bloggar

För att komma till Jenny Wibäcks blogg, klicka här

Nedan finner du den bästa bloggen, nämligen I-ors blogg, där han beskrivit livet ur en hunds perspektiv ;-) I-or tassade vidare 26/9 2017 och vi vill gärna behålla bloggen som ett vackert minne av hans speciella personlighet. En närmare presentation av I-or finner du här 
Under 2017 drev I-or sin egen Facebook-sida som du hittar genom att söka på "I-or Kelpman".
 

följ jenny på facebook

2015 > 03

Nervös Ruffe i Lochness, sommaren 2012 Nervös Ruffe i Lochness, sommaren 2012

Finns det verkligen troll på riktigt, frågade Ruffe mig för ett tag sedan och såg mer skärrad ut än vanligt. Vi låg i soffan och kollade på tv, när fenomenet "Nättroll" dök upp. Jag blev osäker på vad jag skulle svara. Har ibland roat mig med att lura honom lite, till exempel genom att innan han ska släppas på ett spår säga ”Lycka till, men akta dig för trollen”. Han blir så om sig och kring sig, då så det är svårt att låta bli. Och så blir jag kanske lite sur för att det inte är min tur att spåra. Samtidigt vill jag ju inte vara så elak mot honom så att han gör bort sig och andra hundar blir dumma mot honom.

Har fortfarande lite dåligt samvete efter vår vallningsresa till Skottland, där Ruffe la en stor del av energin på att hålla utkik efter Nessy, medan jag själv tog del av allehanda sevärdheter.

Samtidigt ville jag inte ljuga. Nättrollen finns ju, precis som de säger på nyheterna. Man talar ofta om understimulerade hundar, men man borde nog lyfta fram problemet med understimulerade apor också mellan varven.

Jag funderade ett tag och svarade sedan Ruffe; ”Nej, du behöver inte vara orolig, lille vän. De troll som finns behöver ni vanliga hundar inte bry er om, eftersom de bara finns på nätet. Och orsaken till att de agerar så dumt  där kan nog vara att de inte känner sig sedda i den verkliga världen”.

Men sen kunde jag inte låta bli att vara lite le mot honom när han väl hade somnat…

Läs hela inlägget »
Foto: Lotta Hägglund Foto: Lotta Hägglund

Behövde ta en paus från offentligheten ett tag. Tydligen något som drabbar många celebriteter efter perioder med intensiv uppmärksamhet. Väljer att lägga ut en gammal favoritbild. Den ger en bra illustration på att jag är väldigt lätt att tycka om. Inte så konstigt om man tänker på mina personlighetsdrag.

Har funderat en del på mitt bloggande. Vad ska jag skriva om i framtiden - finns där något som inte redan är sagt? Min gamla blogg har jag arkiverat och jag funderar på om jag ska sälja dokumentet dyrt. Nästan 100 sidor - inte illa för en som sitter och kämpar med kompakta tassar på en laptop. Än värre är det när matte har klippt klorna på mig, vilket hon envisas med mellan varven.  Vi hundar här hemma hanterar det på rätt olika vis, kan man säga. Jag vet att det måste göras och finner mig i situationen - även om jag inte precis skyndar mig när de kallar.  Väl framme räcker jag snällt fram tassarna i tur och ordning. Kan inte påstå att jag gillar det, men är samtidigt mån om mitt utseende så man får ju vara tacksam för predikyren.

Ruffe går alltid och gömmer sig (man kan ju diskutera hans gömställen - rätt förutsägbara).  Han är livrädd varje gång, trots att jag tror att han aldrig blivit klippt i pulpan. Matte gör vad hon kan för att han ska tycka att det är uthärdligt, men Ruffe ropar alltjämt "Nä, nä, nä  - hjälp, jag blir stympad"!!

Och så har vi border collien - sin ras trogen så infinner hon sig direkt på kommando, pussar matte både innan och efter, trots att hon ogillar det lika mycket som oss andra. Men hon är liksom tacksam så fort hon får vara i centrum, oavsett skäl. Likadant om vi behöver duscha av oss - will to please så det skriker om det. Flyger in i duschkabinen på given signal och tackar så mycket både före och efter. Karaktärslöst, om ni frågar mig.

Hejdå, /I-or

Läs hela inlägget »