bloggar

För att komma till Jenny Wibäcks blogg, klicka här

Nedan finner du den bästa bloggen, nämligen I-ors blogg, där han beskrivit livet ur en hunds perspektiv ;-) I-or tassade vidare 26/9 2017 och vi vill gärna behålla bloggen som ett vackert minne av hans speciella personlighet. En närmare presentation av I-or finner du här 
Under 2017 drev I-or sin egen Facebook-sida som du hittar genom att söka på "I-or Kelpman".
 

följ jenny på facebook

2016 > 08

Satt och bläddrade igenom gamla foton (saknar diabilderna förresten - lättare för mina tassar att manöverera). Hur som helst, hittade den här bilden och tyckte vid första anblicken att det var en riktigt fin bild på mig och Husse, men sen såg jag att det inte var vi. Jag har ju renare teckning och mindre öron. Husse har inte lika mycket hår på bröstet och numera inte heller på huvudet. Matte lurade honom till en frisör som klippte lite kortare än han önskade, så nu bär han ofta keps eller annan form av huvudbonad. Funderar på om jag ska ge honom ett presentkort på extentions, det är ju rätt så modernt nu för tiden.

  Nåväl, kul med look-alikes. Hej på er!
/I-or

Läs hela inlägget »
Bild från i vintras då jag mådde sådär. Bild från i vintras då jag mådde sådär.

Så var jag tillbaka här igen, efter en längre tids sjukskrivning. Var sugen på att blogga långt tidigare men det är alltid lurigt att ha koll på var Försäkringskassan drar gränsen mellan jobb och fritid så jag lät bli. Synd ändå - så mycket klokskap som vuxit fram i en briljant hjärna, men utan att förmedlas till omvärlden. Ska göra vad jag kan för att ta igen det resten av året.

Åkte på någon form av propp. Inledningsvis trodde jag att det var omgivningen det var fel på, då allt och alla stod snett i förhållande till mig själv. Tyckte även att alla trappor hade blivit ytterst ostadiga. Löste det relativt enkelt – stannade vid trappan och skällde tills det kom en apa och bar mig. Rätt så smidigt, så jag fortsätter med det när andan faller på. Likaså har jag fått utökad service när jag ska in och ut ur bilen, samt ett fint trappsteg upp till sängen.

Den stora vitsen med att bli sjuk var att än en gång bli påmind om hur stor betydelse jag har för alla i min omgivning. Det har uttryckts med tårar, mängder med pussar och lite extra uppassning, som jag egentligen borde haft genom alla år, när jag tänker efter. Hörde aporna prata med varandra och matte sa något i stil med att hon och jag har fått en tightare relation. Tja, så kan man ju se det. Uttryckt med mina egna ord – det vill säga de mest relevanta i sammanhanget – så får hon en större betydelse i mitt liv när jag upptäcker nya möjligheter för service. Mycket av det jag ber om går under kategorin kvinnogöra, som jag ser det.

Har under denna tid också blivit påmind om att få kan vara så älskade som jag, men så är jag ju också särdeles unik här på jorden.

Nähä, nu ska jag ut i solen en sväng. Hej på er!  /I-or

Läs hela inlägget »