jennys blogg

Texter som skrivs när andan faller på. Om livet i allmänhet och hundträning i synnerhet. För mer dagsfärska nyheter och kursannonser - se nyhetsflödet från Facebook här intill.

Om du vill läsa om livet ur en hunds perspektiv ska du istället gå vidare till I-ors blogg som du hittar här :-)
 

senaste blogginläggen

nyheter

2019

Förra veckan utökades flocken med en ny fyrbent kamrat; lilla Gnutten!Sedan Pingu kom till oss för sex år sedan har jag många gånger sagt att det största problemet med henne blir när vi köper nästa hund – och jag har då syftat på att vi trivs så väldigt bra med henne.  Vi tror ju inte riktigt på det där med att hunden blir vad man gör den till, utan har stor respekt för vad hunden har med sig från sitt arv och i sin personlighet. I valet av ras och individ har vi därför dragit nytta av erfarenheten att Pingu är en typ av hund som passar den vardag vi lever i just nu. Valpens mamma är Pingus syster och även pappan är en hund vi känner väl och tycker mycket om. 
 

Fredrik har varit lite mer pådrivande än mig i det här – dels för att han gärna vill ha en vallhund till och dels beroende på att jag fortfarande, sedan Skalmans tid - för drygt 11 år sedan - har dubbla känslor inför att ta till mig en ny individ. Faktum är att det egentligen är Fredrik som har varit initiativtagare till både Ruffe, Pingu och nu Gnutten. Min sorg över att inte kunna hjälpa en hund till ett vettigt liv kommer nog aldrig riktigt att gå över.

Att vara två förare på samma hund har fungerat väldigt fint för oss, men när jag tar med mig Pingu på både jobb och tävlingsäventyr så blir behovet av ännu en vallhund här hemma än mer påtagligt. Ruffes dagsform är så olika, så honom kan vi inte alltid räkna med. Inne på sitt elfte år så är det heller inte troligt att ”räkna med Ruffe-dagarna” ökar.  Vår fårskötsel är uppbyggd på hundarnas hjälp och utan dem blir det betydligt sämre för alla inblandade. Allt går helller inte att planera, vilket vi fick ett tråkigt exempel på under årets första dagar då en jakthund  bitit en av tackorna väldigt illa. Jag jobbade men Pingu var som tur var hemma. I det läget var det väldigt värdefullt för Fredrik att ha henne till hands för att skapa lugn i kaoset och förbereda för veterinärens ankomst. (Tackan gick tyvärr inte att rädda).  

Om Gnutten vill vara vallhund eller inte återstår förstås att se. Vi värnar mycket om att våra djur ska ha friheten att vara dem de är. Vår katt har kattlucka, våra får går på lösdrift och detta har även våra tidigare djurslag gjort (häst, åsna, ankor, gäss och höns). När det gäller hundarna tycker jag att ansvaret att se till individens behov är än större, eftersom de i många avseenden blir starkt påverkade av våra behov. Detta kan förstås vara både på gott och ont, men jag studsar hela tiden tillbaka till vikten av att hunden trivs i sammanhanget – och då utifrån vem den är, snarare än vad den blivit tränad till. Ibland imponerar träningsresultat som uppnåtts ”mot alla odds” men ju mer jag lär mig desto mer ställer jag mig frågande till mycket av det som sker i hundvärlden på den fronten. Uttryck som ”det finns ingen som är så långt in i huvudet på sin hund som jag är” skapar hos mig fler associationer till maktmissbruk och egoism än till individanpassning och teamwork.

Vi hoppas Gnutten ska trivas med det vi har att erbjuda, så att vi kan ge henne det hon behöver i minst lika hög grad som hon ger oss det vi hoppas. Våra hjärtan äger hon redan. Under de fem dagar vi spenderat ihop har hon  hunnit visa en galenskap och slughet som fått oss att storögt titta på henne och fråga ”Vem ÄR du, egentligen?” Och den frågan är förstås i stort obesvarad än så länge. Vi tycker oss se att hon hittills är betydligt mer lik självständiga I-or än följsamma Pingu. Jämförelsen med Pingu är förstås svårfrånkomlig, men I-or och Rudolf samma släktrelation (farbror-brorson) och skillnaden dem emellan har ju varit som natt och dag i många avseenden. Jag hoppas den erfarenheten gör oss öppna för att lära känna Gnutten utifrån vem hon är, snarare än vem vi förväntar oss att hon ska vara. En individ med egna styrkor och svagheter, egentligen inte till för att jämföras med någon annan än sig själv.

Pingu har förvånat oss genom att vara en riktig super-nanny. Gissningen var att hon skulle vara måttligt road till en början. Vi var också lite rädda att hon skulle känna sig  bortprioriterad då hon sedan förra helgen varken får tränas eller motioneras på grund av en stukad tå. Men kanske blev tristessen istället till nytta för hon pysslar och leker med valpen så mycket hon får. Tur i oturen så stämmer Pingus rehabiliteringsschema rätt väl med valppromenader; för närvarande rör vi oss 300-meter åt gången:-)

Ruffe är duktig och gör så gott han kan. Han håller henne på en armlängds avstånd än så länge, men leker gärna med de flesta hundar han fått lära känna och vi hoppas förstås att det blir så även med dessa två när han fått den tid han behöver.

Tack Patrik Hagelbrink för förtroendet att förvalta en av de små. Allt du sagt hittills stämmer – hon kissar direkt man tar ut henne, hon är nyfiken och företagssam och det är inte alls säkert att hon kommer när man lockar. Hon gillar alla hon träffat hittills och hon bits orimligt hårt ;-)
 

Pingu tog till sig Gnutten redan första dagen <3

Perfekt att ha en bra förebild när man ska lära sig nya saker, som att vara i groventrén där man kan hamna en stund om man är blöt och smutsig.

Första lektionen i träningsrummet där Pingu går igenom pandans roll i träningen;-)  Rockringen har  jag i vinter experimenterat lite med i träningen av doldisskick till rutan och jag vet inte om det var en slump att Pingu tog med sig pandan in i rockringen innan hon startade lektionen ;-)

Speglarna i träningsrummet blev snabbt uppskattade. Eftersom Gnutten varit på varenda rörkoppling i hela huset kunde jag inte låta bli att lägga fram metallapporten bland leksakerna och den tycks hon gilla mest av alla:-)

...men det finns även annat i träningsrummet som väcker intresse. Mattes stövel till exempel.

Ruffe visar vägen till fårstallet och vi ser fram emot att lära känna vår nya vän, på väg mot nya äventyr!

5 böcker till förmån för röda korset!

Just nu skänker vi intäkterna för fem ex av Starka tillsammans, inklusive frakt (Sverige), till Röda korsets arbete i katastrofområden runt om i världen. Du beställer din bok som vanligt här via hemsidan och väljer betalningsalternativ "Röda korset".

Om du köper boken till en vän och vill att den skickas direkt till vederbörande så anger du personens namn och adress under "leveransadress".

Därefter går du till denna länk, där du betalar bok + fraktkostnad och dessa pengar går då oavkortat till Röda korset. 
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: hundträning

Senaste kommentarer

2019

Förra veckan utökades flocken med en ny fyrbent kamrat; lilla Gnutten!Sedan Pingu kom till oss för sex år sedan har jag många gånger sagt att det största problemet med henne blir när vi köper nästa hund – och jag har då syftat på att vi trivs så väldigt bra med henne.  Vi tror ju inte riktigt på det där med att hunden blir vad man gör den till, utan har stor respekt för vad hunden har med sig från sitt arv och i sin personlighet. I valet av ras och individ har vi därför dragit nytta av erfarenheten att Pingu är en typ av hund som passar den vardag vi lever i just nu. Valpens mamma är Pingus syster och även pappan är en hund vi känner väl och tycker mycket om. 
 

Fredrik har varit lite mer pådrivande än mig i det här – dels för att han gärna vill ha en vallhund till och dels beroende på att jag fortfarande, sedan Skalmans tid - för drygt 11 år sedan - har dubbla känslor inför att ta till mig en ny individ. Faktum är att det egentligen är Fredrik som har varit initiativtagare till både Ruffe, Pingu och nu Gnutten. Min sorg över att inte kunna hjälpa en hund till ett vettigt liv kommer nog aldrig riktigt att gå över.

Att vara två förare på samma hund har fungerat väldigt fint för oss, men när jag tar med mig Pingu på både jobb och tävlingsäventyr så blir behovet av ännu en vallhund här hemma än mer påtagligt. Ruffes dagsform är så olika, så honom kan vi inte alltid räkna med. Inne på sitt elfte år så är det heller inte troligt att ”räkna med Ruffe-dagarna” ökar.  Vår fårskötsel är uppbyggd på hundarnas hjälp och utan dem blir det betydligt sämre för alla inblandade. Allt går helller inte att planera, vilket vi fick ett tråkigt exempel på under årets första dagar då en jakthund  bitit en av tackorna väldigt illa. Jag jobbade men Pingu var som tur var hemma. I det läget var det väldigt värdefullt för Fredrik att ha henne till hands för att skapa lugn i kaoset och förbereda för veterinärens ankomst. (Tackan gick tyvärr inte att rädda).  

Om Gnutten vill vara vallhund eller inte återstår förstås att se. Vi värnar mycket om att våra djur ska ha friheten att vara dem de är. Vår katt har kattlucka, våra får går på lösdrift och detta har även våra tidigare djurslag gjort (häst, åsna, ankor, gäss och höns). När det gäller hundarna tycker jag att ansvaret att se till individens behov är än större, eftersom de i många avseenden blir starkt påverkade av våra behov. Detta kan förstås vara både på gott och ont, men jag studsar hela tiden tillbaka till vikten av att hunden trivs i sammanhanget – och då utifrån vem den är, snarare än vad den blivit tränad till. Ibland imponerar träningsresultat som uppnåtts ”mot alla odds” men ju mer jag lär mig desto mer ställer jag mig frågande till mycket av det som sker i hundvärlden på den fronten. Uttryck som ”det finns ingen som är så långt in i huvudet på sin hund som jag är” skapar hos mig fler associationer till maktmissbruk och egoism än till individanpassning och teamwork.

Vi hoppas Gnutten ska trivas med det vi har att erbjuda, så att vi kan ge henne det hon behöver i minst lika hög grad som hon ger oss det vi hoppas. Våra hjärtan äger hon redan. Under de fem dagar vi spenderat ihop har hon  hunnit visa en galenskap och slughet som fått oss att storögt titta på henne och fråga ”Vem ÄR du, egentligen?” Och den frågan är förstås i stort obesvarad än så länge. Vi tycker oss se att hon hittills är betydligt mer lik självständiga I-or än följsamma Pingu. Jämförelsen med Pingu är förstås svårfrånkomlig, men I-or och Rudolf samma släktrelation (farbror-brorson) och skillnaden dem emellan har ju varit som natt och dag i många avseenden. Jag hoppas den erfarenheten gör oss öppna för att lära känna Gnutten utifrån vem hon är, snarare än vem vi förväntar oss att hon ska vara. En individ med egna styrkor och svagheter, egentligen inte till för att jämföras med någon annan än sig själv.

Pingu har förvånat oss genom att vara en riktig super-nanny. Gissningen var att hon skulle vara måttligt road till en början. Vi var också lite rädda att hon skulle känna sig  bortprioriterad då hon sedan förra helgen varken får tränas eller motioneras på grund av en stukad tå. Men kanske blev tristessen istället till nytta för hon pysslar och leker med valpen så mycket hon får. Tur i oturen så stämmer Pingus rehabiliteringsschema rätt väl med valppromenader; för närvarande rör vi oss 300-meter åt gången:-)

Ruffe är duktig och gör så gott han kan. Han håller henne på en armlängds avstånd än så länge, men leker gärna med de flesta hundar han fått lära känna och vi hoppas förstås att det blir så även med dessa två när han fått den tid han behöver.

Tack Patrik Hagelbrink för förtroendet att förvalta en av de små. Allt du sagt hittills stämmer – hon kissar direkt man tar ut henne, hon är nyfiken och företagssam och det är inte alls säkert att hon kommer när man lockar. Hon gillar alla hon träffat hittills och hon bits orimligt hårt ;-)
 

Pingu tog till sig Gnutten redan första dagen <3

Perfekt att ha en bra förebild när man ska lära sig nya saker, som att vara i groventrén där man kan hamna en stund om man är blöt och smutsig.

Första lektionen i träningsrummet där Pingu går igenom pandans roll i träningen;-)  Rockringen har  jag i vinter experimenterat lite med i träningen av doldisskick till rutan och jag vet inte om det var en slump att Pingu tog med sig pandan in i rockringen innan hon startade lektionen ;-)

Speglarna i träningsrummet blev snabbt uppskattade. Eftersom Gnutten varit på varenda rörkoppling i hela huset kunde jag inte låta bli att lägga fram metallapporten bland leksakerna och den tycks hon gilla mest av alla:-)

...men det finns även annat i träningsrummet som väcker intresse. Mattes stövel till exempel.

Ruffe visar vägen till fårstallet och vi ser fram emot att lära känna vår nya vän, på väg mot nya äventyr!

5 böcker till förmån för röda korset!

Just nu skänker vi intäkterna för fem ex av Starka tillsammans, inklusive frakt (Sverige), till Röda korsets arbete i katastrofområden runt om i världen. Du beställer din bok som vanligt här via hemsidan och väljer betalningsalternativ "Röda korset".

Om du köper boken till en vän och vill att den skickas direkt till vederbörande så anger du personens namn och adress under "leveransadress".

Därefter går du till denna länk, där du betalar bok + fraktkostnad och dessa pengar går då oavkortat till Röda korset. 
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: hundträning

2019

Förra veckan utökades flocken med en ny fyrbent kamrat; lilla Gnutten!Sedan Pingu kom till oss för sex år sedan har jag många gånger sagt att det största problemet med henne blir när vi köper nästa hund – och jag har då syftat på att vi trivs så väldigt bra med henne.  Vi tror ju inte riktigt på det där med att hunden blir vad man gör den till, utan har stor respekt för vad hunden har med sig från sitt arv och i sin personlighet. I valet av ras och individ har vi därför dragit nytta av erfarenheten att Pingu är en typ av hund som passar den vardag vi lever i just nu. Valpens mamma är Pingus syster och även pappan är en hund vi känner väl och tycker mycket om. 
 

Fredrik har varit lite mer pådrivande än mig i det här – dels för att han gärna vill ha en vallhund till och dels beroende på att jag fortfarande, sedan Skalmans tid - för drygt 11 år sedan - har dubbla känslor inför att ta till mig en ny individ. Faktum är att det egentligen är Fredrik som har varit initiativtagare till både Ruffe, Pingu och nu Gnutten. Min sorg över att inte kunna hjälpa en hund till ett vettigt liv kommer nog aldrig riktigt att gå över.

Att vara två förare på samma hund har fungerat väldigt fint för oss, men när jag tar med mig Pingu på både jobb och tävlingsäventyr så blir behovet av ännu en vallhund här hemma än mer påtagligt. Ruffes dagsform är så olika, så honom kan vi inte alltid räkna med. Inne på sitt elfte år så är det heller inte troligt att ”räkna med Ruffe-dagarna” ökar.  Vår fårskötsel är uppbyggd på hundarnas hjälp och utan dem blir det betydligt sämre för alla inblandade. Allt går helller inte att planera, vilket vi fick ett tråkigt exempel på under årets första dagar då en jakthund  bitit en av tackorna väldigt illa. Jag jobbade men Pingu var som tur var hemma. I det läget var det väldigt värdefullt för Fredrik att ha henne till hands för att skapa lugn i kaoset och förbereda för veterinärens ankomst. (Tackan gick tyvärr inte att rädda).  

Om Gnutten vill vara vallhund eller inte återstår förstås att se. Vi värnar mycket om att våra djur ska ha friheten att vara dem de är. Vår katt har kattlucka, våra får går på lösdrift och detta har även våra tidigare djurslag gjort (häst, åsna, ankor, gäss och höns). När det gäller hundarna tycker jag att ansvaret att se till individens behov är än större, eftersom de i många avseenden blir starkt påverkade av våra behov. Detta kan förstås vara både på gott och ont, men jag studsar hela tiden tillbaka till vikten av att hunden trivs i sammanhanget – och då utifrån vem den är, snarare än vad den blivit tränad till. Ibland imponerar träningsresultat som uppnåtts ”mot alla odds” men ju mer jag lär mig desto mer ställer jag mig frågande till mycket av det som sker i hundvärlden på den fronten. Uttryck som ”det finns ingen som är så långt in i huvudet på sin hund som jag är” skapar hos mig fler associationer till maktmissbruk och egoism än till individanpassning och teamwork.

Vi hoppas Gnutten ska trivas med det vi har att erbjuda, så att vi kan ge henne det hon behöver i minst lika hög grad som hon ger oss det vi hoppas. Våra hjärtan äger hon redan. Under de fem dagar vi spenderat ihop har hon  hunnit visa en galenskap och slughet som fått oss att storögt titta på henne och fråga ”Vem ÄR du, egentligen?” Och den frågan är förstås i stort obesvarad än så länge. Vi tycker oss se att hon hittills är betydligt mer lik självständiga I-or än följsamma Pingu. Jämförelsen med Pingu är förstås svårfrånkomlig, men I-or och Rudolf samma släktrelation (farbror-brorson) och skillnaden dem emellan har ju varit som natt och dag i många avseenden. Jag hoppas den erfarenheten gör oss öppna för att lära känna Gnutten utifrån vem hon är, snarare än vem vi förväntar oss att hon ska vara. En individ med egna styrkor och svagheter, egentligen inte till för att jämföras med någon annan än sig själv.

Pingu har förvånat oss genom att vara en riktig super-nanny. Gissningen var att hon skulle vara måttligt road till en början. Vi var också lite rädda att hon skulle känna sig  bortprioriterad då hon sedan förra helgen varken får tränas eller motioneras på grund av en stukad tå. Men kanske blev tristessen istället till nytta för hon pysslar och leker med valpen så mycket hon får. Tur i oturen så stämmer Pingus rehabiliteringsschema rätt väl med valppromenader; för närvarande rör vi oss 300-meter åt gången:-)

Ruffe är duktig och gör så gott han kan. Han håller henne på en armlängds avstånd än så länge, men leker gärna med de flesta hundar han fått lära känna och vi hoppas förstås att det blir så även med dessa två när han fått den tid han behöver.

Tack Patrik Hagelbrink för förtroendet att förvalta en av de små. Allt du sagt hittills stämmer – hon kissar direkt man tar ut henne, hon är nyfiken och företagssam och det är inte alls säkert att hon kommer när man lockar. Hon gillar alla hon träffat hittills och hon bits orimligt hårt ;-)
 

Pingu tog till sig Gnutten redan första dagen <3

Perfekt att ha en bra förebild när man ska lära sig nya saker, som att vara i groventrén där man kan hamna en stund om man är blöt och smutsig.

Första lektionen i träningsrummet där Pingu går igenom pandans roll i träningen;-)  Rockringen har  jag i vinter experimenterat lite med i träningen av doldisskick till rutan och jag vet inte om det var en slump att Pingu tog med sig pandan in i rockringen innan hon startade lektionen ;-)

Speglarna i träningsrummet blev snabbt uppskattade. Eftersom Gnutten varit på varenda rörkoppling i hela huset kunde jag inte låta bli att lägga fram metallapporten bland leksakerna och den tycks hon gilla mest av alla:-)

...men det finns även annat i träningsrummet som väcker intresse. Mattes stövel till exempel.

Ruffe visar vägen till fårstallet och vi ser fram emot att lära känna vår nya vän, på väg mot nya äventyr!

5 böcker till förmån för röda korset!

Just nu skänker vi intäkterna för fem ex av Starka tillsammans, inklusive frakt (Sverige), till Röda korsets arbete i katastrofområden runt om i världen. Du beställer din bok som vanligt här via hemsidan och väljer betalningsalternativ "Röda korset".

Om du köper boken till en vän och vill att den skickas direkt till vederbörande så anger du personens namn och adress under "leveransadress".

Därefter går du till denna länk, där du betalar bok + fraktkostnad och dessa pengar går då oavkortat till Röda korset. 
 

Läs hela inlägget »
Etiketter: hundträning

Arkiv

Länkar

-

Etiketter