jennys blogg

Texter som skrivs när andan faller på. Om livet i allmänhet och hundträning i synnerhet. För mer dagsfärska nyheter och kursannonser - se nyhetsflödet från Facebook här intill.

Om du vill läsa om livet ur en hunds perspektiv ska du istället gå vidare till I-ors blogg som du hittar här :-)
 

senaste blogginläggen

nyheter

2019 > 07

Under det senaste 18 månaderna har jag inte riktigt haft tid, eller rättare sagt ro, att tänka på långsiktiga framtidsplaner. Istället har det handlat om att få ihop tillvaron i stunden och det har i princip alltid funnits ett pågående projekt att hugga tag i – först kring försäljningen av gamla stället och sedan i renoveringen av det nya och under några månader gjorde vi alltihop samtidigt. Parallellt har vi levt livet som egenföretagare, vilket inte ger möjlighet för att gå på halvfart på jobbet, så jo, det har varit lite halvgalet, men vi har mått förvånansvärt bra under tiden.   

Mitt under denna period har också arbetssituationen förändrats genom att jag slutat arbeta som lärare – en yrkesroll som känts tillfällig men vid närmare eftertanke har jag haft den en längre tid; först ett par år som adjunkt på Malmö Högskola och därefter fyra år inom Komvux där jag bland annat utbildat resurshundförare.  Uppdragen har jag blivit headhuntad till och avsluten har varit ofrivilliga, i båda fallen till följd av politiska beslut på högre nivåer än jag haft möjlighet att påverka. Parallellt har jag drivit min kursverksamhet och den har fram tills i år känts mer som en bisyssla än som ett riktigt jobb. Skrivandet och bokutgivningen har legat någonstans i gränslandet mellan arbetstid och fritid. Eftersom den ekonomiska vinningen är så oviss blir det svårt att prioritera detta under arbetstiden. Samtidigt är det svårt att hitta samlad och fokuserad skrivtid under de lediga stunderna – och just denna period av livet har det liksom inte funnits lediga stunder i den bemärkelsen. På något sätt har det blivit en bok ändå och nu väntar vi bara på att förlaget ska bli färdiga med de sista detaljerna innan den går till tryck. Mer om den boken här

En liten tid efter att jag lämnat lärarrollen tog jag chansen att själv sätta mig i skolbänken igen – och var jag hittat den tiden förstår jag inte riktigt själv, men ämnet är mental träning och studierna har definitivt givit mer energi än de tagit. Utbildningen är beräknad att ta fyra år på halvtid, så en stor del av jobbet återstår, men det känns enbart som ett positivt inslag i livet. Slutmålet är licensierad mental tränare och utbildare är Skandinaviska ledarhögskolan, som drivs av den mentala träningens förgrundare Lars-Erik Uneståhl. Jag tilltalas av deras pedagogik och har fått med mig så mycket mer än jag fått i mina tidigare psykologistudier. I den senaste delkursen har jag fått vända ut och in på mina egna drivkrafter och målsättningar– och just därför har jag blivit tvingad att nu konkretisera mina framtidsvisioner. Detta visade sig vara svårt, men då låste jag mig i tanken på att detta handlade om vad jag vill uppnå – och där är det så tragiskt att merparten av det jag haft på min bucket-list redan är avbockat. Men jag kan också välja att det som en viss framgång; livet är redan nu så bra så att jag skulle kunna dö imorgon och känna mig nöjd med allt som blev.

Är detta en effekt av låga målsättningar eller lyckat målmedvetet arbete? Ja, det väljer man ju helt själv och det är just här jag hittar mina framtidsvisioner; de handlar om djup snarare än om topp och om bredd snarare än om spets. Ju mer jag grunnar, ju mer hittar jag alltmer tillbaka till de visioner som tagit mig dit jag är idag. Till exempel lockas jag inte av status i form av yrkestitlar eller möjlighet att jobba utanför landets gränser. De gånger jag fått möjlighet att göra det har jag istället drabbats av panik Ett karriärssteg som min egen hjärna uppskattar är istället att få fasta rutiner och kunna förlägga alltmer jobb till hemmaplan. Senaste tiden har jag – utöver lite löpande administrativt arbete kring vårt företag - jobbat på heltid med mina sommarläger. Att säsongsarbeta på det sättet passar mig som handen i handsken. Det känns avstressande att tänka att nästa steg i utvecklingen inte behöver handla om att ta sig uppåt och framåt – utan istället inåt, med fokus på att må bra där jag är.

Även i mitt eget tävlingsutövande känns detta som den viktigaste framtidsplanen och årets SM-deltagande där jag gick in för att uppleva framför att uppnå gav mig så väldigt mycket mer än förra årets, då jag försökte hitta någon form av vinnarskalle i mig själv vilket bara resulterade i ett allvar som jag inte alls trivdes med. Jag lät visserligen inte detta påverka mina träningsmetoder och tror inte att det påverkade Pingu, men det fick desto större påverkan i coachingen av mig själv före, under och efter tävlingen. Även om det kan låta anspråkslöst så tror jag att det kan finnas en alldeles tillräckligt stor utmaning i att bibehålla och må väl i det som är – i synnerhet när man tycker att man har väldigt mycket att vara tacksam över.

I skrivande stund sitter jag i hängstolen i vår hängbjörk - en utmärkt arbetsplats i gränsen mellan jobb och väntande semester. Om fyra veckor ser jag fram emot att återgå till mitt säsongsarbete som kursledare. Har därför också  valt att förlänga säsongen till september genom ett septemberläger, samt en temadag i externbelöning. Det finns just nu platser kvar i båda kurserna och du kan läsa mer om dem här

Från och med oktober håller jag till i Lotushallen och där finns just nu två platser kvar på helgkursen Starka tillsammans. I övrigt är allt fullbokat fram till nyår, så när som på ett par förmiddagstider i privat träning som du hittar här

Jag håller nog på att bli väldigt lik vår rutinfasta Ruffe, för om nästa år blir snarlikt detta, utan större avancemang, så känns det toppen :-) 

Läs hela inlägget »

Senaste kommentarer

2019 > 07

Under det senaste 18 månaderna har jag inte riktigt haft tid, eller rättare sagt ro, att tänka på långsiktiga framtidsplaner. Istället har det handlat om att få ihop tillvaron i stunden och det har i princip alltid funnits ett pågående projekt att hugga tag i – först kring försäljningen av gamla stället och sedan i renoveringen av det nya och under några månader gjorde vi alltihop samtidigt. Parallellt har vi levt livet som egenföretagare, vilket inte ger möjlighet för att gå på halvfart på jobbet, så jo, det har varit lite halvgalet, men vi har mått förvånansvärt bra under tiden.   

Mitt under denna period har också arbetssituationen förändrats genom att jag slutat arbeta som lärare – en yrkesroll som känts tillfällig men vid närmare eftertanke har jag haft den en längre tid; först ett par år som adjunkt på Malmö Högskola och därefter fyra år inom Komvux där jag bland annat utbildat resurshundförare.  Uppdragen har jag blivit headhuntad till och avsluten har varit ofrivilliga, i båda fallen till följd av politiska beslut på högre nivåer än jag haft möjlighet att påverka. Parallellt har jag drivit min kursverksamhet och den har fram tills i år känts mer som en bisyssla än som ett riktigt jobb. Skrivandet och bokutgivningen har legat någonstans i gränslandet mellan arbetstid och fritid. Eftersom den ekonomiska vinningen är så oviss blir det svårt att prioritera detta under arbetstiden. Samtidigt är det svårt att hitta samlad och fokuserad skrivtid under de lediga stunderna – och just denna period av livet har det liksom inte funnits lediga stunder i den bemärkelsen. På något sätt har det blivit en bok ändå och nu väntar vi bara på att förlaget ska bli färdiga med de sista detaljerna innan den går till tryck. Mer om den boken här

En liten tid efter att jag lämnat lärarrollen tog jag chansen att själv sätta mig i skolbänken igen – och var jag hittat den tiden förstår jag inte riktigt själv, men ämnet är mental träning och studierna har definitivt givit mer energi än de tagit. Utbildningen är beräknad att ta fyra år på halvtid, så en stor del av jobbet återstår, men det känns enbart som ett positivt inslag i livet. Slutmålet är licensierad mental tränare och utbildare är Skandinaviska ledarhögskolan, som drivs av den mentala träningens förgrundare Lars-Erik Uneståhl. Jag tilltalas av deras pedagogik och har fått med mig så mycket mer än jag fått i mina tidigare psykologistudier. I den senaste delkursen har jag fått vända ut och in på mina egna drivkrafter och målsättningar– och just därför har jag blivit tvingad att nu konkretisera mina framtidsvisioner. Detta visade sig vara svårt, men då låste jag mig i tanken på att detta handlade om vad jag vill uppnå – och där är det så tragiskt att merparten av det jag haft på min bucket-list redan är avbockat. Men jag kan också välja att det som en viss framgång; livet är redan nu så bra så att jag skulle kunna dö imorgon och känna mig nöjd med allt som blev.

Är detta en effekt av låga målsättningar eller lyckat målmedvetet arbete? Ja, det väljer man ju helt själv och det är just här jag hittar mina framtidsvisioner; de handlar om djup snarare än om topp och om bredd snarare än om spets. Ju mer jag grunnar, ju mer hittar jag alltmer tillbaka till de visioner som tagit mig dit jag är idag. Till exempel lockas jag inte av status i form av yrkestitlar eller möjlighet att jobba utanför landets gränser. De gånger jag fått möjlighet att göra det har jag istället drabbats av panik Ett karriärssteg som min egen hjärna uppskattar är istället att få fasta rutiner och kunna förlägga alltmer jobb till hemmaplan. Senaste tiden har jag – utöver lite löpande administrativt arbete kring vårt företag - jobbat på heltid med mina sommarläger. Att säsongsarbeta på det sättet passar mig som handen i handsken. Det känns avstressande att tänka att nästa steg i utvecklingen inte behöver handla om att ta sig uppåt och framåt – utan istället inåt, med fokus på att må bra där jag är.

Även i mitt eget tävlingsutövande känns detta som den viktigaste framtidsplanen och årets SM-deltagande där jag gick in för att uppleva framför att uppnå gav mig så väldigt mycket mer än förra årets, då jag försökte hitta någon form av vinnarskalle i mig själv vilket bara resulterade i ett allvar som jag inte alls trivdes med. Jag lät visserligen inte detta påverka mina träningsmetoder och tror inte att det påverkade Pingu, men det fick desto större påverkan i coachingen av mig själv före, under och efter tävlingen. Även om det kan låta anspråkslöst så tror jag att det kan finnas en alldeles tillräckligt stor utmaning i att bibehålla och må väl i det som är – i synnerhet när man tycker att man har väldigt mycket att vara tacksam över.

I skrivande stund sitter jag i hängstolen i vår hängbjörk - en utmärkt arbetsplats i gränsen mellan jobb och väntande semester. Om fyra veckor ser jag fram emot att återgå till mitt säsongsarbete som kursledare. Har därför också  valt att förlänga säsongen till september genom ett septemberläger, samt en temadag i externbelöning. Det finns just nu platser kvar i båda kurserna och du kan läsa mer om dem här

Från och med oktober håller jag till i Lotushallen och där finns just nu två platser kvar på helgkursen Starka tillsammans. I övrigt är allt fullbokat fram till nyår, så när som på ett par förmiddagstider i privat träning som du hittar här

Jag håller nog på att bli väldigt lik vår rutinfasta Ruffe, för om nästa år blir snarlikt detta, utan större avancemang, så känns det toppen :-) 

Läs hela inlägget »

2019 > 07

Under det senaste 18 månaderna har jag inte riktigt haft tid, eller rättare sagt ro, att tänka på långsiktiga framtidsplaner. Istället har det handlat om att få ihop tillvaron i stunden och det har i princip alltid funnits ett pågående projekt att hugga tag i – först kring försäljningen av gamla stället och sedan i renoveringen av det nya och under några månader gjorde vi alltihop samtidigt. Parallellt har vi levt livet som egenföretagare, vilket inte ger möjlighet för att gå på halvfart på jobbet, så jo, det har varit lite halvgalet, men vi har mått förvånansvärt bra under tiden.   

Mitt under denna period har också arbetssituationen förändrats genom att jag slutat arbeta som lärare – en yrkesroll som känts tillfällig men vid närmare eftertanke har jag haft den en längre tid; först ett par år som adjunkt på Malmö Högskola och därefter fyra år inom Komvux där jag bland annat utbildat resurshundförare.  Uppdragen har jag blivit headhuntad till och avsluten har varit ofrivilliga, i båda fallen till följd av politiska beslut på högre nivåer än jag haft möjlighet att påverka. Parallellt har jag drivit min kursverksamhet och den har fram tills i år känts mer som en bisyssla än som ett riktigt jobb. Skrivandet och bokutgivningen har legat någonstans i gränslandet mellan arbetstid och fritid. Eftersom den ekonomiska vinningen är så oviss blir det svårt att prioritera detta under arbetstiden. Samtidigt är det svårt att hitta samlad och fokuserad skrivtid under de lediga stunderna – och just denna period av livet har det liksom inte funnits lediga stunder i den bemärkelsen. På något sätt har det blivit en bok ändå och nu väntar vi bara på att förlaget ska bli färdiga med de sista detaljerna innan den går till tryck. Mer om den boken här

En liten tid efter att jag lämnat lärarrollen tog jag chansen att själv sätta mig i skolbänken igen – och var jag hittat den tiden förstår jag inte riktigt själv, men ämnet är mental träning och studierna har definitivt givit mer energi än de tagit. Utbildningen är beräknad att ta fyra år på halvtid, så en stor del av jobbet återstår, men det känns enbart som ett positivt inslag i livet. Slutmålet är licensierad mental tränare och utbildare är Skandinaviska ledarhögskolan, som drivs av den mentala träningens förgrundare Lars-Erik Uneståhl. Jag tilltalas av deras pedagogik och har fått med mig så mycket mer än jag fått i mina tidigare psykologistudier. I den senaste delkursen har jag fått vända ut och in på mina egna drivkrafter och målsättningar– och just därför har jag blivit tvingad att nu konkretisera mina framtidsvisioner. Detta visade sig vara svårt, men då låste jag mig i tanken på att detta handlade om vad jag vill uppnå – och där är det så tragiskt att merparten av det jag haft på min bucket-list redan är avbockat. Men jag kan också välja att det som en viss framgång; livet är redan nu så bra så att jag skulle kunna dö imorgon och känna mig nöjd med allt som blev.

Är detta en effekt av låga målsättningar eller lyckat målmedvetet arbete? Ja, det väljer man ju helt själv och det är just här jag hittar mina framtidsvisioner; de handlar om djup snarare än om topp och om bredd snarare än om spets. Ju mer jag grunnar, ju mer hittar jag alltmer tillbaka till de visioner som tagit mig dit jag är idag. Till exempel lockas jag inte av status i form av yrkestitlar eller möjlighet att jobba utanför landets gränser. De gånger jag fått möjlighet att göra det har jag istället drabbats av panik Ett karriärssteg som min egen hjärna uppskattar är istället att få fasta rutiner och kunna förlägga alltmer jobb till hemmaplan. Senaste tiden har jag – utöver lite löpande administrativt arbete kring vårt företag - jobbat på heltid med mina sommarläger. Att säsongsarbeta på det sättet passar mig som handen i handsken. Det känns avstressande att tänka att nästa steg i utvecklingen inte behöver handla om att ta sig uppåt och framåt – utan istället inåt, med fokus på att må bra där jag är.

Även i mitt eget tävlingsutövande känns detta som den viktigaste framtidsplanen och årets SM-deltagande där jag gick in för att uppleva framför att uppnå gav mig så väldigt mycket mer än förra årets, då jag försökte hitta någon form av vinnarskalle i mig själv vilket bara resulterade i ett allvar som jag inte alls trivdes med. Jag lät visserligen inte detta påverka mina träningsmetoder och tror inte att det påverkade Pingu, men det fick desto större påverkan i coachingen av mig själv före, under och efter tävlingen. Även om det kan låta anspråkslöst så tror jag att det kan finnas en alldeles tillräckligt stor utmaning i att bibehålla och må väl i det som är – i synnerhet när man tycker att man har väldigt mycket att vara tacksam över.

I skrivande stund sitter jag i hängstolen i vår hängbjörk - en utmärkt arbetsplats i gränsen mellan jobb och väntande semester. Om fyra veckor ser jag fram emot att återgå till mitt säsongsarbete som kursledare. Har därför också  valt att förlänga säsongen till september genom ett septemberläger, samt en temadag i externbelöning. Det finns just nu platser kvar i båda kurserna och du kan läsa mer om dem här

Från och med oktober håller jag till i Lotushallen och där finns just nu två platser kvar på helgkursen Starka tillsammans. I övrigt är allt fullbokat fram till nyår, så när som på ett par förmiddagstider i privat träning som du hittar här

Jag håller nog på att bli väldigt lik vår rutinfasta Ruffe, för om nästa år blir snarlikt detta, utan större avancemang, så känns det toppen :-) 

Läs hela inlägget »

Arkiv

Länkar

-

Etiketter