmomenten. Dessa genomfördes sist och eftersom vi då missat för många poäng för att nå upp till vårt resultatmål, så avstod jag dessa. Samtidigt kändes det smickrande att vi låg så pass bra till placeringsmässigt bland flera duktiga ekipage, trots att vi körde i fel (läs ”för hög”) växel.

Lite dubbla känslor alltså – och ur detta föddes en idé; tänk så grymt mycket roligare det skulle vara att tävla elitlydnad om även placeringar kunde ge SM-kval. Precis som systemen med kval till unghundscupen i vallning eller tävlande om brukscerten! Ett större poängtapp skulle då fortfarande kunna ge chans till ett resultat, beroende på hur bra man presterar i förhållande till övriga medtävlande. Hela tävlingsdagen hade blivit spännande och det hade blivit mer värt att kämpa till sista momentet. Dessutom skulle hela systemet inte bli lika sårbart för ojämn bedömning eller svåra upplägg (som inte alltid är något klubbarna kan påverka, utan det kan ju även handla om extrema väderförhållanden, brister i lokaler, med mera).

Under helgens tävling nollade halva startfältet vittringen (däribland vi, trots att den suttit väldigt fint på sistone och hon inledde med relativt lugnt nosarbete). Bland de som fick betyg hade merparten 5:or eller 6:or. Det var uppenbarligen inte alldeles enkelt just där och då. Och just i dessa sammanhang hade det ju känts så mycket bättre om även placeringen räknades. 

Man kan tycka att vi haft lite stolpe ut på årets elitstarter, men jag tror inte så mycket på det där med tur och otur. Än så länge är vi ju uppenbarligen inte bättre än så här. Samtidigt är det viktigt att vara ärlig i sin utvärdering även från ”andra hållet”. Och med duktiga medtävlande kan det vara roligt att även ta hänsyn till placering. Förra veckan vann vi på 250 poäng, trots nollad ruta.

Resultatet från de två senaste tävlingarna – genomförda inom en och samma vecka – ser ut så här:

Sitt i grupp                                                 10

Platsliggning                                              10

Fritt följ                                                       8,5

Z:a                                                                 10

Inkall m stå och ligg                                9

Rutan                                                            10 

Dirigeringsapportering                          9,5

Metallapportering                                  10

Vittringsapportering                             8,5

Fjärrdirigering                                           7,5

 
Detta räknade jag ihop för att jag kände mig lite mer besviken än vad jag förnuftsmässigt insåg att jag borde vara. Summa: 295,5 poäng. Det är rätt bra ändå och vi kan bättre på fjärren! :-)  Så, vi tränar och tävlar vidare och boostar oss med  att vi redan uppnått tior på hälften av momenten!

Läs hela inlägget »
Valet av plats, här de halländska stranddynorna, kan påverka träningsläget såväl hos mig som hos min hund. Valet av plats, här de halländska stranddynorna, kan påverka träningsläget såväl hos mig som hos min hund.

 Den mentala träningen är lätt att förknippa med tävlingssituationen, men jag skulle nog vilja påstå att den är betydligt viktigare i träningssituationen. Tänk bara så många fler timmar vi lägger på träning jämfört med tävling - det är där vi skapar den övergripande känslan för det vi håller på med och det är där vi kan bygga ett starkt team. Hur jag känner och tänker under träningspassen kommer garanterat påverka bemötandet av min hund, vilket i sin tur påverkar vår förmåga att prestera tillsammans när det verkligen gäller.

Känslan för själva tävlingssituationen bygger jag visserligen på ett sätt främst under just tävling, men samtidigt blir den troligen mindre sårbar om vi i grunden har en riktigt bra och positiv känsla för träningen överlag. Tävling är ju också träning.  

Att få till den känslan handlar ibland om medvetenhet om vad/när man inte ska träna. Ibland är den svåraste utmaningen att inte följa planen, för att känslan säger något annat. Själv har jag just nu jättesvårt att träna Pingu i Lotushallen, där hon tycks ha fått skyhög förväntan som kan slå över i frustration och ljud. Först var jag rädd att problemet fanns generellt inomhus, men genom helgens tävling, måndagens träning i Gbg Hundarena, samt gårdagens på träningsloftet i Örkelljunga, så kan jag dra slutsatsen att det snarare är kopplat till just Lotushallen. Skönt såklart på ett sätt, men lite svårhanterat då jag gärna tränar där.  Samtidigt en tillgång då jag ofta får chans att försöka hitta fungerande uppvärmning på galen hund. Dessvärre är den just i det läget jättesvår att hitta och det är en utmaning i sig att inte "gå ut på plan" och starta momentträningen i fel läge när man betalar timtaxa för en hel hall...:-)

En extra check av både hundens och sitt eget träningsläge kan göra stor skillnad. Ett motargument kan vara att man inte har tid att tänka så - "har jag väl åkt för att träna på fritt följ  och har chansen med kommendering, så måste jag ta den. Jag hinner inte annars". Men varje dåligt/misslyckat träningspass behöver ju i regel vägas upp av flera riktigt bra pass. Just av den anledningen känner jag själv att det är viktigt att genomföra momenten i rätt läge - jag har inte tid för alltför många reparationspass.

Hunden blir inte bättre på fritt följ av av många fotkommandon, steg eller sträckor. Däremot blir den sannolikt bättre på momentet om merparten av de sträckor/steg vi går känns riktigt bra för oss båda. Får jag fram den känslan boostar jag oss båda med självförtroende i momentet, något som gynnar oss under både träning och tävling.

 Pingu är enkel sett till att hon alltid vill, men hon ger mig en stor och intressant utmaning i att hitta den hårfina balansen mellan positiv och negativ stress. Att arbeta i en harmonisk känsla, där vi ändå har en "flashigt" utförande. Vikten av det viktiga träningsläget som gör att jag älskar tävlingsluydnad

Jag fortsätter att nörda in mig i allt runtomkring momenten och tycker att det är vansinnigt intressant. De mentala och praktiska förberedelserna går in i varandra, men  jag har ändå gjort ett försök att avgränsa kurskonceptet "Tävla med glädje". Ett föredrag (som fortfarande heter "Tävla med glädje" där träningsupplägg och praktiska förberedelser fokuseras, samt ett föredrag som mer handlar om alla de chanser våra hundar ger oss för mental styrketräning och tankekontroll, vilket jag valt att kalla "Starka tillsammans". Närmast ska jag hålla det på Söderåsens, respektive Kinds Brukshundklubbar, vilket jag verkligen ser fram emot!

Läs hela inlägget »
  • Cilla » Lydnads-SM 2018:  ”Stort grattis till ett väl genomfört SM med både några missar och grymma höjdpun..”

  • Annica kihlberg » Gör din grej!:  ”Älskar boken och den har gett mig så mkt, jag önskar att den kommer som ljudbok ..”

  • Heidi Billkvam » Gör din grej!:  ”Jag älskar ditt tänk :-). Hehe, ganska likt mitt ;-). Men du har en magisk förmå..”

  • Lotta » Se till att du har rätt film på näthinnan!:  ”Kul att kunna bidra med en skrivbordsbild. :)”

  • Vibeke Weiner » Du får inte vara så känslig...:  ”Så himla bra skrivet! Jag önskar jag hade kunnat dela. Du borde ha en delafunkti..”

Arkiv

Länkar

-

Etiketter