jennys blogg

Texter som skrivs när andan faller på. Om livet i allmänhet och hundträning i synnerhet. För mer dagsfärska nyheter och kursannonser, med mera- se nyhetsflödet från Facebook här intill.

Om du vill läsa om livet ur en hunds perspektiv ska du istället gå vidare till I-ors blogg som du hittar här :-)
 

senaste blogginläggen

nyheter

2015 > 12

Kajsa Kajsa
Ibland hamnar det saker här i bloggen som vid första anblicken inte alls tycks ha med hundträning eller min yrkesverksamhet att göra. Nedanstående text kan nog trilla in i den kategorin, men egentligen är det motsatsen; Farmor och Farfar sa tidigt till mina föräldrar att ” Jenny måste få en hund”. 

Där började allt.  

Efter lucicahelgen bloggade jag om ”en viktig tävling”. Då visste jag inte hur viktig den faktiskt var. Den tävlingen skulle innebära sista chansen att få hälsa på min Farmor under ”normala” omständigheter.

 
Till Farmor,

Du höll mig när jag bara var några timmar gammal. Jag satt hos dig och höll din hand en sista gång när du bara hade några timmar kvar. Däremellan fick vi en fin tid tillsammans. Mina första 32 år – och Dina sista.

Det kommer ständigt människor ut och in i våra liv. En del relationer är helt unika och den som försvinner går inte att ersätta.

Barndomens jular innebar glada stunder hos Dig och Farfar. Årets jul blev desto mer sorgsen. Framtidens jular blir förhoppningsvis tillfälle att med tacksamhet minnas allt som var.

Det finns så mycket jag kan göra, som Du aldrig fick chansen till, men Du uttryckte det aldrig i bitterhet utan enbart i uppmuntran. Du lärde mig framförallt att ta de chanser som kommer, leva livet medan det pågår och vara tacksam över allt som är, medan det varar.

Tack för allt, älskade lilla Farmor. Du fanns alltid där – och genom allt Du lärde mig så kommer det fortsätta vara så. 
Läs hela inlägget »
Etiketter: tid och livsval
Min gamla Mimmi. En hund som sällan tävlades i skitväder, men som kom till lydnads-SM ändå! Min gamla Mimmi. En hund som sällan tävlades i skitväder, men som kom till lydnads-SM ändå!

Jag fick en fråga på mailen häromdagen från en kursdeltagare och när jag hade skickat iväg svaret tänkte jag på att jag tror att det beskrivna problemet är väldigt vanligt.

Jag hade också flera medtävlande på senaste tävlingen med liknande dilemma. Frågade därför efter vänlig tillåtelse att lägga ut frågan och svaret här i bloggen, vilket gick alldeles utmärkt.

 

Kursdeltagarens fråga:  Jag känner mig så frustrerad för att min hund är så ojämn på tävlingsbanan! Tydligen är det inget ovanligt rasfenomen, säger de som tävlar samma ras, men jag vill hellre tro att det är något jag gör/inte gör som påverkar honom/oss. Jag har försökt analysera, tar noga vara på varje tävlingserfarenhet och försöker bygga upp träningen utifrån det.

 Vi träningstävlar, miljötränar, störningstränar, kedjetränar  - även om man såklart kan alltid kan göra mer av allt. Hans momentbetyg  varierar ofta mellan noll och tio.  

Senaste tävlingen nollade han platsen för första gången på fler år och efter fyra tävlingar i rad i tvåan med betyg 10 – nu var det en doft som skulle kollas upp. Tävlingen två veckor innan dess gick i storm, snö, hagel och drivis, han låg finfint på platsen där (!) men sen vägrade han sätta sig i startposition för fria följet och då bröt vi. Jag förstår hans vägran och respekterade hans beslut J. Det var verkligen hemskt väder.

Som du kanske minns är han en glad och energisk hund som gärna tar för sig och hittar på egna grejor :-) Av mig som förare kräver han extrem tydlighet och får han det så jobbar han jättefint. När vi vallar vet han såklart bättre än jag hur det ska gå till och då är han rätt svårstyrd, tar många egna beslut och han har ju oftast rätt – det säger vår instruktör! Samtidigt måste jag ju ändå få bestämma var vi tar fåren och i vilken takt. Så, å ena sidan mycket arbetsvillig och lättlärd, å andra sidan många egna idéer.

Jag undrar nu om du har några tankar och tips om hur jag ska tackla fortsatt träning och tävling??"

 

Mitt svar: De nollor du beskriver verkar - om jag tolkar dig rätt - bero på väldigt naturliga orsaker; starka dofter och skitväder:-)  Ska man klara sådant så har man antingen en hund som inte bryr sig om det ena eller det andra, eller moment som är galet övertränade. Just dofterna tror jag du kan komma tillrätta med genom riktigt starkt fokus och yes-känsla i varje del. Säkra hela tiden att han vill göra de uppgifter han får och anar du att han tappar gaisten så bygg tillbaka. Som jag ser det är detta ett ständigt arbete som aldrig blir klart. Själv upptäckte jag i lördags att jag tappat mitt uppsitt efter platsen och ser det inte som ett tävlingsproblem utan helt enkelt en detalj jag glömt att stärka på länge (i kombination med överträning av hakan i backen). 

Mina konskick stärker jag minst varannan gång på olika sätt, annars tappar jag dem på studs - detsamma gäller ställande under gång, stadga i fjärr, eller vad det än är. Jag försöker undvika att tänka "nu kan vi det här" och istället se en utmaning i att hålla förväntan i varje del och helst se tendenserna på träning innan de dyker upp på tävling. 
Men ibland missar man det såklart!

Om det är omständigheter på en tävling som man inte tränat för så kanske det hjälper att tänka att det är omständigheterna som påverkar, snarare än de mer standardiserade delarna i tävlingssituationen. Det är kanske just "dofter" från 13 hundar i rutan vi har behov av att träna, snarare än att göra rutan i en kedja (på vår vanliga plan, där alla dofter är bekanta).

 Och väljer man att starta trots att man vet att man egentligen inte tränat för det, så tycker jag ditt resonemang om att respektera hundens beslut är väldigt bra formulerat:-) 

När det gäller väta och kyla så tror jag många förstör mer än vad de får ut av att träna/tävla under sådana förhållanden. Kanske tjänar man mer på att fokusera sommarsäsongen och/eller inomhustävlingar och istället vara rädd om "go-känslan" i själva utövandet? Därmed inte sagt att det inte är träningsbart men om det tränas ska det vara lustfyllt både för en själv och hunden, annars tycker jag att hobbyn tappar  sin mening. Klura på vilka tävlingar  som är viktiga att genomföra och  som tar er framåt!


To be continued :-)
Återkommer med tips för yes-känsla i platsen. Har kört en lite halvknäpp variant för att lösa Pingus dilemma som jag bloggat en del om tidigare och återkommer med ett bloggavsnitt om "Panda-metoden" framöver:-)  Innan dess: God Jul!!
 

Läs hela inlägget »
Mitt eget fynd från Helènes bloppis! till förmån för Cancerfonden. (Bild lånad från Helènes blogg!) Mitt eget fynd från Helènes bloppis! till förmån för Cancerfonden. (Bild lånad från Helènes blogg!)





















De senaste dagarna har jag fått se mängder med exempel ¨på gott entreprenörskap i hundvärlden.

Här finns en idé som jag tycker är alldeles strålande och ett utmärkt exempel på hur man kan shoppa för en god sak utan att slita på miljön!

Ta en titt - kanske hittar du julklapp till dig själv eller någon annan och om du inte sett bloggen innan så slår du två flugor i en smäll - det är en av de bästa!

Jag får också ta del av mängder med goda idéer från mina elever i distansutbildningen (uchund.se) som nu är i utbildningens slutfas och inom entreprenörskapskursen presenterar kloka och fina och genomtänkta affärsidéer som kommer bli till stor glädje för såväl människor som hundar.

Dessutom har lärarkollegorna på skolan peppat gymnasieeeleverna att samla in över 4000:- till Radiohjälpen!

Och alla dessa människor har jag lärt känna genom hunderiet - det ligger verkligen något i uttrycket att "Hundfolk är speciella" ;-) 

Läs hela inlägget »
Pingu under prisutdelningen - mkt nöjd med att ha vunnit en liten tygmus :-) Tack Gbg-avdelningen för ännu en trevlig och välarrangerad tävling! Pingu under prisutdelningen - mkt nöjd med att ha vunnit en liten tygmus :-) Tack Gbg-avdelningen för ännu en trevlig och välarrangerad tävling!

Ett tag när jag arbetade mycket med mina tävlingsnerver så var jag noggrann med att alltid ha en plan B för tävlingsdagen, särskilt när jag körde långt.

När jag var som sämst coach för mig själv kunde jag annars klandra mig för att ha kört massa mil i onödan eller sabbat en hel helg med tidig uppstigning till ingen nytta (...)

Nu för tiden har jag en helt annan inställning till tävling och till mina egna prestationer, men jag har ändå behållit den där "Plan B-tanken". Nu är det kanske snarare en effektivitetsgrej för att jag ska hinna med allt jag vill göra.

Ett av mina viktigaste mål för året som varit har varit att besöka min Farmor minst en gång i månaden. Hon bor i Göteborg (ca 12 mil härifrån), lämplig besökstid på boendet är mellan 9-18 och lämplig längd på besöket ca en timma, vilket gör att jag gärna slår ihop det med annat när jag ändå kör såpass långt.

För att klara detta har jag försökt att att pricka in tävlingar och ibland jobb i Gbg-området. En av dessa tävlingar genomfördes i helgen, på Göteborgs-avdelningen. Den stora orsaken till att jag anmälde till tävlingen har med ett annat viktigt mål för året att göra - att  prioritera min träningstid året ut, även om det är stressigt med jobb och annat. Har jag en tävling inbokad så fungerar min hjärnverksamhet och koncentration på ett helt annat sätt än om jag inte har det. Visserligen har jag jobbat upp en träningsdisciplin som gör att jag nog skulle kunna träna dagligen ändå, men med tävlingen inbokad så finns träningstankarna ständigt i bakhuvudet och när det väl är dags för själva träningspasset så vet jag rätt så exakt jag jag ska göra. 

 Dock har framstegen i vittringen inte varit så stora som jag hoppats och strävat efter och i kombination med mycket annat som snurrade i huvudet, så var själva tävlingssuget var inte jättestort. Men eftersom jag ändå skulle till Farmor + hade slagit ihop med ytterligare en trevlig sak+ hade massa andra träningsmål att stämma av, så kunde jag ju lika gärna använda tävlingen till något konstruktivt.

Det var framförallt intressant att se effekten av att inte vara supertaggad. Jag tränar lite klokare och lite mer lagom innan tävlingsdagen och går in på plan med en mer behaglig anspänningsnivå. En negativ effekt  var att jag inte var riktigt fokuserad och gjorde två rejäla förarmissar - svängde fel i z:at men hann rädda upp i sista stund och gjorde fel handtecken på läggande i inkallningen. Pingus förvånade uppsyn var rätt obetalbar, men tack vare hennes välvilja att förstå och göra rätt så hann vi rädda upp även detta.

Det jag är absolut gladast för på denna tävling, som jag tror är den vi blivit hårdast bedömda på hittills är:

 - riktigt hög säkerhet i rutan som vi ju faktiskt nollat de två senaste tävlingarna, dock av helt olika anledningar. Det var en utmaning för mig att inte överarbeta träningen inför denna start.

- riktigt hög säkerhet i dirigeringsapporteringen som det fanns en stor osäkerhet i tidigare i höst, då Pingu generaliserade "frysa på vittringspinnen" till apportbocken (...)

- 10 på hopp-apporten trots att vår storlek på apport inte fanns tillgänglig (sedan nollan på detta har vi tränat med stor variation på greppytor på apporterna)

- ett betydligt mer harmoniskt startläge i vittringen, vilket vi jobbat galet mycket för, men tyvärr tog hon beslutet för snabbt och grep "pinnen bredvid". Detta var ingen överraskning men självklart hoppas man:-) Dock trodde nog Pingu att det blev helt rätt, så i alla fall en tävlingsvittring med harmonisk känsla. Det hade vi inte sist vi provade, i september, - då var det rock´n roll!

- en stabil fjärr utan extraeffekter:-)

-och inte minst; för tredje tävlingen i rad fixar hon nu platsen som vi jobbat så mkt med och därmed känns det verkligen som om knuten är löst, även om jag är fullt medveten om att sådant alltid kan ligga i bakhuvudet på den typen av hund som Pingu är. Och trots all mängdträning på just platsen så har vi på alla dessa tävlingar också lyckats bibehålla stadgan i sättandet.

Jag tar också med mig att hon satt i alla halter och fixade alla z:a skiften trots en dyngsur plan. Jag tror nästan att hon snarare tycker det är kul när det skvätter lite:-)

Blev impad av Björn Brockers bedömning - han snappade upp sådant som ingen annan domare dragit på hos oss innan, men med all rätt. Och stolt över att vi trots detta , nollan på vittringen, svampen till plan  och mina två onödiga förarmissar ändå fick ihop 250,5 poäng och en tredjeplacering av 13 startande.

En onödig poängmiss var uppsittet på platsen där jag behövde ett extrakommando - har anat det i all stadgeträning av själva läggandet men inte brytt mig om det, men nu får jag tänka om där.

Nästa tävling anmäler jag till när vi fixat vittringen på minst fem träningsmässiga upplägg i rad - ett mål som jag tror ger lika mycket träningstid som en tävlingsanmälan ;-)

Det viktigaste målet för året  är uppnått, dessutom med en liten råge, då jag har besökt Farmor vid 14 tillfällen under året (men det har definitivt inte varit tävling varje gång:-). 

Läs hela inlägget »
Pingu som valp, med I-or och Saga - två sanna förebilder om man vill vara snäll! Pingu som valp, med I-or och Saga - två sanna förebilder om man vill vara snäll!

Att få följa elever under ett helt år på det sätt jag får göra genom distansutbildningen (uchund.se) är en fantastisk förmån. En viktig del för oss när vi examinerar såväl resurshundförare som instruktörer / träningscoacher är att de visar god förmåga till självreflektion. Att få coacha andra på det planet är en riktigt spännande resa och att ta del av de skriftliga examinationerna ger oerhört mycket tillbaka på flera plan.

Rätt så tidigt i utbildningen avhandlar vi temat ”stress” vilket är ett obligatoriskt inslag såväl i den mentala träningen, som i vård och omsorgs-kursen som Jeanette håller – och dessutom är det förstås viktigt att känna grunderna kring stress för att kunna förstå och hjälpa stressade hundar och i ytterligare en dimension; coacha förare som blir stressade av hur stressade hundar beter sig!

 Ytterligare en dimension på stress som är relevant i utbildningen är den stress som kan uppstå till följd av prestationsångest i rollen som hundtränare och egenföretagare. I anslutning till detta pratade vi om ”additionsstressen” - den där viljan att vara lika bra som alla andra, men man glömmer att alla de egenskaper eller färdigheter man vill ha finns hos olika personer. Någon har jättefint hem, en annan är grym på att laga mat, en tredje är flitig med barnens fritidsaktiviteter och en fjärde är mycket framgångsrik på tävling.  Att ”kräva” av sig själv att man borde vara lika bra som alla dessa personer på respektive område skapar förstås en oerhörd stress – som vid närmare eftertanke grundar sig på helt orealistiska krav.

Nu när jag bedömer en av de allra sista examinationerna från årets elever är det fantastiskt glädjande att se hur många har tagit stora kliv framåt i relationen till sig själva. Ett citat som dök upp i mitt huvud tidigare idag under rättningsarbetet:

”Om du alltid jämför dig med de bästa, kommer du alltid vara sämst”.

Jag vet inte om citatet redan existerar, men annars får vi väl skapa det nuJ  Tror i vilket fall att det är väldigt lätt till att omedvetet jämföra sig med de som är bättre, av den enkla anledning att det är dessa personer man intresserar sig för. Samtidigt måste det så klart finnas utrymme för att ha förebilder och söka inspiration från personer som åstadkommit saker man själv skulle vilja klara – men att sträva efter att klara en prestation och jämföra sig som person, är ju inte riktigt samma sak.

Det mest sunda är nog att försöka bortse från jämförandet överhuvudtaget, men om man nu nödvändigtvis ska jämföra sig med andra kan man ju emellanåt vara snäll mot sig själv och jämföra sig med någon som är riktigt kass J

Många som tävlar hund lyfter fram vinningen i att kunna tävla mot sig själv, men även här gäller det att vara uppmärksam på jämförandet. Fredrik sa det så klokt efter en av årets vallhundstävlingar.

”Man kan inte träna som en nybörjare och jämföra sig med proffsen när man tävlar”

Då Fredrik haft ett intensivt år på arbetsfronten så har det helt enkelt inte funnits energi för att genomföra så strukturerade träningspass på bortaplan som han skulle behöva för att nå de resultat han siktade på. Och då är det viktigt att vara ärlig mot sig själv i utvärderingen, så att resultatet faktiskt analyseras utifrån insatsen.

Nästa gång du kommer på dig själv med att tänka att du är dålig – håll koll på vem du jämför dig med och vad du har investerat!

Läs hela inlägget »

Nu finns nya privattider ute för 2016. Du hittar dem här

För dig som vill göra något annorlunda av nästa år så startar vi på UC Hund en ny omgång av vår annorlunda och roliga distansutbildning - öppen för dig mellan 18 och 65!

Valbara inriktningar är träningscoach/instruktör samt resurshundförare (för dig som vill arbeta med hund i skola/vård/omsorg).

Inom båda yrkesspåren ingår tränarutbildningar i klickerträning och nosework, 8 träffdagar med hund på vår hundenhet i nordvästra Skåne och mängder med inspiration och kommunikationsmöjligheter med övriga elever genom vårt nätbaserade upplägg.

Utbildningen är CSN-berättigad och du betalar därför själv ingen kursavgift. För intresseanmälan och mer info, se www.uchund.se

Planeringen av sommarläger 2016 är i full gång och dessa utannonseras här på hemsidan så snart alla datum är spikade!

Kommentera gärna:

Läs hela inlägget »
Etiketter: hu

Senaste kommentarer

2015 > 12

Kajsa Kajsa
Ibland hamnar det saker här i bloggen som vid första anblicken inte alls tycks ha med hundträning eller min yrkesverksamhet att göra. Nedanstående text kan nog trilla in i den kategorin, men egentligen är det motsatsen; Farmor och Farfar sa tidigt till mina föräldrar att ” Jenny måste få en hund”. 

Där började allt.  

Efter lucicahelgen bloggade jag om ”en viktig tävling”. Då visste jag inte hur viktig den faktiskt var. Den tävlingen skulle innebära sista chansen att få hälsa på min Farmor under ”normala” omständigheter.

 
Till Farmor,

Du höll mig när jag bara var några timmar gammal. Jag satt hos dig och höll din hand en sista gång när du bara hade några timmar kvar. Däremellan fick vi en fin tid tillsammans. Mina första 32 år – och Dina sista.

Det kommer ständigt människor ut och in i våra liv. En del relationer är helt unika och den som försvinner går inte att ersätta.

Barndomens jular innebar glada stunder hos Dig och Farfar. Årets jul blev desto mer sorgsen. Framtidens jular blir förhoppningsvis tillfälle att med tacksamhet minnas allt som var.

Det finns så mycket jag kan göra, som Du aldrig fick chansen till, men Du uttryckte det aldrig i bitterhet utan enbart i uppmuntran. Du lärde mig framförallt att ta de chanser som kommer, leva livet medan det pågår och vara tacksam över allt som är, medan det varar.

Tack för allt, älskade lilla Farmor. Du fanns alltid där – och genom allt Du lärde mig så kommer det fortsätta vara så. 
Läs hela inlägget »
Etiketter: tid och livsval
Min gamla Mimmi. En hund som sällan tävlades i skitväder, men som kom till lydnads-SM ändå! Min gamla Mimmi. En hund som sällan tävlades i skitväder, men som kom till lydnads-SM ändå!

Jag fick en fråga på mailen häromdagen från en kursdeltagare och när jag hade skickat iväg svaret tänkte jag på att jag tror att det beskrivna problemet är väldigt vanligt.

Jag hade också flera medtävlande på senaste tävlingen med liknande dilemma. Frågade därför efter vänlig tillåtelse att lägga ut frågan och svaret här i bloggen, vilket gick alldeles utmärkt.

 

Kursdeltagarens fråga:  Jag känner mig så frustrerad för att min hund är så ojämn på tävlingsbanan! Tydligen är det inget ovanligt rasfenomen, säger de som tävlar samma ras, men jag vill hellre tro att det är något jag gör/inte gör som påverkar honom/oss. Jag har försökt analysera, tar noga vara på varje tävlingserfarenhet och försöker bygga upp träningen utifrån det.

 Vi träningstävlar, miljötränar, störningstränar, kedjetränar  - även om man såklart kan alltid kan göra mer av allt. Hans momentbetyg  varierar ofta mellan noll och tio.  

Senaste tävlingen nollade han platsen för första gången på fler år och efter fyra tävlingar i rad i tvåan med betyg 10 – nu var det en doft som skulle kollas upp. Tävlingen två veckor innan dess gick i storm, snö, hagel och drivis, han låg finfint på platsen där (!) men sen vägrade han sätta sig i startposition för fria följet och då bröt vi. Jag förstår hans vägran och respekterade hans beslut J. Det var verkligen hemskt väder.

Som du kanske minns är han en glad och energisk hund som gärna tar för sig och hittar på egna grejor :-) Av mig som förare kräver han extrem tydlighet och får han det så jobbar han jättefint. När vi vallar vet han såklart bättre än jag hur det ska gå till och då är han rätt svårstyrd, tar många egna beslut och han har ju oftast rätt – det säger vår instruktör! Samtidigt måste jag ju ändå få bestämma var vi tar fåren och i vilken takt. Så, å ena sidan mycket arbetsvillig och lättlärd, å andra sidan många egna idéer.

Jag undrar nu om du har några tankar och tips om hur jag ska tackla fortsatt träning och tävling??"

 

Mitt svar: De nollor du beskriver verkar - om jag tolkar dig rätt - bero på väldigt naturliga orsaker; starka dofter och skitväder:-)  Ska man klara sådant så har man antingen en hund som inte bryr sig om det ena eller det andra, eller moment som är galet övertränade. Just dofterna tror jag du kan komma tillrätta med genom riktigt starkt fokus och yes-känsla i varje del. Säkra hela tiden att han vill göra de uppgifter han får och anar du att han tappar gaisten så bygg tillbaka. Som jag ser det är detta ett ständigt arbete som aldrig blir klart. Själv upptäckte jag i lördags att jag tappat mitt uppsitt efter platsen och ser det inte som ett tävlingsproblem utan helt enkelt en detalj jag glömt att stärka på länge (i kombination med överträning av hakan i backen). 

Mina konskick stärker jag minst varannan gång på olika sätt, annars tappar jag dem på studs - detsamma gäller ställande under gång, stadga i fjärr, eller vad det än är. Jag försöker undvika att tänka "nu kan vi det här" och istället se en utmaning i att hålla förväntan i varje del och helst se tendenserna på träning innan de dyker upp på tävling. 
Men ibland missar man det såklart!

Om det är omständigheter på en tävling som man inte tränat för så kanske det hjälper att tänka att det är omständigheterna som påverkar, snarare än de mer standardiserade delarna i tävlingssituationen. Det är kanske just "dofter" från 13 hundar i rutan vi har behov av att träna, snarare än att göra rutan i en kedja (på vår vanliga plan, där alla dofter är bekanta).

 Och väljer man att starta trots att man vet att man egentligen inte tränat för det, så tycker jag ditt resonemang om att respektera hundens beslut är väldigt bra formulerat:-) 

När det gäller väta och kyla så tror jag många förstör mer än vad de får ut av att träna/tävla under sådana förhållanden. Kanske tjänar man mer på att fokusera sommarsäsongen och/eller inomhustävlingar och istället vara rädd om "go-känslan" i själva utövandet? Därmed inte sagt att det inte är träningsbart men om det tränas ska det vara lustfyllt både för en själv och hunden, annars tycker jag att hobbyn tappar  sin mening. Klura på vilka tävlingar  som är viktiga att genomföra och  som tar er framåt!


To be continued :-)
Återkommer med tips för yes-känsla i platsen. Har kört en lite halvknäpp variant för att lösa Pingus dilemma som jag bloggat en del om tidigare och återkommer med ett bloggavsnitt om "Panda-metoden" framöver:-)  Innan dess: God Jul!!
 

Läs hela inlägget »
Mitt eget fynd från Helènes bloppis! till förmån för Cancerfonden. (Bild lånad från Helènes blogg!) Mitt eget fynd från Helènes bloppis! till förmån för Cancerfonden. (Bild lånad från Helènes blogg!)





















De senaste dagarna har jag fått se mängder med exempel ¨på gott entreprenörskap i hundvärlden.

Här finns en idé som jag tycker är alldeles strålande och ett utmärkt exempel på hur man kan shoppa för en god sak utan att slita på miljön!

Ta en titt - kanske hittar du julklapp till dig själv eller någon annan och om du inte sett bloggen innan så slår du två flugor i en smäll - det är en av de bästa!

Jag får också ta del av mängder med goda idéer från mina elever i distansutbildningen (uchund.se) som nu är i utbildningens slutfas och inom entreprenörskapskursen presenterar kloka och fina och genomtänkta affärsidéer som kommer bli till stor glädje för såväl människor som hundar.

Dessutom har lärarkollegorna på skolan peppat gymnasieeeleverna att samla in över 4000:- till Radiohjälpen!

Och alla dessa människor har jag lärt känna genom hunderiet - det ligger verkligen något i uttrycket att "Hundfolk är speciella" ;-) 

Läs hela inlägget »
Pingu under prisutdelningen - mkt nöjd med att ha vunnit en liten tygmus :-) Tack Gbg-avdelningen för ännu en trevlig och välarrangerad tävling! Pingu under prisutdelningen - mkt nöjd med att ha vunnit en liten tygmus :-) Tack Gbg-avdelningen för ännu en trevlig och välarrangerad tävling!

Ett tag när jag arbetade mycket med mina tävlingsnerver så var jag noggrann med att alltid ha en plan B för tävlingsdagen, särskilt när jag körde långt.

När jag var som sämst coach för mig själv kunde jag annars klandra mig för att ha kört massa mil i onödan eller sabbat en hel helg med tidig uppstigning till ingen nytta (...)

Nu för tiden har jag en helt annan inställning till tävling och till mina egna prestationer, men jag har ändå behållit den där "Plan B-tanken". Nu är det kanske snarare en effektivitetsgrej för att jag ska hinna med allt jag vill göra.

Ett av mina viktigaste mål för året som varit har varit att besöka min Farmor minst en gång i månaden. Hon bor i Göteborg (ca 12 mil härifrån), lämplig besökstid på boendet är mellan 9-18 och lämplig längd på besöket ca en timma, vilket gör att jag gärna slår ihop det med annat när jag ändå kör såpass långt.

För att klara detta har jag försökt att att pricka in tävlingar och ibland jobb i Gbg-området. En av dessa tävlingar genomfördes i helgen, på Göteborgs-avdelningen. Den stora orsaken till att jag anmälde till tävlingen har med ett annat viktigt mål för året att göra - att  prioritera min träningstid året ut, även om det är stressigt med jobb och annat. Har jag en tävling inbokad så fungerar min hjärnverksamhet och koncentration på ett helt annat sätt än om jag inte har det. Visserligen har jag jobbat upp en träningsdisciplin som gör att jag nog skulle kunna träna dagligen ändå, men med tävlingen inbokad så finns träningstankarna ständigt i bakhuvudet och när det väl är dags för själva träningspasset så vet jag rätt så exakt jag jag ska göra. 

 Dock har framstegen i vittringen inte varit så stora som jag hoppats och strävat efter och i kombination med mycket annat som snurrade i huvudet, så var själva tävlingssuget var inte jättestort. Men eftersom jag ändå skulle till Farmor + hade slagit ihop med ytterligare en trevlig sak+ hade massa andra träningsmål att stämma av, så kunde jag ju lika gärna använda tävlingen till något konstruktivt.

Det var framförallt intressant att se effekten av att inte vara supertaggad. Jag tränar lite klokare och lite mer lagom innan tävlingsdagen och går in på plan med en mer behaglig anspänningsnivå. En negativ effekt  var att jag inte var riktigt fokuserad och gjorde två rejäla förarmissar - svängde fel i z:at men hann rädda upp i sista stund och gjorde fel handtecken på läggande i inkallningen. Pingus förvånade uppsyn var rätt obetalbar, men tack vare hennes välvilja att förstå och göra rätt så hann vi rädda upp även detta.

Det jag är absolut gladast för på denna tävling, som jag tror är den vi blivit hårdast bedömda på hittills är:

 - riktigt hög säkerhet i rutan som vi ju faktiskt nollat de två senaste tävlingarna, dock av helt olika anledningar. Det var en utmaning för mig att inte överarbeta träningen inför denna start.

- riktigt hög säkerhet i dirigeringsapporteringen som det fanns en stor osäkerhet i tidigare i höst, då Pingu generaliserade "frysa på vittringspinnen" till apportbocken (...)

- 10 på hopp-apporten trots att vår storlek på apport inte fanns tillgänglig (sedan nollan på detta har vi tränat med stor variation på greppytor på apporterna)

- ett betydligt mer harmoniskt startläge i vittringen, vilket vi jobbat galet mycket för, men tyvärr tog hon beslutet för snabbt och grep "pinnen bredvid". Detta var ingen överraskning men självklart hoppas man:-) Dock trodde nog Pingu att det blev helt rätt, så i alla fall en tävlingsvittring med harmonisk känsla. Det hade vi inte sist vi provade, i september, - då var det rock´n roll!

- en stabil fjärr utan extraeffekter:-)

-och inte minst; för tredje tävlingen i rad fixar hon nu platsen som vi jobbat så mkt med och därmed känns det verkligen som om knuten är löst, även om jag är fullt medveten om att sådant alltid kan ligga i bakhuvudet på den typen av hund som Pingu är. Och trots all mängdträning på just platsen så har vi på alla dessa tävlingar också lyckats bibehålla stadgan i sättandet.

Jag tar också med mig att hon satt i alla halter och fixade alla z:a skiften trots en dyngsur plan. Jag tror nästan att hon snarare tycker det är kul när det skvätter lite:-)

Blev impad av Björn Brockers bedömning - han snappade upp sådant som ingen annan domare dragit på hos oss innan, men med all rätt. Och stolt över att vi trots detta , nollan på vittringen, svampen till plan  och mina två onödiga förarmissar ändå fick ihop 250,5 poäng och en tredjeplacering av 13 startande.

En onödig poängmiss var uppsittet på platsen där jag behövde ett extrakommando - har anat det i all stadgeträning av själva läggandet men inte brytt mig om det, men nu får jag tänka om där.

Nästa tävling anmäler jag till när vi fixat vittringen på minst fem träningsmässiga upplägg i rad - ett mål som jag tror ger lika mycket träningstid som en tävlingsanmälan ;-)

Det viktigaste målet för året  är uppnått, dessutom med en liten råge, då jag har besökt Farmor vid 14 tillfällen under året (men det har definitivt inte varit tävling varje gång:-). 

Läs hela inlägget »
Pingu som valp, med I-or och Saga - två sanna förebilder om man vill vara snäll! Pingu som valp, med I-or och Saga - två sanna förebilder om man vill vara snäll!

Att få följa elever under ett helt år på det sätt jag får göra genom distansutbildningen (uchund.se) är en fantastisk förmån. En viktig del för oss när vi examinerar såväl resurshundförare som instruktörer / träningscoacher är att de visar god förmåga till självreflektion. Att få coacha andra på det planet är en riktigt spännande resa och att ta del av de skriftliga examinationerna ger oerhört mycket tillbaka på flera plan.

Rätt så tidigt i utbildningen avhandlar vi temat ”stress” vilket är ett obligatoriskt inslag såväl i den mentala träningen, som i vård och omsorgs-kursen som Jeanette håller – och dessutom är det förstås viktigt att känna grunderna kring stress för att kunna förstå och hjälpa stressade hundar och i ytterligare en dimension; coacha förare som blir stressade av hur stressade hundar beter sig!

 Ytterligare en dimension på stress som är relevant i utbildningen är den stress som kan uppstå till följd av prestationsångest i rollen som hundtränare och egenföretagare. I anslutning till detta pratade vi om ”additionsstressen” - den där viljan att vara lika bra som alla andra, men man glömmer att alla de egenskaper eller färdigheter man vill ha finns hos olika personer. Någon har jättefint hem, en annan är grym på att laga mat, en tredje är flitig med barnens fritidsaktiviteter och en fjärde är mycket framgångsrik på tävling.  Att ”kräva” av sig själv att man borde vara lika bra som alla dessa personer på respektive område skapar förstås en oerhörd stress – som vid närmare eftertanke grundar sig på helt orealistiska krav.

Nu när jag bedömer en av de allra sista examinationerna från årets elever är det fantastiskt glädjande att se hur många har tagit stora kliv framåt i relationen till sig själva. Ett citat som dök upp i mitt huvud tidigare idag under rättningsarbetet:

”Om du alltid jämför dig med de bästa, kommer du alltid vara sämst”.

Jag vet inte om citatet redan existerar, men annars får vi väl skapa det nuJ  Tror i vilket fall att det är väldigt lätt till att omedvetet jämföra sig med de som är bättre, av den enkla anledning att det är dessa personer man intresserar sig för. Samtidigt måste det så klart finnas utrymme för att ha förebilder och söka inspiration från personer som åstadkommit saker man själv skulle vilja klara – men att sträva efter att klara en prestation och jämföra sig som person, är ju inte riktigt samma sak.

Det mest sunda är nog att försöka bortse från jämförandet överhuvudtaget, men om man nu nödvändigtvis ska jämföra sig med andra kan man ju emellanåt vara snäll mot sig själv och jämföra sig med någon som är riktigt kass J

Många som tävlar hund lyfter fram vinningen i att kunna tävla mot sig själv, men även här gäller det att vara uppmärksam på jämförandet. Fredrik sa det så klokt efter en av årets vallhundstävlingar.

”Man kan inte träna som en nybörjare och jämföra sig med proffsen när man tävlar”

Då Fredrik haft ett intensivt år på arbetsfronten så har det helt enkelt inte funnits energi för att genomföra så strukturerade träningspass på bortaplan som han skulle behöva för att nå de resultat han siktade på. Och då är det viktigt att vara ärlig mot sig själv i utvärderingen, så att resultatet faktiskt analyseras utifrån insatsen.

Nästa gång du kommer på dig själv med att tänka att du är dålig – håll koll på vem du jämför dig med och vad du har investerat!

Läs hela inlägget »

Nu finns nya privattider ute för 2016. Du hittar dem här

För dig som vill göra något annorlunda av nästa år så startar vi på UC Hund en ny omgång av vår annorlunda och roliga distansutbildning - öppen för dig mellan 18 och 65!

Valbara inriktningar är träningscoach/instruktör samt resurshundförare (för dig som vill arbeta med hund i skola/vård/omsorg).

Inom båda yrkesspåren ingår tränarutbildningar i klickerträning och nosework, 8 träffdagar med hund på vår hundenhet i nordvästra Skåne och mängder med inspiration och kommunikationsmöjligheter med övriga elever genom vårt nätbaserade upplägg.

Utbildningen är CSN-berättigad och du betalar därför själv ingen kursavgift. För intresseanmälan och mer info, se www.uchund.se

Planeringen av sommarläger 2016 är i full gång och dessa utannonseras här på hemsidan så snart alla datum är spikade!

Kommentera gärna:

Läs hela inlägget »
Etiketter: hu

2015 > 12

Kajsa Kajsa
Ibland hamnar det saker här i bloggen som vid första anblicken inte alls tycks ha med hundträning eller min yrkesverksamhet att göra. Nedanstående text kan nog trilla in i den kategorin, men egentligen är det motsatsen; Farmor och Farfar sa tidigt till mina föräldrar att ” Jenny måste få en hund”. 

Där började allt.  

Efter lucicahelgen bloggade jag om ”en viktig tävling”. Då visste jag inte hur viktig den faktiskt var. Den tävlingen skulle innebära sista chansen att få hälsa på min Farmor under ”normala” omständigheter.

 
Till Farmor,

Du höll mig när jag bara var några timmar gammal. Jag satt hos dig och höll din hand en sista gång när du bara hade några timmar kvar. Däremellan fick vi en fin tid tillsammans. Mina första 32 år – och Dina sista.

Det kommer ständigt människor ut och in i våra liv. En del relationer är helt unika och den som försvinner går inte att ersätta.

Barndomens jular innebar glada stunder hos Dig och Farfar. Årets jul blev desto mer sorgsen. Framtidens jular blir förhoppningsvis tillfälle att med tacksamhet minnas allt som var.

Det finns så mycket jag kan göra, som Du aldrig fick chansen till, men Du uttryckte det aldrig i bitterhet utan enbart i uppmuntran. Du lärde mig framförallt att ta de chanser som kommer, leva livet medan det pågår och vara tacksam över allt som är, medan det varar.

Tack för allt, älskade lilla Farmor. Du fanns alltid där – och genom allt Du lärde mig så kommer det fortsätta vara så. 
Läs hela inlägget »
Etiketter: tid och livsval
Min gamla Mimmi. En hund som sällan tävlades i skitväder, men som kom till lydnads-SM ändå! Min gamla Mimmi. En hund som sällan tävlades i skitväder, men som kom till lydnads-SM ändå!

Jag fick en fråga på mailen häromdagen från en kursdeltagare och när jag hade skickat iväg svaret tänkte jag på att jag tror att det beskrivna problemet är väldigt vanligt.

Jag hade också flera medtävlande på senaste tävlingen med liknande dilemma. Frågade därför efter vänlig tillåtelse att lägga ut frågan och svaret här i bloggen, vilket gick alldeles utmärkt.

 

Kursdeltagarens fråga:  Jag känner mig så frustrerad för att min hund är så ojämn på tävlingsbanan! Tydligen är det inget ovanligt rasfenomen, säger de som tävlar samma ras, men jag vill hellre tro att det är något jag gör/inte gör som påverkar honom/oss. Jag har försökt analysera, tar noga vara på varje tävlingserfarenhet och försöker bygga upp träningen utifrån det.

 Vi träningstävlar, miljötränar, störningstränar, kedjetränar  - även om man såklart kan alltid kan göra mer av allt. Hans momentbetyg  varierar ofta mellan noll och tio.  

Senaste tävlingen nollade han platsen för första gången på fler år och efter fyra tävlingar i rad i tvåan med betyg 10 – nu var det en doft som skulle kollas upp. Tävlingen två veckor innan dess gick i storm, snö, hagel och drivis, han låg finfint på platsen där (!) men sen vägrade han sätta sig i startposition för fria följet och då bröt vi. Jag förstår hans vägran och respekterade hans beslut J. Det var verkligen hemskt väder.

Som du kanske minns är han en glad och energisk hund som gärna tar för sig och hittar på egna grejor :-) Av mig som förare kräver han extrem tydlighet och får han det så jobbar han jättefint. När vi vallar vet han såklart bättre än jag hur det ska gå till och då är han rätt svårstyrd, tar många egna beslut och han har ju oftast rätt – det säger vår instruktör! Samtidigt måste jag ju ändå få bestämma var vi tar fåren och i vilken takt. Så, å ena sidan mycket arbetsvillig och lättlärd, å andra sidan många egna idéer.

Jag undrar nu om du har några tankar och tips om hur jag ska tackla fortsatt träning och tävling??"

 

Mitt svar: De nollor du beskriver verkar - om jag tolkar dig rätt - bero på väldigt naturliga orsaker; starka dofter och skitväder:-)  Ska man klara sådant så har man antingen en hund som inte bryr sig om det ena eller det andra, eller moment som är galet övertränade. Just dofterna tror jag du kan komma tillrätta med genom riktigt starkt fokus och yes-känsla i varje del. Säkra hela tiden att han vill göra de uppgifter han får och anar du att han tappar gaisten så bygg tillbaka. Som jag ser det är detta ett ständigt arbete som aldrig blir klart. Själv upptäckte jag i lördags att jag tappat mitt uppsitt efter platsen och ser det inte som ett tävlingsproblem utan helt enkelt en detalj jag glömt att stärka på länge (i kombination med överträning av hakan i backen). 

Mina konskick stärker jag minst varannan gång på olika sätt, annars tappar jag dem på studs - detsamma gäller ställande under gång, stadga i fjärr, eller vad det än är. Jag försöker undvika att tänka "nu kan vi det här" och istället se en utmaning i att hålla förväntan i varje del och helst se tendenserna på träning innan de dyker upp på tävling. 
Men ibland missar man det såklart!

Om det är omständigheter på en tävling som man inte tränat för så kanske det hjälper att tänka att det är omständigheterna som påverkar, snarare än de mer standardiserade delarna i tävlingssituationen. Det är kanske just "dofter" från 13 hundar i rutan vi har behov av att träna, snarare än att göra rutan i en kedja (på vår vanliga plan, där alla dofter är bekanta).

 Och väljer man att starta trots att man vet att man egentligen inte tränat för det, så tycker jag ditt resonemang om att respektera hundens beslut är väldigt bra formulerat:-) 

När det gäller väta och kyla så tror jag många förstör mer än vad de får ut av att träna/tävla under sådana förhållanden. Kanske tjänar man mer på att fokusera sommarsäsongen och/eller inomhustävlingar och istället vara rädd om "go-känslan" i själva utövandet? Därmed inte sagt att det inte är träningsbart men om det tränas ska det vara lustfyllt både för en själv och hunden, annars tycker jag att hobbyn tappar  sin mening. Klura på vilka tävlingar  som är viktiga att genomföra och  som tar er framåt!


To be continued :-)
Återkommer med tips för yes-känsla i platsen. Har kört en lite halvknäpp variant för att lösa Pingus dilemma som jag bloggat en del om tidigare och återkommer med ett bloggavsnitt om "Panda-metoden" framöver:-)  Innan dess: God Jul!!
 

Läs hela inlägget »
Mitt eget fynd från Helènes bloppis! till förmån för Cancerfonden. (Bild lånad från Helènes blogg!) Mitt eget fynd från Helènes bloppis! till förmån för Cancerfonden. (Bild lånad från Helènes blogg!)





















De senaste dagarna har jag fått se mängder med exempel ¨på gott entreprenörskap i hundvärlden.

Här finns en idé som jag tycker är alldeles strålande och ett utmärkt exempel på hur man kan shoppa för en god sak utan att slita på miljön!

Ta en titt - kanske hittar du julklapp till dig själv eller någon annan och om du inte sett bloggen innan så slår du två flugor i en smäll - det är en av de bästa!

Jag får också ta del av mängder med goda idéer från mina elever i distansutbildningen (uchund.se) som nu är i utbildningens slutfas och inom entreprenörskapskursen presenterar kloka och fina och genomtänkta affärsidéer som kommer bli till stor glädje för såväl människor som hundar.

Dessutom har lärarkollegorna på skolan peppat gymnasieeeleverna att samla in över 4000:- till Radiohjälpen!

Och alla dessa människor har jag lärt känna genom hunderiet - det ligger verkligen något i uttrycket att "Hundfolk är speciella" ;-) 

Läs hela inlägget »
Pingu under prisutdelningen - mkt nöjd med att ha vunnit en liten tygmus :-) Tack Gbg-avdelningen för ännu en trevlig och välarrangerad tävling! Pingu under prisutdelningen - mkt nöjd med att ha vunnit en liten tygmus :-) Tack Gbg-avdelningen för ännu en trevlig och välarrangerad tävling!

Ett tag när jag arbetade mycket med mina tävlingsnerver så var jag noggrann med att alltid ha en plan B för tävlingsdagen, särskilt när jag körde långt.

När jag var som sämst coach för mig själv kunde jag annars klandra mig för att ha kört massa mil i onödan eller sabbat en hel helg med tidig uppstigning till ingen nytta (...)

Nu för tiden har jag en helt annan inställning till tävling och till mina egna prestationer, men jag har ändå behållit den där "Plan B-tanken". Nu är det kanske snarare en effektivitetsgrej för att jag ska hinna med allt jag vill göra.

Ett av mina viktigaste mål för året som varit har varit att besöka min Farmor minst en gång i månaden. Hon bor i Göteborg (ca 12 mil härifrån), lämplig besökstid på boendet är mellan 9-18 och lämplig längd på besöket ca en timma, vilket gör att jag gärna slår ihop det med annat när jag ändå kör såpass långt.

För att klara detta har jag försökt att att pricka in tävlingar och ibland jobb i Gbg-området. En av dessa tävlingar genomfördes i helgen, på Göteborgs-avdelningen. Den stora orsaken till att jag anmälde till tävlingen har med ett annat viktigt mål för året att göra - att  prioritera min träningstid året ut, även om det är stressigt med jobb och annat. Har jag en tävling inbokad så fungerar min hjärnverksamhet och koncentration på ett helt annat sätt än om jag inte har det. Visserligen har jag jobbat upp en träningsdisciplin som gör att jag nog skulle kunna träna dagligen ändå, men med tävlingen inbokad så finns träningstankarna ständigt i bakhuvudet och när det väl är dags för själva träningspasset så vet jag rätt så exakt jag jag ska göra. 

 Dock har framstegen i vittringen inte varit så stora som jag hoppats och strävat efter och i kombination med mycket annat som snurrade i huvudet, så var själva tävlingssuget var inte jättestort. Men eftersom jag ändå skulle till Farmor + hade slagit ihop med ytterligare en trevlig sak+ hade massa andra träningsmål att stämma av, så kunde jag ju lika gärna använda tävlingen till något konstruktivt.

Det var framförallt intressant att se effekten av att inte vara supertaggad. Jag tränar lite klokare och lite mer lagom innan tävlingsdagen och går in på plan med en mer behaglig anspänningsnivå. En negativ effekt  var att jag inte var riktigt fokuserad och gjorde två rejäla förarmissar - svängde fel i z:at men hann rädda upp i sista stund och gjorde fel handtecken på läggande i inkallningen. Pingus förvånade uppsyn var rätt obetalbar, men tack vare hennes välvilja att förstå och göra rätt så hann vi rädda upp även detta.

Det jag är absolut gladast för på denna tävling, som jag tror är den vi blivit hårdast bedömda på hittills är:

 - riktigt hög säkerhet i rutan som vi ju faktiskt nollat de två senaste tävlingarna, dock av helt olika anledningar. Det var en utmaning för mig att inte överarbeta träningen inför denna start.

- riktigt hög säkerhet i dirigeringsapporteringen som det fanns en stor osäkerhet i tidigare i höst, då Pingu generaliserade "frysa på vittringspinnen" till apportbocken (...)

- 10 på hopp-apporten trots att vår storlek på apport inte fanns tillgänglig (sedan nollan på detta har vi tränat med stor variation på greppytor på apporterna)

- ett betydligt mer harmoniskt startläge i vittringen, vilket vi jobbat galet mycket för, men tyvärr tog hon beslutet för snabbt och grep "pinnen bredvid". Detta var ingen överraskning men självklart hoppas man:-) Dock trodde nog Pingu att det blev helt rätt, så i alla fall en tävlingsvittring med harmonisk känsla. Det hade vi inte sist vi provade, i september, - då var det rock´n roll!

- en stabil fjärr utan extraeffekter:-)

-och inte minst; för tredje tävlingen i rad fixar hon nu platsen som vi jobbat så mkt med och därmed känns det verkligen som om knuten är löst, även om jag är fullt medveten om att sådant alltid kan ligga i bakhuvudet på den typen av hund som Pingu är. Och trots all mängdträning på just platsen så har vi på alla dessa tävlingar också lyckats bibehålla stadgan i sättandet.

Jag tar också med mig att hon satt i alla halter och fixade alla z:a skiften trots en dyngsur plan. Jag tror nästan att hon snarare tycker det är kul när det skvätter lite:-)

Blev impad av Björn Brockers bedömning - han snappade upp sådant som ingen annan domare dragit på hos oss innan, men med all rätt. Och stolt över att vi trots detta , nollan på vittringen, svampen till plan  och mina två onödiga förarmissar ändå fick ihop 250,5 poäng och en tredjeplacering av 13 startande.

En onödig poängmiss var uppsittet på platsen där jag behövde ett extrakommando - har anat det i all stadgeträning av själva läggandet men inte brytt mig om det, men nu får jag tänka om där.

Nästa tävling anmäler jag till när vi fixat vittringen på minst fem träningsmässiga upplägg i rad - ett mål som jag tror ger lika mycket träningstid som en tävlingsanmälan ;-)

Det viktigaste målet för året  är uppnått, dessutom med en liten råge, då jag har besökt Farmor vid 14 tillfällen under året (men det har definitivt inte varit tävling varje gång:-). 

Läs hela inlägget »
Pingu som valp, med I-or och Saga - två sanna förebilder om man vill vara snäll! Pingu som valp, med I-or och Saga - två sanna förebilder om man vill vara snäll!

Att få följa elever under ett helt år på det sätt jag får göra genom distansutbildningen (uchund.se) är en fantastisk förmån. En viktig del för oss när vi examinerar såväl resurshundförare som instruktörer / träningscoacher är att de visar god förmåga till självreflektion. Att få coacha andra på det planet är en riktigt spännande resa och att ta del av de skriftliga examinationerna ger oerhört mycket tillbaka på flera plan.

Rätt så tidigt i utbildningen avhandlar vi temat ”stress” vilket är ett obligatoriskt inslag såväl i den mentala träningen, som i vård och omsorgs-kursen som Jeanette håller – och dessutom är det förstås viktigt att känna grunderna kring stress för att kunna förstå och hjälpa stressade hundar och i ytterligare en dimension; coacha förare som blir stressade av hur stressade hundar beter sig!

 Ytterligare en dimension på stress som är relevant i utbildningen är den stress som kan uppstå till följd av prestationsångest i rollen som hundtränare och egenföretagare. I anslutning till detta pratade vi om ”additionsstressen” - den där viljan att vara lika bra som alla andra, men man glömmer att alla de egenskaper eller färdigheter man vill ha finns hos olika personer. Någon har jättefint hem, en annan är grym på att laga mat, en tredje är flitig med barnens fritidsaktiviteter och en fjärde är mycket framgångsrik på tävling.  Att ”kräva” av sig själv att man borde vara lika bra som alla dessa personer på respektive område skapar förstås en oerhörd stress – som vid närmare eftertanke grundar sig på helt orealistiska krav.

Nu när jag bedömer en av de allra sista examinationerna från årets elever är det fantastiskt glädjande att se hur många har tagit stora kliv framåt i relationen till sig själva. Ett citat som dök upp i mitt huvud tidigare idag under rättningsarbetet:

”Om du alltid jämför dig med de bästa, kommer du alltid vara sämst”.

Jag vet inte om citatet redan existerar, men annars får vi väl skapa det nuJ  Tror i vilket fall att det är väldigt lätt till att omedvetet jämföra sig med de som är bättre, av den enkla anledning att det är dessa personer man intresserar sig för. Samtidigt måste det så klart finnas utrymme för att ha förebilder och söka inspiration från personer som åstadkommit saker man själv skulle vilja klara – men att sträva efter att klara en prestation och jämföra sig som person, är ju inte riktigt samma sak.

Det mest sunda är nog att försöka bortse från jämförandet överhuvudtaget, men om man nu nödvändigtvis ska jämföra sig med andra kan man ju emellanåt vara snäll mot sig själv och jämföra sig med någon som är riktigt kass J

Många som tävlar hund lyfter fram vinningen i att kunna tävla mot sig själv, men även här gäller det att vara uppmärksam på jämförandet. Fredrik sa det så klokt efter en av årets vallhundstävlingar.

”Man kan inte träna som en nybörjare och jämföra sig med proffsen när man tävlar”

Då Fredrik haft ett intensivt år på arbetsfronten så har det helt enkelt inte funnits energi för att genomföra så strukturerade träningspass på bortaplan som han skulle behöva för att nå de resultat han siktade på. Och då är det viktigt att vara ärlig mot sig själv i utvärderingen, så att resultatet faktiskt analyseras utifrån insatsen.

Nästa gång du kommer på dig själv med att tänka att du är dålig – håll koll på vem du jämför dig med och vad du har investerat!

Läs hela inlägget »

Nu finns nya privattider ute för 2016. Du hittar dem här

För dig som vill göra något annorlunda av nästa år så startar vi på UC Hund en ny omgång av vår annorlunda och roliga distansutbildning - öppen för dig mellan 18 och 65!

Valbara inriktningar är träningscoach/instruktör samt resurshundförare (för dig som vill arbeta med hund i skola/vård/omsorg).

Inom båda yrkesspåren ingår tränarutbildningar i klickerträning och nosework, 8 träffdagar med hund på vår hundenhet i nordvästra Skåne och mängder med inspiration och kommunikationsmöjligheter med övriga elever genom vårt nätbaserade upplägg.

Utbildningen är CSN-berättigad och du betalar därför själv ingen kursavgift. För intresseanmälan och mer info, se www.uchund.se

Planeringen av sommarläger 2016 är i full gång och dessa utannonseras här på hemsidan så snart alla datum är spikade!

Kommentera gärna:

Läs hela inlägget »
Etiketter: hu
  • Cilla » Lydnads-SM 2018:  ”Stort grattis till ett väl genomfört SM med både några missar och grymma höjdpun..”

  • Annica kihlberg » Gör din grej!:  ”Älskar boken och den har gett mig så mkt, jag önskar att den kommer som ljudbok ..”

  • Heidi Billkvam » Gör din grej!:  ”Jag älskar ditt tänk :-). Hehe, ganska likt mitt ;-). Men du har en magisk förmå..”

  • Lotta » Se till att du har rätt film på näthinnan!:  ”Kul att kunna bidra med en skrivbordsbild. :)”

  • Vibeke Weiner » Du får inte vara så känslig...:  ”Så himla bra skrivet! Jag önskar jag hade kunnat dela. Du borde ha en delafunkti..”

Arkiv

Länkar

-

Etiketter