jennys blogg

Texter som skrivs när andan faller på. Om livet i allmänhet och hundträning i synnerhet. För mer dagsfärska nyheter och kursannonser, med mera- se nyhetsflödet från Facebook här intill.

Om du vill läsa om livet ur en hunds perspektiv ska du istället gå vidare till I-ors blogg som du hittar här :-)
 

senaste blogginläggen

nyheter

2015 > 09

Cesko, nybliven elitlydnadshund Cesko, nybliven elitlydnadshund

Har förstått att förvirringen kring lydnaden och kommande regelrevidering blir allt större och med förvirring följer ju också mycket oro...och tyvärr är det lätt att diskussioner på nätet får en hård ton på bekostnad av sakfrågan. Jag hoppas och att alla diskussioner kommer leda till ett riktigt bra slutresultat och lyft för lydnadssporten - men för att det ska bli så är det viktigt att åsikterna inte bara florerar på sociala medier utan också når "hela vägen fram"!

Cesko (bilden) är tillsammans med sin duktiga tränare Johan Haglund ett levande bevis på att lydnaden är öppen för alla raser - och att det är fullt möjligt att nå höga poäng med äldre hundar. Stort grattis till er och tack för att jag fått vara med på resan. Genom min egen Kajsa kommer mitt hjärta  alltid klappa lite extra för spetsar i de högsta klassern!

I den inbjudan jag fått till konferensen (se inklistrad text nedan) så anges det att "eventuella övriga punkter ska anmäls i förväg". Ser man till dagordningen så skulle jag gissa att det kan bli tight med tiden, så det är nog viktigt att följa anvisningarna om att förbereda UG Lydnad på sådant man önskar ta upp. Dessutom är det alltså utannonserat som en vidareutbildning och inte en konferens, så av den anledningen kan ju diskussionstiden vara rätt begränsad.

UG:s Thomas Lundin uppmanar via sitt officiella facebook-inlägg medlemmar att framföra sina synpunkter till oss domare som ska på vidareutbildning sista helgen i november.  Så - om du som läser här nu har en synpunkt, lämna den till mig här i kommentarsfältet eller via mail om du föredrar det (info@lyckagård.se

Många har undrat hos stora påverkansmöjligheter vi har denna helg i praktiken - och jag kan tyvärr inte svara på det. En mening som förbryllar mig i inbjudan är denna:

"Vi kommer inte att ha någon möjlighet att justera texterna, däremot kommer en språkgranskare att ha läst igenom och kvalitetsgranskat översättningar och ordval innan utbildning startar."

Om vi inte kan påverka texterna (regelboken?) vad /hur kan vi påverka då?
Jag ska höra med Thomas och se om han kan förklara här i kommentarsfältet - kan vara jag som läser texten fel och får allt om baktassen!

Det jag själv kommer ta upp finns beskrivet i mitt tidigare blogginlägg  "Domartankar inför spännande domaruppdrag". Stort tack för den enorma responsen på detta – dels är det förstås roligt att se att det man skriver blir läst och framförallt är det glädjande att se att det finns både engagemang och intresse. Utifrån kommentarsfältet förstår jag att jag uttryckt mig lite klumpigt, då någon skriver att det ska bli roligt att tävla för mig på NM eftersom jag är ”så tvärsäker i min bedömning”.   Det var definitivt inte min mening att ge den bilden. Tvärtom – jag tror att jag överväger mer eller mindre alla betyg jag sätter eftersom jag tycker det är rätt svårt att döma tävlingslydnad och den dagen jag inte tycker det, så tror jag inte att jag ska döma längre.

Jag kommer självklart vidarebefordra alla åsikter jag får in, oavsett om de överensstämmer med mina egna;-)

En sak som dykt upp i debatten och som jag inte känner igen ifrån bedömningen  i den här delen av landet, är att det bara är border collies som har chans till 10:or för att de andra hundarna inte springer tillräckligt fort.

Jag är nog den stora tempo-facisten i det här distriktet, men har inga problem med att sätta 10:or på en rottis eller annan större hund som verkligen tar i och utför uppgiften med glädje (har sett flera fina målbilder för detta genom bland annat Jonna Erixon och Philippa Falk). Jag har dock samma kriterier för en BC och kan tycka att många av dem blir överbetalda när de har ett rätt dåligt tempo (det är inte så ovanligt där heller -  tempo och attityd kommer självklart inte gratis på en BC heller,  utan bygger på självförtroende och arbetsglädje!)  Men det är ju en helt annan sak än att andra inte kan få tior och förhoppningsvis har dessa domare samma kriterier för hundar av andra raser som rör sig lite "hämmat" eller tryckt.

Att hundar som är renodlat avlade på praktiskt och fysiskt arbete kommer ha lättare att röra sig snabbt och smidigt säger ju sig själv och det är nog ingen slump att det främst är dessa rasrepresentanter som syns i toppen. Därutöver finns ju massa andra raser som också har en sund och fysisk kropp och kan springa riktigt fort, om de verkligen vill. Jag tycker det är jätteroligt ju fler raser som representeras och jag vill gärna se fler hundar som Cesko i eliten!

Maria Brandel skrev ett blogginlägg häromdagen som fått stor uppmärksamhet och där flera olika åsikter kommer fram i kommentarsfältet. Se inlägget här om du vill ta del av fler åsikter.

Kom ihåg nu att meddela vad du själv tycker!


Detta är den information jag fått i min inbjudan:

Preliminärt program 
I. Regler för arrangerande, administrerande, deltagande i, samt bedömande av lydnadsprov och tävlingar.
II. Praktiskt arrangemang samt utrustning.
III. Priser och uppflyttningar
IV. Moment och koefficienter
V. Generella anvisningar för utförande och bedömning av moment

VI. Bedömning av momenten 
Viktigt inför utbildningen Inför utbildningen ska alla läsa igenom avsnittet ”Bedömning av moment” i de kommande reglerna och göra anteckningar om vad som behöver tas upp för tolkningar. Vi kommer inte att ha någon möjlighet att justera texterna, däremot kommer en språkgranskare att ha läst igenom och kvalitetsgranskat översättningar och ordval innan utbildning startar. 

Om det finns annat ni önskar ta upp under utbildningen, vänligen maila detta till Thomas Lundin (thomas.lundin@brukshundklubben.se) innan utbildningen.  

 

 

Läs hela inlägget »
Flåsig Pingu efter snabb runda. Flåsig Pingu efter snabb runda.

Nu har Fredrik tävlat SM i två olika grenar, med två olika hundar, av två olika raser. Och totalt har han haft två hundar under hela sitt liv, varav den äldsta är 11 år och den yngsta snart ska fylla 3 (ja, med undantag för Möller förstås – en brun tyghund med gula öron som han växte upp tillsammans med). Däremellan har han också hunnit träna upp min Ruffe till godkänd vallhund och ett par genomförda rundor i IK1 (får). Jag är allt imponerad av min gamle man! ;-)

Gårdagens runda (unghunds-SM i vallning med Pingu) gick snabbt. Lite väl snabbt. Jag som är rätt nollad på vallningen trodde att det gick jättebra – snabbt, distinkt och snygga räddningar. Helt i en lydnads-domares smak;-)  Så när jag skulle möta upp och trodde att jag skulle gratta, möttes jag av en rätt besviken förare. Dock inte värre än att han efter någon timma flyttade fokus till dagens runda.

Målet var att hålla mer på bromsen så att banan kunde genomföras i lugnare tempo –och detta mål uppfylldes, men tyvärr missade de annat istället. I infållningen som de klarade så fint igår tog poängen slut idag. Poängen från båda dagarna räknas ihop som slutresultat och med stora poängtapp från respektive dag, så får Fredrik  leva vidare på att hans första border collie kvalade in till unghunds-SM, samt att han kvalade in som den 19:e bästa i Sverige. Det första han möttes av imorse var informationen att man visst hade ändrat starttid från utannonserade 9 till kl 8. Så kan det gå när man inte är med på Facebook!;-) Som tur var kom han i god tid och hann se några hundar köra banan innan det var hans tur, men han missade alltså samling och domargenomgång.

Det är verkligen intressant att vara två förare på samma hund (men det är nog bra för äktenskapet att vi har varsin gren:-) Såväl Ruffes som Pingus styrkor och svagheter har vi kunnat stöta och blöta tillsammans. Vi trivs båda oerhört bra med Pingu som tävlingskamrat. Hon vill alltid vara med och gör alltid sitt bästa, såväl i träning som på tävling. Detta är en fantastisk styrka, men ur en aspekt också en stor svårighet. När hon upplever att något är svårt eller känner att något är fel, så blir hon än mer intensiv.  I lydnaden har jag fått träna massor på att hon i exempelvis omdirigeringar ska behålla lugnet och lyssna – inte bara springa fortare för att kompensera. (Och detta trots att jag bara felar "på bus", men hon verkar ha egen perfektionism medfödd).

I vallningen är det precis samma sak och trots att hon är otroligt lyhörd och ”foglig” så är viljan att göra jobbet rätt ofta dominerande. Om en fårflock börjar springa och Fredrik ger signal för sakta så kommer en pratbubbla från Pingu som säger ”Yes sir, yes sir– jag ska bara få grepp om de här djuren först så att vi inte tappar dem”.  Stoppar Fredrik henne helt – vilket hon brukar klara om signal ges – så finns ju risken att avståndet blir för stort och fårflocken faktiskt sticker. En svår balans – och ett nytt fårgäng att läsa på varje tävling. Den typen av får som var på denna tävling har alltid varit svåra för Pingu då de är väldigt lättfotade, så hon behöver uppenbarligen mer träning på detta för att kunna få fram sitt bästa på tävling. I sommar har hon varit i riktigt fin form i vallningen, men tyvärr fick de inte chans att visa upp det denna helg.  Många paramtrar som ska stämma med andra ord och en del tävlingar leder till resultat, andra till mer träning! Jag kan verkligen förstå att så många faller för vallningen som tävlingsgren – en rejäl hundtränarutmaning. Själv är jag nöjd med att få vara en del i fåreriet här hemma – och mest nöjd med det upplägget är nog Fredrik ;-)

Fredrik & Pingu i SM-paraden
Fredrik & Pingu i SM-paraden
...där självklart alla tävlingsfåren också fick gå med!:-)
...där självklart alla tävlingsfåren också fick gå med!:-)
Stort grattis till världens finaste vallnings-team från en stolt matte <3
Stort grattis till världens finaste vallnings-team från en stolt matte <3
Läs hela inlägget »
Ur regelboken för lydnadsklass elit Ur regelboken för lydnadsklass elit

Släkt och vänner som läser bloggen för att vara snälla får den korta versionen  direkt - jag har fått äran att  vara den svenska representanten i Nordiska mästerskapen i tävlingslydnad - och jag har tackat ja!

För lydnadsnördar som kanske kan vara intresserade av hur jag tänker kring det beslutet med tanke på att det "blåser lite" i lydnadsvärlden just nu, så följer en lite längre utläggning...;-)

Jag  har förstås grunnat lite på vad det är som egentligen händer! Många av de diskussioner som pågår kretsar kring att förarens agerande på planen snart bedöms mer än hundens. Med tanke på hur mycket bedömningen skiljer sig åt på detta plan så funderar jag på om det kan handla om rena missförstånd / tolkningsskillnader.

Enligt utdraget på bilden ska extrakommando leda till 2 poängs avdrag, förutom i rutan och fjärren där det ska kosta 1-2 poäng. Det är rätt så glasklara anvisningar – men den viktiga frågan är; vad är ett extrakommando?

I min domarhjärna är ett extrakommando när hunden behöver två signaler för samma uppgift – dvs repris på röstkommandot, eller ett extra handtecken. Tex att man får säga sitt två gånger från ligg vid sidan, eller loss två gånger då hunden ska släppa apporten.

Någonstans, någon gång, har jag utbildats i vikten av att skilja på ett extrakommando (EK) och ett dubbelkommando (DK). Jag uppfattar DK som ett kommando som förstärks med någon form av hjälp – tex att man flyttar handen samtidigt som man kommenderar. Eftersom EK generellt ger 2 poängs avdrag, så känns det rimligt för mig att ge ungefär 1 poängs avdrag för ett ”vanligt” DK (och 0,5 om det är litet och till synes sker omedvetet). Undantaget förstås om det är av tvingande karaktär - tex väldigt arg röst eller hotfull rörelse. Då blir avdraget betydligt större utifrån den generella anvisningen att hunden ska agera villigt och med intresse för uppgiften. Ytterligare ett undantag är om jag tror att hunden är beroende av förarens DK för att utföra uppgiften – då blir det snarare ett EK och det känns rättvist att det kostar lika mycket som för den förare som får säga kommandot två gånger.

Som tävlande i elit kan jag identifiera mig med dem som tappar gaisten när man tappar mängder med poäng på omedvetna fel – och när DK bedöms som EK. Fem av de sex hundar jag har haft förmånen att dela livet med har tävlats/tävlas upp till elitklass och resan dit har sett väldigt olika ut för respektive hund. En gemensam framgångsfaktor har dock varit vikten av att som förare känna att träning lönar sig. Den motsatta känslan upplevde jag själv i våras då jag fick en 8:a för en ruta med enda motiveringen att jag vred huvudet något då jag ropade ”hit”. Dvs en rörelse som möjligen kan tolkas som ett DK men som belastades som ett EK – dessutom i ett moment där avdrag för EK ska ligga mellan 1 och 2 poäng(...)

Totaltapp på 8 poäng (koefficient 4) är rätt avgörande när man satsar på SM-poäng. Själv vill jag överhuvudtaget inte dra för den typen av DK, då det känns naturligt att rikta munnen som ropar mot det öra som ska höra, (oavsett väderlek) men detta är liksom mycket annat också en tolkningsfråga. Om man får det avdraget den gången man får till allt man tränat så hårt för - ja, då händer det något med motivationen. Tyvärr inte i den riktningen att man blir sugen på att träna mer.

Jag känner mig överlag inte bekväm i att döma utifrån grundtänket att betyg 8 ska motsvara ”Excellent”. Svenska synonymer till excellent är ”Utmärkt” eller ”Fullvärdig”. För mig känns det logiskt att utmärkta och fullvärdiga utföranden ge betyg 10 och gränsfallen 9,5.

8:or vill jag ge på moment som innehåller någon form av miss – till exempel EK. För många utföranden som innehåller en större miss – till exempel tugg, eller ett missat delmoment, finns enligt regelanvisningarna betyget 7. Kvar för utföranden med ett par betydande missar, flera små, eller en riktigt stor som tex att hunden går istället för att springa, finns betygen 5-6.  Jag vill använda hela skalan så att skillnaden mellan "bra" vs "knappt godkänt" syns i totalpoängen och inte bara på planen.  

Åsikterna om detta kan förstås skilja sig åt, men där är några viktiga övergripande frågor som jag tycker vi måste fundera kring på djupet innan resonemanget går vidare.

Är merparten av oss domare så kompetenta att vi kan döma rättvist även om vi i huvudsak rör oss mellan betyg 5-8? Varenda halvpoäng får ju då extremt stor betydelse – och om små missar ska leda till stora avdrag ökar kraven betydligt på att vi inte missar en enda detalj. Själv upplever jag inte att jag dömer så bra så att jag kan leva upp till det och då tillhör jag ändå den yngre halvan i ligan ;-)

Om allt hänger så på håret, så kommer acceptansen för funktionärsmissar att minska – och vad gör det med sporten på sikt?  Ju högre krav vi ställer på de tävlandes utföranden, ju högre krav ställer detta på upplägg och tävlingsorganisation. Det är mycket för klubbarna att leva upp till – och är det rimligt i ideellt arbete? Vad händer med motivationen hos funktionärerna?

  • Att inte ge avdrag för missar man som domare ser är verkligen inte rättvist mot andra tävlande som tränat hårt för att undvika just de felen…
  • …men av precis samma anledning måste ju den som tränat in snygga och säkra utföranden också få poäng som speglar kvalitetsskillnaden. Säg att den som tränat bort sitt tugg på vittringspinnen råkar vrida huvudet i samband med ordet ”loss”. Om detta bedöms som EK och kostar lika mycket som lätt tugg  – då är det inte långsökt att tänka sig att den som lagt mycket tid på att träna bort  tugg tappar motivationen.
  • Vad händer med motivationen hos merparten av de tävlande om det krävs excellenta utföranden i snitt för att klara gränsen för 1:a pris? Kommer det leda till mer eller mindre hundträning på sikt?
  • En del tycker att bedömningen på mästerskap och rankingtävlingar kan vara hårdare än ”vanligt” – men för mig är det helt ologiskt eftersom vi utgår från samma regelbok. Sen är man såklart mer fokuserad på ett mästerskap – mer noggrann med att äta/dricka rätt och troligen har man även tagit ledigt från jobbet dagen innan för att hinna gå igenom programmet och genrepa sina placeringar. DET gör säkert viss skillnad. Många tar del av just denna bedömning (såväl andra domare som tävlande på väg upp) och det är viktigt att tänka på vad som händer med motivationen i stort – hur vi påverkar och vad vi förmedlar.


Vid regelkonferensen 2014 föreslog jag och andra att om det internationella regelverket tvingar oss att acceptera att  betyg 8 ska motsvara excellent så måste nivåerna för uppflyttning och 1:a pris ändras (idag krävs 8:or i snitt). Jag ser fram emot att ta del i tolkningsarbetet – och jag tycker att det är strongt av SBK att även ta med oss som röstade nej till internationella regler i referensgruppen. I denna fas när beslutet är taget, så väljer jag förstås att tro att det går att få fram en bra slutprodukt av det hela.

Min första tanke när jag blev ombedd att vara landets domarrepresentant i Nordiska var att tacka nej. Jag kan inte döma rättvist om jag huvudsakligen ska använda mittendelen av blocket  - så skicklig är jag inte. Och jag är inte beredd att ändra mig heller, utifrån argumenten ovan. Till svar fick jag beskedet att de vill att jag ska döma som jag gjorde på SM 2014 – dvs känna mig helt fri att använda alla siffrorna - och att främsta skälet för att jag blev utvald var att jag hade integritet för att stå för min bedömning och hålla en jämn linje.

Vilken ära – och vilken möjlighet!  Framförallt vill jag döma rättvist - och jag tror alltså att den chansen är störst om man vågar använda  hela betygsskalan. För mig ligger inte domarutmaningen i att vara den som ser mest och dömer hårdast, vilket tyvärr verkar vara lite av en trend just nu - inte minst på Z:at. (Jag tror inte att det finns någon folkgrupp i hela världen som kan lägga så mycket tankekraft på hur man kan svänga runt en kon, som lydnadsfolket:-))

  En tanke jag har är att undvika att se de andra domarnas betyg under hela tävlingen. Jag är helt säker på att man skulle påverkas på ett omedvetet plan av att märka att man hela tiden ligger under eller över de andra – och då riskerar man att ändra sig under tävlingens gång, vilket förstås blir allt annat än rättvist. Jag får väl antingen vända mig om, då vi ska visa skyltarna, eller helt enkelt blunda:-) Att döma är inte så olikt att tävla – in i bubblan, fokus här och nu – och gör din grej.

Jag har förstått att det finns många starka åsikter om lydnaden just nu, vilka framförallt kommer till uttryck på Facebook. Förhoppningsvis engagerar sig dessa personer även i det praktiska arbetet. Vi behöver fylla på med både domare och tävlingsledare och har man starka och säkra åsikter om bättre alternativ för bedömning och upplägg så är det ju bara att köra. Motivationen kommer tillbaka när man känner att ansträngning gör skillnad i praktiken!

Avslutningsvis vill jag tacka ägare och valpköpare på Kennel Lann Morian för att ni var så snälla och flyttade ert kennelläger så att jag kunde tacka ja till detta. Ser fram emot att träffa er lite tidigare i höst istället!

 

Läs hela inlägget »

Senaste kommentarer

2015 > 09

Cesko, nybliven elitlydnadshund Cesko, nybliven elitlydnadshund

Har förstått att förvirringen kring lydnaden och kommande regelrevidering blir allt större och med förvirring följer ju också mycket oro...och tyvärr är det lätt att diskussioner på nätet får en hård ton på bekostnad av sakfrågan. Jag hoppas och att alla diskussioner kommer leda till ett riktigt bra slutresultat och lyft för lydnadssporten - men för att det ska bli så är det viktigt att åsikterna inte bara florerar på sociala medier utan också når "hela vägen fram"!

Cesko (bilden) är tillsammans med sin duktiga tränare Johan Haglund ett levande bevis på att lydnaden är öppen för alla raser - och att det är fullt möjligt att nå höga poäng med äldre hundar. Stort grattis till er och tack för att jag fått vara med på resan. Genom min egen Kajsa kommer mitt hjärta  alltid klappa lite extra för spetsar i de högsta klassern!

I den inbjudan jag fått till konferensen (se inklistrad text nedan) så anges det att "eventuella övriga punkter ska anmäls i förväg". Ser man till dagordningen så skulle jag gissa att det kan bli tight med tiden, så det är nog viktigt att följa anvisningarna om att förbereda UG Lydnad på sådant man önskar ta upp. Dessutom är det alltså utannonserat som en vidareutbildning och inte en konferens, så av den anledningen kan ju diskussionstiden vara rätt begränsad.

UG:s Thomas Lundin uppmanar via sitt officiella facebook-inlägg medlemmar att framföra sina synpunkter till oss domare som ska på vidareutbildning sista helgen i november.  Så - om du som läser här nu har en synpunkt, lämna den till mig här i kommentarsfältet eller via mail om du föredrar det (info@lyckagård.se

Många har undrat hos stora påverkansmöjligheter vi har denna helg i praktiken - och jag kan tyvärr inte svara på det. En mening som förbryllar mig i inbjudan är denna:

"Vi kommer inte att ha någon möjlighet att justera texterna, däremot kommer en språkgranskare att ha läst igenom och kvalitetsgranskat översättningar och ordval innan utbildning startar."

Om vi inte kan påverka texterna (regelboken?) vad /hur kan vi påverka då?
Jag ska höra med Thomas och se om han kan förklara här i kommentarsfältet - kan vara jag som läser texten fel och får allt om baktassen!

Det jag själv kommer ta upp finns beskrivet i mitt tidigare blogginlägg  "Domartankar inför spännande domaruppdrag". Stort tack för den enorma responsen på detta – dels är det förstås roligt att se att det man skriver blir läst och framförallt är det glädjande att se att det finns både engagemang och intresse. Utifrån kommentarsfältet förstår jag att jag uttryckt mig lite klumpigt, då någon skriver att det ska bli roligt att tävla för mig på NM eftersom jag är ”så tvärsäker i min bedömning”.   Det var definitivt inte min mening att ge den bilden. Tvärtom – jag tror att jag överväger mer eller mindre alla betyg jag sätter eftersom jag tycker det är rätt svårt att döma tävlingslydnad och den dagen jag inte tycker det, så tror jag inte att jag ska döma längre.

Jag kommer självklart vidarebefordra alla åsikter jag får in, oavsett om de överensstämmer med mina egna;-)

En sak som dykt upp i debatten och som jag inte känner igen ifrån bedömningen  i den här delen av landet, är att det bara är border collies som har chans till 10:or för att de andra hundarna inte springer tillräckligt fort.

Jag är nog den stora tempo-facisten i det här distriktet, men har inga problem med att sätta 10:or på en rottis eller annan större hund som verkligen tar i och utför uppgiften med glädje (har sett flera fina målbilder för detta genom bland annat Jonna Erixon och Philippa Falk). Jag har dock samma kriterier för en BC och kan tycka att många av dem blir överbetalda när de har ett rätt dåligt tempo (det är inte så ovanligt där heller -  tempo och attityd kommer självklart inte gratis på en BC heller,  utan bygger på självförtroende och arbetsglädje!)  Men det är ju en helt annan sak än att andra inte kan få tior och förhoppningsvis har dessa domare samma kriterier för hundar av andra raser som rör sig lite "hämmat" eller tryckt.

Att hundar som är renodlat avlade på praktiskt och fysiskt arbete kommer ha lättare att röra sig snabbt och smidigt säger ju sig själv och det är nog ingen slump att det främst är dessa rasrepresentanter som syns i toppen. Därutöver finns ju massa andra raser som också har en sund och fysisk kropp och kan springa riktigt fort, om de verkligen vill. Jag tycker det är jätteroligt ju fler raser som representeras och jag vill gärna se fler hundar som Cesko i eliten!

Maria Brandel skrev ett blogginlägg häromdagen som fått stor uppmärksamhet och där flera olika åsikter kommer fram i kommentarsfältet. Se inlägget här om du vill ta del av fler åsikter.

Kom ihåg nu att meddela vad du själv tycker!


Detta är den information jag fått i min inbjudan:

Preliminärt program 
I. Regler för arrangerande, administrerande, deltagande i, samt bedömande av lydnadsprov och tävlingar.
II. Praktiskt arrangemang samt utrustning.
III. Priser och uppflyttningar
IV. Moment och koefficienter
V. Generella anvisningar för utförande och bedömning av moment

VI. Bedömning av momenten 
Viktigt inför utbildningen Inför utbildningen ska alla läsa igenom avsnittet ”Bedömning av moment” i de kommande reglerna och göra anteckningar om vad som behöver tas upp för tolkningar. Vi kommer inte att ha någon möjlighet att justera texterna, däremot kommer en språkgranskare att ha läst igenom och kvalitetsgranskat översättningar och ordval innan utbildning startar. 

Om det finns annat ni önskar ta upp under utbildningen, vänligen maila detta till Thomas Lundin (thomas.lundin@brukshundklubben.se) innan utbildningen.  

 

 

Läs hela inlägget »
Flåsig Pingu efter snabb runda. Flåsig Pingu efter snabb runda.

Nu har Fredrik tävlat SM i två olika grenar, med två olika hundar, av två olika raser. Och totalt har han haft två hundar under hela sitt liv, varav den äldsta är 11 år och den yngsta snart ska fylla 3 (ja, med undantag för Möller förstås – en brun tyghund med gula öron som han växte upp tillsammans med). Däremellan har han också hunnit träna upp min Ruffe till godkänd vallhund och ett par genomförda rundor i IK1 (får). Jag är allt imponerad av min gamle man! ;-)

Gårdagens runda (unghunds-SM i vallning med Pingu) gick snabbt. Lite väl snabbt. Jag som är rätt nollad på vallningen trodde att det gick jättebra – snabbt, distinkt och snygga räddningar. Helt i en lydnads-domares smak;-)  Så när jag skulle möta upp och trodde att jag skulle gratta, möttes jag av en rätt besviken förare. Dock inte värre än att han efter någon timma flyttade fokus till dagens runda.

Målet var att hålla mer på bromsen så att banan kunde genomföras i lugnare tempo –och detta mål uppfylldes, men tyvärr missade de annat istället. I infållningen som de klarade så fint igår tog poängen slut idag. Poängen från båda dagarna räknas ihop som slutresultat och med stora poängtapp från respektive dag, så får Fredrik  leva vidare på att hans första border collie kvalade in till unghunds-SM, samt att han kvalade in som den 19:e bästa i Sverige. Det första han möttes av imorse var informationen att man visst hade ändrat starttid från utannonserade 9 till kl 8. Så kan det gå när man inte är med på Facebook!;-) Som tur var kom han i god tid och hann se några hundar köra banan innan det var hans tur, men han missade alltså samling och domargenomgång.

Det är verkligen intressant att vara två förare på samma hund (men det är nog bra för äktenskapet att vi har varsin gren:-) Såväl Ruffes som Pingus styrkor och svagheter har vi kunnat stöta och blöta tillsammans. Vi trivs båda oerhört bra med Pingu som tävlingskamrat. Hon vill alltid vara med och gör alltid sitt bästa, såväl i träning som på tävling. Detta är en fantastisk styrka, men ur en aspekt också en stor svårighet. När hon upplever att något är svårt eller känner att något är fel, så blir hon än mer intensiv.  I lydnaden har jag fått träna massor på att hon i exempelvis omdirigeringar ska behålla lugnet och lyssna – inte bara springa fortare för att kompensera. (Och detta trots att jag bara felar "på bus", men hon verkar ha egen perfektionism medfödd).

I vallningen är det precis samma sak och trots att hon är otroligt lyhörd och ”foglig” så är viljan att göra jobbet rätt ofta dominerande. Om en fårflock börjar springa och Fredrik ger signal för sakta så kommer en pratbubbla från Pingu som säger ”Yes sir, yes sir– jag ska bara få grepp om de här djuren först så att vi inte tappar dem”.  Stoppar Fredrik henne helt – vilket hon brukar klara om signal ges – så finns ju risken att avståndet blir för stort och fårflocken faktiskt sticker. En svår balans – och ett nytt fårgäng att läsa på varje tävling. Den typen av får som var på denna tävling har alltid varit svåra för Pingu då de är väldigt lättfotade, så hon behöver uppenbarligen mer träning på detta för att kunna få fram sitt bästa på tävling. I sommar har hon varit i riktigt fin form i vallningen, men tyvärr fick de inte chans att visa upp det denna helg.  Många paramtrar som ska stämma med andra ord och en del tävlingar leder till resultat, andra till mer träning! Jag kan verkligen förstå att så många faller för vallningen som tävlingsgren – en rejäl hundtränarutmaning. Själv är jag nöjd med att få vara en del i fåreriet här hemma – och mest nöjd med det upplägget är nog Fredrik ;-)

Fredrik & Pingu i SM-paraden
Fredrik & Pingu i SM-paraden
...där självklart alla tävlingsfåren också fick gå med!:-)
...där självklart alla tävlingsfåren också fick gå med!:-)
Stort grattis till världens finaste vallnings-team från en stolt matte <3
Stort grattis till världens finaste vallnings-team från en stolt matte <3
Läs hela inlägget »
Ur regelboken för lydnadsklass elit Ur regelboken för lydnadsklass elit

Släkt och vänner som läser bloggen för att vara snälla får den korta versionen  direkt - jag har fått äran att  vara den svenska representanten i Nordiska mästerskapen i tävlingslydnad - och jag har tackat ja!

För lydnadsnördar som kanske kan vara intresserade av hur jag tänker kring det beslutet med tanke på att det "blåser lite" i lydnadsvärlden just nu, så följer en lite längre utläggning...;-)

Jag  har förstås grunnat lite på vad det är som egentligen händer! Många av de diskussioner som pågår kretsar kring att förarens agerande på planen snart bedöms mer än hundens. Med tanke på hur mycket bedömningen skiljer sig åt på detta plan så funderar jag på om det kan handla om rena missförstånd / tolkningsskillnader.

Enligt utdraget på bilden ska extrakommando leda till 2 poängs avdrag, förutom i rutan och fjärren där det ska kosta 1-2 poäng. Det är rätt så glasklara anvisningar – men den viktiga frågan är; vad är ett extrakommando?

I min domarhjärna är ett extrakommando när hunden behöver två signaler för samma uppgift – dvs repris på röstkommandot, eller ett extra handtecken. Tex att man får säga sitt två gånger från ligg vid sidan, eller loss två gånger då hunden ska släppa apporten.

Någonstans, någon gång, har jag utbildats i vikten av att skilja på ett extrakommando (EK) och ett dubbelkommando (DK). Jag uppfattar DK som ett kommando som förstärks med någon form av hjälp – tex att man flyttar handen samtidigt som man kommenderar. Eftersom EK generellt ger 2 poängs avdrag, så känns det rimligt för mig att ge ungefär 1 poängs avdrag för ett ”vanligt” DK (och 0,5 om det är litet och till synes sker omedvetet). Undantaget förstås om det är av tvingande karaktär - tex väldigt arg röst eller hotfull rörelse. Då blir avdraget betydligt större utifrån den generella anvisningen att hunden ska agera villigt och med intresse för uppgiften. Ytterligare ett undantag är om jag tror att hunden är beroende av förarens DK för att utföra uppgiften – då blir det snarare ett EK och det känns rättvist att det kostar lika mycket som för den förare som får säga kommandot två gånger.

Som tävlande i elit kan jag identifiera mig med dem som tappar gaisten när man tappar mängder med poäng på omedvetna fel – och när DK bedöms som EK. Fem av de sex hundar jag har haft förmånen att dela livet med har tävlats/tävlas upp till elitklass och resan dit har sett väldigt olika ut för respektive hund. En gemensam framgångsfaktor har dock varit vikten av att som förare känna att träning lönar sig. Den motsatta känslan upplevde jag själv i våras då jag fick en 8:a för en ruta med enda motiveringen att jag vred huvudet något då jag ropade ”hit”. Dvs en rörelse som möjligen kan tolkas som ett DK men som belastades som ett EK – dessutom i ett moment där avdrag för EK ska ligga mellan 1 och 2 poäng(...)

Totaltapp på 8 poäng (koefficient 4) är rätt avgörande när man satsar på SM-poäng. Själv vill jag överhuvudtaget inte dra för den typen av DK, då det känns naturligt att rikta munnen som ropar mot det öra som ska höra, (oavsett väderlek) men detta är liksom mycket annat också en tolkningsfråga. Om man får det avdraget den gången man får till allt man tränat så hårt för - ja, då händer det något med motivationen. Tyvärr inte i den riktningen att man blir sugen på att träna mer.

Jag känner mig överlag inte bekväm i att döma utifrån grundtänket att betyg 8 ska motsvara ”Excellent”. Svenska synonymer till excellent är ”Utmärkt” eller ”Fullvärdig”. För mig känns det logiskt att utmärkta och fullvärdiga utföranden ge betyg 10 och gränsfallen 9,5.

8:or vill jag ge på moment som innehåller någon form av miss – till exempel EK. För många utföranden som innehåller en större miss – till exempel tugg, eller ett missat delmoment, finns enligt regelanvisningarna betyget 7. Kvar för utföranden med ett par betydande missar, flera små, eller en riktigt stor som tex att hunden går istället för att springa, finns betygen 5-6.  Jag vill använda hela skalan så att skillnaden mellan "bra" vs "knappt godkänt" syns i totalpoängen och inte bara på planen.  

Åsikterna om detta kan förstås skilja sig åt, men där är några viktiga övergripande frågor som jag tycker vi måste fundera kring på djupet innan resonemanget går vidare.

Är merparten av oss domare så kompetenta att vi kan döma rättvist även om vi i huvudsak rör oss mellan betyg 5-8? Varenda halvpoäng får ju då extremt stor betydelse – och om små missar ska leda till stora avdrag ökar kraven betydligt på att vi inte missar en enda detalj. Själv upplever jag inte att jag dömer så bra så att jag kan leva upp till det och då tillhör jag ändå den yngre halvan i ligan ;-)

Om allt hänger så på håret, så kommer acceptansen för funktionärsmissar att minska – och vad gör det med sporten på sikt?  Ju högre krav vi ställer på de tävlandes utföranden, ju högre krav ställer detta på upplägg och tävlingsorganisation. Det är mycket för klubbarna att leva upp till – och är det rimligt i ideellt arbete? Vad händer med motivationen hos funktionärerna?

  • Att inte ge avdrag för missar man som domare ser är verkligen inte rättvist mot andra tävlande som tränat hårt för att undvika just de felen…
  • …men av precis samma anledning måste ju den som tränat in snygga och säkra utföranden också få poäng som speglar kvalitetsskillnaden. Säg att den som tränat bort sitt tugg på vittringspinnen råkar vrida huvudet i samband med ordet ”loss”. Om detta bedöms som EK och kostar lika mycket som lätt tugg  – då är det inte långsökt att tänka sig att den som lagt mycket tid på att träna bort  tugg tappar motivationen.
  • Vad händer med motivationen hos merparten av de tävlande om det krävs excellenta utföranden i snitt för att klara gränsen för 1:a pris? Kommer det leda till mer eller mindre hundträning på sikt?
  • En del tycker att bedömningen på mästerskap och rankingtävlingar kan vara hårdare än ”vanligt” – men för mig är det helt ologiskt eftersom vi utgår från samma regelbok. Sen är man såklart mer fokuserad på ett mästerskap – mer noggrann med att äta/dricka rätt och troligen har man även tagit ledigt från jobbet dagen innan för att hinna gå igenom programmet och genrepa sina placeringar. DET gör säkert viss skillnad. Många tar del av just denna bedömning (såväl andra domare som tävlande på väg upp) och det är viktigt att tänka på vad som händer med motivationen i stort – hur vi påverkar och vad vi förmedlar.


Vid regelkonferensen 2014 föreslog jag och andra att om det internationella regelverket tvingar oss att acceptera att  betyg 8 ska motsvara excellent så måste nivåerna för uppflyttning och 1:a pris ändras (idag krävs 8:or i snitt). Jag ser fram emot att ta del i tolkningsarbetet – och jag tycker att det är strongt av SBK att även ta med oss som röstade nej till internationella regler i referensgruppen. I denna fas när beslutet är taget, så väljer jag förstås att tro att det går att få fram en bra slutprodukt av det hela.

Min första tanke när jag blev ombedd att vara landets domarrepresentant i Nordiska var att tacka nej. Jag kan inte döma rättvist om jag huvudsakligen ska använda mittendelen av blocket  - så skicklig är jag inte. Och jag är inte beredd att ändra mig heller, utifrån argumenten ovan. Till svar fick jag beskedet att de vill att jag ska döma som jag gjorde på SM 2014 – dvs känna mig helt fri att använda alla siffrorna - och att främsta skälet för att jag blev utvald var att jag hade integritet för att stå för min bedömning och hålla en jämn linje.

Vilken ära – och vilken möjlighet!  Framförallt vill jag döma rättvist - och jag tror alltså att den chansen är störst om man vågar använda  hela betygsskalan. För mig ligger inte domarutmaningen i att vara den som ser mest och dömer hårdast, vilket tyvärr verkar vara lite av en trend just nu - inte minst på Z:at. (Jag tror inte att det finns någon folkgrupp i hela världen som kan lägga så mycket tankekraft på hur man kan svänga runt en kon, som lydnadsfolket:-))

  En tanke jag har är att undvika att se de andra domarnas betyg under hela tävlingen. Jag är helt säker på att man skulle påverkas på ett omedvetet plan av att märka att man hela tiden ligger under eller över de andra – och då riskerar man att ändra sig under tävlingens gång, vilket förstås blir allt annat än rättvist. Jag får väl antingen vända mig om, då vi ska visa skyltarna, eller helt enkelt blunda:-) Att döma är inte så olikt att tävla – in i bubblan, fokus här och nu – och gör din grej.

Jag har förstått att det finns många starka åsikter om lydnaden just nu, vilka framförallt kommer till uttryck på Facebook. Förhoppningsvis engagerar sig dessa personer även i det praktiska arbetet. Vi behöver fylla på med både domare och tävlingsledare och har man starka och säkra åsikter om bättre alternativ för bedömning och upplägg så är det ju bara att köra. Motivationen kommer tillbaka när man känner att ansträngning gör skillnad i praktiken!

Avslutningsvis vill jag tacka ägare och valpköpare på Kennel Lann Morian för att ni var så snälla och flyttade ert kennelläger så att jag kunde tacka ja till detta. Ser fram emot att träffa er lite tidigare i höst istället!

 

Läs hela inlägget »

2015 > 09

Cesko, nybliven elitlydnadshund Cesko, nybliven elitlydnadshund

Har förstått att förvirringen kring lydnaden och kommande regelrevidering blir allt större och med förvirring följer ju också mycket oro...och tyvärr är det lätt att diskussioner på nätet får en hård ton på bekostnad av sakfrågan. Jag hoppas och att alla diskussioner kommer leda till ett riktigt bra slutresultat och lyft för lydnadssporten - men för att det ska bli så är det viktigt att åsikterna inte bara florerar på sociala medier utan också når "hela vägen fram"!

Cesko (bilden) är tillsammans med sin duktiga tränare Johan Haglund ett levande bevis på att lydnaden är öppen för alla raser - och att det är fullt möjligt att nå höga poäng med äldre hundar. Stort grattis till er och tack för att jag fått vara med på resan. Genom min egen Kajsa kommer mitt hjärta  alltid klappa lite extra för spetsar i de högsta klassern!

I den inbjudan jag fått till konferensen (se inklistrad text nedan) så anges det att "eventuella övriga punkter ska anmäls i förväg". Ser man till dagordningen så skulle jag gissa att det kan bli tight med tiden, så det är nog viktigt att följa anvisningarna om att förbereda UG Lydnad på sådant man önskar ta upp. Dessutom är det alltså utannonserat som en vidareutbildning och inte en konferens, så av den anledningen kan ju diskussionstiden vara rätt begränsad.

UG:s Thomas Lundin uppmanar via sitt officiella facebook-inlägg medlemmar att framföra sina synpunkter till oss domare som ska på vidareutbildning sista helgen i november.  Så - om du som läser här nu har en synpunkt, lämna den till mig här i kommentarsfältet eller via mail om du föredrar det (info@lyckagård.se

Många har undrat hos stora påverkansmöjligheter vi har denna helg i praktiken - och jag kan tyvärr inte svara på det. En mening som förbryllar mig i inbjudan är denna:

"Vi kommer inte att ha någon möjlighet att justera texterna, däremot kommer en språkgranskare att ha läst igenom och kvalitetsgranskat översättningar och ordval innan utbildning startar."

Om vi inte kan påverka texterna (regelboken?) vad /hur kan vi påverka då?
Jag ska höra med Thomas och se om han kan förklara här i kommentarsfältet - kan vara jag som läser texten fel och får allt om baktassen!

Det jag själv kommer ta upp finns beskrivet i mitt tidigare blogginlägg  "Domartankar inför spännande domaruppdrag". Stort tack för den enorma responsen på detta – dels är det förstås roligt att se att det man skriver blir läst och framförallt är det glädjande att se att det finns både engagemang och intresse. Utifrån kommentarsfältet förstår jag att jag uttryckt mig lite klumpigt, då någon skriver att det ska bli roligt att tävla för mig på NM eftersom jag är ”så tvärsäker i min bedömning”.   Det var definitivt inte min mening att ge den bilden. Tvärtom – jag tror att jag överväger mer eller mindre alla betyg jag sätter eftersom jag tycker det är rätt svårt att döma tävlingslydnad och den dagen jag inte tycker det, så tror jag inte att jag ska döma längre.

Jag kommer självklart vidarebefordra alla åsikter jag får in, oavsett om de överensstämmer med mina egna;-)

En sak som dykt upp i debatten och som jag inte känner igen ifrån bedömningen  i den här delen av landet, är att det bara är border collies som har chans till 10:or för att de andra hundarna inte springer tillräckligt fort.

Jag är nog den stora tempo-facisten i det här distriktet, men har inga problem med att sätta 10:or på en rottis eller annan större hund som verkligen tar i och utför uppgiften med glädje (har sett flera fina målbilder för detta genom bland annat Jonna Erixon och Philippa Falk). Jag har dock samma kriterier för en BC och kan tycka att många av dem blir överbetalda när de har ett rätt dåligt tempo (det är inte så ovanligt där heller -  tempo och attityd kommer självklart inte gratis på en BC heller,  utan bygger på självförtroende och arbetsglädje!)  Men det är ju en helt annan sak än att andra inte kan få tior och förhoppningsvis har dessa domare samma kriterier för hundar av andra raser som rör sig lite "hämmat" eller tryckt.

Att hundar som är renodlat avlade på praktiskt och fysiskt arbete kommer ha lättare att röra sig snabbt och smidigt säger ju sig själv och det är nog ingen slump att det främst är dessa rasrepresentanter som syns i toppen. Därutöver finns ju massa andra raser som också har en sund och fysisk kropp och kan springa riktigt fort, om de verkligen vill. Jag tycker det är jätteroligt ju fler raser som representeras och jag vill gärna se fler hundar som Cesko i eliten!

Maria Brandel skrev ett blogginlägg häromdagen som fått stor uppmärksamhet och där flera olika åsikter kommer fram i kommentarsfältet. Se inlägget här om du vill ta del av fler åsikter.

Kom ihåg nu att meddela vad du själv tycker!


Detta är den information jag fått i min inbjudan:

Preliminärt program 
I. Regler för arrangerande, administrerande, deltagande i, samt bedömande av lydnadsprov och tävlingar.
II. Praktiskt arrangemang samt utrustning.
III. Priser och uppflyttningar
IV. Moment och koefficienter
V. Generella anvisningar för utförande och bedömning av moment

VI. Bedömning av momenten 
Viktigt inför utbildningen Inför utbildningen ska alla läsa igenom avsnittet ”Bedömning av moment” i de kommande reglerna och göra anteckningar om vad som behöver tas upp för tolkningar. Vi kommer inte att ha någon möjlighet att justera texterna, däremot kommer en språkgranskare att ha läst igenom och kvalitetsgranskat översättningar och ordval innan utbildning startar. 

Om det finns annat ni önskar ta upp under utbildningen, vänligen maila detta till Thomas Lundin (thomas.lundin@brukshundklubben.se) innan utbildningen.  

 

 

Läs hela inlägget »
Flåsig Pingu efter snabb runda. Flåsig Pingu efter snabb runda.

Nu har Fredrik tävlat SM i två olika grenar, med två olika hundar, av två olika raser. Och totalt har han haft två hundar under hela sitt liv, varav den äldsta är 11 år och den yngsta snart ska fylla 3 (ja, med undantag för Möller förstås – en brun tyghund med gula öron som han växte upp tillsammans med). Däremellan har han också hunnit träna upp min Ruffe till godkänd vallhund och ett par genomförda rundor i IK1 (får). Jag är allt imponerad av min gamle man! ;-)

Gårdagens runda (unghunds-SM i vallning med Pingu) gick snabbt. Lite väl snabbt. Jag som är rätt nollad på vallningen trodde att det gick jättebra – snabbt, distinkt och snygga räddningar. Helt i en lydnads-domares smak;-)  Så när jag skulle möta upp och trodde att jag skulle gratta, möttes jag av en rätt besviken förare. Dock inte värre än att han efter någon timma flyttade fokus till dagens runda.

Målet var att hålla mer på bromsen så att banan kunde genomföras i lugnare tempo –och detta mål uppfylldes, men tyvärr missade de annat istället. I infållningen som de klarade så fint igår tog poängen slut idag. Poängen från båda dagarna räknas ihop som slutresultat och med stora poängtapp från respektive dag, så får Fredrik  leva vidare på att hans första border collie kvalade in till unghunds-SM, samt att han kvalade in som den 19:e bästa i Sverige. Det första han möttes av imorse var informationen att man visst hade ändrat starttid från utannonserade 9 till kl 8. Så kan det gå när man inte är med på Facebook!;-) Som tur var kom han i god tid och hann se några hundar köra banan innan det var hans tur, men han missade alltså samling och domargenomgång.

Det är verkligen intressant att vara två förare på samma hund (men det är nog bra för äktenskapet att vi har varsin gren:-) Såväl Ruffes som Pingus styrkor och svagheter har vi kunnat stöta och blöta tillsammans. Vi trivs båda oerhört bra med Pingu som tävlingskamrat. Hon vill alltid vara med och gör alltid sitt bästa, såväl i träning som på tävling. Detta är en fantastisk styrka, men ur en aspekt också en stor svårighet. När hon upplever att något är svårt eller känner att något är fel, så blir hon än mer intensiv.  I lydnaden har jag fått träna massor på att hon i exempelvis omdirigeringar ska behålla lugnet och lyssna – inte bara springa fortare för att kompensera. (Och detta trots att jag bara felar "på bus", men hon verkar ha egen perfektionism medfödd).

I vallningen är det precis samma sak och trots att hon är otroligt lyhörd och ”foglig” så är viljan att göra jobbet rätt ofta dominerande. Om en fårflock börjar springa och Fredrik ger signal för sakta så kommer en pratbubbla från Pingu som säger ”Yes sir, yes sir– jag ska bara få grepp om de här djuren först så att vi inte tappar dem”.  Stoppar Fredrik henne helt – vilket hon brukar klara om signal ges – så finns ju risken att avståndet blir för stort och fårflocken faktiskt sticker. En svår balans – och ett nytt fårgäng att läsa på varje tävling. Den typen av får som var på denna tävling har alltid varit svåra för Pingu då de är väldigt lättfotade, så hon behöver uppenbarligen mer träning på detta för att kunna få fram sitt bästa på tävling. I sommar har hon varit i riktigt fin form i vallningen, men tyvärr fick de inte chans att visa upp det denna helg.  Många paramtrar som ska stämma med andra ord och en del tävlingar leder till resultat, andra till mer träning! Jag kan verkligen förstå att så många faller för vallningen som tävlingsgren – en rejäl hundtränarutmaning. Själv är jag nöjd med att få vara en del i fåreriet här hemma – och mest nöjd med det upplägget är nog Fredrik ;-)

Fredrik & Pingu i SM-paraden
Fredrik & Pingu i SM-paraden
...där självklart alla tävlingsfåren också fick gå med!:-)
...där självklart alla tävlingsfåren också fick gå med!:-)
Stort grattis till världens finaste vallnings-team från en stolt matte <3
Stort grattis till världens finaste vallnings-team från en stolt matte <3
Läs hela inlägget »
Ur regelboken för lydnadsklass elit Ur regelboken för lydnadsklass elit

Släkt och vänner som läser bloggen för att vara snälla får den korta versionen  direkt - jag har fått äran att  vara den svenska representanten i Nordiska mästerskapen i tävlingslydnad - och jag har tackat ja!

För lydnadsnördar som kanske kan vara intresserade av hur jag tänker kring det beslutet med tanke på att det "blåser lite" i lydnadsvärlden just nu, så följer en lite längre utläggning...;-)

Jag  har förstås grunnat lite på vad det är som egentligen händer! Många av de diskussioner som pågår kretsar kring att förarens agerande på planen snart bedöms mer än hundens. Med tanke på hur mycket bedömningen skiljer sig åt på detta plan så funderar jag på om det kan handla om rena missförstånd / tolkningsskillnader.

Enligt utdraget på bilden ska extrakommando leda till 2 poängs avdrag, förutom i rutan och fjärren där det ska kosta 1-2 poäng. Det är rätt så glasklara anvisningar – men den viktiga frågan är; vad är ett extrakommando?

I min domarhjärna är ett extrakommando när hunden behöver två signaler för samma uppgift – dvs repris på röstkommandot, eller ett extra handtecken. Tex att man får säga sitt två gånger från ligg vid sidan, eller loss två gånger då hunden ska släppa apporten.

Någonstans, någon gång, har jag utbildats i vikten av att skilja på ett extrakommando (EK) och ett dubbelkommando (DK). Jag uppfattar DK som ett kommando som förstärks med någon form av hjälp – tex att man flyttar handen samtidigt som man kommenderar. Eftersom EK generellt ger 2 poängs avdrag, så känns det rimligt för mig att ge ungefär 1 poängs avdrag för ett ”vanligt” DK (och 0,5 om det är litet och till synes sker omedvetet). Undantaget förstås om det är av tvingande karaktär - tex väldigt arg röst eller hotfull rörelse. Då blir avdraget betydligt större utifrån den generella anvisningen att hunden ska agera villigt och med intresse för uppgiften. Ytterligare ett undantag är om jag tror att hunden är beroende av förarens DK för att utföra uppgiften – då blir det snarare ett EK och det känns rättvist att det kostar lika mycket som för den förare som får säga kommandot två gånger.

Som tävlande i elit kan jag identifiera mig med dem som tappar gaisten när man tappar mängder med poäng på omedvetna fel – och när DK bedöms som EK. Fem av de sex hundar jag har haft förmånen att dela livet med har tävlats/tävlas upp till elitklass och resan dit har sett väldigt olika ut för respektive hund. En gemensam framgångsfaktor har dock varit vikten av att som förare känna att träning lönar sig. Den motsatta känslan upplevde jag själv i våras då jag fick en 8:a för en ruta med enda motiveringen att jag vred huvudet något då jag ropade ”hit”. Dvs en rörelse som möjligen kan tolkas som ett DK men som belastades som ett EK – dessutom i ett moment där avdrag för EK ska ligga mellan 1 och 2 poäng(...)

Totaltapp på 8 poäng (koefficient 4) är rätt avgörande när man satsar på SM-poäng. Själv vill jag överhuvudtaget inte dra för den typen av DK, då det känns naturligt att rikta munnen som ropar mot det öra som ska höra, (oavsett väderlek) men detta är liksom mycket annat också en tolkningsfråga. Om man får det avdraget den gången man får till allt man tränat så hårt för - ja, då händer det något med motivationen. Tyvärr inte i den riktningen att man blir sugen på att träna mer.

Jag känner mig överlag inte bekväm i att döma utifrån grundtänket att betyg 8 ska motsvara ”Excellent”. Svenska synonymer till excellent är ”Utmärkt” eller ”Fullvärdig”. För mig känns det logiskt att utmärkta och fullvärdiga utföranden ge betyg 10 och gränsfallen 9,5.

8:or vill jag ge på moment som innehåller någon form av miss – till exempel EK. För många utföranden som innehåller en större miss – till exempel tugg, eller ett missat delmoment, finns enligt regelanvisningarna betyget 7. Kvar för utföranden med ett par betydande missar, flera små, eller en riktigt stor som tex att hunden går istället för att springa, finns betygen 5-6.  Jag vill använda hela skalan så att skillnaden mellan "bra" vs "knappt godkänt" syns i totalpoängen och inte bara på planen.  

Åsikterna om detta kan förstås skilja sig åt, men där är några viktiga övergripande frågor som jag tycker vi måste fundera kring på djupet innan resonemanget går vidare.

Är merparten av oss domare så kompetenta att vi kan döma rättvist även om vi i huvudsak rör oss mellan betyg 5-8? Varenda halvpoäng får ju då extremt stor betydelse – och om små missar ska leda till stora avdrag ökar kraven betydligt på att vi inte missar en enda detalj. Själv upplever jag inte att jag dömer så bra så att jag kan leva upp till det och då tillhör jag ändå den yngre halvan i ligan ;-)

Om allt hänger så på håret, så kommer acceptansen för funktionärsmissar att minska – och vad gör det med sporten på sikt?  Ju högre krav vi ställer på de tävlandes utföranden, ju högre krav ställer detta på upplägg och tävlingsorganisation. Det är mycket för klubbarna att leva upp till – och är det rimligt i ideellt arbete? Vad händer med motivationen hos funktionärerna?

  • Att inte ge avdrag för missar man som domare ser är verkligen inte rättvist mot andra tävlande som tränat hårt för att undvika just de felen…
  • …men av precis samma anledning måste ju den som tränat in snygga och säkra utföranden också få poäng som speglar kvalitetsskillnaden. Säg att den som tränat bort sitt tugg på vittringspinnen råkar vrida huvudet i samband med ordet ”loss”. Om detta bedöms som EK och kostar lika mycket som lätt tugg  – då är det inte långsökt att tänka sig att den som lagt mycket tid på att träna bort  tugg tappar motivationen.
  • Vad händer med motivationen hos merparten av de tävlande om det krävs excellenta utföranden i snitt för att klara gränsen för 1:a pris? Kommer det leda till mer eller mindre hundträning på sikt?
  • En del tycker att bedömningen på mästerskap och rankingtävlingar kan vara hårdare än ”vanligt” – men för mig är det helt ologiskt eftersom vi utgår från samma regelbok. Sen är man såklart mer fokuserad på ett mästerskap – mer noggrann med att äta/dricka rätt och troligen har man även tagit ledigt från jobbet dagen innan för att hinna gå igenom programmet och genrepa sina placeringar. DET gör säkert viss skillnad. Många tar del av just denna bedömning (såväl andra domare som tävlande på väg upp) och det är viktigt att tänka på vad som händer med motivationen i stort – hur vi påverkar och vad vi förmedlar.


Vid regelkonferensen 2014 föreslog jag och andra att om det internationella regelverket tvingar oss att acceptera att  betyg 8 ska motsvara excellent så måste nivåerna för uppflyttning och 1:a pris ändras (idag krävs 8:or i snitt). Jag ser fram emot att ta del i tolkningsarbetet – och jag tycker att det är strongt av SBK att även ta med oss som röstade nej till internationella regler i referensgruppen. I denna fas när beslutet är taget, så väljer jag förstås att tro att det går att få fram en bra slutprodukt av det hela.

Min första tanke när jag blev ombedd att vara landets domarrepresentant i Nordiska var att tacka nej. Jag kan inte döma rättvist om jag huvudsakligen ska använda mittendelen av blocket  - så skicklig är jag inte. Och jag är inte beredd att ändra mig heller, utifrån argumenten ovan. Till svar fick jag beskedet att de vill att jag ska döma som jag gjorde på SM 2014 – dvs känna mig helt fri att använda alla siffrorna - och att främsta skälet för att jag blev utvald var att jag hade integritet för att stå för min bedömning och hålla en jämn linje.

Vilken ära – och vilken möjlighet!  Framförallt vill jag döma rättvist - och jag tror alltså att den chansen är störst om man vågar använda  hela betygsskalan. För mig ligger inte domarutmaningen i att vara den som ser mest och dömer hårdast, vilket tyvärr verkar vara lite av en trend just nu - inte minst på Z:at. (Jag tror inte att det finns någon folkgrupp i hela världen som kan lägga så mycket tankekraft på hur man kan svänga runt en kon, som lydnadsfolket:-))

  En tanke jag har är att undvika att se de andra domarnas betyg under hela tävlingen. Jag är helt säker på att man skulle påverkas på ett omedvetet plan av att märka att man hela tiden ligger under eller över de andra – och då riskerar man att ändra sig under tävlingens gång, vilket förstås blir allt annat än rättvist. Jag får väl antingen vända mig om, då vi ska visa skyltarna, eller helt enkelt blunda:-) Att döma är inte så olikt att tävla – in i bubblan, fokus här och nu – och gör din grej.

Jag har förstått att det finns många starka åsikter om lydnaden just nu, vilka framförallt kommer till uttryck på Facebook. Förhoppningsvis engagerar sig dessa personer även i det praktiska arbetet. Vi behöver fylla på med både domare och tävlingsledare och har man starka och säkra åsikter om bättre alternativ för bedömning och upplägg så är det ju bara att köra. Motivationen kommer tillbaka när man känner att ansträngning gör skillnad i praktiken!

Avslutningsvis vill jag tacka ägare och valpköpare på Kennel Lann Morian för att ni var så snälla och flyttade ert kennelläger så att jag kunde tacka ja till detta. Ser fram emot att träffa er lite tidigare i höst istället!

 

Läs hela inlägget »
  • Cilla » Lydnads-SM 2018:  ”Stort grattis till ett väl genomfört SM med både några missar och grymma höjdpun..”

  • Annica kihlberg » Gör din grej!:  ”Älskar boken och den har gett mig så mkt, jag önskar att den kommer som ljudbok ..”

  • Heidi Billkvam » Gör din grej!:  ”Jag älskar ditt tänk :-). Hehe, ganska likt mitt ;-). Men du har en magisk förmå..”

  • Lotta » Se till att du har rätt film på näthinnan!:  ”Kul att kunna bidra med en skrivbordsbild. :)”

  • Vibeke Weiner » Du får inte vara så känslig...:  ”Så himla bra skrivet! Jag önskar jag hade kunnat dela. Du borde ha en delafunkti..”

Arkiv

Länkar

-

Etiketter