jennys blogg

Texter som skrivs när andan faller på. Om livet i allmänhet och hundträning i synnerhet. För mer dagsfärska nyheter och kursannonser, med mera- se nyhetsflödet från Facebook här intill.

Om du vill läsa om livet ur en hunds perspektiv ska du istället gå vidare till I-ors blogg som du hittar här :-)
 

senaste blogginläggen

nyheter

2018 > 01

…har nog många av oss hört mellan varven, framförallt under uppväxten. Ibland har jag även sagt det till mig själv, men jag tänker sluta med det. Ju mer jag lär mig om människor, djur, beteenden och känslighet – desto mer inser jag att den inte är något som ska bekämpas. Visst har den sina nackdelar, men den ingår också i en konstellation av egenskaper som gör oss till just dem vi är. 

”Högkänslighet är ett medfött personlighetsdrag som finns hos 15-20 procent av den globala befolkningen – jämt fördelat mellan kvinnor och män – liksom hos de flesta djurarter.” (Hämtat från http://hspforeningen.se/om-hogkanslighet/  )

 För ett par veckor sedan spräckte vår väldigt känsliga hund Ruffe en klo och under denna tid har det blivit väldigt tydligt för mig vilken tillgång den där känsligheten kan vara. Han är väldigt rädd om sin tass och han har inte en enda gång tappat sin strumpa, sin toffel eller sin stövel som han har utomhus. (Visserligen investerade vi denna gång i en lite dyrare stövel då vi har dålig erfarenhet av hundskor som går sönder efter ett par dagars användning.  Men ändå!)

Personalen på Vettris-Halmstad imponerade än en gång, på tal om känslighet och bemötande. En spräckt klo uppstår ju akut, så jag hade inte hunnit ge någon detaljerad info om Ruffe när han lämnades in och det var första gången han var där. När jag hämtade honom berättade de att han hade fått extra lugnande då han skrikit högt och rakt ut bara de tog i tassen trots att han var sederad. Dessutom ”När vi kom med tratten kröp han längst in i buren och satte sig  med ryggen mot oss så vi hade inte hjärta att ta på den.” De konstaterade också att den inte verkade behövas just då, eftersom han inte tenderat att nosa på tassen.  Han var förmodligen så tagen av stundens allvar så var mer eller mindre förstelnad. Ruffe är ett känsligt litet djur, både på insidan och utsidan – och jag är så tacksam över att de såg det och anpassade vården därefter.

En motsatt upplevelse fick jag i ett vallningssammanhang där det var någon som sa ”Vi måste avla fram kelpies som tar träning bättre”.  Och jag minns hur jag rös över ordvalet "tar träning" och tänkte ”Hur i all sin dar tränar du då? Är det inte bättre att istället utveckla människans empati och förståelse för djuret hon tränar?" 

En högkänslig hund faller säkerligen under det vi kallar störningskänslighet och detta kan skapa en stor irritation hos ägaren ("hon får inte välja bort mig" eller "han får inte välja bort träningen").

Men det är ju knappast något de kan hjälpa och med vilken rätt bestraffar vi detta? Utifrån nedanstående beskrivning från samma länkade sida som ovan, så kanske det inte är helt enkelt för en hund att "skärpa sig" (vi människor klarar ju inte det!) 
 ”Det faktum att högkänsliga människor uppmärksammar så många detaljer och har svårt att filtrera allt inflöde gör att de lätt blir överstimulerade. Detta leder till att de blir överväldigade, känner sig uppjagade, blir stressade, får kortslutning … särskilt när de står inför stökiga situationer, upprörda människor, höga stimulansnivåer och plötsliga förändringar.”

Fick nyligen erfara att jag klassas till kategorin velour-tränare bland lydnadsfolket. Först blev jag lite stött (eftersom jag är så känslig) men snart insåg jag att det är något att vara förbannat stolt över! (även om begreppet inte myntats i syfte att ge komplimanger...) Det är ju precis de mjukare värdena i hundträningen som tilltalar mig och det är i dessa sammanhang jag vill verka och utvecklas! 

Samtidigt får man ibland - ironiskt nog - höra att man inte är tillräckligt känslig. Någon påtalade att "Jag förstår inte hur du kunde jobba så direkt efter att I-or dog. Det hade jag aldrig klarat. Jag hade varit jätteledsen!" 

(Är man känslig kan man ta rätt illa vid sig av den sortens uttalande...)
Att en gammal hund blir sjuk och dör, är för mig inte en stor chock som gör att jag slutar fungera, men det är ju inte samma sak som att jag inte saknar honom något alldeles väldigt. Tacksamheten jag känner över hur väl vi tillvaratog tiden vi fick med honom på ålderns höst vittnar nog istället om att jag var rätt så förberedd på själva faktumet att han en dag inte finns här mer. När det gäller arbetet så hade jag fortfarande fått vara sjukskriven om jag inte skulle klara av att stänga bort sorgsenheten därifrån.  Jag tycker livet har varit annorlunda dessa fyra månader och upplever att jag haft mycket oflyt - men förmodligen är det bara så att vi fått träna på en vardag med sorgkant.

Orden ”Du får inte vara så känslig…” eller "du borde vara mer känslig" säger mer om avsändarens behov än om mina. Det är skillnad på att utmana sig själv utanför komfortzonen utifrån sin egen vilja - och att försöka anpassa sig utifrån andras förväntningar, som inte sällan har rätt så egoistiska syften. (Precis som vi tävlingsförare kan ha när vi försöker påverka beteenden hos våra hundar. Viktigt att ha koll på ”för vems skull”!)  Livet behöver inte vara en kamp för att bli någon vi inte är, varken för tvåbenta eller fyrbenta och det gäller att välja sina sammanhang!

En velourtränare som jag blev inte direkt ledsen när Vettris rekommenderade att köpa barnsockar att ha på Ruffes tass inomhus. 

Hittade visst ett par tofflor också :-)
Hittade visst ett par tofflor också :-)

Har du orkat läsa ända hit är du säkert också en velourtränare - och då vill jag passa på att hinta om att sommarens lägerplatser idag har utannonserats och dessa är för dig som vill träna glad lydnad under lättsamma former. Du hittar dem här
 

Läs hela inlägget »

Häromdagen fick jag spunk på min dator som bara hängde sig och jag beställde ett så kallat clean-up-program som rensar ut hårddisken ordentligt.  

”2487 problem har åtgärdats och 4,2 GB har rensats.
-          Skadade registerartiklar
-          Skadade genvägar
-          Systemskräp
-          Webbläsarcache
-          Tracking & other cookies
-          Webbsöknings- och nedladdningshistorik”

Tänk om det hade funnits ett program för oss människor som rensade ut allt onödigt som gör att ”går långsammare” eller fungerar sämre!

Skadade genvägar kan nog liknas vid energitjuvar som hindrar oss från att göra det vi egentligen vill. Skadade registerartiklar kanske kan liknas vid utmattningssymptom. Systemskräp kanske fungerar som Jantelagen, tunga minnen eller annat som gör att vi inte blir de vi skulle kunna bli.

Och även vi behöver nog tömma ”cachen” som hindrar oss från att se saker med nya ögon. Allt det där som bara dyker upp och som vi borde tacka nej till när vi hör oss själva tacka ja, kanske kan liknas vid rutorna som meddelar om cookies.   Och vår webbsöknings- och nedladdningshistorik kan nog ge en rätt tung ryggsäck. Livet på nätet rymmer många möjligheter till inspiration och kunskapssökande, men det tar nog mer energi och koncentration från oss än vi fullt ut förstår. I alla fall om vi lagrar saker som inte gör oss gladare. 

När det blir för mycket skräp i systemet så fungerar ingenting, för det lägger sig som en hinna runt det vi egentligen vill uppleva. För egen del har 2017 varit ett märkligt år, med märkliga problem av olika dignitet, som har stört systemet och gjort att jag gått lite trögt ibland:-) (Men förhoppningsvis inte så många som 2487!)

En tung sak under 2017 är förstås att I-or lämnade oss, även om hans aktningsvärda ålder av 13 år förstås höll oss beredda. Men vi kunde också haft ett par år kvar med denne fantastiske kamrat. 

En rolig sak under 2017 - som I-or i allra högsta grad har en del i -  är att boken mottagits så väl och att en andra upplaga redan finns ute. Att sitta på föreläsningar och signera böcker i pausen känns fortfarande surrealistiskt! 

En galen sak under 2017 är att vi efter mycket funderande bestämt oss för att lämna vårt älskade hem som vi bott i och renoverat under 12 års tid för att flytta till gården som råkade stå på marken vi köpte... Tanken var att stycka av och sälja boningshuset, men när vi väl började greja där så började nya idéer ta form och plötsligt insåg vi att vi planerade för oss själva och inte för någon annan. 

Ibland läser man reportage om folk som köper ett nytt hus när de renoverat färdigt det gamla och jag har alltid tyckt att de verkar helt vansinniga... En dag sa jag till Fredrik att "nu är vi nog klara med renoveringsprojekt här hemma för ett tag. Nu ska vi bara njuta..."  Dagen efter fick vi syn på den där annonsen på Hemnet.... I sådana lägen ska ju ens bättre hälft vara en bromskloss, men Fredrik som varit på jakt efter egen skog och betesmark var snarare en gaspedal! :-) Och uppenbarligen tycker vi att det är rätt kul båda två, annars hade vi inte hamnat i det här läget. 

Har förlikat mig med att jag kommer sakna vårt nuvarande hem massor, men har också efter mycket funderande insett att det inte behöver vara samma sak som att man inte trivs bättre i det nya.  Där finns så många mervärden; alla möjligheter med egen mark och skog runtomkring, liksom husets ålder -byggt i slutet av 1800-talet, vilket gör det så mycket roligare att renovera. Mina älskade promenadvägar behåller jag - bara det att vi framöver bor på andra sidan skogen!

Sen gjorde det inget att där finns ett grisstall som inte passar som fårhus men kommer göra sig perfekt som träningsrum för privatträningar (med betoning på rum - inte hall - blott 60 kvadrat). Självklart kommer jag fortsätta erbjuda träningar i fina Lotushallen - men under utesäsongen tror jag träningsrummet blir perfekt som back-up vid oönskad väderlek (och då kan man våga förlänga utesäsongen lite mer!) 

Så här ser det gamla grisstallet ut just nu - och förhoppningsvis har det hunnit hända litegrand till nästa nyårsblogg! (Vi är kanske inte helt eniga om prioriteringsordningen för just detta rum bland allt  vi har framför oss. Mitt förslag är att det kan vara bra att fixa golvet rätt snart så att vi kan förvara grejer där under flytten;-) 

Är man intresserad av andra bilder än hundträningsrum så är min förhoppning att lägga upp lite renoverings- och fixbilder både härifrån och därifrån på HEMsidansom finns här

Renovering, försäljning och så småningom flytt kommer uppta en stor del av fritiden 2018, så jag får vara extra noggrann med min manuella clean-up ;-) och prioritera dem som ger positiv energi.

Kanske är det så att antivirusprogram för människor kommer på fyra ben... <3 

Nu ser vi fram emot ett spännande 2018 - och till skillnad från förra årsskiftet så är jag i allra högsta grad inställd på att det kommer bli ett märkligt och föränderligt år. (Fotot är taget på den mark som är tänkt att bli framtida träningsplan.)

Ett nyår blir en påminnelse om att allt har sin tid, oavsett om vi vill det eller inte. Tack än en gång  Jessika Gyllström för denna fina minnestavla på grabbarna. Dina tavlor kommer alltid ha en hedersplats i vårt hem! 
 

Läs hela inlägget »

Senaste kommentarer

2018 > 01

…har nog många av oss hört mellan varven, framförallt under uppväxten. Ibland har jag även sagt det till mig själv, men jag tänker sluta med det. Ju mer jag lär mig om människor, djur, beteenden och känslighet – desto mer inser jag att den inte är något som ska bekämpas. Visst har den sina nackdelar, men den ingår också i en konstellation av egenskaper som gör oss till just dem vi är. 

”Högkänslighet är ett medfött personlighetsdrag som finns hos 15-20 procent av den globala befolkningen – jämt fördelat mellan kvinnor och män – liksom hos de flesta djurarter.” (Hämtat från http://hspforeningen.se/om-hogkanslighet/  )

 För ett par veckor sedan spräckte vår väldigt känsliga hund Ruffe en klo och under denna tid har det blivit väldigt tydligt för mig vilken tillgång den där känsligheten kan vara. Han är väldigt rädd om sin tass och han har inte en enda gång tappat sin strumpa, sin toffel eller sin stövel som han har utomhus. (Visserligen investerade vi denna gång i en lite dyrare stövel då vi har dålig erfarenhet av hundskor som går sönder efter ett par dagars användning.  Men ändå!)

Personalen på Vettris-Halmstad imponerade än en gång, på tal om känslighet och bemötande. En spräckt klo uppstår ju akut, så jag hade inte hunnit ge någon detaljerad info om Ruffe när han lämnades in och det var första gången han var där. När jag hämtade honom berättade de att han hade fått extra lugnande då han skrikit högt och rakt ut bara de tog i tassen trots att han var sederad. Dessutom ”När vi kom med tratten kröp han längst in i buren och satte sig  med ryggen mot oss så vi hade inte hjärta att ta på den.” De konstaterade också att den inte verkade behövas just då, eftersom han inte tenderat att nosa på tassen.  Han var förmodligen så tagen av stundens allvar så var mer eller mindre förstelnad. Ruffe är ett känsligt litet djur, både på insidan och utsidan – och jag är så tacksam över att de såg det och anpassade vården därefter.

En motsatt upplevelse fick jag i ett vallningssammanhang där det var någon som sa ”Vi måste avla fram kelpies som tar träning bättre”.  Och jag minns hur jag rös över ordvalet "tar träning" och tänkte ”Hur i all sin dar tränar du då? Är det inte bättre att istället utveckla människans empati och förståelse för djuret hon tränar?" 

En högkänslig hund faller säkerligen under det vi kallar störningskänslighet och detta kan skapa en stor irritation hos ägaren ("hon får inte välja bort mig" eller "han får inte välja bort träningen").

Men det är ju knappast något de kan hjälpa och med vilken rätt bestraffar vi detta? Utifrån nedanstående beskrivning från samma länkade sida som ovan, så kanske det inte är helt enkelt för en hund att "skärpa sig" (vi människor klarar ju inte det!) 
 ”Det faktum att högkänsliga människor uppmärksammar så många detaljer och har svårt att filtrera allt inflöde gör att de lätt blir överstimulerade. Detta leder till att de blir överväldigade, känner sig uppjagade, blir stressade, får kortslutning … särskilt när de står inför stökiga situationer, upprörda människor, höga stimulansnivåer och plötsliga förändringar.”

Fick nyligen erfara att jag klassas till kategorin velour-tränare bland lydnadsfolket. Först blev jag lite stött (eftersom jag är så känslig) men snart insåg jag att det är något att vara förbannat stolt över! (även om begreppet inte myntats i syfte att ge komplimanger...) Det är ju precis de mjukare värdena i hundträningen som tilltalar mig och det är i dessa sammanhang jag vill verka och utvecklas! 

Samtidigt får man ibland - ironiskt nog - höra att man inte är tillräckligt känslig. Någon påtalade att "Jag förstår inte hur du kunde jobba så direkt efter att I-or dog. Det hade jag aldrig klarat. Jag hade varit jätteledsen!" 

(Är man känslig kan man ta rätt illa vid sig av den sortens uttalande...)
Att en gammal hund blir sjuk och dör, är för mig inte en stor chock som gör att jag slutar fungera, men det är ju inte samma sak som att jag inte saknar honom något alldeles väldigt. Tacksamheten jag känner över hur väl vi tillvaratog tiden vi fick med honom på ålderns höst vittnar nog istället om att jag var rätt så förberedd på själva faktumet att han en dag inte finns här mer. När det gäller arbetet så hade jag fortfarande fått vara sjukskriven om jag inte skulle klara av att stänga bort sorgsenheten därifrån.  Jag tycker livet har varit annorlunda dessa fyra månader och upplever att jag haft mycket oflyt - men förmodligen är det bara så att vi fått träna på en vardag med sorgkant.

Orden ”Du får inte vara så känslig…” eller "du borde vara mer känslig" säger mer om avsändarens behov än om mina. Det är skillnad på att utmana sig själv utanför komfortzonen utifrån sin egen vilja - och att försöka anpassa sig utifrån andras förväntningar, som inte sällan har rätt så egoistiska syften. (Precis som vi tävlingsförare kan ha när vi försöker påverka beteenden hos våra hundar. Viktigt att ha koll på ”för vems skull”!)  Livet behöver inte vara en kamp för att bli någon vi inte är, varken för tvåbenta eller fyrbenta och det gäller att välja sina sammanhang!

En velourtränare som jag blev inte direkt ledsen när Vettris rekommenderade att köpa barnsockar att ha på Ruffes tass inomhus. 

Hittade visst ett par tofflor också :-)
Hittade visst ett par tofflor också :-)

Har du orkat läsa ända hit är du säkert också en velourtränare - och då vill jag passa på att hinta om att sommarens lägerplatser idag har utannonserats och dessa är för dig som vill träna glad lydnad under lättsamma former. Du hittar dem här
 

Läs hela inlägget »

Häromdagen fick jag spunk på min dator som bara hängde sig och jag beställde ett så kallat clean-up-program som rensar ut hårddisken ordentligt.  

”2487 problem har åtgärdats och 4,2 GB har rensats.
-          Skadade registerartiklar
-          Skadade genvägar
-          Systemskräp
-          Webbläsarcache
-          Tracking & other cookies
-          Webbsöknings- och nedladdningshistorik”

Tänk om det hade funnits ett program för oss människor som rensade ut allt onödigt som gör att ”går långsammare” eller fungerar sämre!

Skadade genvägar kan nog liknas vid energitjuvar som hindrar oss från att göra det vi egentligen vill. Skadade registerartiklar kanske kan liknas vid utmattningssymptom. Systemskräp kanske fungerar som Jantelagen, tunga minnen eller annat som gör att vi inte blir de vi skulle kunna bli.

Och även vi behöver nog tömma ”cachen” som hindrar oss från att se saker med nya ögon. Allt det där som bara dyker upp och som vi borde tacka nej till när vi hör oss själva tacka ja, kanske kan liknas vid rutorna som meddelar om cookies.   Och vår webbsöknings- och nedladdningshistorik kan nog ge en rätt tung ryggsäck. Livet på nätet rymmer många möjligheter till inspiration och kunskapssökande, men det tar nog mer energi och koncentration från oss än vi fullt ut förstår. I alla fall om vi lagrar saker som inte gör oss gladare. 

När det blir för mycket skräp i systemet så fungerar ingenting, för det lägger sig som en hinna runt det vi egentligen vill uppleva. För egen del har 2017 varit ett märkligt år, med märkliga problem av olika dignitet, som har stört systemet och gjort att jag gått lite trögt ibland:-) (Men förhoppningsvis inte så många som 2487!)

En tung sak under 2017 är förstås att I-or lämnade oss, även om hans aktningsvärda ålder av 13 år förstås höll oss beredda. Men vi kunde också haft ett par år kvar med denne fantastiske kamrat. 

En rolig sak under 2017 - som I-or i allra högsta grad har en del i -  är att boken mottagits så väl och att en andra upplaga redan finns ute. Att sitta på föreläsningar och signera böcker i pausen känns fortfarande surrealistiskt! 

En galen sak under 2017 är att vi efter mycket funderande bestämt oss för att lämna vårt älskade hem som vi bott i och renoverat under 12 års tid för att flytta till gården som råkade stå på marken vi köpte... Tanken var att stycka av och sälja boningshuset, men när vi väl började greja där så började nya idéer ta form och plötsligt insåg vi att vi planerade för oss själva och inte för någon annan. 

Ibland läser man reportage om folk som köper ett nytt hus när de renoverat färdigt det gamla och jag har alltid tyckt att de verkar helt vansinniga... En dag sa jag till Fredrik att "nu är vi nog klara med renoveringsprojekt här hemma för ett tag. Nu ska vi bara njuta..."  Dagen efter fick vi syn på den där annonsen på Hemnet.... I sådana lägen ska ju ens bättre hälft vara en bromskloss, men Fredrik som varit på jakt efter egen skog och betesmark var snarare en gaspedal! :-) Och uppenbarligen tycker vi att det är rätt kul båda två, annars hade vi inte hamnat i det här läget. 

Har förlikat mig med att jag kommer sakna vårt nuvarande hem massor, men har också efter mycket funderande insett att det inte behöver vara samma sak som att man inte trivs bättre i det nya.  Där finns så många mervärden; alla möjligheter med egen mark och skog runtomkring, liksom husets ålder -byggt i slutet av 1800-talet, vilket gör det så mycket roligare att renovera. Mina älskade promenadvägar behåller jag - bara det att vi framöver bor på andra sidan skogen!

Sen gjorde det inget att där finns ett grisstall som inte passar som fårhus men kommer göra sig perfekt som träningsrum för privatträningar (med betoning på rum - inte hall - blott 60 kvadrat). Självklart kommer jag fortsätta erbjuda träningar i fina Lotushallen - men under utesäsongen tror jag träningsrummet blir perfekt som back-up vid oönskad väderlek (och då kan man våga förlänga utesäsongen lite mer!) 

Så här ser det gamla grisstallet ut just nu - och förhoppningsvis har det hunnit hända litegrand till nästa nyårsblogg! (Vi är kanske inte helt eniga om prioriteringsordningen för just detta rum bland allt  vi har framför oss. Mitt förslag är att det kan vara bra att fixa golvet rätt snart så att vi kan förvara grejer där under flytten;-) 

Är man intresserad av andra bilder än hundträningsrum så är min förhoppning att lägga upp lite renoverings- och fixbilder både härifrån och därifrån på HEMsidansom finns här

Renovering, försäljning och så småningom flytt kommer uppta en stor del av fritiden 2018, så jag får vara extra noggrann med min manuella clean-up ;-) och prioritera dem som ger positiv energi.

Kanske är det så att antivirusprogram för människor kommer på fyra ben... <3 

Nu ser vi fram emot ett spännande 2018 - och till skillnad från förra årsskiftet så är jag i allra högsta grad inställd på att det kommer bli ett märkligt och föränderligt år. (Fotot är taget på den mark som är tänkt att bli framtida träningsplan.)

Ett nyår blir en påminnelse om att allt har sin tid, oavsett om vi vill det eller inte. Tack än en gång  Jessika Gyllström för denna fina minnestavla på grabbarna. Dina tavlor kommer alltid ha en hedersplats i vårt hem! 
 

Läs hela inlägget »

2018 > 01

…har nog många av oss hört mellan varven, framförallt under uppväxten. Ibland har jag även sagt det till mig själv, men jag tänker sluta med det. Ju mer jag lär mig om människor, djur, beteenden och känslighet – desto mer inser jag att den inte är något som ska bekämpas. Visst har den sina nackdelar, men den ingår också i en konstellation av egenskaper som gör oss till just dem vi är. 

”Högkänslighet är ett medfött personlighetsdrag som finns hos 15-20 procent av den globala befolkningen – jämt fördelat mellan kvinnor och män – liksom hos de flesta djurarter.” (Hämtat från http://hspforeningen.se/om-hogkanslighet/  )

 För ett par veckor sedan spräckte vår väldigt känsliga hund Ruffe en klo och under denna tid har det blivit väldigt tydligt för mig vilken tillgång den där känsligheten kan vara. Han är väldigt rädd om sin tass och han har inte en enda gång tappat sin strumpa, sin toffel eller sin stövel som han har utomhus. (Visserligen investerade vi denna gång i en lite dyrare stövel då vi har dålig erfarenhet av hundskor som går sönder efter ett par dagars användning.  Men ändå!)

Personalen på Vettris-Halmstad imponerade än en gång, på tal om känslighet och bemötande. En spräckt klo uppstår ju akut, så jag hade inte hunnit ge någon detaljerad info om Ruffe när han lämnades in och det var första gången han var där. När jag hämtade honom berättade de att han hade fått extra lugnande då han skrikit högt och rakt ut bara de tog i tassen trots att han var sederad. Dessutom ”När vi kom med tratten kröp han längst in i buren och satte sig  med ryggen mot oss så vi hade inte hjärta att ta på den.” De konstaterade också att den inte verkade behövas just då, eftersom han inte tenderat att nosa på tassen.  Han var förmodligen så tagen av stundens allvar så var mer eller mindre förstelnad. Ruffe är ett känsligt litet djur, både på insidan och utsidan – och jag är så tacksam över att de såg det och anpassade vården därefter.

En motsatt upplevelse fick jag i ett vallningssammanhang där det var någon som sa ”Vi måste avla fram kelpies som tar träning bättre”.  Och jag minns hur jag rös över ordvalet "tar träning" och tänkte ”Hur i all sin dar tränar du då? Är det inte bättre att istället utveckla människans empati och förståelse för djuret hon tränar?" 

En högkänslig hund faller säkerligen under det vi kallar störningskänslighet och detta kan skapa en stor irritation hos ägaren ("hon får inte välja bort mig" eller "han får inte välja bort träningen").

Men det är ju knappast något de kan hjälpa och med vilken rätt bestraffar vi detta? Utifrån nedanstående beskrivning från samma länkade sida som ovan, så kanske det inte är helt enkelt för en hund att "skärpa sig" (vi människor klarar ju inte det!) 
 ”Det faktum att högkänsliga människor uppmärksammar så många detaljer och har svårt att filtrera allt inflöde gör att de lätt blir överstimulerade. Detta leder till att de blir överväldigade, känner sig uppjagade, blir stressade, får kortslutning … särskilt när de står inför stökiga situationer, upprörda människor, höga stimulansnivåer och plötsliga förändringar.”

Fick nyligen erfara att jag klassas till kategorin velour-tränare bland lydnadsfolket. Först blev jag lite stött (eftersom jag är så känslig) men snart insåg jag att det är något att vara förbannat stolt över! (även om begreppet inte myntats i syfte att ge komplimanger...) Det är ju precis de mjukare värdena i hundträningen som tilltalar mig och det är i dessa sammanhang jag vill verka och utvecklas! 

Samtidigt får man ibland - ironiskt nog - höra att man inte är tillräckligt känslig. Någon påtalade att "Jag förstår inte hur du kunde jobba så direkt efter att I-or dog. Det hade jag aldrig klarat. Jag hade varit jätteledsen!" 

(Är man känslig kan man ta rätt illa vid sig av den sortens uttalande...)
Att en gammal hund blir sjuk och dör, är för mig inte en stor chock som gör att jag slutar fungera, men det är ju inte samma sak som att jag inte saknar honom något alldeles väldigt. Tacksamheten jag känner över hur väl vi tillvaratog tiden vi fick med honom på ålderns höst vittnar nog istället om att jag var rätt så förberedd på själva faktumet att han en dag inte finns här mer. När det gäller arbetet så hade jag fortfarande fått vara sjukskriven om jag inte skulle klara av att stänga bort sorgsenheten därifrån.  Jag tycker livet har varit annorlunda dessa fyra månader och upplever att jag haft mycket oflyt - men förmodligen är det bara så att vi fått träna på en vardag med sorgkant.

Orden ”Du får inte vara så känslig…” eller "du borde vara mer känslig" säger mer om avsändarens behov än om mina. Det är skillnad på att utmana sig själv utanför komfortzonen utifrån sin egen vilja - och att försöka anpassa sig utifrån andras förväntningar, som inte sällan har rätt så egoistiska syften. (Precis som vi tävlingsförare kan ha när vi försöker påverka beteenden hos våra hundar. Viktigt att ha koll på ”för vems skull”!)  Livet behöver inte vara en kamp för att bli någon vi inte är, varken för tvåbenta eller fyrbenta och det gäller att välja sina sammanhang!

En velourtränare som jag blev inte direkt ledsen när Vettris rekommenderade att köpa barnsockar att ha på Ruffes tass inomhus. 

Hittade visst ett par tofflor också :-)
Hittade visst ett par tofflor också :-)

Har du orkat läsa ända hit är du säkert också en velourtränare - och då vill jag passa på att hinta om att sommarens lägerplatser idag har utannonserats och dessa är för dig som vill träna glad lydnad under lättsamma former. Du hittar dem här
 

Läs hela inlägget »

Häromdagen fick jag spunk på min dator som bara hängde sig och jag beställde ett så kallat clean-up-program som rensar ut hårddisken ordentligt.  

”2487 problem har åtgärdats och 4,2 GB har rensats.
-          Skadade registerartiklar
-          Skadade genvägar
-          Systemskräp
-          Webbläsarcache
-          Tracking & other cookies
-          Webbsöknings- och nedladdningshistorik”

Tänk om det hade funnits ett program för oss människor som rensade ut allt onödigt som gör att ”går långsammare” eller fungerar sämre!

Skadade genvägar kan nog liknas vid energitjuvar som hindrar oss från att göra det vi egentligen vill. Skadade registerartiklar kanske kan liknas vid utmattningssymptom. Systemskräp kanske fungerar som Jantelagen, tunga minnen eller annat som gör att vi inte blir de vi skulle kunna bli.

Och även vi behöver nog tömma ”cachen” som hindrar oss från att se saker med nya ögon. Allt det där som bara dyker upp och som vi borde tacka nej till när vi hör oss själva tacka ja, kanske kan liknas vid rutorna som meddelar om cookies.   Och vår webbsöknings- och nedladdningshistorik kan nog ge en rätt tung ryggsäck. Livet på nätet rymmer många möjligheter till inspiration och kunskapssökande, men det tar nog mer energi och koncentration från oss än vi fullt ut förstår. I alla fall om vi lagrar saker som inte gör oss gladare. 

När det blir för mycket skräp i systemet så fungerar ingenting, för det lägger sig som en hinna runt det vi egentligen vill uppleva. För egen del har 2017 varit ett märkligt år, med märkliga problem av olika dignitet, som har stört systemet och gjort att jag gått lite trögt ibland:-) (Men förhoppningsvis inte så många som 2487!)

En tung sak under 2017 är förstås att I-or lämnade oss, även om hans aktningsvärda ålder av 13 år förstås höll oss beredda. Men vi kunde också haft ett par år kvar med denne fantastiske kamrat. 

En rolig sak under 2017 - som I-or i allra högsta grad har en del i -  är att boken mottagits så väl och att en andra upplaga redan finns ute. Att sitta på föreläsningar och signera böcker i pausen känns fortfarande surrealistiskt! 

En galen sak under 2017 är att vi efter mycket funderande bestämt oss för att lämna vårt älskade hem som vi bott i och renoverat under 12 års tid för att flytta till gården som råkade stå på marken vi köpte... Tanken var att stycka av och sälja boningshuset, men när vi väl började greja där så började nya idéer ta form och plötsligt insåg vi att vi planerade för oss själva och inte för någon annan. 

Ibland läser man reportage om folk som köper ett nytt hus när de renoverat färdigt det gamla och jag har alltid tyckt att de verkar helt vansinniga... En dag sa jag till Fredrik att "nu är vi nog klara med renoveringsprojekt här hemma för ett tag. Nu ska vi bara njuta..."  Dagen efter fick vi syn på den där annonsen på Hemnet.... I sådana lägen ska ju ens bättre hälft vara en bromskloss, men Fredrik som varit på jakt efter egen skog och betesmark var snarare en gaspedal! :-) Och uppenbarligen tycker vi att det är rätt kul båda två, annars hade vi inte hamnat i det här läget. 

Har förlikat mig med att jag kommer sakna vårt nuvarande hem massor, men har också efter mycket funderande insett att det inte behöver vara samma sak som att man inte trivs bättre i det nya.  Där finns så många mervärden; alla möjligheter med egen mark och skog runtomkring, liksom husets ålder -byggt i slutet av 1800-talet, vilket gör det så mycket roligare att renovera. Mina älskade promenadvägar behåller jag - bara det att vi framöver bor på andra sidan skogen!

Sen gjorde det inget att där finns ett grisstall som inte passar som fårhus men kommer göra sig perfekt som träningsrum för privatträningar (med betoning på rum - inte hall - blott 60 kvadrat). Självklart kommer jag fortsätta erbjuda träningar i fina Lotushallen - men under utesäsongen tror jag träningsrummet blir perfekt som back-up vid oönskad väderlek (och då kan man våga förlänga utesäsongen lite mer!) 

Så här ser det gamla grisstallet ut just nu - och förhoppningsvis har det hunnit hända litegrand till nästa nyårsblogg! (Vi är kanske inte helt eniga om prioriteringsordningen för just detta rum bland allt  vi har framför oss. Mitt förslag är att det kan vara bra att fixa golvet rätt snart så att vi kan förvara grejer där under flytten;-) 

Är man intresserad av andra bilder än hundträningsrum så är min förhoppning att lägga upp lite renoverings- och fixbilder både härifrån och därifrån på HEMsidansom finns här

Renovering, försäljning och så småningom flytt kommer uppta en stor del av fritiden 2018, så jag får vara extra noggrann med min manuella clean-up ;-) och prioritera dem som ger positiv energi.

Kanske är det så att antivirusprogram för människor kommer på fyra ben... <3 

Nu ser vi fram emot ett spännande 2018 - och till skillnad från förra årsskiftet så är jag i allra högsta grad inställd på att det kommer bli ett märkligt och föränderligt år. (Fotot är taget på den mark som är tänkt att bli framtida träningsplan.)

Ett nyår blir en påminnelse om att allt har sin tid, oavsett om vi vill det eller inte. Tack än en gång  Jessika Gyllström för denna fina minnestavla på grabbarna. Dina tavlor kommer alltid ha en hedersplats i vårt hem! 
 

Läs hela inlägget »
  • Cilla » Lydnads-SM 2018:  ”Stort grattis till ett väl genomfört SM med både några missar och grymma höjdpun..”

  • Annica kihlberg » Gör din grej!:  ”Älskar boken och den har gett mig så mkt, jag önskar att den kommer som ljudbok ..”

  • Heidi Billkvam » Gör din grej!:  ”Jag älskar ditt tänk :-). Hehe, ganska likt mitt ;-). Men du har en magisk förmå..”

  • Lotta » Se till att du har rätt film på näthinnan!:  ”Kul att kunna bidra med en skrivbordsbild. :)”

  • Vibeke Weiner » Du får inte vara så känslig...:  ”Så himla bra skrivet! Jag önskar jag hade kunnat dela. Du borde ha en delafunkti..”

Arkiv

Länkar

-

Etiketter