jennys blogg

Texter som skrivs när andan faller på. Om livet i allmänhet och hundträning i synnerhet. För mer dagsfärska nyheter och kursannonser, med mera- se nyhetsflödet från Facebook här intill.

Om du vill läsa om livet ur en hunds perspektiv ska du istället gå vidare till I-ors blogg som du hittar här :-)
 

senaste blogginläggen

nyheter

2016 > 06

En av de första uppgifterna som våra elever får  i distansutbildningen "Arbete med hund" är att påverka beteenden hos fem olika individer; en egen hund, någon annans hund, en individ av en annan djurart än hund, en annan person, samt sig själv. Den sistnämnda är kanske oftast den svåraste, men också oerhört viktig. Den har dessutom ett trippelsyfte då det utöver klickertränarutbildning och en kurs i  pedagogik ingår tvåhundra timmar mental träning i utbildningen.

Tanken är förstås att i första hand arbeta "belöningsbaserat" genom att förstärka det vi vill se mer av, både hos oss själva och hos andra. Och  "människoträningen" kan inspireras mycket av hundträningen där vi ofta riggar miljön för att skapa goda förutsättningar för förändring och lyckanden. 

Jag brukar försöka göra en del av uppgifterna parallellt med eleverna och även om det nu är fjärde omgången, så känns just denna uppgift alltid inspirerande.

Ett av de beteenden jag vill ser mer av hos mig själv, är att ta mig tid för det jag allra helst vill göra. Det låter ju rätt galet att inte göra det, men jag kämpar hårt med en liten Luther på axeln som ofta säger till mig att jag borde göra A, B och C innan jag får göra det jag allra helst vill - som att träna hund, eller skriva. Lite ironiskt att jag dessutom i min yrkesroll skulle kunna klassa båda dessa saker som "välinvesterad arbetstid", men dit har jag inte kommit riktigt än.

Träning och texter som inte skapas på uppdrag av någon annan ser jag som en ren fritidsaktivitet. Kanske ska jag behålla det där - men i så fall kan jag ju inte hålla på och jobba över så mycket som jag gör, för då är det lätt att fritiden bara räcker till för de "måsten" som finns i vardagen. (Det här bloggavsnittet till exempel - det skulle definitivt kunna skrivas på arbetstid som reklam för utbildningen eller för att hålla liv i hemsidan, men så blir det inte. Klockan är 22:30 och dagens ordinarie arbetstimmar var avverkade för längesedan...)

Det handlar alltså om att låta de praktiska prioriteringarna följa viljan.  Jag blir allt bättre på det, men inte i den takt jag skulle önska. Pingu är till stor hjälp, eftersom hon tycker det är så vansinnigt kul att träna. När hon kommer och lägger nosen i knäet med en blick som säger "Kom så går vi ut och gör det roligaste vi vet" så har det helt klart en viss inverkan. Men hon är samtidigt en rätt så artig fröken så ibland när jag är mitt upp i något annat, missar jag nog hennes små påminnelser.

Dags för en förändring med andra ord. Miljöförändringar har jag gjort många gånger genom att rigga fin träningsmiljö både ute och inne. Men denna gång blir det en förändring i arbetsmiljön, som jag tror kommer påminna mig om just viljan. Så här ser min nya bakgrundsbild på datorn ut: 

En fördel i de alltför korta hundliven är att de kan lära oss mycket om att ta chansen, fånga dagen, njuta i stunden och allt annat som man borde göra mer av. Jag har aldrig synkat så väl "på alla plan" med en hund som jag gör med Pingu och jag vill unna mig att tillvara ta den tid vi får.  Dessutom leder passen med henne allra oftast till att även de andra hundarna får fler träningspass, vilket ger ytterligare ringar på vattnet  när det gäller välinvesterad tid <3  Detta är investeringar jag aldrig någonsin brukar ångra, när de väl är gjorda, till skillnad från mycket annat som slinker in under såväl jobb som fritid.

Jag har några gånger hört mig själv säga att den största anledningen till att jag är så glad för min reservplats till lydnads-SM är för att den får mig att prioritera träningstiden. Och jag har varit nöjd med den inställningen, men inser vid närmare eftertanke att den är så otroligt fel. Jag ska ju kunna prioritera min träningstid ändå, om det är något jag vekrligen vill, inte minst inför mig själv. Så - jag ser till att bli bättre på detta, för det är rätt så dumt att lägga sin vardagslycka under ett par månaders tid i händerna på en kvallista.

Samtidigt är det inte helt enkelt med många roliga jobbuppdrag som jag brinner för, men jag vet också att jag mår bättre och är bättre när jag fördelar tiden mellan olika saker. När det kommer till den prioriterade egotiden är det inte bara hundträningen jag saknar - jag vill tillbringa mer tid i trädgården, mer tid på cafeer i stan och mer tid försjunken med en bra bok i soffan. Något som är fullt möjligt, om jag på rätt sätt förvaltar egenföretagarens frihet i att styra sin tid.

Så - från och med nu går jag in stenhårt för att inte överskrida 40 timmars arbetsvecka innan jag uppnått minst sju timmars hundträningsvecka (och då räknas bara effektiv träningstid med chans för bra fokus!) :-)  Och jag tror att bakgrundsbilden kommer bli till stor hjälp för att påverka mitt beteende!

Ett vackert naturreservat i grannbyn som jag troligen aldrig hade upptäckt om det inte vore för att hundarna ändå skulle rastas... Egentligen är det helt fel att säga att hundar tar tid, med tanke på hur mycket kvalitets- och hälsofrämjande tid som de "ger"!
Ett vackert naturreservat i grannbyn som jag troligen aldrig hade upptäckt om det inte vore för att hundarna ändå skulle rastas... Egentligen är det helt fel att säga att hundar tar tid, med tanke på hur mycket kvalitets- och hälsofrämjande tid som de "ger"!
Läs hela inlägget »

Vårt absolut fulaste bord, med en vacker men billig duk, prydd av en av de vackraste blomsterbuketter jag fått och som var en försenad men vältajmad födelsedagspresent. En flaska med god äpplemust som vi fick av våra midsommargäster. Och den vackra kulissen i bakgrunden och strandterassen i de halländska dynorna, ägde vi just den här kvällen tillsammans med våra inbjudna vänner.

De flesta av oss har en vacker plats i närhete som vi har rätt att äga för en stund, om vi tar chansen. Vi behöver inte äga strandtomter, båtar, eller fantastiska hus för att få möjlighet att få njuta av det där som kanske de flesta av oss- rik som fattig - är ute efter i slutändan. En stunds avkoppling och trevlig samvaro med en vacker kuliss. För några av oss är det havet, för andra något annat.

Med den svenska allemansrätten och vår vackra natur, så är vi nog mycket rikare än vi förstår. Jag blir alltmer övertygad om att lyckan är enkel och för att hitta den är det just i enkelheten vi måste leta. Och  våga chansa. Visst hade vi tur med vädret igår, men den turen hade inte kunnat upplevas utan risken för det motsatta.  Åskskurar var utlovade så sent som samma dag. Trist med alla förberedelser om planen hade spruckit, men desto roligare när den höll.

En mer säker plan hade krävt en inglasad uteplats med havsutsikt - ett lite större projekt, med en lite större insats :-) Men man klarar sig rätt bra med en lite mindre säker plan A om man bara accepterar att det ibland får bli plan B.

Läs hela inlägget »
Etiketter: om tid och livsval

Försöker på olika sätt träna mig själv i ”en sak i taget”. Märker att jag mår betydligt bättre av att inte alltid optimera allting på samma sätt som jag försökt göra tidigare och vill bli bättre på att leva så.  Samtidigt är det svårt - särskilt nu när det händer mycket på alla håll och man önskar att de långa dagarna var dubbelt så långa.

Läste nyligen att vetenskapliga undersökningar dessutom visat att multitasking är rent ineffektivt, så det finns egentligen inte ett enda skäl att hålla på så där, utan bara en stor risk för den psykiska hälsan. Och den fysiska, fick jag bittert erfara när jag glömde mig för en stund, förra helgen. Precis innan jag skulle åka till Värmland på landslagssamling ”skulle jag bara” klia mig med en tops i örat och gick omkring och plockade ihop det sista samtidigt. Lyckas då slå armbågen i en dörrpost så att topsen trycks in med en faslig kraft och har aldrig känt sådan smärta i hela mitt liv. Mitt skrik gav ett litet mentaltest av hundarna på köpet. Pingu kom direkt och klängde på mig, I-or avvaktade tills jag lugnat mig något  (tyckte jag hörde honom mumla något om hysteriskt kvinnofolk) och stackars Ruffe gick ner i källaren och kom inte fram igen innan jag åkte.

En snabb googling visade att man inte kan göra så mycket åt en deformerad trumhinna och att det tar två månader att läka (det hade gärna fått stå två veckor åtminstone). Som tur var la sig den värsta smärtan efter ett par dygn och nu är det mest ”obehagligt.” Har dessutom  fått erfara hur mycket nedsatt hörsel på ena örat kan påverka vardagen. Betydligt mer än man tror!

På den 40 mil långa hemvägen stannade jag en enda gång för att tanka, samt köpa en macka. När jag betalat och vänder mig om för att gå ut från macken, så står där en person som jag några timmar tidigare fått i uppdrag av Heidi att kontakta med en fråga om rankingtävlingar. Vad är oddsen? Plötsligt växte motivationen för multitasking igen, eller så är det ”go with the flow” jag ska fokusera på och se till att hålla koll på den hårfina gränsen  :-)

På bilden nedan - mitt fina resesällskap I-or, tillika mästaren i mindfulness.´Han vill inte jobba för hårt...

...men är ändå mån om att synas i vissa sammanhang och vara med där det händer :-)

Fint referat från landslagssamlingen - författat av Helena till vänster på bilden ovan, samt  en galet rolig film som Heidi Billkvam klippt ihop finns i lydnadsbloggen som du hittar här

Tack alla inblandade för att ni bidrog till att första aktiva jobbet IRL som landslagscoach blev en mycket trevlig upplevelse med värmande feedback som motiverar och inspirerar för framtiden!

Läs hela inlägget »

Senaste kommentarer

2016 > 06

En av de första uppgifterna som våra elever får  i distansutbildningen "Arbete med hund" är att påverka beteenden hos fem olika individer; en egen hund, någon annans hund, en individ av en annan djurart än hund, en annan person, samt sig själv. Den sistnämnda är kanske oftast den svåraste, men också oerhört viktig. Den har dessutom ett trippelsyfte då det utöver klickertränarutbildning och en kurs i  pedagogik ingår tvåhundra timmar mental träning i utbildningen.

Tanken är förstås att i första hand arbeta "belöningsbaserat" genom att förstärka det vi vill se mer av, både hos oss själva och hos andra. Och  "människoträningen" kan inspireras mycket av hundträningen där vi ofta riggar miljön för att skapa goda förutsättningar för förändring och lyckanden. 

Jag brukar försöka göra en del av uppgifterna parallellt med eleverna och även om det nu är fjärde omgången, så känns just denna uppgift alltid inspirerande.

Ett av de beteenden jag vill ser mer av hos mig själv, är att ta mig tid för det jag allra helst vill göra. Det låter ju rätt galet att inte göra det, men jag kämpar hårt med en liten Luther på axeln som ofta säger till mig att jag borde göra A, B och C innan jag får göra det jag allra helst vill - som att träna hund, eller skriva. Lite ironiskt att jag dessutom i min yrkesroll skulle kunna klassa båda dessa saker som "välinvesterad arbetstid", men dit har jag inte kommit riktigt än.

Träning och texter som inte skapas på uppdrag av någon annan ser jag som en ren fritidsaktivitet. Kanske ska jag behålla det där - men i så fall kan jag ju inte hålla på och jobba över så mycket som jag gör, för då är det lätt att fritiden bara räcker till för de "måsten" som finns i vardagen. (Det här bloggavsnittet till exempel - det skulle definitivt kunna skrivas på arbetstid som reklam för utbildningen eller för att hålla liv i hemsidan, men så blir det inte. Klockan är 22:30 och dagens ordinarie arbetstimmar var avverkade för längesedan...)

Det handlar alltså om att låta de praktiska prioriteringarna följa viljan.  Jag blir allt bättre på det, men inte i den takt jag skulle önska. Pingu är till stor hjälp, eftersom hon tycker det är så vansinnigt kul att träna. När hon kommer och lägger nosen i knäet med en blick som säger "Kom så går vi ut och gör det roligaste vi vet" så har det helt klart en viss inverkan. Men hon är samtidigt en rätt så artig fröken så ibland när jag är mitt upp i något annat, missar jag nog hennes små påminnelser.

Dags för en förändring med andra ord. Miljöförändringar har jag gjort många gånger genom att rigga fin träningsmiljö både ute och inne. Men denna gång blir det en förändring i arbetsmiljön, som jag tror kommer påminna mig om just viljan. Så här ser min nya bakgrundsbild på datorn ut: 

En fördel i de alltför korta hundliven är att de kan lära oss mycket om att ta chansen, fånga dagen, njuta i stunden och allt annat som man borde göra mer av. Jag har aldrig synkat så väl "på alla plan" med en hund som jag gör med Pingu och jag vill unna mig att tillvara ta den tid vi får.  Dessutom leder passen med henne allra oftast till att även de andra hundarna får fler träningspass, vilket ger ytterligare ringar på vattnet  när det gäller välinvesterad tid <3  Detta är investeringar jag aldrig någonsin brukar ångra, när de väl är gjorda, till skillnad från mycket annat som slinker in under såväl jobb som fritid.

Jag har några gånger hört mig själv säga att den största anledningen till att jag är så glad för min reservplats till lydnads-SM är för att den får mig att prioritera träningstiden. Och jag har varit nöjd med den inställningen, men inser vid närmare eftertanke att den är så otroligt fel. Jag ska ju kunna prioritera min träningstid ändå, om det är något jag vekrligen vill, inte minst inför mig själv. Så - jag ser till att bli bättre på detta, för det är rätt så dumt att lägga sin vardagslycka under ett par månaders tid i händerna på en kvallista.

Samtidigt är det inte helt enkelt med många roliga jobbuppdrag som jag brinner för, men jag vet också att jag mår bättre och är bättre när jag fördelar tiden mellan olika saker. När det kommer till den prioriterade egotiden är det inte bara hundträningen jag saknar - jag vill tillbringa mer tid i trädgården, mer tid på cafeer i stan och mer tid försjunken med en bra bok i soffan. Något som är fullt möjligt, om jag på rätt sätt förvaltar egenföretagarens frihet i att styra sin tid.

Så - från och med nu går jag in stenhårt för att inte överskrida 40 timmars arbetsvecka innan jag uppnått minst sju timmars hundträningsvecka (och då räknas bara effektiv träningstid med chans för bra fokus!) :-)  Och jag tror att bakgrundsbilden kommer bli till stor hjälp för att påverka mitt beteende!

Ett vackert naturreservat i grannbyn som jag troligen aldrig hade upptäckt om det inte vore för att hundarna ändå skulle rastas... Egentligen är det helt fel att säga att hundar tar tid, med tanke på hur mycket kvalitets- och hälsofrämjande tid som de "ger"!
Ett vackert naturreservat i grannbyn som jag troligen aldrig hade upptäckt om det inte vore för att hundarna ändå skulle rastas... Egentligen är det helt fel att säga att hundar tar tid, med tanke på hur mycket kvalitets- och hälsofrämjande tid som de "ger"!
Läs hela inlägget »

Vårt absolut fulaste bord, med en vacker men billig duk, prydd av en av de vackraste blomsterbuketter jag fått och som var en försenad men vältajmad födelsedagspresent. En flaska med god äpplemust som vi fick av våra midsommargäster. Och den vackra kulissen i bakgrunden och strandterassen i de halländska dynorna, ägde vi just den här kvällen tillsammans med våra inbjudna vänner.

De flesta av oss har en vacker plats i närhete som vi har rätt att äga för en stund, om vi tar chansen. Vi behöver inte äga strandtomter, båtar, eller fantastiska hus för att få möjlighet att få njuta av det där som kanske de flesta av oss- rik som fattig - är ute efter i slutändan. En stunds avkoppling och trevlig samvaro med en vacker kuliss. För några av oss är det havet, för andra något annat.

Med den svenska allemansrätten och vår vackra natur, så är vi nog mycket rikare än vi förstår. Jag blir alltmer övertygad om att lyckan är enkel och för att hitta den är det just i enkelheten vi måste leta. Och  våga chansa. Visst hade vi tur med vädret igår, men den turen hade inte kunnat upplevas utan risken för det motsatta.  Åskskurar var utlovade så sent som samma dag. Trist med alla förberedelser om planen hade spruckit, men desto roligare när den höll.

En mer säker plan hade krävt en inglasad uteplats med havsutsikt - ett lite större projekt, med en lite större insats :-) Men man klarar sig rätt bra med en lite mindre säker plan A om man bara accepterar att det ibland får bli plan B.

Läs hela inlägget »
Etiketter: om tid och livsval

Försöker på olika sätt träna mig själv i ”en sak i taget”. Märker att jag mår betydligt bättre av att inte alltid optimera allting på samma sätt som jag försökt göra tidigare och vill bli bättre på att leva så.  Samtidigt är det svårt - särskilt nu när det händer mycket på alla håll och man önskar att de långa dagarna var dubbelt så långa.

Läste nyligen att vetenskapliga undersökningar dessutom visat att multitasking är rent ineffektivt, så det finns egentligen inte ett enda skäl att hålla på så där, utan bara en stor risk för den psykiska hälsan. Och den fysiska, fick jag bittert erfara när jag glömde mig för en stund, förra helgen. Precis innan jag skulle åka till Värmland på landslagssamling ”skulle jag bara” klia mig med en tops i örat och gick omkring och plockade ihop det sista samtidigt. Lyckas då slå armbågen i en dörrpost så att topsen trycks in med en faslig kraft och har aldrig känt sådan smärta i hela mitt liv. Mitt skrik gav ett litet mentaltest av hundarna på köpet. Pingu kom direkt och klängde på mig, I-or avvaktade tills jag lugnat mig något  (tyckte jag hörde honom mumla något om hysteriskt kvinnofolk) och stackars Ruffe gick ner i källaren och kom inte fram igen innan jag åkte.

En snabb googling visade att man inte kan göra så mycket åt en deformerad trumhinna och att det tar två månader att läka (det hade gärna fått stå två veckor åtminstone). Som tur var la sig den värsta smärtan efter ett par dygn och nu är det mest ”obehagligt.” Har dessutom  fått erfara hur mycket nedsatt hörsel på ena örat kan påverka vardagen. Betydligt mer än man tror!

På den 40 mil långa hemvägen stannade jag en enda gång för att tanka, samt köpa en macka. När jag betalat och vänder mig om för att gå ut från macken, så står där en person som jag några timmar tidigare fått i uppdrag av Heidi att kontakta med en fråga om rankingtävlingar. Vad är oddsen? Plötsligt växte motivationen för multitasking igen, eller så är det ”go with the flow” jag ska fokusera på och se till att hålla koll på den hårfina gränsen  :-)

På bilden nedan - mitt fina resesällskap I-or, tillika mästaren i mindfulness.´Han vill inte jobba för hårt...

...men är ändå mån om att synas i vissa sammanhang och vara med där det händer :-)

Fint referat från landslagssamlingen - författat av Helena till vänster på bilden ovan, samt  en galet rolig film som Heidi Billkvam klippt ihop finns i lydnadsbloggen som du hittar här

Tack alla inblandade för att ni bidrog till att första aktiva jobbet IRL som landslagscoach blev en mycket trevlig upplevelse med värmande feedback som motiverar och inspirerar för framtiden!

Läs hela inlägget »

2016 > 06

En av de första uppgifterna som våra elever får  i distansutbildningen "Arbete med hund" är att påverka beteenden hos fem olika individer; en egen hund, någon annans hund, en individ av en annan djurart än hund, en annan person, samt sig själv. Den sistnämnda är kanske oftast den svåraste, men också oerhört viktig. Den har dessutom ett trippelsyfte då det utöver klickertränarutbildning och en kurs i  pedagogik ingår tvåhundra timmar mental träning i utbildningen.

Tanken är förstås att i första hand arbeta "belöningsbaserat" genom att förstärka det vi vill se mer av, både hos oss själva och hos andra. Och  "människoträningen" kan inspireras mycket av hundträningen där vi ofta riggar miljön för att skapa goda förutsättningar för förändring och lyckanden. 

Jag brukar försöka göra en del av uppgifterna parallellt med eleverna och även om det nu är fjärde omgången, så känns just denna uppgift alltid inspirerande.

Ett av de beteenden jag vill ser mer av hos mig själv, är att ta mig tid för det jag allra helst vill göra. Det låter ju rätt galet att inte göra det, men jag kämpar hårt med en liten Luther på axeln som ofta säger till mig att jag borde göra A, B och C innan jag får göra det jag allra helst vill - som att träna hund, eller skriva. Lite ironiskt att jag dessutom i min yrkesroll skulle kunna klassa båda dessa saker som "välinvesterad arbetstid", men dit har jag inte kommit riktigt än.

Träning och texter som inte skapas på uppdrag av någon annan ser jag som en ren fritidsaktivitet. Kanske ska jag behålla det där - men i så fall kan jag ju inte hålla på och jobba över så mycket som jag gör, för då är det lätt att fritiden bara räcker till för de "måsten" som finns i vardagen. (Det här bloggavsnittet till exempel - det skulle definitivt kunna skrivas på arbetstid som reklam för utbildningen eller för att hålla liv i hemsidan, men så blir det inte. Klockan är 22:30 och dagens ordinarie arbetstimmar var avverkade för längesedan...)

Det handlar alltså om att låta de praktiska prioriteringarna följa viljan.  Jag blir allt bättre på det, men inte i den takt jag skulle önska. Pingu är till stor hjälp, eftersom hon tycker det är så vansinnigt kul att träna. När hon kommer och lägger nosen i knäet med en blick som säger "Kom så går vi ut och gör det roligaste vi vet" så har det helt klart en viss inverkan. Men hon är samtidigt en rätt så artig fröken så ibland när jag är mitt upp i något annat, missar jag nog hennes små påminnelser.

Dags för en förändring med andra ord. Miljöförändringar har jag gjort många gånger genom att rigga fin träningsmiljö både ute och inne. Men denna gång blir det en förändring i arbetsmiljön, som jag tror kommer påminna mig om just viljan. Så här ser min nya bakgrundsbild på datorn ut: 

En fördel i de alltför korta hundliven är att de kan lära oss mycket om att ta chansen, fånga dagen, njuta i stunden och allt annat som man borde göra mer av. Jag har aldrig synkat så väl "på alla plan" med en hund som jag gör med Pingu och jag vill unna mig att tillvara ta den tid vi får.  Dessutom leder passen med henne allra oftast till att även de andra hundarna får fler träningspass, vilket ger ytterligare ringar på vattnet  när det gäller välinvesterad tid <3  Detta är investeringar jag aldrig någonsin brukar ångra, när de väl är gjorda, till skillnad från mycket annat som slinker in under såväl jobb som fritid.

Jag har några gånger hört mig själv säga att den största anledningen till att jag är så glad för min reservplats till lydnads-SM är för att den får mig att prioritera träningstiden. Och jag har varit nöjd med den inställningen, men inser vid närmare eftertanke att den är så otroligt fel. Jag ska ju kunna prioritera min träningstid ändå, om det är något jag vekrligen vill, inte minst inför mig själv. Så - jag ser till att bli bättre på detta, för det är rätt så dumt att lägga sin vardagslycka under ett par månaders tid i händerna på en kvallista.

Samtidigt är det inte helt enkelt med många roliga jobbuppdrag som jag brinner för, men jag vet också att jag mår bättre och är bättre när jag fördelar tiden mellan olika saker. När det kommer till den prioriterade egotiden är det inte bara hundträningen jag saknar - jag vill tillbringa mer tid i trädgården, mer tid på cafeer i stan och mer tid försjunken med en bra bok i soffan. Något som är fullt möjligt, om jag på rätt sätt förvaltar egenföretagarens frihet i att styra sin tid.

Så - från och med nu går jag in stenhårt för att inte överskrida 40 timmars arbetsvecka innan jag uppnått minst sju timmars hundträningsvecka (och då räknas bara effektiv träningstid med chans för bra fokus!) :-)  Och jag tror att bakgrundsbilden kommer bli till stor hjälp för att påverka mitt beteende!

Ett vackert naturreservat i grannbyn som jag troligen aldrig hade upptäckt om det inte vore för att hundarna ändå skulle rastas... Egentligen är det helt fel att säga att hundar tar tid, med tanke på hur mycket kvalitets- och hälsofrämjande tid som de "ger"!
Ett vackert naturreservat i grannbyn som jag troligen aldrig hade upptäckt om det inte vore för att hundarna ändå skulle rastas... Egentligen är det helt fel att säga att hundar tar tid, med tanke på hur mycket kvalitets- och hälsofrämjande tid som de "ger"!
Läs hela inlägget »

Vårt absolut fulaste bord, med en vacker men billig duk, prydd av en av de vackraste blomsterbuketter jag fått och som var en försenad men vältajmad födelsedagspresent. En flaska med god äpplemust som vi fick av våra midsommargäster. Och den vackra kulissen i bakgrunden och strandterassen i de halländska dynorna, ägde vi just den här kvällen tillsammans med våra inbjudna vänner.

De flesta av oss har en vacker plats i närhete som vi har rätt att äga för en stund, om vi tar chansen. Vi behöver inte äga strandtomter, båtar, eller fantastiska hus för att få möjlighet att få njuta av det där som kanske de flesta av oss- rik som fattig - är ute efter i slutändan. En stunds avkoppling och trevlig samvaro med en vacker kuliss. För några av oss är det havet, för andra något annat.

Med den svenska allemansrätten och vår vackra natur, så är vi nog mycket rikare än vi förstår. Jag blir alltmer övertygad om att lyckan är enkel och för att hitta den är det just i enkelheten vi måste leta. Och  våga chansa. Visst hade vi tur med vädret igår, men den turen hade inte kunnat upplevas utan risken för det motsatta.  Åskskurar var utlovade så sent som samma dag. Trist med alla förberedelser om planen hade spruckit, men desto roligare när den höll.

En mer säker plan hade krävt en inglasad uteplats med havsutsikt - ett lite större projekt, med en lite större insats :-) Men man klarar sig rätt bra med en lite mindre säker plan A om man bara accepterar att det ibland får bli plan B.

Läs hela inlägget »
Etiketter: om tid och livsval

Försöker på olika sätt träna mig själv i ”en sak i taget”. Märker att jag mår betydligt bättre av att inte alltid optimera allting på samma sätt som jag försökt göra tidigare och vill bli bättre på att leva så.  Samtidigt är det svårt - särskilt nu när det händer mycket på alla håll och man önskar att de långa dagarna var dubbelt så långa.

Läste nyligen att vetenskapliga undersökningar dessutom visat att multitasking är rent ineffektivt, så det finns egentligen inte ett enda skäl att hålla på så där, utan bara en stor risk för den psykiska hälsan. Och den fysiska, fick jag bittert erfara när jag glömde mig för en stund, förra helgen. Precis innan jag skulle åka till Värmland på landslagssamling ”skulle jag bara” klia mig med en tops i örat och gick omkring och plockade ihop det sista samtidigt. Lyckas då slå armbågen i en dörrpost så att topsen trycks in med en faslig kraft och har aldrig känt sådan smärta i hela mitt liv. Mitt skrik gav ett litet mentaltest av hundarna på köpet. Pingu kom direkt och klängde på mig, I-or avvaktade tills jag lugnat mig något  (tyckte jag hörde honom mumla något om hysteriskt kvinnofolk) och stackars Ruffe gick ner i källaren och kom inte fram igen innan jag åkte.

En snabb googling visade att man inte kan göra så mycket åt en deformerad trumhinna och att det tar två månader att läka (det hade gärna fått stå två veckor åtminstone). Som tur var la sig den värsta smärtan efter ett par dygn och nu är det mest ”obehagligt.” Har dessutom  fått erfara hur mycket nedsatt hörsel på ena örat kan påverka vardagen. Betydligt mer än man tror!

På den 40 mil långa hemvägen stannade jag en enda gång för att tanka, samt köpa en macka. När jag betalat och vänder mig om för att gå ut från macken, så står där en person som jag några timmar tidigare fått i uppdrag av Heidi att kontakta med en fråga om rankingtävlingar. Vad är oddsen? Plötsligt växte motivationen för multitasking igen, eller så är det ”go with the flow” jag ska fokusera på och se till att hålla koll på den hårfina gränsen  :-)

På bilden nedan - mitt fina resesällskap I-or, tillika mästaren i mindfulness.´Han vill inte jobba för hårt...

...men är ändå mån om att synas i vissa sammanhang och vara med där det händer :-)

Fint referat från landslagssamlingen - författat av Helena till vänster på bilden ovan, samt  en galet rolig film som Heidi Billkvam klippt ihop finns i lydnadsbloggen som du hittar här

Tack alla inblandade för att ni bidrog till att första aktiva jobbet IRL som landslagscoach blev en mycket trevlig upplevelse med värmande feedback som motiverar och inspirerar för framtiden!

Läs hela inlägget »
  • Cilla » Lydnads-SM 2018:  ”Stort grattis till ett väl genomfört SM med både några missar och grymma höjdpun..”

  • Annica kihlberg » Gör din grej!:  ”Älskar boken och den har gett mig så mkt, jag önskar att den kommer som ljudbok ..”

  • Heidi Billkvam » Gör din grej!:  ”Jag älskar ditt tänk :-). Hehe, ganska likt mitt ;-). Men du har en magisk förmå..”

  • Lotta » Se till att du har rätt film på näthinnan!:  ”Kul att kunna bidra med en skrivbordsbild. :)”

  • Vibeke Weiner » Du får inte vara så känslig...:  ”Så himla bra skrivet! Jag önskar jag hade kunnat dela. Du borde ha en delafunkti..”

Arkiv

Länkar

-

Etiketter